Walsingham — kontroversiell vallfartsort i England
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I STORBRITANNIEN
WALSINGHAM är en pittoresk by i grevskapet Norfolk i England dit varje år uppemot 100.000 pilgrimer kommer för att besöka de helgedomar som lyder under ”Our Lady of Walsingham”. Den ena helgedomen står under romerska katolikers beskydd och den andra under anglikanska kyrkans. Detta har lett till en kontroversiell situation.
”Pilgrimsfärderna till Walsingham har varit en pinsam upplevelse på senare år”, skrev en anglikansk prästman i tidningen Church Times. ”Processionen av pilgrimer ... möts av högljudda och ilskna rop från ... en allt större och mer välorganiserad hop av motståndare.”
Varför protesterar man? ”Det som utövas här under kristendomens täckmantel är ingenting mindre än hedendom”, utropar de som protesterar mot anglikanska kyrkans helgedom. Det är ”en grov skymf mot sanningen, en styggelse i Guds åsyn och en nedrig förolämpning mot vårt protestantiska arv”.
Det är sällan religion väcker så starka känslor i England. Vad är det då för något i Walsingham som framkallar sådana starka känslor? En tillbakablick på vallfartsortens historia kan hjälpa dig att förstå saken.
Protestanter och katoliker
Före reformationen på 1500-talet var England romersk-katolskt och kunde ståta med många vallfartsorter. En av de äldsta var Walsingham, landets förnämsta vallfartsort till jungfru Marias ära. Det började år 1061 när godsägarfrun i Walsingham byggde ett hus i byn. Legenden berättar att hon fick detaljerna till bygget i en syn, och man menar att det var en exakt kopia av det hus i Nasaret där Maria, Jesu mor, hade bott. Under medeltiden tillvann sig denna heliga plats till Marias ära betydelse och popularitet i många länder.
Både kungar och vanligt folk strömmade till Walsingham. Vad var det som lockade dem? Förutom att det fanns en träskulptur av Maria med Jesusbarnet i knät, gick det att köpa avlatsbrev och reliker, och dessutom menade man att sjukdomar blivit botade där. Pilgrimer kunde också bese ”miraklet” i Walsingham, en liten flaska som ansågs innehålla några stelnade droppar av Marias mjölk. En del besökare var övertygade om att flaskan bara innehöll krita eller blyvitt. Även bibelkännaren Erasmus ifrågasatte relikens äkthet, som för somliga såg ut som mald krita blandad med äggvita.
Varför gjorde en så framstående reformator som Erasmus en pilgrimsfärd till Walsingham? Troligen för att fullgöra ett löfte. Även om han beskrev helgedomen mycket detaljerat, är ”hans satir över den dyrkan som förekom där ovanligt bitsk”, heter det i The Catholic Encyclopedia. Erasmus skrev ”i en satirisk och skeptisk anda”, förklarar historikern Frederic Seebohm och tillägger att det inte finns något belägg för ”att han själv tillbad Jungfrun eller trodde på att det låg någon undergörande kraft i att vallfärda till hennes helgedom”.
Under reformationen avskaffade den nybildade anglikanska kyrkan den romersk-katolska religionen. På befallning av kung Henrik VIII, utbrytarkyrkans överhuvud, förstördes år 1538 helgedomen helgad åt ”Häxan i Walsingham”, som hon hade kommit att kallas, och marken såldes. Skulpturen, som betraktades som en hatad symbol för avgudadyrkan, forslades 16 mil till Chelsea i London och brändes där offentligt.
Protestanterna tar efter katolikerna
I början av vårt århundrade återställde emellertid anglikanska kyrkan ”Our Lady of Walsingham” — som vallfartsort för protestanter! År 1921 ställde man upp en snidad kopia av originalskulpturen i församlingskyrkan i Walsingham, och de första nutida pilgrimerna anlände ett år senare. Samtidigt som helgedomen har ökat i popularitet som vallfartsort har också vissa kyrkomedlemmars ilska vuxit. I maj varje år, när skulpturen bärs genom gatorna i en 30 minuter lång procession, protesterar de våldsamt mot avguderiet.
År 1934 ställde romerska katoliker i ordning sin nationella helgedom till ära för ”Our Lady”. På denna heliga plats, i det gamla så kallade Toffelkapellet, finns en andra kopia av originalskulpturen med madonnan och barnet. Det var här som pilgrimerna brukade lämna sina skor för att sedan gå barfota till den ursprungliga helgedomen. Något som bör påpekas är att de protester som höjs enbart gäller anglikanska kyrkans helgedom. Man menar att den främjar Mariadyrkan och utgör ett förnekande av kyrkans protestantiska arv.
Men finns det någon annan orsak till detta häftiga motstånd från somliga? Många tror att det gör det. ”Protesterna har blivit mer och mer homofobiartade på senare tid”, skriver tidningen The Independent, ”och riktar sig i synnerhet mot det homosexuella inslaget.” Man avser med detta en grupp män inom anglikanska kyrkan, huvudsakligen präster, som under de senaste åren gjort Walsingham till platsen för en årlig sammankomst. Varför kommer de? En pilgrim som regelbundet besöker platsen kommenterade ironiskt: ”Det här är inte den allra mest heterosexuella tilldragelsen i världen.”
Det är uppenbart att en sådan tilldragelse, som är helt genomsyrad av avgudadyrkan och som nu fått homosexuella övertoner, måste undvikas av sanna kristna. — 1 Korinthierna 6:9; 10:14; 1 Johannes 5:21.