Vår krympande värld — varför så splittrad?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I NIGERIA

HAR du någon gång hört talas om människor som inte hade någon mun och därför inte kunde vare sig äta eller dricka? Det sades att de levde av att lukta, framför allt på äpplen. Illaluktande ämnen betydde döden för dem.

Det fanns också berättelser om ett västafrikanskt folk som handlade med guld. En portugisisk sjökapten från den tiden skrev: ”Hundra mil bortom detta rike [Mali] finns ett land, vars invånare har hundhuvuden och hundtänder och svansar precis som hundar. Dessa är ’de svarta’ som vägrar att ta del i samtal, därför att de inte vill träffa andra människor.” Detta är några av de egendomliga uppfattningar som människor hade förr i tiden, före upptäcktsresornas tidevarv.

Jorden krymper

I hundratals år togs sådana berättelser på fullt allvar. Men när upptäcktsresande började utforska vår planet, fann de inga personer utan mun som levde på att lukta på äpplen och inte heller några människor med hundhuvuden. I dag är det inte något mystiskt med människor som bor i andra delar av världen. Jorden har krympt. Televisionen för främmande länder och folk in i våra egna vardagsrum. Flyget gör det möjligt att resa till fjärran länder på några få timmar, och miljontals människor gör detta varje år. Andra lämnar sitt land av ekonomiska eller politiska skäl. Som en rapport från FN:s befolkningsfond uttrycker det: ”I en omfattning som saknar motstycke i historien — och som säkert kommer att öka ytterligare — rycker människor världen över upp sina bopålar och emigrerar för att söka ett bättre liv.” Omkring 100 miljoner människor i världen bor i ett annat land än det de föddes i.

Världens länder har också blivit alltmer beroende av varandra i ekonomiskt avseende. Ett internationellt kommunikationsnät sammanlänkar jordens alla nationer, likt ett gigantiskt nervsystem. Allteftersom utbytet av åsikter, information och teknologi ökar, smälter de olika kulturerna samman och blir mer och mer lika varandra. Människor i olika delar av världen klär sig nu på ett mer likartat sätt än någonsin tidigare. Världens storstäder har många gemensamma drag — en poliskår, lyxhotell, biltrafik, varuhus, banker och föroreningar. Allteftersom världens nationer kommer närmare varandra, börjar följaktligen något som somliga kallar en världskultur att framträda.

Varför splittringen består

Trots de ökade kontakterna mellan människor och kulturer är det tydligt att inte alla betraktar varandra som bröder. ”Alla är snara att ge främlingen skulden”, skrev en grekisk dramatiker för över 2.000 år sedan. Tyvärr är det så i dag också. Vi ser dagligen bevis på detta i dagstidningarnas rapporter om ofördragsamhet, främlingshat, etniska rensningsaktioner, rasmotsättningar, religiösa oroligheter, massakrer på civila, våldtäktsläger, tortyr och folkmord.

De flesta av oss har naturligtvis inte så stora möjligheter att förhindra etniska konflikter. Vi kanske inte ens berörs av sådana konflikter. I många fall uppstår emellertid problem på grund av bristfällig kommunikation mellan oss och de utlänningar som vi kommer i kontakt med — grannar, arbetskamrater och skolkamrater.

Är det inte märkligt att människor med olika etnisk bakgrund ofta har så svårt att lita på varandra och uppskatta varandra? Jorden är ju trots allt en planet som uppvisar en enastående mångfald och variationsrikedom. De flesta av oss uppskattar denna variationsrikedom i fråga om exempelvis mat, musik och färger, för att inte tala om alla de olika slagen av växter, fåglar och djur. Men det verkar som om vi har svårt att låta denna uppskattning omfatta människor som inte tänker och handlar på samma sätt som vi.

I stället för att betrakta variationsrikedomen inom den mänskliga familjen på ett positivt sätt har många en tendens att koncentrera sig på olikheterna och göra dem till stridsfrågor. Varför det? Vad har vi för nytta av att söka kontakt med människor som har en annan kulturell bakgrund än vi? Hur kan vi bryta ner de murar som hindrar kommunicerandet och ersätta dem med broar? I de följande artiklarna kommer vi att försöka besvara de frågorna.