Bibelns syn

Kärleken som binder

ÅR 1978 låg lyxkryssaren Queen Elizabeth 2 och kämpade i en mycket kraftig storm på Nordatlanten. Vågorna, som var lika höga som ett tiovåningshus, slog mot fartyget och fick det att guppa som en kork i vattnet. Möbler och passagerare slungades omkring i fartyget då det slängdes hit och dit i de vilda vågorna. Det märkliga är att bara några få av de 1.200 passagerarna fick lindriga skador. God ingenjörskonst, gott material och god konstruktion gjorde att fartyget inte bröts sönder.

För många hundra år sedan var det ett annat fartyg som drabbades av en våldsam storm. Aposteln Paulus och 275 andra var ombord. I fruktan för att fartyget skulle brytas sönder av den intensiva stormen slog sjömännen tydligtvis ”hjälpmedel” — kedjor eller tåg — om båten, drog dem under båten från den ena sidan till den andra, för att hålla samman träplankorna som det här handelsfartygets skrov bestod av. Alla passagerarna ombord räddades, men inte fartyget. — Apostlagärningarna, kapitel 27.

Prövningar i livet kan ibland kännas som om man befann sig på en båt i ett upprört hav. Vågor av ångest, besvikelse och depression kan svepa över oss och pröva vår kärlek till bristningsgränsen. För att kunna rida ut sådana stormar utan att gå under behöver vi hjälpmedel.

När stormar uppstår

Aposteln Paulus’ tro och uthållighet är väl dokumenterade i Bibeln. Han arbetade hårt för den första kristna församlingen. (2 Korinthierna 11:24–28) Det han utförde i Herrens verk vittnar tydligt om att han hade intensiv kärlek till sin nästa och ett starkt förhållande till Gud. Men aposteln Paulus’ liv var inte alltid en seglats på ett stilla hav. Han fick rida ut många stormar — både bokstavliga och symboliska.

När ett fartyg på Paulus’ tid råkade ut för en våldsam storm, berodde passagerarnas och fartygets möjligheter att klara sig dels på hur skicklig besättningen var och dels på fartygets förmåga att hålla ihop. Så var det också när aposteln råkade ut för symboliska stormar. Paulus hade ridit ut stormar i form av fysiska umbäranden, fängelsestraff och tortyr, men de värsta stormarna, de som verkligen prövade hans andliga och känslomässiga stabilitet och hans förmåga att fortsätta att visa kärlek, var de som kom inifrån den kristna församlingen.

Paulus arbetade till exempel outtröttligt i ett och ett halvt års tid för att bilda församlingen i staden Korinth. Det som han upplevde i Korinth fick honom att utveckla ömma känslor för hjorden. Paulus talade rentav om sig själv som en far för den. (1 Korinthierna 4:15) Men trots att han visade sådan kärlek till församlingen i Korinth och arbetade så hårt för den, var det en del där som talade illa om honom. (2 Korinthierna 10:10) Med tanke på hur självuppoffrande han hade varit, måste detta ha gjort honom mycket ledsen!

Hur kunde de som hade fått ta emot Paulus’ oreserverade kärlek vara så grymma och tala så nedsättande om honom? Paulus måste ha känt sig som om han höll på att slitas sönder, som om han var ett skepp i en svår storms våld. Tänk så lätt det skulle ha varit att ge upp, att tänka att allt han hade gjort var förgäves eller att bli bitter! Vad var det som gjorde att Paulus höll ihop? Vad hindrade honom från att slitas sönder av besvikelse?

Kärleken som håller ihop oss

Paulus lämnade ingen av sina läsare i tvivelsmål om vad som gav honom både styrka och motivation. Han skrev: ”Den kärlek Kristus har tvingar oss.” (2 Korinthierna 5:14) Paulus pekade på den främsta källan till styrka och motivation. Drivkraften är ”den kärlek Kristus har”. En bibelkännare sade så här om det här skriftstället: ”Paulus säger inte att det är vår kärlek till Kristus som driver oss att utföra vår tjänst. ... Det är bara halva sanningen. Det är Kristi kärlek till oss som driver oss att älska honom och som ständigt ger denna kärlek näring.” — Kursiverat av oss.

Den kärlek som Kristus visade genom att underkasta sig en kvalfull död på en tortyrpåle — och därigenom ge sitt fullkomliga mänskliga liv som en lösen för att rädda alla troende människor — motiverade, drev, ja tvingade Paulus att fortsätta att tjäna Kristi och brödraskapets intressen. Kristi kärlek höll således Paulus i schack, fick honom att avhålla sig från själviskhet och begränsade hans strävanden till att tjäna Gud och sina medmänniskor.

Ja, det som motiverar en kristen att förbli trogen är Kristi kärlek. När vi ställs inför prövningar som kan ha en försvagande effekt på vår fysiska, känslomässiga och andliga hälsa, är Kristi kärlek den kraft som driver oss att gå vidare och inte ge upp som den som är mindre motiverad kanske skulle ha gjort. Den ger oss kraft att hålla ut.

Vi kan inte förlita oss på att våra ofullkomliga känslor skall uppehålla och motivera oss. Detta gäller i synnerhet då våra prövningar kommer som en följd av besvikelse eller ängslan. Kristi kärlek däremot har den förmågan att den driver oss att utföra vår tjänst, att den uppehåller och motiverar oss, vilka prövningar vi än ställs inför. Kristi kärlek gör att en kristen kan hålla ut längre än vad andra förväntar, ja, kanske rentav längre än vad han själv förväntar.

Eftersom Kristi kärlek består, tar verkningarna av den aldrig slut. Den är en drivkraft som är stabil och inte avtar. ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:8) Den gör det möjligt för oss att fortsätta att följa honom troget, vad som än händer.

Känslomässiga prövningar kan slita sönder oss. Det är därför mycket viktigt att vi mediterar över den kärlek som Kristus har visat oss. Kristi kärlek håller ihop oss. Hans kärlek gör det möjligt för oss att undvika skeppsbrott i tron. (1 Timoteus 1:14–19) Vidare driver Kristi kärlek oss att göra allt vi kan för att förhärliga Jehova Gud, som gjorde det möjligt för Kristus att visa sin kärlek. — Romarna 5:6–8.