Kommer du att ”få leva” precis som Jeremia?

1, 2. Varför är det logiskt att uppmärksamma både individen och familjen?

NÄR Josua hade uppmanat israeliterna att välja vem de skulle tjäna sade han: ”Jag och mitt hushåll, vi vill tjäna Jehova.” (Jos. 24:15) Josua var besluten att vara lojal mot Jehova, och han var övertygad om att hans familj också skulle vara det. Långt senare, när Jerusalems förstöring närmade sig, sade Jeremia till kung Sidkia vad resultatet skulle bli om han överlämnade sig åt babylonierna: ”Du själv och ditt hushåll skall förbli vid liv.” (Jer. 38:17) Kungen gjorde ett dåligt val som påverkade honom, hans hustrur och hans söner. Han fick se sönerna avrättas, och sedan gjordes han blind och fördes som fånge till Babylon. (Jer. 38:18–23; 39:6, 7)

² I båda de kursiverade fraserna handlade det om en enskild person, men hans familj nämndes också. Det här är logiskt. Varje vuxen är ansvarig inför Gud. Men de flesta israeliter var en del av en familj. Familjen är viktig också för de kristna. Det förstår vi av det vi läser i Bibeln och av det vi behandlar vid våra möten om äktenskap, barnuppfostran och respekt för våra familjemedlemmar. (1 Kor. 7:36–39; 1 Tim. 5:8)

EN OVANLIG BEFALLNING

3, 4. a) På vilka sätt var Jeremias livssituation annorlunda jämfört med hur de flesta andra levde? b) Hur hade han nytta av det?

³ Jeremia var en av dem som fick ”leva” på den här tiden. Han fick överleva Jerusalems förstöring, men hans livssituation var faktiskt ganska ovanlig. (Jer. 21:9; 40:1–4) Gud hade sagt att han inte fick gifta sig eller skaffa barn eller göra vissa andra saker som judarna på den tiden normalt gjorde. (Läs Jeremia 16:1–4.)

⁴ På Jeremias tid och i hans kultur var det normalt att gifta sig och skaffa barn. De flesta judiska män gjorde det och såg därigenom till att släktens jordegendom bevarades inom stammen och familjen.a (5 Mos. 7:14) Varför skulle inte Jeremia göra det? Jo, på grund av det som väntade i framtiden befallde Gud honom att inte vara med när hans landsmän samlades för att sörja eller glädja sig vid olika tillfällen. Han skulle inte trösta sörjande eller äta tillsammans med dem efter en begravning. Han skulle inte heller vara med vid festliga tillfällen, till exempel bröllop. Snart skulle det vara slut på sådana glada fester. (Jer. 7:33; 16:5–9) Jeremias handlingssätt gav trovärdighet åt hans budskap och betonade hur svår den kommande domen skulle bli. Så småningom kom den här olyckan över folket. En del ansåg sig då tvingade till kannibalism, och vissa fick se sina nära och kära ruttna som kadaver. Kan du föreställa dig hur de kände sig? (Läs Jeremia 14:16; Klag. 2:20.) Det var alltså inte synd om Jeremia för att han var ogift. Hela familjer skulle utplånas under den 18 månader långa belägringen och det hemska blodbadet, men han skulle slippa den hemska upplevelsen att förlora fru eller barn.

5. Hur berörs de kristna av anvisningen i Jeremia 16:5–9?

⁵ Men kan vi säga att anvisningen i Jeremia 16:5–9 gäller oss också? Nej. De kristna uppmanas att ”trösta dem som är i allt slags vedermöda” och att glädja sig ”med dem som gläder sig”. (2 Kor. 1:4; Rom. 12:15) Jesus var med vid ett bröllop och bidrog till den goda stämningen. Men det är ändå så att något allvarligt väntar den här onda världsordningen. De kristna kan också råka ut för svårigheter och förluster. Jesus betonade att vi måste vara redo att göra vad som krävs för att hålla ut och vara trogna, precis som våra bröder i det första århundradet gjorde när de flydde från Judeen. Därför är det värt att allvarligt fundera över frågor som: Ska jag fortsätta att vara ogift eller ska jag gifta mig? Eller om du är gift: Ska vi skaffa barn? (Läs Matteus 24:17, 18.)

6. Vilka kan ha nytta av att tänka över Guds anvisning till Jeremia?

⁶ Vad har Guds befallning till Jeremia om att inte gifta sig eller skaffa barn för betydelse i dag? I vår tid finns det lojala kristna som är ogifta eller som inte har några barn. Vad kan de lära sig av Jeremias exempel? Och varför bör även kristna som är gifta och har barn intressera sig för den här sidan av Jeremias liv?

7. Vad bör vi noga tänka igenom med anledning av att Jeremia inte skulle skaffa barn?

⁷ Tänk först på detta att Jeremia inte skulle skaffa barn. Jesus förbjöd inte sina efterföljare att ha barn. Men det är värt att lägga märke till att han uttalade ”ve” över kvinnor som var gravida eller som ammade när Jerusalem drabbades av vedermöda åren 66–70 v.t. Den här perioden skulle vara särskilt svår för dem med tanke på deras situation. (Matt. 24:19) Vi står nu inför en ännu större vedermöda. Det här bör vara ytterligare en aspekt att ta med i beräkningen för kristna par när de funderar på om de ska skaffa barn eller inte. Håller du inte med om att de här kritiska tiderna bara verkar bli svårare och svårare att komma till rätta med? Och det finns föräldrar som säger att det har varit mycket svårt att uppfostra barnen så att de stannar kvar på livets väg och får överleva slutet för den här ordningen. Det är upp till varje gift par att bestämma sig för om de ska ha barn eller inte, men det är värt att tänka över Jeremias exempel. Men vad ska vi då säga om den befallning Jeremia fick att inte ens gifta sig?

VAD VI LÄR AV ATT JEREMIA VAR OGIFT

8. Varför kan vi säga att vi inte måste gifta oss för att kunna behaga Jehova?

⁸ När Jehova sade till Jeremia att inte gifta sig angav han inte en norm som alla hans tjänare skulle följa. Äktenskapet är något fint och positivt. Jehova instiftade äktenskapet för att jorden skulle befolkas och för att det skulle ge människor stor tillfredsställelse och glädje. (Ords. 5:18) Men alla var ändå inte gifta. Det kan ha funnits en del eunucker som var förbundna med Guds folk när Jeremia profeterade.b Dessutom måste det ha funnits änkor och änklingar. Så Jeremia var inte den ende sanne tillbedjaren som var ogift. Naturligtvis hade han ett skäl till att inte gifta sig, och det har vissa kristna i vår tid också.

9. Vilket inspirerat råd om äktenskap bör vi allvarligt fundera över?

⁹ Många kristna gifter sig, men inte alla. Vi vet att Jesus var ogift, och han sade att en del lärjungar skulle ha gåvan att kunna ”ge rum åt” detta i sitt sinne och hjärta. Han uppmanade dem som kunde leva som ogifta att göra det. (Läs Matteus 19:11, 12.) Därför skulle det vara rätt att berömma, inte reta eller pika, den som väljer att vara ogift för att göra mer i Jehovas tjänst. Självklart är en del kristna ogifta på grund av omständigheter, åtminstone för en tid. De har kanske inte hittat en lämplig kristen partner och vill hålla fast vid Guds norm att bara gifta sig ”i Herren”, vilket är berömvärt. (1 Kor. 7:39) Och sedan finns det naturligtvis lojala tjänare som är ensamstående därför att deras partner har dött.c De som är i den här situationen får aldrig glömma att Jehova (och Jesus) alltid har visat omtanke om ensamstående. (Jer. 22:3; läs 1 Korinthierna 7:8, 9.)

10, 11. a) Vad hjälpte Jeremia att få ett bra liv som ogift? b) Nämn nutida erfarenheter som bekräftar att de som är ogifta kan leva ett rikt liv.

¹⁰ Jeremia kunde därför vända sig till Gud för att få hjälp medan han fortsatte att vara ogift. Vad gjorde han? Vi minns att han tyckte mycket om Jehovas ord. Han måste ha hämtat styrka och uppmuntran därifrån under alla år då han koncentrerade sig på det uppdrag Gud hade gett honom. Dessutom var han noga med att inte umgås med sådana som skulle ha kunnat håna honom för att han var ogift. Han satt hellre helt för sig själv än umgicks med dem som hade sådana tendenser. (Läs Jeremia 15:17.)

¹¹ Många ogifta kristna – män och kvinnor, unga och gamla – följer Jeremias goda exempel. Erfarenheter visar att de har stor hjälp av att vara helt engagerade i Jehovas tjänst och ägna sig åt meningsfull andlig verksamhet. En syster i en kinesisktalande församling säger: ”Pionjärtjänsten ger mitt liv inriktning. Jag är ogift, men jag lever ett upptaget, aktivt liv, och det hjälper mig att inte känna mig ensam. När kvällen kommer känner jag mig nöjd och glad eftersom jag vet att det jag gjort i tjänsten under dagen har varit till hjälp för andra.” En pionjär som är 38 år säger: ”Jag tror att hemligheten med att vara lycklig är att kunna se det som är positivt, vilken situation man än befinner sig i.” En ogift förkunnare i södra Europa berättar uppriktigt: ”Livet har kanske inte blivit precis som jag hade tänkt mig, men jag är lycklig, och det tänker jag fortsätta med.”

12, 13. a) Vad är en realistisk syn på att vara ogift och att vara gift? b) Vad kan Paulus liv och hans råd lära oss om ett liv som ogift?

¹² Kan även Jeremia ha konstaterat att hans liv inte hade blivit som han hade tänkt sig när han växte upp? I så fall märkte han nog att detsamma också gällde många som gifte sig och skaffade barn. En klarsynt pionjär i Spanien sade så här: ”Jag känner gifta personer som är lyckliga och gifta personer som inte är lyckliga. Därför är jag övertygad om att min lycka inte beror på om jag gifter mig eller inte.” Jeremias erfarenhet, som bara är en av tusentals, visar tveklöst att det går att leva ett meningsfullt och lyckligt liv som ogift. Ytterligare en bekräftelse på det får vi av Paulus, som skrev: ”Jag [säger] till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir så som jag är.” (1 Kor. 7:8) Paulus kan ha varit änkling. Hur som helst var han ogift när han uträttade så mycket positivt i missionärstjänsten. (1 Kor. 9:5) Är det inte rimligt att anta att han hade fördel av att vara ogift? För honom innebar det att han ständigt kunde stå till tjänst ”för Herren utan att låta sig distraheras”, och på det sättet gjorde han mycket gott. (1 Kor. 7:35)

¹³ Paulus blev också inspirerad att säga: ”De som ... [gifter sig] kommer att ha vedermöda i köttet.” Gud fick honom även att nämna den här insiktsfulla sanningen: ”Om någon står fast i sitt hjärta ... att bibehålla sin jungfrulighet, så gör han väl. Alltså: också den som gifter bort sin jungfrulighet gör väl, men den som inte gifter bort den gör bättre.” (1 Kor. 7:28, 37, 38) Jeremia läste aldrig de orden, men det han gjorde genom åren visar att man kan leva ett tillfredsställande liv i Jehovas tjänst även som ogift. Att vara ogift kan faktiskt i hög grad hjälpa en att leva ett mycket rikt liv som kretsar kring den sanna tillbedjan. Kung Sidkia var gift, men han lyssnade inte på Jeremias råd och fick inte leva. Den ogifte profeten däremot handlade på ett sätt som gjorde att han fick leva.

UPPMUNTRA OCH BLI UPPMUNTRAD

14. Vad betonas genom förhållandet mellan Aquilas familj och Paulus?

¹⁴ Som nämndes tidigare var det så att de flesta på Jeremias tid gifte sig och var en del av ett hushåll. Det var likadant på Paulus tid. De flesta kristna som hade familj kunde säkert inte åka utomlands och förkunna som Paulus gjorde, men de hade mycket att göra där de bodde. De kunde till exempel hjälpa och stödja ogifta bröder och systrar. Vi minns att när Paulus kom till Korinth fick han bo hos Aquila och Priscilla och arbeta tillsammans med dem som tältmakare, vilket var deras gemensamma yrke. Men det stannade inte vid det. De erbjöd honom sin vänskap, och det måste ha varit mycket uppmuntrande för honom. Tänk på alla trevliga måltider och andra tillfällen då de var tillsammans som goda vänner och kamrater. Hade Jeremia några att umgås med på det sättet? Han använde visserligen sitt liv som ogift i tjänsten för Jehova, men vi har ingen anledning att tro att han var en enstöring. Han kan ha umgåtts med familjer som var hängivna Jehova, kanske med Baruks familj och Ebed-Meleks familj och andra. (Rom. 16:3; läs Apostlagärningarna 18:1–3.)

15. Hur kan kristna familjer vara till stor hjälp för ogifta kristna?

¹⁵ Ogifta kristna i dag får också uppleva en sådan varm gemenskap som Paulus kände hos Aquilas familj. Om du har familj, försöker ni då göra det till en vana att låta de ogifta umgås med er? En syster sade uppriktigt så här: ”Jag har lämnat världen och längtar inte tillbaka dit. Men jag behöver ändå få känna andras omsorg och kärlek. Jag ber till Jehova att han ska fortsätta att ge andlig mat och uppmuntran åt oss ogifta. Vi är ju inte osynliga, och alla av oss längtar inte starkt efter att bli gifta. Men på något sätt verkar vi ändå få klara oss själva. Självklart kan vi alltid vända oss till Jehova. Men när vi behöver en människa att prata med, kan vi då vända oss till vår andliga familj?” Tusentals ogifta bröder och systrar kan ärligt svara ja på den frågan. De har vänner att umgås med i församlingen. I deras vänskapskrets finns inte bara bröder och systrar i deras egen ålder. Nej, de är utåtriktade och har därför vänner i olika åldrar, bland annat äldre bröder och systrar och ungdomar i olika familjer i församlingen.

16. Vilka enkla saker skulle du kunna göra för att uppmuntra ogifta vänner i din församling?

¹⁶ Om du är förutseende kan du uppmuntra ogifta genom att ibland låta dem vara med när ni gör saker som familj, till exempel när ni har er andliga familjekväll. Att ni bjuder hem dem på mat kan betyda mycket mer än bara att de får njuta av en god måltid. Kan du ta initiativet till att fråga om ni kan samarbeta i tjänsten? Skulle du kunna fråga någon som är ogift om han eller hon vill följa med när din familj ska utföra något arbete på Rikets sal eller när ni ska åka och handla? En del familjer har bett en änka, änkling eller ensamstående pionjär att göra sällskap med dem till en sammankomst eller att följa med på en semester. Att få umgås på det sättet har varit uppmuntrande för alla parter.

17–19. a) Varför måste barnen vara kärleksfulla och balanserade när de planerar för omvårdnaden av gamla eller sjuka föräldrar? b) Vad kan vi lära oss av det Jesus gjorde för att sörja för sin mor?

¹⁷ Ett annat område som berör ogifta bröder och systrar har att göra med äldre föräldrar. På Jesu tid var det vissa framstående judar som försökte kringgå ansvaret att ta hand om sin far och mor. De påstod att det var viktigare att uppfylla självpåtagna religiösa förpliktelser än att fullgöra gudagivna skyldigheter mot sina föräldrar. (Mark. 7:9–13) Så bör det inte vara i kristna familjer. (1 Tim. 5:3–8)

¹⁸ Men hur är det då om gamla föräldrar har flera kristna barn? Om ett av barnen är ensamstående, måste det då vara han eller hon som i första hand sköter om föräldrarna? En syster i Japan skriver: ”Jag skulle vilja gifta mig, men jag kan inte det eftersom det är jag som har ansvaret att sköta mina föräldrar. Jag är övertygad om att Jehova förstår hur påfrestande det kan vara att ta hand om sina föräldrar och hur smärtsamt det kan vara att vara ogift.” Kan det vara så att hon har gifta syskon som utan att fråga henne har bestämt att det är hon som ska stå för omvårdnaden? I det här sammanhanget är det värt att lägga märke till att Jeremia hade bröder som behandlade honom orättvist. (Läs Jeremia 12:6.)

¹⁹ Jehova har förståelse för de ogifta och känner för dem som kämpar med olika problem. (Ps. 103:11–14) Men gamla eller sjuka föräldrar är alla sina barns föräldrar, inte bara de ogiftas. Några av barnen kan visserligen vara gifta och ha egna barn. Men det löser inte de band av naturlig tillgivenhet som ska finnas till föräldrarna, och det befriar dem inte från sin kristna skyldighet att ge hjälp när så behövs. Vi kommer ihåg att Jesus till och med när han hängde på pålen och var nära att dö kände sitt ansvar och såg till att hans mor fick hjälp. (Joh. 19:25–27) Bibeln ger inga detaljerade regler för hur barnen ska hjälpas åt att ta hand om gamla eller sjuka föräldrar, och det står inte heller att ogifta barn automatiskt har större skyldighet att hjälpa föräldrarna. Alla parter måste komma överens om hur man ska göra i den här känsliga frågan, och då måste alla vara resonliga och ta hänsyn till varandra och tänka på hur Jesus sörjde för sin mor på ett föredömligt sätt.

20. Hur känner du för att umgås med de ogifta i församlingen?

²⁰ Jeremia förutsade under inspiration: ”Man skall inte mer behöva undervisa sin medmänniska eller sin broder och säga: ’Lär känna Jehova!’ ty de skall allesammans känna mig.” (Jer. 31:34) I princip kan vi nu umgås med sådana medmänniskor i den kristna församlingen, bland annat bröder och systrar som är ogifta. Naturligtvis vill vi alla umgås med de ogifta vännerna och uppmuntra varandra, och vi vill också se dem ”få leva” för evigt.