Dagens text
Kommentarer till dagens text den 5, 19, 22, 23, 26, 28 och 29 januari, vilka hämtats från artiklar som ännu icke influtit i Vakttornet
Tisdag, 5 januari
Att lova hans namn betyder att tala väl om det, tala till dess ära och upphöjelse, att alltid bevara sin ostrafflighet gentemot honom och att aldrig låta sig förmås eller tvingas av Satan, djävulen, till att förbanna och förneka Gud. I fråga om att lova Gud är Jehovas smorde konung, Jesus Kristus, vårt förnämsta föredöme, ty han bryter aldrig någonsin sin ostrafflighet gentemot Honom. Han är en gudaktig konung, en konung som är orubbligt lojal mot Gud, och han hjälper oss att fortsätta med att lova vår Gud, medan vi håller fast vid vår ostrafflighet. När du säger att du är besluten att göra någonting alltid och evinnerligen, så visar det att du har ett fast hopp om evigt liv. Detta är vad vi måste ha, om vi skall kunna instämma med Jehovas konung, Jesus Kristus, i att säga: ”Jag vill ... lova ditt namn alltid och evinnerligen.” Vi har den största orsak att för all framtid fatta beslutet att lova Jehovas namn, ty om vi beslutar oss för att göra detta, kan vi inte komma på orätt väg, och endast de som fattar det beslutet kommer att hugnas med ändlöst liv.
Tisdag, 19 januari
Var och en som åkallar Jehova i hopp om att vinna frälsning måste ”i sanning åkalla honom”. Det sanna och rätta sättet att åkalla honom är att göra det genom Kristus, den nu regerande Konungen. För alla som gör det i uppriktighet är Jehova nära, tätt intill, lätt att nå och följaktligen redo och snabb att svara på deras åkallan. Det är nu en tvingande nödvändighet för oss att åkalla Jehova och göra det till vår bestämda, oföränderliga vana. Genom att vi gör det kommer vi att bli frälsta. (Joel 2:32; Apg. 2:21, NW) Detta betyder att offentligen förkunna honom i frimodig bekännelse inför alla och envar. För att människor skall kunna göra detta, måste vi predikare, som Gud har sänt, låta dem höra om denne ende gud som är i stånd till att frälsa genom Jesus Kristus. Han har bjudit oss att gå ut och frambära underrättelsen, vare sig folk hör eller avhåller sig från att höra. En oräknelig ”stor skara” kommer att höra. — Rom. 10:12—15.
Fredag, 22 januari
Jehova ser till hjärtat och känner människans sinne, och därför är det inte nog, att blott och bart bekänna sig till rättfärdigheten, om man skall kunna få välsignelse från Gud. Den som har en förblivande kärlek till rättfärdigheten kommer också att handla rättfärdigt. Han kommer att vända sig till Gud och till hans ord för att få vägledning. Fastän Paulus ständigt var verksam i Jehovas tjänst, ansåg han aldrig, att han hade gjort nog, så att han nu kunde släppa efter och sakta farten eller dra sig tillbaka. Tvärtom talade han i bildliga ordalag om hur han jagade hän emot det mål, som Gud uppställer i Kristus Jesus, och sträckte sig framåt mot det. Det är en individs handlingssätt som betyder något, inte blotta ord. Han får inte längre rätta sig efter den gamla världens normer, utan måste göra om sitt sinne i enlighet med Guds sanningsord.
Lördag, 23 januari
Gog är en profetisk bild av härskaren över alla de sju demonfurstarna, nämligen Satan, djävulen. Gog föreställer således denne ursprunglige orm, draken, inte när denne befann sig uppe i himmelen, utan efter det att han har blivit utkastad ur himmelen och fått sin rörelsefrihet begränsad till jorden tillsammans med sina sju demonfurstar. Gog är en bild av Satan under den korta tidsperiod som han har kvar mellan slutet på kriget i himmelen och striden vid Harmageddon. Satan, draken, är vred på Guds kvinna, som har fött Riket. Alltså är det draken som går åstad för att föra krig mot ”de återstående av hennes säd”, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus. Det är ur drakens mun som grodan hoppar för att församla världshärskarna till Harmageddon. Det är den sjuhövdade draken själv som tar befälet i det slutliga angreppet och det därpå följande Harmageddonkriget.
Tisdag, 26 januari
Gud själv bygger ett verkligt tempel av helt och hållet nytt material, som mänskliga arkitekter inte kan bruka. Det består av 144.000 stenar plus en, och dessa stenar blir inte brutna, tillhuggna och lagda på plats av människor, utan är ”levande stenar”, av vilka envar är en ”ny skapelse”, envar en av Gud frambragt levande, förnuftsbegåvad ny skapelse, medan Jesus Kristus, hans Son, är ”grundhörnstenen”. Det är ett andligt hus, ett heligt prästerskap, vilket skall frambära andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus. (1 Petr. 2:4—6; 2 Kor. 5:17; Ef. 2:20—22; NW) Detta är det verkliga templet, som var visat i en skuggbild genom det tempel som Salomo byggde och det som ståthållaren Serubbabel återuppbyggde. Det är detta tempel, som Gud Jehovas ögon vakar över och där hans hjärta är. Vid det har han fäst sitt heliga namn.
Torsdag, 28 januari
Att Jehova är både Gud och Konung gör honom till en gudomlig Konung, en Teokrat eller Gud-Härskare. I hela universum, i den synliga delen därav såväl som i den osynliga, finns det rum för endast en sådan Gud-Konung. Detta förhållande förpliktar oss till att intaga en orubblig ståndpunkt, när det uppstår konflikt mellan Guds härskarställning och människans härskarställning, mellan Guds konungsliga lag och människans politiska lag. Ett kristet vittne för Jehova kan få lida för en sådan ståndpunkt som denna, men vi får verkligen stadga och fasthet genom att fatta det kristuslika beslutet att ha Jehova till vår Gud och Konung. I den styrka som detta beslut ger kan vi modigt se framtiden an, trots alla de politiska förändringar som kommer att inträffa på jorden. Det återstår ingen förändring som vi för vår del kan vidtaga. Vi har en gång för alla bestämt oss för vem som skall utöva det förnämsta härskardömet i vårt liv. Vi behöver aldrig vackla. Vi måste hålla på med att upphöja Jehova såsom vår Gud och Konung i vårt liv. Det innebär först och främst att vi måste upphöja honom, sätta honom högt, i vårt eget liv. Sedan måste vi försöka åstadkomma detsamma också i andras liv, genom att vi överallt kungör hans suveränitet och konungadöme för andra.
Fredag, 29 januari
I det profetiska drama, som utspelades när Daniel kastades i lejongropen, brukade Jehova Daniel till att utgöra en bild av hans ”slav”, hans organiserade skara av vittnen på jorden. Darius eller Darejaves var en bild av konungslig makt eller myndighet och lag. Lejonen representerar den sanna rättvisan, som är av Gud. Bland dem som omtalas i denna profetia var Daniel den ende som var en tillbedjare av Jehova, den levande Guden. Ingen av de andra var Jehovas tjänare. Det är därför som Daniel, såsom medlem av den judiska kvarlevan, är en så god bild av Jehovas ”slav”-klass på jorden i denna tid. (Matt. 24:45—47) Ingen annan håller fast vid ren tillbedjan. Daniel intog en hög ställning i medernas och persernas rike. Detta tillkännagav hur Jehovas smorda vittnen på denna dag för frälsning skulle ha en framträdande ställning och vara kända över hela världen. De har en hög ställning i Jehovas ögon såsom hans sändebud och representanter som bär hans namn.