Visa vänlighet mot andra

”En människa av kärleksfull godhet handlar mot sin egen själ på ett sätt om medför belöning.” — Ords. 11:17, NW.

1, 2. a) Ge några nyttiga förslag till hur man kan visa vänlighet mot andra. b) Varför är vänlighet en betydelsefull egenskap?

DU TYCKER ju om att andra visar dig vänlighet, eller hur? Försök då göra det till en vana att visa vänlighet mot andra. Det ringa mått av eftertanke och möda som detta kräver medför stor lycka. Försök sätta dig i den andres ställe. Om du blir hindrad av en bil som kört fast i sörjan, när du är på hemväg en kväll, vad är det då för mening att du tutar och blir otålig? Hur mycket vänligare är det inte, om du erbjuder din hjälp! Och hur är det vid frukostbordet? Om ett av barnen råkar skvalpa ut litet mjölk, tror du då att det tycker om att du i vresig ton talar om för det hur drumligt det är? Försök vara vänlig. Behandla andra som du skulle vilja bli behandlad. Det är vänlighetens själva kärnpunkt.

² Vänlighet är vederkvickande. Vi sätter särskilt stort värde på vänlighet, därför att så många människor som vi träffar saknar denna egenskap. Man läser om föräldrar som slår sina barn och om våldsbrott av alla slag, men man ser sällan några rubriker som talar om någon enastående vänlig handling. Eftersom det faller sig naturligt för oss att behandla andra såsom de behandlar oss, gör vi väl i att påminna oss Jehovas råd: ”Jag har behag till kärlek [vänlighet, AS, fotnot] och icke till offer.” (Hos. 6:6) Det är mycket bättre att visa vänlighet med en gång än att behöva gottgöra hårda ord och förolämpningar, eftersom det ovänliga bemötandet är något som motparten fortfarande minns.

3. Varför bör vi visa verklig vänlighet, och hur är detta möjligt?

³ Jehova har visat oss underbar godhet och vänlighet, och vi önskar visa liknande vänlighet mot andra, även om de inte tycks uppskatta det. Detta kan vi göra med Guds andes bistånd. Människor som inte tror på Gud och följaktligen inte har hans andes frukt lägger ofta i dagen en viss vänlighet på ytan, men den visar sig ibland vara skrymtaktig. Så snart man har vänt ryggen till vänds smickret också i ovänlighet. Men kristen vänlighet måste vara mer än en tunn fernissa av artighet och hövlighet. Sanna kristna önskar visa verklig värme, kärlek och hänsyn, Jehovas andes äkta vänlighet. Även om detta kan vara svårt ibland, behöver vi inte känna oss missmodiga, eftersom vi har en överstepräst, Kristus Jesus, som kan hysa medkänsla med våra svagheter. Vi uppmanas att ”med dristighet att tala ut närma oss den oförtjänta godhetens tron, för att vi må ernå barmhärtighet och finna oförtjänt godhet till hjälp i rätt tid”. — Hebr. 4:15, 16, NW.

Andens frukt

4. a) Hur kan man odla vänligheten? b) I vilket avseende är vänligheten förbunden med kärlek?

⁴ Eftersom bibeln talar om vänligheten som Guds andes frukt, innebär detta att vänligheten kan odlas som vilken annan frukt som helst. (2 Petr. 3:18) Den kan förmås att växa, om den får den rätta omvårdnaden. I synnerhet nu är tiden lämplig att låta vänligheten växa inom oss genom att studera Guds ord och de utmärkta exempel som trons människor i flydda tider har gett oss, då de har visat vänlighet, genom att vara tillsammans med människor som ådagalägger denna andens frukt och genom att följa Kristi Jesu bibliska exempel och föreskrifter, hans som nu befinner sig på den oförtjänta godhetens tron. Jehova kräver vänlighet av oss. Mika 6:8 (NW) lyder så: ”Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska godhet [vänlighet] och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” Om vi är Guds sanna barn, kommer vi följaktligen inte att bara visa vänlighet, utan vi kommer också att älska att visa vänlighet. Det hebreiska ord som här återgivits med godhet är detsamma som på andra håll (i NW) har återgivits med kärleksfull godhet eller kärleksfull välvilja. Vänligheten, godheten eller välviljan, är i Skriften förbunden med kärlek, därför att vänligheten har kärleken till ursprung. Om vi hyser kärlek till Gud och kärlek till nästan, då kommer vi att visa vänlighet.

5, 6. a) Vad inbegrips i vänlighet, och vad är det som utvisar att det är så? b) Vad sade Jesus om vänlighet?

⁵ Vänligheten kommer som nummer fem, då Guds andes frukter räknas upp. Vänligheten utgör en antydan om att man önskar göra det som är gott, har en välvillig inställning, är benägen för att vara hänsynsfull och hjälpsam. Guds andes frukter inbegriper kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådant finns ingen lag, eftersom allt detta är uppbyggande och välgörande. Vi finner att vänligheten hjälper oss att reda ut problem. Det är den kraft som ligger bakom taktfullheten. Vänlighet är det goda uppförandets och den sanna dragningskraftens själva väsen. Tack vare vänligheten är det lättare att förlåta, men den hjälper en också att hålla fast vid det som är rätt, och den kommer att dra de intresserade till Jehova och till sanningen. — Gal. 5:22, 23, NW.

⁶ Den kristna vänligheten inbegriper omtanke om alla, medkänsla med andra och omsorg om andra. Vänligheten innebär inte rätt och slätt att ge för att få något tillbaka eller att visa omtanke om familjen eller vännerna eller arbetskamraterna. Försök visa vänlighet också mot främlingar. Jesus sade att om en myndighetsperson skulle be dig gå en mil, så skall du gå med honom två mil. Man bör visa vänlighet och vara hänsynsfull inte bara mot vänner utan också mot fiender. ”Fortsätt ... att älska edra fiender och att göra gott och att låna ut utan ränta, i det ni icke hoppas på att få något tillbaka; och eder belöning skall bliva stor, och ni skola vara den Högstes söner, ty han är god [vänlig] mot de otacksamma och onda.” — Luk. 6:35, 36, NW.

7. Hur kan vi ikläda oss vänlighet, och vad blir följden?

⁷ Med vänlighet kan man på ett utmärkt sätt övervinna likgiltighet eller motstånd mot budskapet om Riket. När en kristen ådagalägger en tålmodig, vänlig och tillmötesgående ande, kan detta efter någon tid påverka den andra personen. Guds ande kan på detta sätt hjälpa honom, så att budskapet vinner genklang hos honom. I Kolosserna 3:12, 13 (NW) uppmanas vi: ”Må ni, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, ikläda eder de ömma känslorna medlidande, vänlighet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att hava fördrag med varandra och förlåta varandra villigt, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Ja, såsom Jehova villigt förlät eder, så handla också ni på samma sätt.” Vänligheten är inte något som man tar på sig den ena dagen och lämnar hemma den nästa. Den är ett kristet krav.

8. Vad är det som är önskvärt att vi visar, och hur kan vi göra det?

⁸ Fråga dig fördenskull: Bemödar jag mig om att visa vänlighet? Eller är det så att om någon är ovänlig mot mig, så är jag ovänlig mot den människa som jag härnäst träffar på? Eller låter jag mitt dåliga humör gå ut över familjen? Om du gör det, bli då inte förvånad om du får se att barnen är stygga mot katten. Hur vore det om du i stället uppträdde som en fast klippa och hejdade ovänlighetens vågsvall? Det är hemma man skall börja, och den man skall börja med är sig själv. Tänk på dessa ord: ”Det önskvärda hos jordemänniskan är hennes kärleksfulla godhet.” — Ords. 19:22, NW.

Vänlighet i familjekretsen

9. Hur kan man visa vänlighet i familjekretsen?

⁹ I en familj där man visar vänlighet har alla och envar, far och mor och barn, sin uppgift att fylla. Husfadern bör inte ta sin hustru för givet, utan han bör ge akt på tillfällen att uppmuntra henne. Är andan i ert hem sådan att om någon säger något rart, så säger den andra parten t. ex.: ”Vad är du nu ute efter?” Hur mycket bättre är det inte att hustrun visar att hon sätter värde på mannens hårda slit och att mannen låter hustrun förstå att han verkligen njuter av maten och gläder sig åt det välskötta, prydliga hemmet. Handlar ni så? Det är viktigt att man inte har två normer att gå efter, i det man visar hänsyn och hövlighet utanför hemmet men är ovänlig, barsk och känslolös mot dem som står en nära.

10. Ge exempel på hur man i vardagslag kan visa vänlighet i familjekretsen.

¹⁰ Gärningar talar ofta bättre än ord, och därför kan man visa vänlighet inte bara genom vad man säger utan också genom vad man gör i hemmet. Det kan vara en småsak, något oväntat, men något som medför glädje och lycka eller som vittnar om medkänsla. Det är inte nödvändigt men sannerligen en vänlig handling, om en äkta man kommer hem med en blombukett åt hustrun. Eller låt oss tänka oss att hustrun inte mår riktigt bra. Det tar inte så lång tid att hjälpa till med disken eller med att få barnen i säng, och hon kanske sätter större värde på sådan hjälp än på en present. Försök med att låta vänlighet bli din present.

11. Vad säger Skriften om vänlighet i tal?

¹¹ Hustrun har en viktig uppgift när det gäller att befästa vänlighetens ande i familjen. Om mannen ännu inte har börjat omfatta det hopp som bibeln ger, kan hon få honom att dras till sanningen genom sitt vänlighetspräglade exempel. Ordspråksboken 31:26 (NW) beskriver en god hustru så här: ”Den kärleksfulla godhetens lag är på hennes tunga.” Detta är den lag eller regel efter vilken hon alltid skall handla och inte bara i undantagsfall. Det innebär att hon måste tänka innan hon talar. Och mannen önskar följa denna lag han också. Om en sådan lag gäller i hemmet, kommer vi att finna att vänligheten reder ut problemen. I Efesierna 4:32 (NW) heter det rakt på sak: ”Bliv ... vänliga mot varandra.” Det är viktigt att man ådagalägger vänlighet i sitt tal. Vi bör inte tänka att när Abraham, Lot och även Jehova använde vänligt tilltal, uttryck som kan återges med fraserna ”det beder jag dig” och ”om det behagar dig” osv., så var detta en ren formalitet, utan de insåg vänlighetens stora betydelse. — 1 Mos. 18:3, 4; 19:2; 22:2; NW.

12. Ge några exempel på hur man kan visa vänlighet mot barnen.

¹² Att visa vänlighet mot barnen är betydelsefullt för lyckan i familjekretsen. Uppodla denna egenskap hos dem också, och tänk på att de gör så som de ser dig göra. Beröm dem fördenskull, när de lyckas väl i skolan eller i tjänsten på fältet eller om de har något bra att komma med när ni dryftar dagens text. Föräldrarna bör inte irritera barnen, och det är gott om föräldrarna organiserar familjen i vänlighet, så att barnen vet vad som förväntas av dem och så att de kan bli uppbyggda andligen genom ett bra teokratiskt schema. Naturligtvis behöver barnen uppmuntran och kanske även tillrättavisning, så att de lär sig följa schemat: förbereder sina studier och utför de sysslor i hemmet som kan komma på deras lott. Men man bör inte förväxla vänligheten med känslosamhet eller låta det gå hur som helst. Missriktad vänlighet kan medföra ungdomsbrottslighet. Föräldrarna visar inte barnen någon verklig vänlighet, om de inte bryr sig om vilka kamrater barnen har, inte är måna om att de är med på mötena eller tänker på hur de uppför sig där och inte intresserar sig för om de är flitiga att studera Guds ord, utan bara låter barnen driva vind för våg och göra som de vill. Om ni handlar så, kan barnen med rätta få den uppfattningen att det inte alls rör er ifall det skulle gå så. På grund av omogenhet kanske barnen inte sätter värde på att ni övervakar dem noggrant, men om ni ger tillrättavisningar åt den som är vis, får ni honom att älska er för detta, och med tiden kommer det att bli likadant med barnen. Somliga föräldrar skämmer bort barnen genom att ge dem allt de kan. Men en undersökning vid en skola i Idaho utvisade att inte en enda A-student ägde en bil, då däremot 83 procent av dem som under kändes i examen gjorde det. De föräldrar som gav sina barn en bil menade säkert att de visade vänlighet mot dem, men från undervisningssynpunkt gjorde de inte det.

13. Hur kan man vara vänlig mot sig själv och röna välsignelse?

¹³ Var slutligen vänlig mot dig själv. Följ ett bra schema när det gäller studium och tjänst. Detta kan innebära att du måste stänga av TV-apparaten och gå till sängs för att få den sömn du behöver för att vara utsövd och pigg följande dag. Du kan behöva lära dig att oroa dig mindre för det materiella och att använda mera tid till att vårda de andliga skatterna. Den som är vänlig mot sig själv på det sättet kommer att äga förnöjsamhet och sinnesfrid och känna sig glad och lycklig över det dagliga livets välsignelser. Sådant gör en människa lycklig och även en familj lycklig. — Luk. 12:19—21.

Vänlighet i församlingen

14. Ge exempel på hur man kan visa vänlighet i församlingen.

¹⁴ Andra som förtjänar att vi visar dem vänlighet är våra andliga bröder och systrar. Även om medlemmarna av den egna familjen blivit främlingar på grund av budskapet från Guds ord, har vi hundratals bröder och systrar i den kristna församlingen. (Mark. 10:29, 30) Vi kan visa dem vänlighet på många sätt: kanske titta in och muntra upp någon som är sjuk, gå hem till en äldre pionjär i församlingen med litet mat eller hjälpa en sjuk syster med några av hemsysslorna. Andra visar vänlighet genom att hjälpa de nya att förbereda tal till teokratiska skolan. En broder gör sig besvär med att hjälpa en invalidiserad syster som sitter i rullstol till mötena. Många åker långa vägar för att hämta intresserade och vänner och ta dem med i sin bil till församlingens möten. De som blir föremål för sådan vänlighet kan i sin tur visa uppskattning genom att erbjuda sig att betala en del av kostnaden. I den första kristna församlingen blev Dorkas ihågkommen och rikt välsignad, därför att hon hade gjort det till en vana att visa vänlighet genom ”goda gärningar och barmhärtighetsgåvor” (NW). — Apg. 9:36—42.

15. Vilka råd gav Paulus och Petrus åt kristna tjänare?

¹⁵ I varje församling är det viktigt att tjänarna odlar egenskapen vänlighet. När Paulus skrev till tessalonikerna, framhöll han att han såsom tjänare hade varit mild bland dem, ”såsom när en moder omhuldar sina späda barn” eller ”såsom en fader”, som uppfordrar sina barn ”att föra en vandel ... värdig Gud”. (1 Tess. 2:7, 11, 12) Hur väl belyser inte detta en tjänares inställning till församlingen. I Efesierna 3:2 (NW) talar aposteln om ”förvaltningen av Guds oförtjänta godhet, vilken blev mig given med avseende på eder”. Paulus insåg att alldeles som han hade fått röna Guds oförtjänta godhet, ålåg det honom såsom en förvaltare att göra bruk härav till gagn för sina bröder, särskilt hedningarna. Petrus förklarade också: ”I den mån som var och en har mottagit en gåva böra ni bruka den till att tjäna varandra såsom förträffliga förvaltare av Guds oförtjänta godhet, uttryckt på olika sätt.” (1 Petr. 4:10, NW) Tillsyningsmannen kan behöva uppmuntra, tillrättavisa och råda andra, men han kommer att göra det i all vänlighet, eftersom han vet att vänlighet verkar tilldragande men ovänlighet frånstötande.

16. Hur kan man visa vänlighet i samband med mötena?

¹⁶ Alla och envar i den kristna församlingen har tillfälle att visa andra vänlighet. I stället för att bli upprörd över att en syster, som har flera barn, inte kan hålla styr på dem såsom hon skulle vilja kan du kanske erbjuda dig att sitta tillsammans med dem och hjälpa henne. Vi visar vänlighet mot oss själva såväl som mot andra genom att inte ta för vana att komma sent till mötena. Om vi gör det, stör vi ju andra och går miste om viktiga saker för egen del. Skulle vi av någon oundviklig anledning komma sent, bör vi sätta oss nära dörren, för att så få som möjligt skall bli störda. En broder kan visa kärlek genom att inte strängt kritisera en äldre man utan i stället vädja till honom såsom till en far. De yngre kan också visa vänlighet genom att tala varmt och hjärtligt till de äldre eller erbjuda dem hjälp på ett eller annat sätt. — 1 Tim. 5:1—3.

Syftet med den oförtjänta godheten

17, 18. Varför bör man visa vänlighet mot främlingar?

¹⁷ Då och då har somliga tillfälle att bjuda hem talare som kommer på besök eller kretstjänaren och hans hustru. I 3 Johannes, verserna 5—8, framhöll den åldrige aposteln att vi är pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, eftersom goda gärningar har sitt ursprung hos Gud. Om vi visar vänlighet, kommer vi också att få skörda vänlighet. Ja, bara en sådan sak som att man ger en av Jesu lärjungar en bägare friskt vatten är något som Jehova kommer att ha i gynnsam åtanke. (Matt. 10:41, 42) Bibeln innehåller många förträffliga exempel på dem som visat vänlighet mot främlingar, t. ex. änkan i Sarefat, som tog emot Elia mycket vänligt. (1 Kon. 17:8—24) Denna fattiga änka gav sin sista matbit åt profeten under en hungersnöd och blev till följd härav rikt välsignad. Jehova såg till att hennes förråd av mjöl och olja inte tröt, och längre fram återgav han hennes son livet.

¹⁸ I Apostlagärningarna 28:2 beskriver Paulus hur han och några andra led skeppsbrott på ön Malta och säger att ”folket där, som talade ett främmande språk, visade oss utomordentlig människovänlighet”. Trots kölden och regnet kom de ut och tände upp en eld och tog med stor hjälpsamhet emot de skeppsbrutna främlingarna, och därför blev de gynnsamt ihågkomna i Guds ord. Det säger sig självt att Paulus gengäldade denna vänlighet, i det han gav dem andliga välsignelser genom det som han talade med dem om. (Apg. 28:30, 31) Vi bör i vår tur visa vänlighet mot främlingar. Så här heter det i Hebréerna 13:2 (NW, 1950 års upplaga): ”Glöm icke godhet mot främlingar, ty genom den hava några, utan att själva veta det, tagit emot änglar som gäster.”

19. Hur kan vi visa att vi inte förfelar syftet med Guds oförtjänta godhet?

¹⁹ I denna tid visar Jehovas folk vänlighet på ett framträdande sätt genom att delge andra sanningen. Aposteln påminner oss härom: ”Vi [bönfalla] eder också om att icke mottaga Guds oförtjänta godhet och sedan förfela dess syfte.” Nu är tiden inne då budskapet om Guds rike predikas, nu på ”frälsningens dag”. Fördenskull vill vi inte ge ”någon orsak till anstöt, på det att vårt ämbete icke må klandras; utan vi anbefalla oss på alla sätt såsom Guds tjänare, ... genom vänlighet, genom helig ande, genom kärlek som är fri från skrymtan, genom sannfärdigt tal, genom Guds kraft”. (2 Kor. 6:1—7, NW) Oavsett i vilken situation vi befinner oss kan vi anbefalla oss, inte bara genom vår kunskap i Guds ord och vårt sätt att reagera när vi råkar i svårigheter, utan också genom att ådagalägga andens frukt, vänlighet inbegripen.

20. Hur visade Jesus vänlighet i sin förkunnargärning?

²⁰ Att vi visar vänlighet innebär att vi efterliknar Gud. Jesus var ett framträdande exempel för oss i detta då han predikade sanningen. Sedan Johannes döparen hade pekat ut Jesus som Guds lamm, följde två av Johannes’ lärjungar efter Jesus och frågade honom var han bodde. Jesus uppmanade dem att komma och se. Sedan de tillbringat resten av dagen hos Jesus, sade Andreas till sin bror Simon: ”Vi hava funnit Messias.” Ja, Jesus visade gästfrihet och vänlighet genom att tala om Guds ord. — Joh. 1:41; 2 Kor. 8:9.

21. Hur kan man visa vänlighet i tjänsten på fältet nu för tiden?

²¹ Jehovas vittnen i våra dagar visar regelbundet vänlighet genom att gå ut med livets budskap till andra, göra återbesök och leda studier, och de begär ingenting i gengäld. När vi handlar på detta sätt, visar vi vänlighet i vårt tal genom att vara taktfulla och hövliga och ta oss tid att höra på vad den besökte har att säga. Det är så lätt att bli häftig eller sarkastisk, då man skall ge svar åt den man besöker ifall han är ohövlig, men kom ihåg att Jehova fordrar vänlighet. Vid mer än ett tillfälle har ett milt svar öppnat den besöktes sinne, så att han börjar tänka på sanningen. En omogen person skulle kanske ge ett vresigt svar, men den som är mogen vet att det inte är rätta sättet att representera vänlighetens Gud.

22. Varför är det inte vänligt att tiga med sanningen?

²² Att tala vänligt betyder naturligtvis inte att ens tal skall vara svamligt eller att det man säger om sanningen skall vara urvattnat. Det man säger kan vara vänligt men ändå sakriktigt. Jesus använde kraftspråk, när han talade till prästerna, men han var mild och tålig i sitt tal till de fårlika. Man visar inte alls vänlighet genom att tiga med sanningen, även om den kan såra till en början. Det påminner om den smärta en blind känner i samband med en ögonoperation. Den glädje han erfar, när han har fått tillbaka sin syn, uppväger all smärtan. Vare sig det är fråga om fysisk eller andlig ohälsa, uppskattas vänligheten, och den kan få öron att lyssna som inte förut velat höra sanningen. Ett av Jehovas vittnen, som satte i gång ett studium med en kvinna som delade hem med sin åldriga irländska mor, hade en sådan erfarenhet. Modern var mycket fientligt stämd och förbjöd det här vittnet att komma igen, men dottern gick då hem till förkunnaren, och studiet fortsatte. Detta tyckte modern emellertid ännu sämre om, så hon gick slutligen med på att vittnet skulle få komma hem till dem igen för att leda studiet. När systern då på nytt gick dit, tog hon med sig en liten blombukett, eftersom hon menade att gamla människor ofta känner sig försummade och överflödiga. Efter den händelsen började den gamla damen undan för undan visa större intresse för sanningen och tillstod slutligen: ”Jag var elak mot dig, men du gav mig bara vänlighet tillbaka. Jag brukade tänka att allt som återstod för mig var att bli gammal och dö, men nu har dörren till ett nytt liv öppnat sig för mig.” Det var alltså vänlighet som hjälpte den här kvinnan att ändra ståndpunkt till sanningen.

23. Hur kan vi visa att vi är Jehovas barn?

²³ Alldeles som Jehova visar sig god och vänlig genom att ge regn och solsken, mat och tak över huvudet också åt de otacksamma och onda, kan vi visa vänlighet också mot dem som nu förkastar sanningen. Om vi gör det, visar vi att vi inte är denna tingens ordnings barn utan att vi bär Jehovas andes frukt som hans barn. (Matt. 5:43—46) Jehovas vittnens goda och vänliga uppförande vid sammankomster har utgjort ett strålande vittnesbörd till Jehovas ära. Så här uttryckte en restaurangchef på Nya Zeeland saken: ”Jag har aldrig förr träffat så hövliga, vänliga och hänsynsfulla människor.”

24. Vad inbegriper vänligheten inte? Varför inte?

²⁴ Vidare kan man visa vänlighet i familjekretsen och församlingen genom att hålla fast vid det som är rätt. Vänlighet är inte detsamma som svaghet. Att vara vänlig betyder inte att se genom fingrarna med det som är orätt. Sådan missriktad vänlighet kan leda till brottslighet bland barn såväl som bland vuxna, och andlig pliktförgätenhet kan bli följden i församlingen, om tillsyningsmannen uppfattar vänlighet som detsamma som brist på fasthet när det gäller rätta principer. Det är aldrig vänligt att uppmuntra andra att göra det som inte är i överensstämmelse med Guds vilja. Om en kristen börjar glida bort från Jehovas väg, bör man fördenskull inte visa vänlighet genom att hålla inne med goda råd eller välförtjänt tillrättavisning. Vid ett tillfälle gav Petrus dåliga råd åt Jesus, när Jesus talade med Petrus om att han snart skulle få lida och dö. Petrus sade: ”Var god [vänlig] mot dig själv, Herre.” Men Jesus vände ryggen åt honom och sade: ”Förfoga dig bakom mig, Satan!” (Matt. 16:22, 23, NW) Petrus blev tillrättavisad och det på goda grunder. Hans ord, som han menade sig tala i all vänlighet, var inte i överensstämmelse med Jehovas uppsåt. Vänlighet måste alltså förbindas med sanningen och med kärlek till Jehova.

25. Vad bemödar sig Satan om att göra för att motverka vänligheten?

²⁵ Satan önskar vålla söndring och hejda Guds andes verksamhet genom att åstadkomma friktion i de kristna hemmen och församlingarna. Om det skulle uppstå söndringar i Jehovas församling på grund av personliga meningsskiljaktigheter eller tvister om bagateller, skulle detta hindra Jehovas andes tillflöde och hämma utvecklingen av förkunnarverkets frukt, men Jesu lärjungar känns igen på den kärlek de visar, och kärleken överskyler svagheter och ofullkomligheter, ja, en mängd synder. Men alla som hoppas få leva i Jehovas nya tingens ordning måste också vara på sin vakt och skydda församlingen för dem som skulle kunna låta somliga vända Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande. — Jud. v. 4.

26. På vilket sätt kan vänligheten hjälpa oss att dra jämnt med andra?

²⁶ Vänligheten hjälper oss att komma i ett bättre förhållande till andra. I stället för att bli upphetsade och spända bör vi låta Jehovas ande verka på oss. Ett milt, välvilligt och barmhärtigt sinnelag är förknippat med vänlighet, och det är sannerligen mycket bättre att visa vänlighet med en gång än att nödgas söka komma till rätta med ett olyckligt förhållande. Om du märker att det i familjen finns en tendens till friktion eller kärlekslöshet, kanske häftigt, ohyfsat tal, sök då odla denna andens frukt. Även om de andra i hemmet kanske motstår sanningen, kan den vänliga inställningen hos den som är kristen hjälpa lika mycket som olja på vreda vågor.

27. Varför är det så viktigt för en kristen att visa vänlighet?

²⁷ Det är tack vare Jehovas oförtjänta godhet som vi har utsikt att vinna liv; och därför bör vi återspegla en likadan godhet och vänlighet i vårt förhållande till andra. (Ef. 2:5—8) Liksom vi strävar efter att odla Guds rikes frukt i vår förkunnargärning, så önskar vi odla Guds andes frukt. Om vi gör det visar vi att vi lyder Guds kärleksfulla godhets lag. Den kommer inte bara att vara på vår tunga utan i vårt sinne och hjärta, och vi kommer att göra den till en del av vår nya personlighet. Vi kommer att finna att den hjälper oss att reda ut våra problem och gör det lättare för oss att förlåta. Vänligheten har en uppbyggande förmåga som lockar andra att visa vänlighet tillbaka. Vänligheten hjälper oss att dra andra till Jehova genom våra ord och handlingar. Då vi ådagalägger denna andens frukt, kommer våra förhoppningar och vår förtröstan på Jehova inte att leda till att vi blir missräknade. För att kunna vandra med Jehova måste vi alltså älska godhet och vänlighet, eftersom Jehova kräver vänlighet av oss, och det mitt i en ovänlig värld. Vänlighet leder till liv. — Rom. 2:4; 5:2.

[Bild på sidan 326]

Kärleksfull omtanke om andra