Uppstod Jesus Kristus verkligen från de döda?

Många tvivlar på detta. Men är deras tvivel välgrundat?

BIBELN är en bok fylld av många löften beträffande framtiden. Om du skall kunna tro på dessa löften, måste du vara förvissad om att de historiska skildringarna i bibeln är sanna — att de forntida händelser som den skildrar verkligen har inträffat.

Eftersom några av de beskrivna händelserna är av så ovanligt slag, har emellertid många tvivlat på att de verkligen ägt rum. Till dem hör Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Kan du tro på att detta under verkligen inträffade? Om du kan tro på det, då kommer detta att stärka inte endast din tro på andra under, som det berättas om i bibeln, utan också din tro på bibelns löften med avseende på framtiden, t. ex. att den dag kommer då plåga och död inte skall vara mer. — Upp. 21:4.

Ett typexempel på dem som förnekar att Jesus Kristus verkligen uppstod från de döda är en italiensk filosofie doktor, Marcello Craveri. I sin bok The Life of Jesus (1967) säger han: ”Det är uppenbart att hela historien om uppståndelsen och Jesu framträdanden hör till de uppdiktade underverken.” Enligt honom ”är forntida och nutida kristendomsforskare överens om” att Jesus Kristus i själva verket inte uppstod från de döda.

Innebar detta dogmatiska påstående att det faktiskt finns bevis för att Jesus Kristus inte uppstod från de döda? Är forntida och nutida kristendomsforskare verkligen överens om att Jesu uppståndelse tillhör de uppdiktade underverken? Så förhåller det sig inte alls! Begrunda bevisen.

Uppståndelsen förenlig med vetenskapen

En vanlig invändning mot Kristi uppståndelse kan lyda så här: eftersom nutidens människor inte ser folk uppstå från de döda, har ingen någonsin uppstått från de döda. Men är det en invändning som står sig? Om någon erkänner ett högsta Väsende, är det då omöjligt för honom att tro att Kristus uppstod? Är ett sådant underverk egentligen ovetenskapligt?

Hör här vad den kände vetenskapsmannen Victor Hess, som upptäckte den kosmiska strålningen, sade en gång: ”Jag måste bekänna att under alla de år jag sysslat med fysisk och geofysisk forskning har jag inte vid något tillfälle funnit att en vetenskaplig upptäckt varit i strid med gudstron. Det har ibland påståtts att ’nödtvånget’ i naturens ’lagar’ är oförenligt med ... underverk. Så förhåller det sig inte. ... Många av våra fysiska lagar är faktiskt rätt och slätt statistiska påståenden. De gäller generellt om ett stort antal fall. De har ingen betydelse i ett enskilt fall. Nutida vetenskapsmän är helt på det klara med dessa begränsningar i deras beskrivningar av de fysiska processerna. Måste en vetenskapsman tvivla på underverkens realitet? Såsom vetenskapsman svarar jag bestämt: Nej. Jag ser inget skäl till att Gud, den Allsmäktige, som skapade oss och allting omkring oss, inte skulle kunna upphäva eller ändra det naturliga och vanliga skeendet — om han anser det vara vist att göra detta.” — Ur publikationen The Faith of Great Scientists, redigerad av W. Howey, sidan 10.

Enbart det förhållandet att människor på jorden i dag inte har sett Gud uppväcka någon från de döda utgör alltså inte något som helst argument för att han inte i flydda tider ansåg det lämpligt att uppväcka sin Son, Jesus Kristus, från de döda. Och varför ansåg Gud det lämpligt att göra så? För det första fick Jesus därigenom belöning för sin trohet intill döden. Och därtill kunde endast en uppväckt Jesus fullständigt förverkliga Guds uppsåt, som han redan tjänat genom att komma till jorden och dö en offerdöd. — Fil. 2:5—11.

Det är emellertid inte så att Jesus var den förste och ende som blivit uppväckt från de döda genom Guds kraft. I bibeln talas det om att Jehovas profeter Elia och Elisa uppväckte en person var från de döda. (1 Kon. 17:17—24; 2 Kon. 4:32—37; 8:5; 13:20, 21) I de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”) talas det vidare om andra människor, som dels Jesus och dels hans lärjungar uppväckte från de döda. — Matt. 11:5; Luk. 7:11—16; 8:41—56; Joh. 11:1—46; Apg. 9:40; 20:9—12.

Jesus förutsade att han skulle uppstå

Vi har sett att Jesu Kristi uppståndelse är något som ligger inom möjlighetens ram. Vi kan inte förmena Gud privilegiet att göra undantag eller förändringar i fråga om händelsers naturliga förlopp, och detta har han gjort tid efter annan. Låt oss nu begrunda vittnesbörden om att Jesus Kristus har blivit uppväckt från de döda.

För det första förutsade Jesus själv upprepade gånger att han skulle bli uppväckt från de döda. Tidigt under sin förkunnargärning talade han om detta, då han sade: ”Bryt ner detta tempel, så skall jag på tre dagar resa upp det igen.” ”Det tempel, som han menade, var hans kropps tempel.” (Joh. 2:19—21, Hd) Han sade också att liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar, så skulle han vara i jordens sköte i tre dagar. Och därefter talade han vid åtminstone fem olika tillfällen med sina lärjungar om att han skulle uppstå från de döda. (Matt. 12:39, 40; 16:21; 17:1—9, 22, 23; 20:18, 19; 26:31, 32) Hur skall vi förstå alla dessa rättframma uttalanden, om Jesus inte verkligen uppstod från de döda? Hade han själv eller hans lärjungar dragits vid näsan, eller var de bluffmakare?

Kristi uppståndelses trovärdighet bestyrks ännu mer av det förhållandet att fastän han så klart och tydligt hade varskott lärjungarna om sin martyrdöd, blev de mycket bekymrade då den inträffade. (Luk. 24:21) Och fastän han upprepade gånger hade förutsagt att han skulle uppstå från de döda, väntade de inte detta. Om de hade väntat det, skulle då de kvinnor som följde honom ha gått till graven på tredje dagen för att ytterligare smörja hans kropp med välluktande kryddor? — Luk. 24:1.

Den historiska skildringen

I alla fyra evangelierna berättas det om uppfyllelsen av Jesu ord om att han skulle bli uppväckt på tredje dagen. Aposteln Matteus meddelar att en ängel först visade sig och tillkännagav Kristi uppståndelse för några kvinnor, av vilka Matteus namnger två, att Jesus litet senare själv visade sig för dem och att Jesus ännu litet längre fram visade sig för lärjungarna i Galileen. — Matt. 28:1—20; Mark. 16:1—8.

Läkaren Lukas berättar dessutom om att den uppväckte Jesus tröstade två av sina lärjungar, som var på väg till Emmaus, att han visade sig för lärjungarna vid ett annat tillfälle i Jerusalem och att hans lärjungar såg honom försvinna upp mot himmelen, bort ur deras åsyn. — Luk. 24:1—53.

Aposteln Johannes meddelar oss ännu fler detaljer om hur Jesus visade sig efter sin uppståndelse. Han berättar om att Jesus träffade Maria från Magdala, att han två gånger visade sig för apostlarna och att Tomas var med den andra gången och då blev övertygad. Detta kan sägas framhäva Jesu uppståndelses historiska äkthet såväl som bibelskribenternas fasta övertygelse om att Jesus verkligen uppstod från de döda. Det var som om Tomas skulle göra sig till tolk för alla uppriktiga tvivlare på Kristi uppståndelse under kommande år. (Joh. 20:1—29) Johannes talar också om hur Jesus visade sig vid Galileiska sjön vid det tillfälle då han tre gånger frågade Petrus om han älskade honom eller inte. — Joh. 21:1—24.

Vidare läser vi i Apostlagärningarna om att Jesus ”blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna, som han hade utvalt. För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem.” Hur mycket uttrycksfullare och mer övertygande kunde skildringen vara — ”genom många säkra bevis [hade han] tett sig såsom levande efter utståndet lidande”? De emfatiska orden får ännu större vikt och betydelse, när vi tänker på att det är en bildad läkare som har skrivit detta, en man som borde vara den förste att ifrågasätta en människas uppståndelse från de döda. — Apg. 1:1—9.a

Kristi uppståndelse ingjuter kraft

Den förändring, som ägde rum med Jesu lilla skara av efterföljare, skulle kunna sägas i viss mån vara det kraftigaste vittnesbördet av alla om Jesu uppståndelse. Den gjorde förskräckta och förvirrade människor till frimodiga, oförskräckta förkunnare av evangelium, redo att ge livet för sin tro!

Sådan övertygelse och kraft härrör inte från hallucinationer, och de är inte heller resultat av några sluga spekulationer. Den här förändringen berodde på att Jesus verkligen hade blivit uppväckt från de döda, såväl som på att Guds ande hade blivit utgjuten, den ande som kom genom Jesus och gjorde det möjligt för aposteln Petrus att predika: ”Jesus, nasaréen, ... fastnaglade ni vid en påle genom laglösa människors hand och bragte om livet. Men Gud uppreste honom genom att lösa dödens våndor, ty det var inte möjligt för honom att förbli fasthållen av den.” Och återigen sade Petrus vid detta tillfälle: ”Denne Jesus har Gud upprest, varom vi alla är vittnen.” — Apg. 2:22—33, NW.

Man skulle kunna säga att Petrus här slog an grundtonen för sitt fortsatta predikande. När en skara människor samlades i förundran över att Petrus hade botat en man som hade varit ofärdig ända från födelsen, framhöll Petrus följaktligen för dem att detta underverk hade utförts i Jesu kraft, hans som de hade dödat. ”Men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna.” Det fanns inget tvivel hos honom. Jesu uppståndelse var ett faktum; han och många andra var vittnen om den. (Apg. 3:12—15) Och när Petrus och Johannes drogs inför den judiska högsta domstolen och uppmanades förklara genom vilken makt de hade utfört det här underverket, vittnade Petrus på nytt om att Jesus verkligen hade uppstått från de döda, då han sade: ”Må det vara känt för er alla och för allt Israels folk att i Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som ni fastnaglade vid pålen, men som Gud uppväckte från de döda, genom honom står denne man verkligen här frisk framför er.” Ja, just det här underverket vittnade om att Jesus uppstått från de döda. — Apg. 4:10, NW.

När apostlarna en kort tid därefter på nytt blev gripna och förda inför Sanhedrin, framhävde Petrus på nytt Jesu uppståndelse: ”Våra förfäders Gud uppväckte Jesus, som ni dräpte, ... Gud upphöjde denne såsom sitt förnämsta redskap och som Frälsare till sin högra sida. ... Och vi är vittnen om dessa ting.” — Apg. 5:30—32, NW.

När aposteln Petrus predikade om Jesus för Kornelius och hans hus, betonade han samma sanning: ”Honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar, väl icke för allt folket, men för oss som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda.” Här skulle vi åter kunna fråga: Åt och drack Petrus och hans medapostlar tillsammans med en hallucination? Eller var Petrus en regelrätt bedragare? — Apg. 10:38—42.

Aposteln Paulus följde Petrus’ exempel i att kraftigt framhäva Jesu uppståndelse i sin offentliga förkunnelse, vilket framgår av Apostlagärningarna 13:30—37; 17:31. Hur fast hans övertygelse var om att Jesus verkligen hade blivit uppväckt från de döda framgår av hans ord i 1 Korintierna 15:3—8: ”Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke, vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder enligt skrifterna och att han blev begraven och att han har uppstått [blivit uppväckt, NW] på tredje dagen enligt skrifterna och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.”

Att allt detta bevismaterial är ovederläggligt erkänns inte bara av kristna Ordets förkunnare, som tror på Guds ord, utan också av andra. Det gör till exempel dr J. N. D. Anderson, som är dekanus vid juridiska fakulteten vid Londons universitet och ledare för dess juridiska forskningsinstitut, Institute of Advanced Legal Studies. Denne världsbekante expert på det juridiska området har vid ett tillfälle framhållit följande, enligt ett meddelande i londontidningen Observer:

”Att hålla före att de skildringar som framställts av de sex nedskrivarna av ’Nya testamentet’ skulle vara uppdiktade är faktiskt en ren omöjlighet. Tänk på antalet vittnen, över 500. Tänk på vad som kännetecknade vittnena: män och kvinnor som delgav världen den högsta etiska förkunnelse som den någonsin vetat av och som till och med enligt sina fienders vittnesbörd tillämpade den i sina liv. Tänk på den psykologiskt sett absurda bilden av en liten skara besegrade fega stackare, som den ena dagen kurar i en sal i övre våningen och bara några dagar senare förvandlas till en trupp som ingen förföljelse kan tysta ned! ... Det förefaller mig nästan meningslöst att tala om legender, när man har att göra med ögonvittnen.”

Ja, om det är så att en sak kan konstateras vara ett faktum ifall det finns två eller tre pålitliga vittnen till att intyga den, hur väl bestyrkt är då inte det faktum att Jesus Kristus verkligen uppstod från de döda! Människor som sätter ihop lögner saknar den sanningens klang som präglade apostlarna Petrus’ och Paulus’ ord, då de predikade om Kristi uppståndelse.

Har du — med tanke på allt det som här har sagts — goda skäl att utöva tro på att Jesus Kristus verkligen uppstod från de döda? Det har du sannerligen. Det är den oundvikliga slutledningen. Det bör sannerligen stärka din tro, om du inser att en av de ovanligaste och mest omstridda händelserna som omtalas i bibeln verkligen har inträffat. Tack vare att Jesus blev uppväckt från de döda kan du vända dig till Gud i bön, be om förlåtelse för dina synder och i tro bedja om att Guds rike må komma. Och vad kan detta innebära för dig? Evigt liv på en paradisisk jord, då ingen sorg, plåga eller död kommer att vara mer. — Matt. 6:10; 1 Joh. 2:1; Upp. 21:4.

[Fotnoter]