Det folk som aktar Guds namn högre än sitt eget
1, 2. a) Vilken religiös befrielse är tiden nu inne för? b) Vad förklarar Jesaja 12:3—5, och vilka tar dessa ord mycket allvarligt, så att de fullgör dem?
VAD kan vi förvänta, vad bör vi förvänta av ett ”folk för ... [Jehovas] namn”? Jo detta: Att de räknar det som en heder och ära att få bära detta namn; de bör inte skämmas för detta namn, de bör låta lovprisning av detta namn ljuda över hela jorden, både inom kristenheten och utanför kristenheten. Nu i de ”yttersta dagarna” för denna världsordning, när man kan vinna religiös frihet från kristenheten och alla andra delar av den falska religionens världsvälde, tar den befriade kvarlevan sin uppgift mycket allvarligt att fullgöra de profetiska orden i Jesaja 12:3—5 (NW):
2 ”Med jublande fröjd skall ni ofelbart ösa vatten ur frälsningens källor. Och på den dagen skall ni ofelbart säga: ’Frambär tacksägelse till Jehova, ni människor! Åkalla hans namn. Gör hans handlingar kunniga bland folken. Förtälj att hans namn skall bli upphöjt. Spela och sjung till Jehovas lov, ty han har företagit sig utomordentliga ting. Detta skall göras kunnigt över hela jorden.’”
3, 4. a) Vad har Jehova företagit sig sedan den smorda kvarlevan började ta del i uppfyllelsen av denna profetia? b) Hur har resultatet blivit precis vad kung David i Psalm 138:1, 2 nämnde såsom skäl till att han lovprisade Jehova?
3 När nu den smorda kvarlevan av kristna vittnen för Jehova har gripit sig an med arbetet för att ha del i uppfyllelsen av denna profetia, har Jehova ”företagit sig utomordentliga ting”, han har utfört storverk, han har triumferat! Han lät sitt profetiska löftesord tecknas ner över sitt eget namn. Med sitt namn ger han bibeln sitt stöd. Med sitt eget namn bekräftar han bibelns ord. Antingen är bibeln sann, eller också betyder hans namn ingenting! Men hans profetiska löftesord bevisar sig vara sant, framstår hävdat och rättfärdigt! Att hans ord verkställs i trohet bevisar att han har levat i överensstämmelse med sitt namn, till sitt namns ära. När han låtit sitt ord verkställas, har han dessutom överträffat vad hans namn, som var förbundet med hans ord, har gett oss anledning att förvänta. Resultatet har blivit precis vad kung David i Jerusalem nämnde såsom skäl till att han lovprisade Jehova, i det han sade:
4 ”Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför [de andra] gudarna vill jag lovsjunga dig. Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.” — Ps. 138:1, 2.
5, 6. a) Hur gör Jehova sitt ord stort utöver allt vad hans namn har sagt? b) Hur kan vi ge exempel på detta när det gäller profetior och när det gäller att föra fram Messias?
5 Vad är det David säger oss här? Är det ord som Gud har talat större än hans namn? Nej! Men hur gör han då sitt ord stort utöver allt vad hans namn har sagt? Jo, så här: På grund av att hans innebördsrika namn är förknippat med hans ord, hans profetiska ”löftesord”, har vi kommit att spana efter mycket såsom en uppfyllelse. Hans ”löftesord” har emellertid verkställts på ett storslaget sätt, på ett sätt som är vida förmer än vad den garanti som vi har i hans namn ger oss anledning att förvänta. Han hade inte behövt göra så mycket för att vi skulle ha haft bevis för att hans namn är pålitligt såsom en garanti för uppfyllelse.
6 Han gör alltså sitt ”löftesord” mycket stort, genom att han, när han låter det verkställas, åstadkommer mycket mer än vi väntar oss. Han företar sig utomordentliga ting! I många betydelsefulla fall har till exempel hans profetiska ord inte bara bevisats ha en bokstavlig förstahandsuppfyllelse, utan också en andlig uppfyllelse i liten skala och sedan en större, fullständig andlig uppfyllelse. Tänk också på att han uttalade sitt ”löftesord” om att låta Messias träda fram i kung Davids ätt. Men i själva verket ökade eller förstorade han detta ”löftesord”. Hur då? Genom att ge mera än bara en mänsklig Messias i Davids kungliga ätt. Jehova förde fram en andlig Messias, en som var pånyttfödd av Jehovas ande, uppväckt från de döda och upphöjd till odödligt liv och konungslig ära i himmelen på Guds högra sida. Liksom Jehova räddade David undan hans fiender, så räddade han Jesus Kristus undan hans jordiska fiender, som hade dödat honom, genom att väcka upp honom från de döda till himmelsk härlighet. — Ps. 138:3—7.
7. Hur fullbordade Jehova sitt uppsåt för David, och hur fullbordar han det beträffande Davids ättling, Jesus?
7 Jehova lämnade inget mer åt David att förvänta med avseende på verkställandet av det gudomliga löftesordet. David kunde sannerligen med rätta tillitsfullt säga i samma psalm: ”Jehovah skall fullborda sitt verk för mig.” (Ps. 138:8, Myrberg) I inte mindre grad kan Jesus Kristus, kung Davids messianske ättling, säga detsamma beträffande sig. Jehova skall helt fullborda sitt uppsåt för Jesus, Messias. Han skall inte låta något av sitt profetiska löftesord om honom bli ouppfyllt. Inte att undra på att David drevs att säga följande till sin himmelske befriare, Jehova: ”Inför [de andra] gudarna vill jag lovsjunga dig. ... Ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.” — Ps. 138:1, 2.
Hur han gör sitt ”löftesord” stort med avseende på den ”stora skaran”
8. Hur kommer det sig att den smorda kvarlevan känner sig manad att lovprisa Jehova av samma skäl som David ger uttryck åt och detta på grund av det som hänt efter år 1914?
8 Känner vi oss nu manade att säga något liknande till den ende levande och sanne Guden? Den smorda kvarlevan av Jehovas kristna vittnen känner sig manad att göra det, såsom ett ”folk för ... [Jehovas] namn”. Genom själva det sätt, på vilket Jehova har handlat med dem, och genom den förunderliga uppfyllelsen av bibelns profetior i vad det gäller världshändelserna sedan 1914 förstår de att Jehovas ord, hans profetiska löftesord, besannas på ett sätt som de aldrig hade väntat sig att få uppleva. De ser att vittnesbörden hopar sig såsom bevis för att denne Gud av nåd och sanning, då hedningarnas tider utlöpte år 1914, uppfyllde sitt ”löftesord” och upprättade Davids Sons, Jesu Kristi, himmelska rike. De ser att detta messianska rike oemotståndligt rycker framåt för att hävda och förhärliga Jehovas universella suveränitet och heliga namn i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. En hel del förföljelse, ja, många hotelser mot själva deras existens såsom ett ”folk för ... [hans] namn” har de fått uthärda sedan 1914, men tack vare att Jehova har befriat och bevarat dem intill nu, kungör de hans namn överallt.
9. Vilken sång är det den smorda kvarlevan sjunger, enligt den framställning i bildliga ordalag som finns i Uppenbarelseboken, kapitel 15, och vilka ord innehåller sången?
9 Såsom det framställs i bildliga ordalag i den sista boken i Guds heliga ord sjunger denna smorda kvarleva ”Mose, Guds slavs, sång och Lammets [Jesu Kristi] sång och säger: ’Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du evighetens Konung. Vem skall inte verkligen frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, ty endast du är lojal? Ty alla nationer skall komma och tillbedja inför dig, därför att dina rättfärdiga påbud har gjorts uppenbara.’” — Upp. 15:2—4, NW.
10. Vilka bland det oräkneliga antal människor som hör denna sång ger ett jakande svar på den fråga som gäller om de vill frukta Jehova och förhärliga hans namn, och med vilken föresats gör de detta?
10 Ett oräkneligt antal människor i denna tid hör kvarlevan av detta ”folk för ... [Jehovas] namn” sjunga dessa ord: ”Vem skall inte verkligen frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn?” Hundratusentals människor som hör denna uppfordrande fråga visar att de tycker detsamma som kvarlevan i det här fallet, nämligen att Jehova är värd att fruktas och hans namn värt att hedras och äras. De säger öppet, inför alla denna världens falska gudar: Må så vara att flertalet människor i dag inte fruktar Jehova och inte ärar hans namn; men vad oss beträffar, så vill vi frukta Jehova som den ende levande och sanne Guden, och vi vill akta hans namn högre än vårt eget och vill förhärliga hans namn. Hur gör de detta?
11. Hur gör dessa människor detta?
11 De gör detta genom att godta bibeln, inte som otillförlitliga människors ord, utan för vad den verkligen är, Guds ord. De tror att dess profetior beträffande det messianska riket nu närmar sig en kulmen i fråga om deras storslagna uppfyllelse. De nalkas Gud genom hans offrade lamm, Jesus Kristus, och överlämnar sig helt åt honom. Såsom Jesu Kristi efterliknare blir de döpta i vatten ”i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”, och på så sätt blir de helt och fullt Jesu Kristi lärjungar. (Matt. 28:19, 20, NW) De inser att Jehova har ett ”folk för sitt namn” på jorden i denna tid, och därför sluter de sig lojalt till detta folk, även om det bara är en liten kvarleva. Tillsammans med dem har de del i att för alla och envar kungöra Jehovas namn och förhärliga det. Genom att på detta sätt vittna för honom visar de att de inte blygs för att vara Jehovas kristna vittnen.
12. a) Vilka av orden i denna sång ser alltså den smorda kvarlevan redan en uppfyllelse av? b) Hurudan skall den vara som ännu kan ta plats bland denna ”stora skara”, och vilket hopp kan han ha del i?
12 Denna ”stora skara” av gudfruktiga människor kommer från alla nationer. (Upp. 7:9, 10) I dessa människor ser den smorda kvarlevan av sångare redan en uppfyllelse av orden i sin profetiska sång: ”Alla nationer skall komma och tillbedja inför dig, därför att dina rättfärdiga påbud har gjorts uppenbara.” (Upp. 15:4, NW) Församlandet av hela denna tallösa ”stora skara” är ännu inte över. Frågan är: Vilka skall ännu ta plats bland denna ”stora skara”, innan Jehova låter sina rättfärdiga påbud fullständigt uppenbaras genom att tillintetgöra alla de gudlösa i den stundande ”stora vedermödan” (NW), vars like aldrig tidigare har förekommit? Var och en som gör det kommer att vara en person som aktar Guds namn högre än sitt eget. Han kommer att villigt göra såsom det heter i Psalm 96:8 (NW): ”Tillerkänn Jehova den ära som tillkommer hans namn.” Han kan få del med den ”stora skaran” i hoppet att få överleva den ”stora vedermödan” och komma in i den rättfärdiga nya tingens ordning, där ”allt vad anda har” skall lovprisa Jehova. — Upp. 7:13—15; Ps. 150:6; 29:2.