Goda nyheter från länder där det råder svårigheter

TILL Sällskapet Vakttornets kontor kommer ofta brev i vilka man frågar om medkristna i länder där det har varit svår förföljelse befinner sig väl. Hur har de det? Fortsätter de att lojalt tjäna Jehova? Har de tillräckligt med mat och kläder?

Som svar på detta kan vi berätta att de allra flesta Jehovas vittnen i dessa länder står fasta i tron. De fortsätter lojalt att söka efter tillfällen att tala med andra om Jehovas rikes härlighet. Och i överensstämmelse med sitt löfte i bibeln välsignar Gud dem i deras ansträngningar att få de ting de behöver för livets uppehälle. — Lukas 12:22—31.

Vad Jehovas vittnen än har fått erfara från de styrandes sida, påminner de sig vad aposteln Paulus skrev till sin medarbetare Timoteus: ”Därför förmanar jag ... att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, blir framförda för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar.” (1 Timoteus 2:1, 2) I överensstämmelse med denna bön bemödar sig vittnena om att lyda alla lagar som inte är i strid med Guds befallningar. De är särskilt nitiska i att göra Guds vilja i fråga om att tala med andra om de goda nyheterna om hans rike.

Gynnsam hjärteförändring

Det är glädjande att se att vissa regeringar under senare år har ändrat sin inställning till Jehovas vittnen och beviljat dem lagligt erkännande och frihet efter många års officiellt förbud. Två framträdande exempel är Spanien och Portugal, länder i vilka Jehovas vittnen var förbjudna då det rådde diktatur där. Då förbudet i Spanien upphävdes år 1970 fanns det 11.000 aktiva vittnen där. I dag, 12 år senare, har denna siffra ökat till 48.000!

Hur betraktar de spanska myndigheterna vittnena i dag? Det som för någon tid sedan inträffade i staden Barcelona visar deras inställning. I en officiell publikation inbegrep de lokala myndigheterna Jehovas vittnen i sitt fördömande av vissa skrupelfria sekter som bedrev sin verksamhet där. Men när saken lades fram inför stadens myndigheter, bad de omedelbart om ursäkt och publicerade på första sidan av nästföljande nummer en rättelse i vilken det framhölls: ”Vi önskar tillkännage att detta samfund [Jehovas vittnen] uppskattas mycket högt av myndigheterna i Barcelona.”

Situationen i Portugal har också undergått stora förändringar. År 1962, då sex missionärer från Sällskapet Vakttornet blev utvisade från landet, fanns det bara 1.285 verksamma vittnen där. Och nu finns det mer än 21.000 på en befolkning på knappt 9.500.000, vilket betyder ett vittne på 438 invånare.

Trots att frihet beviljades vittnena år 1974 i Portugal, hade de aldrig kunnat hålla en kretssammankomst i en viss stad i södra delen av landet. Tack vare att en liberalt sinnad borgmästare ingrep beviljades tillstånd att använda den ansedda stadsteatern. Vid första kommunfullmäktigemötet efter sammankomsten gratulerade borgmästaren och kommunfullmäktiges medlemmar vittnena till deras storslagna organisation och den rengöring som utfördes efter sammankomsten.

I en annan portugisisk stad erbjöd sig vittnena att gjuta ett betonggolv i en jordbrukspaviljong som de planerade att använda för en sammankomst. Sjuttio vittnen kom och utförde arbetet på en dag. Borgmästaren var djupt imponerad och kommenterade: ”Jag skulle aldrig ha trott att det var möjligt. Ni får, utan att betala, ha så många sammankomster ni vill i denna paviljong under tre år framåt!”

Samhällsprojekt och nödhjälpsarbeten

Även i länder där förföljelse fortfarande pågår fortsätter Jehovas vittnen att frambära böner till Jehova för styresmännen. De ber om att dessa skall ha en mer balanserad och tolerant inställning till vittnenas verksamhet. Vittnena hyser inte något agg. De samarbetar i stället villigt med samhället i självhjälpsprojekt i sådana länder.

I ett samhälle i Afrika hade man två självhjälpsprojekt — byggandet av en väg och en skola. Arbetet skulle börja klockan sex på morgonen, men vittnena anlände före den tiden och arbetade utan avbrott. Några andra bybor kom sent, och de utförde ett mycket dåligt arbete. De började också gräla sinsemellan. Men bröderna fortsatte att arbeta för att få arbetet färdigt. Alltsedan dess har människorna runt om i grannskapet hyst höga tankar om de samvetsgranna vittnena.

Från ett annat land i Afrika, där vittnena har uthärdat förföljelse, kommer följande rapport: ”Våra bröder i avgränsade läger har till stor del kunnat försörja sig själva materiellt. De har haft goda skördar. Det har dock varit nödvändigt att ge någon hjälp, i synnerhet kläder och medicin, och Sällskapet Vakttornet har beredvilligt tillhandahållit sådan hjälp.”

Världen utöver vidtar Jehovas vittnen de nödvändiga åtgärderna för att hjälpa de verkligt behövande ibland sig. Då stora katastrofer inträffar mobiliserar Sällskapet Vakttornet omedelbart hjälp genom det avdelningskontor som ligger närmast katastrofplatsen. — Apostlagärningarna 2:44—47; 6:1—6.

Det skapas ett gott intryck

Liksom de första kristna ofta blev missförstådda, så har Jehovas vittnen också ibland fått ”dålig press”. Vissa judar i Rom rapporterade till aposteln Paulus angående vad de visste om de kristna på den tiden: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” (Apostlagärningarna 28:22) Men på sådana platser där de politiska myndigheterna har haft tillfälle att lära känna vittnena, ansikte mot ansikte så att säga, har resultatet ofta blivit mycket gott. Varför det? Därför att myndigheterna inser att de har att göra med människor som lever ett rent liv, som är laglydiga och som förbättrar den moraliska tågan hos människor som de studerar bibeln med. Detta framkommer tydligt av nyheter som man fått från Gambia på Afrikas västkust. Rapporten framhåller: ”Jehovas vittnen utför ett gott arbete i fängelserna och är den enda religiösa grupp som tillåts komma in i vissa förbjudna områden, på grund av att de lyckats så väl med att hjälpa fångar att förändra sitt liv.”

I ett annat land i Afrika, där vittnena ännu inte fått officiellt erkännande, rapporteras det: ”Myndigheterna har en mycket hög aktning för bröderna. Det var hjärtevärmande att höra myndighetspersoner tala om våra bröder och berömma dem för deras ärlighet och flit.”

Det är Jehovas vittnens uppriktiga önskan att människor från alla samhällsklasser skall komma att lära känna Jehova Gud och Kristus Jesus. Därför kommer de att fortsätta att predika de goda nyheterna om Guds rikes regering för människor med olika levnadsstandard i samhället, inbegripet dem ”i hög ställning”. De kommer också att be för dem för att ”vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet”. — 1 Timoteus 2:1, 2; Johannes 17:3.