Lyd de varningar som ställs fram för oss!
1, 2. Vad ger Judas’ brev när det gäller anvisningar?
JEHOVA är en Gud som ger varningar. (2 Kungaboken 17:12—15; Hesekiel 3:17—21) Hans folk vet att han inte önskar se någon enda dö till följd av att denne vandrar på en väg som leder till tillintetgörelse. (Hesekiel 18:23, 32) Och Jehovas vittnen är sannerligen tacksamma att deras himmelske Fader varnar, vägleder och räddar dem som älskar honom.
2 Judas’ inspirerade brev ger både varning och vägledning. I föregående artikel fick vi veta varför Judas uppmanade sina medtroende att ”kämpa hårt” för tron. Låt oss nu med en bedjande inställning tänka på de varnande exempel han ger från vad som hänt i det flydda. — Romarna 15:4.
Varning för brist på tro
3. Vad ville Judas ”gärna påminna” sina medtroende om?
3 Judas fortsatte och gav en varning som gäller tron. Han sade:
”Trots att ni en gång för alla har lärt känna allting, vill jag gärna påminna er om att fastän Jehova räddade ett folk ut ur Egyptens land, tillintetgjorde han efteråt dem som inte visade tro.” (Judas, vers 5)
Om de kristna inte lyckas ”kämpa hårt” för tron, kan de gå miste om att stå godkända inför Jehova Gud. För att förhindra detta ville Judas ”gärna påminna” sina medtroende som var i fara om ting som de en gång lärt känna och om hur Gud handlade med dem som var otrogna i gångna tider.
4. Hur och varför ”räddade” Jehova de förslavade israeliterna?
4 I vers fem riktade Judas först uppmärksamheten på att Jehova Gud ”räddade” eller befriade de förslavade israeliterna från slaveriet i Egypten. Gud gjorde det sedan de i lydnad firat den första påsken. Att Jehova på ett sådant förunderligt sätt befriade det en gång förslavade folket från Egypten berodde på att det handlade i tro. — 2 Moseboken 12:1—14, 31.
5. a) Vad är det symboliska Egypten, och på grundval av vad räddar Jehova människor ut ur det? b) Vad måste Jehovas överlämnade vittnen göra för att vinna slutlig frälsning?
5 På liknande sätt räddar Jehova människor ut ur det symboliska Egypten, människovärlden som avlägsnat sig från honom. (Uppenbarelseboken 11:8) Han gör det på grund av att de i tro erkänner honom som sin frälsnings Gud och Jesus Kristus som det motbildliga påskalammet, vars blod köper dem ut ur denna värld. (1 Korintierna 5:7) Men för att ett överlämnat Jehovas vittne skall få del av frälsningen, vare sig den leder till ett liv i himmelen eller på jorden, måste han eller hon förbli trogen mot Gud och aldrig avfalla och vända tillbaka till denna onda värld och dess syndfulla slaveri, alldeles som de befriade israeliterna inte fick återvända till Egypten. (5 Moseboken 17:16; Matteus 24:13) Det är livsviktigt att ha en aldrig sviktande tro, för även om Jehova ”räddade” ett folk ut ur Egypten, ”tillintetgjorde han efteråt dem som inte visade tro”, dem som ville återvända till Egypten eller till egyptiska sedvänjor. (Jämför 1 Korintierna 10:1—12; 2 Moseboken 32:4—6; 4 Moseboken 25:1—18; 21:4—9; 14:35—38.) För att Jehovas överlämnade vittnen i var tid skall vinna slutlig frälsning måste de sannerligen, som vi sett, bevara sin tro. — Hebréerna 3:12, 13.
Hemska följder av omoraliskhet
6. a) Vad var änglarnas ”ursprungliga ställning”, och vad är deras ”tillbörliga boningsort”? b) Vilket slags synd begick vissa änglar? c) Hur var den syndfulla kurs som de upproriska änglarna följde jämförbar med den som de av Judas omnämnda ”ogudaktiga människorna” följde?
6 Judas gav ett andra varnande exempel. Han skrev:
”Och de änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor under tätt mörker för den stora dagens dom.” (Judas, vers 6)
Änglarna skapades som andliga varelser med framtidsutsikten evigt liv i himmelen. (Psalm 103:20; 104:4; Hebréerna 1:7) Detta var deras begynnelse, deras ”ursprungliga ställning”. Deras ”tillbörliga boningsort”, eller avsedda naturliga hemvist, var i de osynliga himlarna. Men vissa änglar övergav i förmätenhet sitt rätta himmelska hem. Aposteln Petrus sade att de ”syndade” och åberopade omedelbart därefter vad som hände på Noas tid. (2 Petrus 2:4, 5) Detta riktar uppmärksamheten på tiden före syndafloden, då ”den sanne Gudens söner [”änglar”, enligt den alexandrinska handskriften av Septuagintaöversättningen från 400-talet]” uppenbarligen materialiserade sig i köttsliga kroppar och i olydnad tog sig fagra kvinnor till hustrur. (1 Moseboken 6:1, 2, NW) Eftersom det var onaturligt för andliga varelser att bo tillsammans med kvinnor, syndade dessa änglar då de gav efter för vad som för dem var ett fullständigt orätt begär. (Jakob 1:13—15) På liknande sätt ville de ”ogudaktiga människor” som Judas talade om ha omoraliska sexuella förbindelser med personer av det motsatta könet.
7, 8. a) Vad hände de olydiga änglarna? b) Vad måste vi följaktligen göra för att förbli i ett frälst tillstånd?
7 Det som hände de olydiga änglarna tjänade som ett varnande exempel för de kristna på Judas’ tid och tjänar som ett varnande exempel för Jehovas vittnen i vår tid. Även om dessa änglar kunde undgå döden i syndafloden genom att dematerialisera sig, hindrades de från att återvända till sin ”ursprungliga ställning” som heliga andliga varelser och få njuta av ljuset som kommer av Guds råd och godkännande. De har i stället hållits i förvar med ”eviga bojor”, med hjälp av Guds återhållande kraft, till den ”stora dagens dom”, då Gud skall tillintetgöra dem. Det finns ingenting som tyder på att de under tiden kan materialisera sig i köttsliga kroppar, utan de förblir utanför Jehovas tjänst, i tätt andligt mörker, i det så kallade tartaros. — 2 Petrus 2:4.
8 Eftersom olydiga änglar inte är undantagna från att bli tillintetgjorda, inser Jehovas vittnen i vår tid att de kan förbli i ett frälst tillstånd endast genom att ”kämpa hårt” för tron. Vi måste verkligen stå emot alla människor som går utöver Guds angivna gränser och söker befläcka köttet.
9, 10. a) Vilka synder i moraliskt avseende gjorde invånarna i Sodom och närliggande städer sig skyldiga till? b) Vilket varnande exempel utgör Sodom, Gomorra och städerna där omkring?
9 Judas gav ett tredje varnande exempel och sade:
”Så är också Sodom och Gomorra och städerna omkring dem, sedan de på samma sätt som de förutnämnda hade begått otukt till ytterlighet och hade gått ut efter kött för onaturligt bruk, ställda fram för oss som ett varnande exempel genom att ha undergått det rättsliga straffet bestående av evig eld.” (Judas, vers 7)
”Sodom och Gomorra och städerna omkring dem” inbegrep uppenbarligen Adma och Seboim och kanske några andra städer där i trakten. På grund av invånarnas ondska omstörtade Jehova alla dessa städer, utom Soar dit den ”rättfärdige Lot” och hans döttrar flydde, genom att låta svavel och eld regna ner från himlen. (2 Petrus 2:6—10; 1 Moseboken 14:2; 19:18—29; 5 Moseboken 29:22, 23) Genom att Judas använde orden ”så ... också” förband han tydligtvis det som hände dessa städer med det som hände de olydiga änglarna, som hade gjort någonting som var onaturligt för andliga varelser, nämligen att ta kvinnor till hustrur. Vi läser i The Jerusalem Bible: ”Det otuktiga levernet i Sodom och Gomorra och de andra närliggande städerna var lika onaturligt.” Invånarna i dessa städer bedrev inte enbart otukt med kvinnor, utan tillfredsställde sin lusta efter män och kanske även efter djur. (Jämför 3 Moseboken 18:22—25.) En pöbelhop bestående av män och pojkar i Sodom kände en längtan efter att ha sexuellt umgänge med Lots gäster, som de tog för att vara män, men deras planer gick om intet då de två besökande änglarna slog dem med blindhet och därefter räddade Lot ut ur den dömda staden. — 1 Moseboken 19:1—17.
10 Sodom och Gomorra och städerna där omkring utgör ett varnande exempel genom att de fick undergå ”det rättsliga straffet [från Jehova Gud] bestående av evig eld”, evig tillintetgörelse. De förkolnade ruinerna av åtminstone städerna Sodom, Gomorra, Adma och Seboim anses ligga under vatten i den södra delen av Salthavet (Döda havet) eller där i närheten. Därför kan varken de eller deras invånare brinna ännu i denna dag. Tydligtvis var det städerna, snarare än alla deras invånare, som blev tillintetgjorda för evigt, för det verkar som om åtminstone några enskilda individer som en gång bodde där kommer att få uppstå igen. (Matteus 10:15; 11:24; Uppenbarelseboken 20:12, 13) Men det som hände dessa fördärvade städer utgör ett dramatiskt varnande exempel mot ett omoraliskt uppförande, en varning som Jehovas vittnen i vår tid bör beakta.
Förakta inte gudagiven myndighet
11. Hur var de ”ogudaktiga människor” som smugit sig in bland Guds folk jämförbara med de fördärvade människor som levde i Sodom och städerna där omkring?
11 Judas syftade därefter på de ”ogudaktiga människorna” och sade:
”På samma sätt besudlar nu likväl också dessa drömmare köttet och föraktar herradöme och skymfar dem som är härliga.” (Judas, vers 8)
”På samma sätt”, eller uppenbarligen på liknande sätt som de fördärvade människorna i Sodom och städerna där omkring befläckade sitt kött med tygellösa och onaturliga sexuella förbindelser, besudlade avsiktligt onda människor som smugit sig in bland Guds folk den köttsliga kroppen. De brydde sig inte om det apostoliska rådet att ”fly undan otukten”. — 1 Korintierna 6:18—20.
12. a) Hur var de ogudaktiga inkräktarna ”drömmare”? b) Vad väntar dem som obotfärdigt bedriver omoraliskhet?
12 Dessa inkräktare var också ”drömmare”, kanske på grund av att de sökte försvara sina åsikter med hjälp av låtsade profetiska drömmar. (Jämför 2 Petrus 2:1; 5 Moseboken 13:1—5.) Deras drömmar kan i detta syfte ha innefattat orena sexuella fantasier, eller också kan detta uttryck innebära att deras läror bara var ”självbedrägerier”. (The Jerusalem Bible) I vilket fall som helst sökte dessa ”ogudaktiga människor” efter sätt att skapa fler tillfällen att begå sexuell omoraliskhet, och de tänkte att de ostraffat skulle kunna leva orent. Må ingen bland Jehovas vittnen i vår tid falla i den snaran! Den suveräne Domaren kommer utan tvivel att verkställa domen över den som obotfärdigt bedriver omoraliskhet. — 1 Moseboken 18:25.
13. Vilken inställning hade de omoraliska ”drömmarna” till den myndighet Gud instiftat?
13 Dessa omoraliska ”drömmare” föraktade också herradöme och skymfade ”dem som är härliga”. Arrogant struntade de i den myndighet Gud instiftat. (Ordspråksboken 21:4; 2 Petrus 2:10) Dessa människor hade i likhet med de olydiga änglarna en upprorisk ande och förtjänade att få en ogynnsam dom, på grund av att de i själva verket inte brydde sig om den universelle Suveränen och hans älskade Son.
14. Vilka var de ”som är härliga”?
14 Dessa ogudaktiga människor skymfade också ”dem som är härliga” (ordagrant: ”av härligheter”), dem som tydligtvis hade förlänats viss härlighet av Jehova Gud och Kristus Jesus. (Johannes 17:22; 1 Petrus 4:12—14) Eftersom en sådan härlighet eller ära kom från Gud, skulle naturligtvis inte direkt ära och upphöjelse ges åt dem på jorden som fått denna förmån. Men alla Jehovas vittnen borde respektera en sådan ”härlighet” och tala om den i enlighet därmed, med största aktning för Jehova Gud. — 1 Samuelsboken 2:30.
15. a) Hur talade de köttbesudlande drömmarna om ”dem som är härliga”? b) Vad bör vi göra, om vi har minsta tendens att förakta gudagiven myndighet?
15 Det är helt visst så att de av Kristi smorda efterföljare som troget tjänar som förordnade kristna tillsyningsmän har förlänats härlighet eller ära. Medvittnen bör samarbeta med och understödja dem i Guds tjänst. Må vi inte vara som de köttbesudlande ”drömmare” som föraktade Jehovas herradöme och inte visade respekt för den härlighet som kom från honom, utan talade skymfligt om dem som var iklädda sådan härlighet. (Jämför 3 Johannes, vers 9, 10.) Om vi har minsta tendens att förakta gudagiven myndighet, kan och bör vi därför under bön söka Jehovas hjälp för att rätta till vårt synsätt.
Mikaels förträffliga föredöme
16. Vilken skillnad var det mellan ärkeängeln Mikael och de föraktfulla ”drömmarna”?
16 Till vår nytta pekade Judas på ett förträffligt föredöme och sade:
”Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen och disputerade om Mose kropp, vågade han inte framföra en dom mot honom i skymfliga ordalag, utan sade: ’Måtte Jehova gå till rätta med dig.’” (Judas, vers 9)
Vilken skillnad det var mellan de föraktfulla ”drömmarna” och Mikael, ärkeängeln som blev vår Herre Jesus Kristus! (Jämför Ordspråksboken 8:22—31; Johannes 6:62; Filipperna 2:5—11; 1 Tessalonikerna 4:15, 16.) När de ogudaktiga drömmarna skymfade Guds tjänare, tog de sig friheter som inte ens Jehovas Son tog sig, då han disputerade med Satan om den hebreiske profeten Mose kropp. Det finns ingen tidigare redogörelse i bibeln om denna dispyt. Men på något sätt som inte avslöjats fick Judas denna upplysning och skrev ner den till nytta för oss.
17. a) Vad gjorde inte Mikael, då han disputerade om Mose kropp, och varför inte det? b) På vilket sätt utgör Mikael ett gott föredöme för Guds folk när det gäller att respektera gudomlig myndighet?
17 Det är möjligt att djävulen ville ha Mose döda kropp för att kunna bilda en religiös kult omkring den och på så sätt fördärva Jehovas folk. Men ändå tog sig Mikael inte till att uttala en dom över djävulen i skymfliga ordalag. Mikael ”vågade” inte handla så, eftersom han hade en rätt fruktan för Jehova. Han gick inte heller före Jehovas utsatta tid för att ta itu med Satan. (Uppenbarelseboken 12:7—9; 20:1—3, 7—10) Guds älskade Son visade i stället respekt för den suveräne Domaren och gav honom rätten att gå till rätta med djävulen. Därför sade Mikael till Satan: ”Måtte Jehova gå till rätta med dig.” Även om Mikaels uttalande inte var hårt, visade han sin makt genom att behålla kontrollen över Mose kropp, och Jehova begravde profeten i en omarkerad grav. (5 Moseboken 34:1—6) Guds Son var sannerligen i allt detta ett förträffligt föredöme för Jehovas folk när det gäller att visa respekt för gudomlig myndighet. Må vi följa det.
18. Varför kan det sägas att de som planerade att besudla kött saknade andlighet?
18 Som kontrast till detta sade Judas vidare:
”Ändå skymfar dessa människor alla de ting som de egentligen inte känner; men alla de ting som de naturligt förstår, likt de förnuftslösa djuren, dessa ting fortsätter de att fördärva sig med.” (Judas, vers 10)
Trots att de som tänkte besudla kött hade en så mycket lägre ställning än Mikael, som inte ville uttala en dom över Satan i skymfliga ordalag, skymfade de inte enbart ”dem som är härliga”, utan också ”alla de [andliga] ting som de egentligen inte [kände]” eller förstod. Eftersom de inte hade någon ”andlighet” (Judas, vers 19), kunde de inte förstå andliga ting. (1 Korintierna 2:6—16) Jehovas tankar, vägar, handlingssätt och verksamhet var främmande för dessa ”ogudaktiga människor”.
19. Hur var dessa ”ogudaktiga människor” lika ”förnuftslösa djur”?
19 På grund av respekt för Jehova Gud skymfar varken ärkeängeln Mikael eller några andra rättfärdiga änglar dem som Gud förlänat särskild härlighet. Men dessa ”ogudaktiga människor” gjorde det, därför att de helt och fullt hade hängett sig åt djuriska passioner. De förstod inte andliga ting, utan enbart sådant som tilltalade deras köttsliga passioner. Därför sökte de i likhet med djur, som bara tänker på köttet, tillfredsställa det fallna köttet. Dessa människor, som var helt inriktade på att tillfredsställa sina grundläggande känslomässiga begär, fördärvade sig med köttsliga synder. På så sätt visade de sig inte vara bättre än ”förnuftslösa djur, som av naturen är födda till att fångas och förintas” och som inte har något hopp om uppståndelse. — 2 Petrus 2:9—13.
20. Vilken kurs bör lojala Jehovas vittnen följa med tanke på vad vi hittills sett av Judas’ ord?
20 Hur viktigt är det inte att Jehovas vittnen i vår tid fullständigt motstår falska lärare, dem som planerar att besudla kött och dem som föraktar myndighet instiftad av Gud! Om det råd som vi begrundat så här långt i Judas’ brev uppenbarar att vi i någon mån brister i vår inställning eller i vårt sätt att leva, bör vi så fort som möjligt ändra kurs och i bön söka vår himmelske Faders hjälp. Och må vi alltid dra andlig nytta av att lyda de varningar som ställs fram för oss.
(Vår genomgång av Judas’ brev kommer att avslutas i nästa nummer av Vakttornet.)
Kan du påminna dig svaret på följande frågor?
□ Hur visar det som hände de forntida israeliterna att vi måste ha en aldrig sviktande tro för att vinna frälsning?
□ Vilket varnande exempel utgör de olydiga änglarna för oss?
□ Vilket varnande exempel utgör Sodom, Gomorra och städer där omkring för de kristna?
□ Varför får vi inte förakta myndighet instiftad av Gud?
□ Vilket gott föredöme är ärkeängeln Mikael när det gäller att visa respekt för myndighet, och hur bör vi därför handla?
[Bild på sidan 17]
Alldeles som Gud ”räddade ett folk ut ur Egypten”, har de kristna räddats ut ur denna onda värld. Men en aldrig sviktande tro krävs för att man skall vinna slutlig frälsning
[Bild på sidan 19]
Det som hände Sodom och städerna där omkring utgör ett varnande exempel mot ett omoraliskt uppförande