Vår skatt i lerkärl

”Denna skatt har vi i lerkärl, för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva.” — 2 KORINTHIERNA 4:7.

1. Hur bör vi uppmuntras av Jesu exempel?

NÄR Jesus var här på jorden, formades han av Jehova genom den erfarenhet han fick av livet som människa och av mänskliga svagheter. Hans exempel i fråga om att bevara sin ostrafflighet bör verkligen sporra oss! Aposteln uppmanar oss: ”Ja, till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle tätt följa i hans fotspår.” (1 Petrus 2:21) Genom att Jesus på det här sättet lät sig formas segrade han över världen. Han ingav också sina apostlar mod att göra detsamma. (Apostlagärningarna 4:13, 31; 9:27, 28; 14:3; 19:8) Och hur uppmuntrande var inte det han sade i avslutningen av sitt sista tal till dem: ”Jag har sagt er detta för att ni genom mig må ha frid. I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” — Johannes 16:33.

2. Vilket upplysande ljus har vi till skillnad från världens blindhet?

² Efter det att aposteln Paulus hade ställt ”det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna” i kontrast till den blindhet som ”denna tingens ordnings gud” har förorsakat sade han om vår dyrbara tjänst: ”Denna skatt har vi i lerkärl, för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva. Vi är på allt sätt trängda, men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg; vi är förföljda, men inte lämnade i sticket; vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.” (2 Korinthierna 4:4, 7–9) Trots att vi är bräckliga ”lerkärl”, har Gud genom sin ande format oss så att vi kan segra fullständigt över Satans värld. — Romarna 8:35–39; 1 Korinthierna 15:57.

Människor formades i det forntida Israel

3. Hur beskrev Jesaja formandet av den judiska nationen?

³ Jehova formar inte bara individer, utan också hela nationer. När det forntida Israels nation lät sig formas av Jehova, hade nationen framgång. Men när den sedan förhärdade sig och följde en kurs av olydnad, lät han, som Israels Formare, ”ve” komma över nationen. (Jesaja 45:9) När Jesaja under 700-talet f.v.t. talade till Jehova om israeliternas syndiga tillstånd, sade han: ”O Jehova, du är vår Fader. Vi är leran, och du är Krukmakaren som formar oss; och vi är alla din hands verk. ... Vart och ett av våra åtråvärda ting har blivit till något som lämnas åt förhärjning.” (Jesaja 64:8–11) Israel hade formats till ett kärl som endast var lämpat för tillintetgörelse.

4. Vilken illustration framförde Jeremia?

⁴ Ett århundrade senare, när räkenskapens dag närmade sig, befallde Jehova Jeremia att ta ett lerkärl i form av en flaska och följa med några av de äldre männen i Jerusalem till Hinnoms dal, och sedan sade Jehova: ”Du skall slå sönder flaskan inför de mäns ögon som går med dig. Och du skall säga till dem: ’Detta är vad härars Jehova har sagt: ”På samma sätt kommer jag att slå sönder detta folk och denna stad, liksom man slår sönder krukmakarens kärl så att det inte mer kan lagas.”’” — Jeremia 19:10, 11.

5. Hur omfattande var Jehovas dom över Israel?

⁵ År 607 f.v.t. ödelade Nebukadnessar Jerusalem och dess tempel och förde de överlevande judarna i fångenskap till Babylon. Men efter 70 år i landsflykt kunde ångerfulla judar återvända till sitt land och återuppbygga Jerusalem med dess tempel. (Jeremia 25:11) Men nationen övergav återigen den store krukmakaren, och under det första århundradet v.t. begick den så till slut det hemska brottet att mörda Guds egen Son. År 70 v.t. använde så Gud det romerska världsväldet som sin skarprättare till att utplåna den judiska tingens ordning och förstöra Jerusalem och dess tempel. Israels nation skulle aldrig mer komma att formas av Jehovas hand till något som var ”heligt och skönt”.a

En andlig nation formas

6, 7. a) Hur beskriver Paulus formandet av det andliga Israel? b) Hur många utgör ”barmhärtighetens kärl”, och varifrån kommer de?

⁶ De judar som hade tagit emot Jesus formades till grundmedlemmar i en andlig nation, Guds andliga ”Israel”. (Galaterna 6:16) Paulus ord är därför mycket passande: ”Vad nu? Har inte krukmakaren myndighet över leran till att av samma klump göra ett kärl till ärofullt bruk, ett annat till vanärande bruk? ... Fastän han [Gud] ville lägga sin vrede i dagen och göra sin makt känd, [har han] i stor långmodighet ... haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse, för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett till härlighet.” — Romarna 9:21–23.

⁷ Efter sin uppståndelse tillkännagav Jesus sedan att dessa ”barmhärtighetens kärl” skulle uppgå till 144.000. (Uppenbarelseboken 7:4; 14:1) Eftersom det köttsliga Israel inte hade fyllt det antalet, utsträckte Jehova sin barmhärtighet till människor av nationerna. (Romarna 11:25, 26) Den unga kristna församlingen utvecklades snabbt. Inom 30 år hade de goda nyheterna ”predikats i hela skapelsen under himlen”, och det hade bildats församlingar av kristna på många olika håll, och dessa behövde få lämplig tillsyn. — Kolosserna 1:23.

8. Vilka utgjorde den första styrande kretsen, och hur utvecklades den?

⁸ Jesus hade övat sina 12 apostlar och andra för tjänsten och gjort apostlarna beredda att bli den första styrande kretsen. (Lukas 8:1; 9:1, 2; 10:1, 2) Den kristna församlingen hade grundats vid pingsten år 33 v.t., och med tiden kom den att ha en utökad styrande krets som bestod av ”apostlarna och de äldre männen i Jerusalem”. Jesu halvbror Jakob verkar ha tjänat som ordförande under en längre period, och det trots att han inte var någon apostel. (Apostlagärningarna 12:17; 15:2, 6, 13; 21:18) Enligt historikern Eusebios blev apostlarna särskilt utsatta för förföljelse och som en följd av det kringspridda till andra trakter. Den styrande kretsens sammansättning anpassades efter den rådande situationen.

9. Vilken beklaglig utveckling förutsade Jesus?

⁹ Mot slutet av det första århundradet började ”fienden”, ”Djävulen”, att så ”ogräs” bland de vetelika arvingarna till ”himlarnas kungarike”. Jesus hade profeterat att denna beklagliga utveckling skulle tillåtas ända fram till skördetiden, vid ”avslutningen på tingens ordning”. Då skulle återigen ”de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders kungarike”. (Matteus 13:24, 25, 37–43) När skulle detta ske?

Det nutida formandet av Guds Israel

10, 11. a) Hur kom Guds Israel att formas i modern tid? b) Hur skilde sig det som bibelforskarna lärde från det man lärde i kristenhetens kyrkosamfund?

¹⁰ År 1870 bildade Charles Taze Russell en bibelstudiegrupp i Pittsburgh i Pennsylvania i USA. År 1879 började han sedan att en gång i månaden ge ut den tidskrift som nu kallas Vakttornet. Dessa bibelforskare, som de kom att bli kända som, insåg snart att man inom kristenhetens kyrkosamfund hade anammat oskriftenliga hedniska läror, när man lärde att människan har en odödlig själ, att det finns ett brinnande helvete och en skärseld, att Gud är treenig och att man skall döpa spädbarn.

¹¹ Men vad som var ännu viktigare var att dessa sanningsälskande bibelforskare återinförde sådana grundläggande bibliska läror som läran om en återlösning genom Jesu lösenoffer och läran om en uppståndelse till evigt liv i ett fridfullt jordiskt paradis under Guds kungarikes styre. Men det de framför allt betonade var det nära förestående hävdandet av Jehova Gud som universums suveräne Herre. Bibelforskarna trodde att Herrens mönsterbön snart skulle uppfyllas: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) De formades genom Guds heliga ande till att bli ett världsomfattande samhälle av fredsälskande kristna.

12. Hur kom bibelforskarna till insikt om ett viktigt årtal?

¹² Ett ingående studium av profetian i Daniel, kapitel 4, och andra profetior i Bibeln övertygade bibelforskarna om att Jesu närvaro som messiansk kung måste vara nära förestående. De insåg att ”nationernas fastställda tider” skulle sluta år 1914. (Lukas 21:24; Hesekiel 21:26, 27) Bibelforskarna utvidgade snabbt sin verksamhet och bildade bibelklasser (senare kallade församlingar) över hela USA. I början av 1900-talet spreds deras bibliska undervisningsverksamhet till Europa och Australasien. Det krävdes nu att verksamheten blev mer organiserad.

13. Hur fick bibelforskarna lagligt erkännande, och hur tjänade Sällskapets förste president på ett enastående sätt?

¹³ För att bibelforskarna skulle få lagligt erkännande bildades Zion’s Watch Tower Tract Society år 1884 i USA, och det hade sitt högkvarter i Pittsburgh i Pennsylvania. Dess styrelseledamöter tjänade som en central styrande krets, som hade tillsyn över predikandet av Guds kungarike i världen. Sällskapets förste president, Charles T. Russell, skrev sex band av Studier i Skriften och gjorde omfattande predikoresor. Han skänkte också den förmögenhet han skaffat innan han började sitt studium av Bibeln till det världsomfattande predikoverket. År 1916, när första världskriget rasade som värst i Europa, dog broder Russell utmattad under en predikoresa. Han hade gett ut sig helt för att utvidga vittnandet om Guds kungarike.

14. Hur kämpade J. F. Rutherford ”den goda kampen”? (2 Timoteus 4:7)

¹⁴ Joseph F. Rutherford, som tillfälligt hade tjänstgjort som domare i Missouri, blev Sällskapet Vakttornets näste president. Han förfäktade oförskräckt Bibelns sanning, vilket fick prästerna i kristenhetens kyrkosamfund att alliera sig med politikerna för att ”anstifta ofärd genom förordningar”. Den 21 juni 1918 blev broder Rutherford och sju andra ledande bibelforskare fängslade, dömda skyldiga på fyra åtalspunkter och till straff på mellan 10 och 20 år, och straffen fick avtjänas samtidigt. Men bibelforskarna slog tillbaka genom att överklaga domarna, och den 26 mars 1919 släpptes de. (Psalm 94:20; Filipperna 1:7) Längre fram frikändes de fullständigt från de falska anklagelserna för uppvigling.b Denna erfarenhet tjänade till att forma dem till ståndaktiga förkämpar för sanningen. Med Jehovas hjälp gjorde de allt för att vinna den andliga kampen och för att trots motstånd från det stora Babylon förkunna de goda nyheterna. Den kampen pågår fortfarande, nu år 1999. — Jämför Matteus, kapitel 23; Johannes 8:38–47.

15. Varför var år 1931 historiskt viktigt?

¹⁵ Under 1920- och 1930-talen fortsatte formandet av Guds smorda Israel under den store krukmakarens ledning. Man fick ökad förståelse av profetiorna i Bibeln, i synnerhet profetiorna om Jesu messianska kungarike, vilket allt var till ära för Jehova. År 1931 gladde sig bibelforskarna över att anta det nya namnet: Jehovas vittnen. — Jesaja 43:10–12; Matteus 6:9, 10; 24:14.

16 och rutan på sidan 19. När var antalet 144.000 fullt, och vad finns det som visar det?

¹⁶ Under 1930-talet verkade det som om antalet av ”de kallade och utvalda och trogna”, de 144.000, var fullt. (Uppenbarelseboken 17:14; se rutan på sidan 19.) Vi vet inte hur många smorda som hade församlats under det första århundradet eller bland ”ogräset” under de mörka århundradena efter det stora avfallet från sann kristendom. Men år 1935 fanns det som mest 56.153 förkunnare i världen, och av dessa visade 52.465 att de hade ett himmelskt hopp genom att de tog del av brödet och vinet vid Åminnelsen. Vilket hopp skulle alla de som återstod att församlas få?

”Se! en stor skara”

17. Vilken epokgörande förståelse fick man år 1935?

¹⁷ Vid den sammankomst som hölls i Washington D.C. mellan den 30 maj och den 3 juni 1935 höll broder Rutherford det epokgörande talet ”Den stora skaran”. Denna grupp, ”som ingen var i stånd att räkna”, skulle framträda när tecknandet med sigill av de 144.000 andliga israeliterna närmade sig sin fullbordan. Dessa skulle också visa tro på ”Lammets”, Jesu, ”blods” återlösande förmåga och ägna Jehova helig tjänst i hans tempelanordning för tillbedjan. De skulle som grupp betraktade levande komma ”ut ur den stora vedermödan” för att ärva det jordiska paradiset, där ”döden [inte] skall ... vara mer”. I flera år före det här konventet hade man talat om den här gruppen som Jonadab-vänner. — Uppenbarelseboken 7:9–17; 21:4; Jeremia 35:10.

18. På vad sätt var 1938 ett betydelsefullt år?

¹⁸ År 1938 var ett betydelsefullt år i fråga om att klart identifiera de båda klasserna. I Vakttornet för 15 mars och 15 april 1938 fanns en studieartikel i två delar med titeln ”Hans hjord”, där man klargjorde förhållandet mellan den smorda kvarlevans medlemmar och deras följeslagare, den stora skaran. Och i Vakttornet för 1 och 15 augusti 1938 hade man sedan studieartiklar med titeln ”Organisation”, grundade på Jesaja 60:17. Alla församlingar uppmanades att be den styrande kretsen förordna tjänare i församlingen och på så sätt införa en bättre, av Gud påbjuden, teokratisk ordning, vilket församlingarna också gjorde.

19 och andra fotnoten. Vilka fakta bekräftar att den allmänna kallelsen till de ”andra fåren” har pågått i över 60 år?

¹⁹ I rapporten för år 1939 i Yearbook of Jehovah’s Witnesses hette det: ”Kristi Jesu smorda efterföljare på jorden är nu få till antalet, och deras antal kommer inte att öka. De kallas i Bibeln för ’kvarlevan’ av avkomlingarna av Sion, Guds organisation. (Upp. 12:17) Herren församlar nu sina ’andra får’, vilka skall bilda den ’stora skaran’.c (Joh. 10:16) De som nu församlas är kvarlevans följeslagare, de andra fåren, vilka nu samarbetar med kvarlevan. Från och med nu kommer dessa att öka i antal, tills den ’stora skaran’ har församlats.” Den smorda kvarlevan hade formats till att ta hand om församlandet av den stora skaran, men dess medlemmar måste också formas.d

20. Vilka organisatoriska förändringar har skett sedan år 1942?

²⁰ I januari 1942, när andra världskriget rasade som värst, dog Joseph Rutherford. Han efterträddes av Nathan Knorr som Sällskapets president. Han införde teokratiska skolan i församlingarna och grundade Gileadskolan för utbildning av missionärer, och för detta minns man honom med uppskattning. Vid Sällskapets årsmöte 1944 meddelade han att Sällskapets stadgar hade reviderats, så att medlemskap i Sällskapet inte längre skulle grundas på materiella bidrag, utan på andlighet. Under de följande 30 åren ökade antalet arbetare på det världsvida fältet från 156.299 till 2.179.256. Mellan åren 1971 och 1975 behövde man göra ytterligare organisatoriska förändringar. Det var inte längre möjligt för någon att i uppgiften som president ensam öva tillsyn över arbetet med att förkunna om Guds kungarike utöver jorden. Den styrande kretsen, i vilken ordförandeskapet roterade, utökades till att omfatta 18 smorda medlemmar. Närmare hälften av dessa har nu slutat sin jordiska bana.

21. Vad har gjort medlemmarna av den lilla hjorden kvalificerade för Guds kungarike?

²¹ Årtionden av prövningar har format de kvarvarande medlemmarna av den lilla hjorden. De är vid gott mod och har otvetydigt fått andens vittnesbörd. Jesus sade till dem: ”Ni är ... de som med mig har hållit ut i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” — Romarna 8:16, 17; Lukas 12:32; 22:28–30.

22, 23. Hur formas den lilla hjorden och de andra fåren?

²² Mogna bröder som tillhör den stora skaran har, allteftersom de med anden smorda har minskat i antal, fått i uppdrag att öva andlig tillsyn i församlingarna, och det gör de nu i nästan alla församlingar på jorden. Och när de sista smorda vittnena avslutar sin jordiska bana, kommer sådana som kan kallas ”furstar” (hebreiska: sarịm) bland de andra fåren att ha blivit väl övade att utföra administrativa uppgifter som hövdingklassen på jorden. — Hesekiel 44:3; Jesaja 32:1.

²³ Både den lilla hjorden och de andra fåren fortsätter att formas till kärl till ärofullt bruk. (Johannes 10:14–16) Må vi, antingen vårt hopp står till de ”nya himlarna” eller till en ”ny jord”, helhjärtat följa Jehovas uppmaning: ”Jubla och fröjda er för evigt över det som jag skapar. Ty se, jag skapar Jerusalem till att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel.” (Jesaja 65:17, 18) Må vi bräckliga små människor alltid tjäna ödmjukt och formas genom ”den kraft som är över det normala”, dvs. Guds heliga andes kraft! — 2 Korinthierna 4:7; Johannes 16:13.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Hur är Jesus vårt föredöme i fråga om det sätt varpå han lät sig bli formad av sin Fader?

◻ Vilket formande skedde i det forntida Israel?

◻ Hur har ”Guds Israel” formats ända till nu?

◻ För vilket syfte formas de ”andra fåren”?

[Ruta på sidan 18]

Ytterligare formande i kristenheten

I ett Associated Press-meddelande från Athen rapporteras följande om den nye ledaren för grekisk-ortodoxa kyrkan, ärkebiskop Christodoulos: ”Ledaren för grekisk-ortodoxa kyrkan förmodas vara en fredsbudbärare, men ärkebiskop Christodoulos låter mer som en general som förbereder sig för strid. Nyligen sade han på Marie himmelsfärdsdag, som också firas som Greklands väpnade styrkors dag:

’Vi är redo att om så behövs utgjuta blod och göra offer. Som kyrka ber vi om fred. ... Men när så krävs välsignar vi de heliga vapnen.’”

[Ruta på sidan 19]

”Inga fler tillskott”

Vid Gileadavslutningen 1970 talade Frederick Franz, Sällskapet Vakttornets dåvarande vicepresident, till eleverna om den eventualiteten att de, som alla tillhörde de andra fåren med ett jordiskt hopp, skulle komma att döpa någon som skulle göra anspråk på att tillhöra den smorda kvarlevan. Skulle detta kunna ske? Han förklarade att Johannes döparen, som tillhörde de andra fåren, döpte Jesus och några av hans apostlar. Därefter fortsatte broder Franz med att fråga om det fortfarande gick ut en kallelse till att församla fler av kvarlevan. ”Inga fler tillskott”, sade han. ”Den kallelsen slutade redan mellan åren 1931 och 1935! Det sker inga fler tillskott. Vilka är då de få som nyligen har anslutit sig till organisationen och som tar del av brödet och vinet vid Åminnelsen? Om de tillhör kvarlevan, är de ersättare! De är inga tillskott till de smorda, utan de ersätter dem som kan ha avfallit från tron.”

[Bild på sidan 15]

Vår tjänst är verkligen en högt värderad skatt!

[Bild på sidan 16]

Det forntida Israel blev ett kärl som endast var lämpat för tillintetgörelse