Gläd er i Jehova och fröjda er

DET är alltid en orsak till glädje, när man med framgång har fullbordat ett projekt som har varit värt att utföra. Avslutningen den 13 mars 1999 för de 48 eleverna i den 106:e klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead, vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York, var helt visst ett sådant tillfälle.

Ordföranden för programmet, Theodore Jaracz, som gick igenom Gileadskolans sjunde klass och nu är medlem av den styrande kretsen, betonade i sitt inledningsanförande orden i Psalm 32:11: ”Gläd er i Jehova och fröjda er, ni rättfärdiga.” Han förklarade varför det var lämpligt för alla att glädjas vid detta tillfälle och sade: ”Det är för det som Jehova nu utför med dem som är rättrådiga i hjärtat, däribland våra Gileadelever, som vi gläder oss vid ett tillfälle som detta.” Eleverna har planerat för att komma till Gileadskolan och har arbetat hårt för att uppfylla kraven för missionärstjänst, men det är Jehova som har gjort genomförandet av alltsammans möjligt. (Ordspråken 21:5; 27:1) Det var därför man skulle glädjas i Jehova, betonade broder Jaracz.

Bland de närvarande i hörsalen i Patterson var släkt och vänner till eleverna. De hade kommit från 12 länder för att bevittna denna glädjerika händelse. Det rådde en glad och förväntansfull stämning inför programmet bland de 5.198 närvarande, inbegripet medlemmar av Betelfamiljen i Brooklyn, Patterson och Wallkill, vilka genom överföring också kunde se och höra programmet.

Uppmanade att bevara en glad anda

I avslutningen av sitt anförande introducerade broder Jaracz den förste av de fem talare som hade förberett uppmuntrande råd grundade på Bibeln, inte bara för Gileadeleverna, utan för alla de närvarande.

Den förste som talade var William Malenfant, som gick igenom Gileadskolans 34:e klass och nu tjänar som medhjälpare till den styrande kretsens undervisningskommitté. I anknytning till sitt tema: ”’Allt’ är inte tomhet!”, grundat på Predikaren 1:2, ställde han frågan: ”Menade Salomo verkligen att allt i ordets fulla bemärkelse är tomhet?” Svaret är: ”Nej. Han ville få fram att allt som människor företar sig utan att ta hänsyn till Guds vilja och som inte har samband med Guds vilja — det är det som är tomhet.” Men att tillbe den sanne Guden, Jehova, är inte tomhet, och det är inte heller tomhet att studera Guds ord, Bibeln, eller att undervisa andra i detta ord. Gud glömmer inte sådana bemödanden som hans tjänare gör. (Hebréerna 6:10) Ja, även om en svår olycka skulle drabba dem som har funnit Guds ynnest, så kommer de att ”visa sig vara insvepta i livets pung hos Jehova”. (1 Samuelsboken 25:29) Vilken uppmuntrande tanke! Dessa tankar kan hjälpa alla Jehovas tillbedjare att bevara en glad anda.

John Barr, medlem av den styrande kretsen, uppmuntrade klassen med sitt tal: ”Finn glädje i din missionärstjänst”. Han visade att missionärstjänst alltid har varit något som legat Jehova Gud varmt om hjärtat. ”Den ingick som en integrerande del i Jehovas uttryck för kärlek till världen, som han visade genom att sända sin enfödde Son, Jesus, den störste av alla missionärer, hit till jorden.” Han sade att eleverna kunde begrunda de förändringar som Jesus måste göra för att kunna genomföra sitt uppdrag här på jorden och påpekade att alla som vill fortfarande kan få nytta av hans missionärstjänst. Broder Barr påpekade att det är så därför att Jesus fann glädje i att utföra Guds verk och älskade människor. (Ordspråken 8:30, 31) Broder Barr uppmanade eleverna att stanna på sitt missionärsdistrikt, inte bara pliktskyldigast, utan därför att de tycker om att göra det. ”Förtrösta på Jehova, och han kommer inte att överge er”, var den kraftfulla uppmaning han gav klassen. — Psalm 55:22.

”Att för evigt vandra i Jehovas namn” var det tema som näste talare, Lloyd Barry, medlem av den styrande kretsen, hade valt. Broder Barry, som efter att ha gått igenom Gileadskolans 11:e klass tjänade som missionär i Japan i 25 år, berättade om vad några av de första missionärerna fick uppleva och beskrev de svårigheter som de mötte. Vilka praktiska råd gav han klassen? ”Bevara framför allt er andlighet och lär er språket och kulturen. Bevara också ert sinne för humor. Och fortsätt med ert arbete utan att förtröttas eller ge upp.” Broder Barry sade att missionärerna på sina distrikt skulle komma att möta människor som vandrar i olika gudars namn, och han påminde dem om Mikas ord: ”Alla folken för sin del kommer att vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja för evigt.” (Mika 4:5) Tidigare missionärers exempel är verkligen en stark drivkraft för alla Guds tjänare att fortsätta att vandra i Jehovas namn och att tjäna honom troget.

Därefter följde Lawrence Bowen, lärare vid Gilead. Temat för hans framställning var frågan: ”Vad kommer du att visa dig vara?” Han visade att man för att få framgång i Guds tjänst måste ha tro och förtröstan på Jehova. Det var fullständig förtröstan på Jehova som gjorde att kung Asa kunde vinna en storslagen seger över en fiendehär på en miljon man. Ändå påminde profeten Asarja honom om att han måste fortsätta att förtrösta på Gud: ”Jehova är med er, så länge ni visar er vara med honom.” (2 Krönikeboken 14:9–12; 15:1, 2) Guds namn, Jehova, förmedlar tanken att han visar sig vara vadhelst som behövs för att fullborda det som är hans uppsåt, antingen detta innebär att han skall dra försorg om andra, ge beskydd eller rentav verkställa dom, och med tanke på det kommer missionärer som förtröstar på Jehova och som arbetar i enlighet med hans uppsåt att visa sig bli framgångsrika på sina distrikt. (2 Moseboken 3:14) ”Glöm aldrig”, avslutade broder Bowen, ”att så länge som ni gör Jehovas uppsåt till ert uppsåt, kommer han att få er att bli vadhelst som behövs för att ni skall kunna fullgöra ert uppdrag.”

Den siste talaren under den här delen av programmet var Wallace Liverance, en tidigare missionär som nu är skolans rektor. Temat för hans tal var: ”Håll Guds ord levande och låt det verka i er”, och det riktade uppmärksamheten på att Guds budskap eller löfte alltid rör sig framåt mot sin uppfyllelse. (Hebréerna 4:12) Det påverkar deras liv som låter det göra så. (1 Thessalonikerna 2:13) Hur kan det ordet hållas levande och få verka i vårt liv? Genom flitigt bibelstudium. Broder Liverance påminde eleverna om de metoder för bibelstudium som de hade fått lära sig vid Gilead och som inbegrep att läsa Guds ord och förklara dess innebörd och tillämpning. Han citerade Albert Schroeder, medlem av den styrande kretsen och ordförande för den kommitté som grundade Gileadskolan för över 50 år sedan: ”Genom att se på sammanhanget kan man få den fulla och exakta andliga kraften som Gud gjort tillgänglig i sitt ord.” Den inställningen till bibelstudium bevarar Guds ord levande och verksamt.

Trevliga erfarenheter och intervjuer

Efter talen fick publiken höra eleverna berätta några trevliga erfarenheter. Under ledning av Mark Noumair, en före detta missionär som nu är lärare vid Gilead, berättade eleverna om och demonstrerade hur de hade försökt vittna i olika situationer. Några hade kunnat sätta i gång och leda bibelstudier med människor på distriktet genom att de lagt märke till deras förhållanden, lyssnat på vad de hade att säga och intresserat sig för dem. Eleverna gav således ”ständigt akt på” sig själva och på sin ”undervisning” och var verkligt intresserade av att hjälpa andra att vinna räddning. — 1 Timoteus 4:16.

Därefter ledde bröderna Samuel Herd och Robert Johnson vid högkvarteret livliga intervjuer med representanter från Sällskapets avdelningskontor i Bolivia, Zimbabwe, Nicaragua, Centralafrikanska republiken, Dominikanska republiken, Papua Nya Guinea och Kamerun, vilka nu fick undervisning i Skolan för avdelningskontorens kommittéer vid Vakttornets undervisningscentrum. Dessa erfarna bröder, som utstrålade den glädje som missionärstjänsten skänker, gav många praktiska råd.

Efter erfarenheterna och intervjuerna höll Gerrit Lösch, som gick igenom Gileadskolans 41:a klass och nu är medlem av den styrande kretsen, det avslutande talet över det tankeväckande temat: ”Är du en ’önskvärd’ person?” Broder Lösch började med att påminna eleverna om att Jesus, Guds fullkomlige Son, inte ansågs önskvärd av människor, utan ”var föraktad och undviken av människor”. (Jesaja 53:3) Det är därför inget att bli förvånad över att missionärerna i många delar av världen betraktas som persona non grata, dvs. icke önskvärda personer. Men under Daniels mångåriga tjänst i Babylon hände det tre gånger att Skaparen genom en ängel kallade honom ”mycket önskvärd”. (Daniel 9:23; 10:11, 19) Vad gjorde Daniel önskvärd? I sin anpassning till kulturen i Babylon ruckade han aldrig på bibliska principer. Han var ärlig i alla avseenden, använde aldrig sin ställning för att få personliga fördelar och studerade ivrigt Guds ord. (Daniel 1:8, 9; 6:4; 9:2) Han bad också regelbundet till Jehova och var snar att ge Gud äran för det han uträttade. (Daniel 2:20) Genom att följa Daniels exempel kan Guds tjänare visa sig vara önskvärda, inte nödvändigtvis för världen, men för Jehova Gud.

Som avslutning på det andligen uppbyggande programmet läste ordföranden upp en del telegram och hälsningar från olika delar av världen. Därefter mottog de 24 paren sina diplom, och man meddelade till vilka länder de blev sända. Slutligen läste en representant för klassen upp ett brev till den styrande kretsen och Betelfamiljen, i vilket klassen gav uttryck åt den uppskattning de kände för den utbildning och förberedelse de hade fått under de gångna fem månaderna.

När programmet var slut kunde man bland dem som tillhörde den avresande skaran höra glädjeyttringar som påminde om ”en glädjefest, ja med tacksägelser”. — Nehemja 12:27.

[Ruta på sidan 27]

Klasstatistik

Antal länder representerade: 10

Antal länder eleverna sändes till: 19

Antal elever: 48

Antal gifta par: 24

Genomsnittsålder: 33

Genomsnittligt antal år i sanningen: 16

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 13

[Bild på sidan 25]

Den 106:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger.

Första raden: D. Deakin; M. Puopolo; M. Laguna; S. Davault; E. Dominguez; J. Burke. Andra raden: S. Gauter; W. Vazquez; A. Seabrook; A. Mosca; L. Helly; L. Breward. Tredje raden: T. Brandon; N. Olivares; D. Coleman; V. Scott; L. Petersen; K. McLeod. Fjärde raden: J. McLeod; J. Thompson; F. Luberisse; B. Speta; M. Lehtimäki; J. Laguna. Femte raden: U. Gauter; R. Dominguez; F. Helly; M. Smith; D. Beyer; A. Mosca. Sjätte raden: K. Scott; V. Seabrook; R. Speta; R. Coleman; L. Breward; W. Davault. Sjunde raden: D. Smith; T. Lehtimäki; P. Petersen; G. Thompson; R. Vazquez; A. Beyer. Åttonde raden: M. Luberisse; C. Deakin; D. Brandon; D. Puopolo; O. Olivares; S. Burke.