Förkunna med dristighet de goda nyheterna
1 Historiskt sett är de sanna kristna kända för sin dristighet. Apostlarna Petrus och Johannes är de främsta exemplen på detta. Trots att dessa apostlar blev kastade i fängelse och utsatta för hot, fortsatte de utan fruktan och med dristighet att bekantgöra sanningen. (Apg. 4:18—20, 23, 31b) Paulus fortsatte också med dristighet sin tjänst på svåra distrikt trots att han fick erfara mycket förföljelse. — Apg. 20:20; 2 Kor. 11:23, 28.
2 Hur kommer det sig att apostlarna såväl som andra kristna under historiens gång trots stora motigheter kunde fortsätta att med dristighet kungöra de goda nyheterna? Aposteln Paulus besvarar den frågan i 1 Tessalonikerna 2:2, där han säger: ”Vi . . . uppbjöd all vår dristighet med hjälp av vår Gud för att förkunna Guds goda nyheter för er.” Petrus och Johannes såväl som de andra lärjungarna kunde likaledes med dristighet kungöra de goda nyheterna. Sedan Petrus och Johannes blivit befriade från sina fängelsebojor, rapporterade de för sina medlärjungar. I bön anropade de Jehova om att ge dem mod och kraft till att hålla i med att tala hans ord med all dristighet. Gud uppfyllde omedelbart den bönen, när ”[de] allesammans uppfylldes . . . av den heliga anden och talade Guds ord med dristighet”. — Apg. 4:29, 31.
VI VISAR TILLFÖRSIKT TILL JEHOVA
3 Apostlarna ägde tillförsikten om att Jehova stödde dem. Alla de löften Jehova hade gett genom sitt ord visade sig vara sanna. Och för dem som skulle uppfyllas stod Jesus Kristus som borgensman. Har vi samma tillförsikt att med dristighet kungöra de goda nyheterna? Fast vi inte talar tungomål eller botar sjuka, har vi ändå ett överflöd av bevis för Jehovas stöd. När vi ser uppfyllelsen av bibelns profetior, känner vi oss då manade att tala de goda nyheterna om Guds rike med dristighet?
4 Men det är att förvänta att sådant dristigt predikande kommer att stöta på motstånd. (Joh. 15:20) Så förhöll det sig med Jesus och de kristna under det första århundradet. Men detta varken hindrade dem eller minskade den intensitet med vilken de predikade. Ja, sådant motstånd gav dem ofta större tillfällen att sprida Rikets goda nyheter. (Apg. 4:3, 8—13a) På grund av vårt kristna fasthållande vid Guds ord i viktiga frågor blir vi ofta anmodade att ge ett skäl för vår ståndpunkt. Vi betraktar sådana tillfällen som möjligheter att med dristighet kungöra de goda nyheterna. Genom att handla så efterliknar vi Jesus Kristus och hans apostlar.
5 Hjälppionjärtjänsten skänker oss större möjligheter att förkunna de goda nyheterna. Många kommer att vara hjälppionjärer under april och maj, medan andra ordnar med att vara det under sommarmånaderna. Kommer dina omständigheter att tillåta dig att vara hjälppionjär? Genom att göra ansträngningar för att ta del i hjälppionjärarbetet visar vi oss vara lika Paulus och Barnabas. I Apostlagärningarna 14:3 sägs det att ”[de] använde . . . avsevärd tid till att tala dristigt med bemyndigande från Jehova”. Om vi kan köpa tid från andra aktiviteter för att använda åtminstone 60 timmar i tjänsten på fältet under en månad, kommer våra välsignelser utan tvivel att öka.
6 Att vara dristig i tjänsten är särskilt nyttigt när man erbjuder prenumerationer. Tidskrifterna innehåller ett livgivande budskap grundat på Guds ord. Låt oss därför inte hålla oss tillbaka, utan predika med dristighet i det vi efterliknar vårt stora föredöme, Jesus, och hans apostlar.