Vilken sed har du?
1 De kristna mötena är en viktig del av vår tillbedjan av Jehova. Aposteln Paulus uppmanar oss mycket lämpligt att inte underlåta att själva församlas, ”såsom några har för sed”. — Hebr. 10:25.
2 Har du liknande tankar om att komma tillsammans med dina bröder vid kristna möten? Vad utvisar din sed i det avseendet? Är du regelbundet med vid alla möten, även församlingsbokstudiet? Eller finner du att du vanemässigt uteblir från möten? Vilken plats intar möten i ditt liv? Uppmuntrar du andra att vara med regelbundet vid möten? Har du uppmuntrat sådana som var med vid Åminnelsen att bli regelbundna i sin mötesnärvaro?
3 Oavsett hur vår dagliga rutin är, får Paulus’ råd inte förringas. Även om man förstår att en kristen någon gång emellanåt måste utebli från ett möte på grund av dålig hälsa eller andra omständigheter utanför hans kontroll, bör det sannerligen inte vara hans sed. (Rom. 2:21) Med så många förpliktelser att sörja för, som kan inbegripa ett antal teokratiska aktiviteter, måste en kristen skaffa sig visshet i fråga om de viktigare tingen. (Fil. 1:10) Möten hör till de viktigare tingen för en kristen och är nödvändiga för vårt allmänna välbefinnande.
UPPMUNTRA VARANDRA
4 När Paulus skrev till romarna, sade han att han längtade efter att få se dem. Varför? För att meddela dem någon andlig gåva, så att de skulle ”göras fasta”. (Rom. 1:11) Han var inte nöjd med att bara sända dem ett brev, skriftlig upplysning för dem att läsa, utan han ansåg att umgänge var viktigt, ja, nödvändigt, eftersom han fortsatte och sade: ”För att det skall bli ett utbyte av uppmuntran.” Eller som fotnoten i Referensbibeln lyder: ”För att uppmuntras tillsammans.” (Rom. 1:12) Till och med Paulus, en apostel, insåg sitt behov av uppmuntran genom kristet umgänge.
5 På samma sätt bör vi vid våra möten sporra varandra till kärlek och förträffliga gärningar. Ett vänligt leende och en varm hälsning kan ha en positiv verkan på andra. Uppbyggande kommentarer, väl förberedda punkter på programmet, att se hur andra gör andliga framsteg och bara det att få vara bland bröderna där vid mötena kan vara mycket uppmuntrande. Även om vi är trötta vid arbetsdagens slut, kommer vi vanligtvis att finna att vi känner oss mycket bättre sedan vi varit med vid mötet. Kristen vänskap och den kärlek våra bröder ger uttryck åt kommer att uppmuntra oss till att ”med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss”. (Hebr. 12:1) Genom att uppmärksamt lyssna till Guds ord kan vi vara förberedda på att hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla. Ja, vi får många välsignelser av att vara med vid mötena.
6 Nu mer än någonsin bör vi hålla fast vid vår tro och sporra andra till kärlek och förträffliga gärningar. Vi måste vara flitiga i våra ansträngningar att vara med vid alla församlingens möten. Vi önskar inte lägga oss till med seden eller vanan att underlåta att själva församlas. Vi bör göra en medveten ansträngning att uppmuntra och hjälpa andra, de som är med vid Åminnelsen inbegripna, att vara med vid mötena regelbundet. Därigenom kommer vi att visa vår kärlek till andra och vår uppskattning av kristna möten.