Gör allt till Guds ära
1 Så stimulerande det är att vara tillsammans med våra kära bröder och systrar! (1 Kor. 16:17, 18) Vi kommer tillsammans vid möten och sammankomster och i tjänsten på fältet. I mer informella sammanhang, som när vi har gäster på besök i vårt hem, åtnjuter vi också gemenskap. Därigenom visar vi gästfrihet och uppmuntrar varandra. (Rom. 12:13; 1 Petr. 4:9) När vi gör anordningar för bröllopsbjudningar, bör vi hålla de fina råden i Vakttornet för 15 oktober 1984 i minnet samt artikeln i Tjänsten för Guds kungarike för augusti 1995, sidan 2.
2 Organiserade tillställningar för samvaro: Vare sig vi ”äter eller dricker eller gör något annat”, skall vi göra ”allt till Guds ära”. (1 Kor. 10:31—33) En del följer inte detta råd, och problem fortsätter att uppstå på grund av tillställningar för sällskaplig samvaro som är för stora för att man skall kunna öva lämplig tillsyn. I en del fall bjuds hundratals personer in till påkostade bjudningar med världslig underhållning på programmet. Ibland blir de närvarande ombedda att betala inträde eller andra avgifter. Sådana bjudningar påminner väldigt mycket om den här världens tillställningar, som kännetecknas av en anda som inte stämmer överens med anständighet och bibliska principer. — Rom. 13:13, 14; Ef. 5:15—20.
3 Det har rapporterats om tillfällen då ett stort antal vittnen samlats i hyrda lokaler, där underhållningen är osund och världslig och där lämplig tillsyn saknas. Liknande tillställningar, som man har kallat ”Jehovas vittnen-helger”, har hållits på hotell eller nöjesanläggningar. Eftersom det är svårt att på ett lämpligt sätt öva tillsyn över stora grupper, har problem uppstått. Störningar och oväsen, överdriven alkoholkonsumtion och till och med omoraliskhet har förekommit i några fall. (Ef. 5:3, 4) Bjudningar där sådant uppförande förekommer ärar inte Jehova. De drar i stället vanära över församlingens goda namn och får andra att snava. — 1 Kor. 10:23, 24, 29.
4 Kristna uppmuntras att visa gästfrihet, men tonvikten bör läggas på det andliga utbytet. (Rom. 1:11, 12) Små bjudningar är vanligen bäst. I boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst sägs det på sidorna 135 och 136: ”Ibland kan flera familjer bli inbjudna till någons hem för kristen samvaro. . . . Det bör vara rimligt att de som är värdar vid sådana tillfällen känner sig personligen ansvariga för vad som äger rum. Med tanke på detta har omdömesgilla kristna insett det förståndiga i att begränsa storleken på sådana grupper och längden på tillställningarna.” Jesus visade att det inte behövs något märkvärdigt när vårt mål är att uppmuntra våra vänner andligen. — Luk. 10:40—42.
5 Det är något fint att visa gästfrihet mot medkristna. Men det är en väldig skillnad mellan en blygsam bjudning i vårt hem och en omfattande tillställning som återspeglar en världslig anda och som hålls i en hyrd lokal. När du inbjuder andra som dina gäster, måste du vara förvissad om att du kan ta fullt ansvar för vad som sker. — Se Vakttornet för 15 augusti 1992, sidorna 17—20.
6 Jehova har sannerligen välsignat oss med ett brödraskap från vilket vi får stimulerande uppmuntran som motiverar oss att fortsätta att frambringa förträffliga gärningar. (Matt. 5:16; 1 Petr. 2:12) Genom att visa blygsamhet och resonlighet när det gäller sällskapliga aktiviteter kommer vi alltid att kunna ge ära åt Gud och vara uppbyggande för andra. — Rom. 15:2.