Att vittna för människor som talar ett annat språk eller tillhör en främmande religion
1 De kristna i det första århundradet vittnade nitiskt för människor som talade främmande språk och bekände sig till olika religioner. Resultatet blev att ”omkring år 100 fanns det förmodligen en kristen sammanslutning i varje provins som låg utmed Medelhavet”. — History of the Middle Ages.
2 Här i Sverige är det många som talar ett annat språk än svenska. Hur kan vi lyda Jesu ord ”att predika för folket och att grundligt vittna”, när det gäller dem som talar ett annat språk eller tillhör en främmande religion? — Apg. 10:42.
Att vittna för människor som talar ett annat språk
3 Att övervinna språkbarriären: När människor får undervisning på sitt eget modersmål, lär de sig utan tvivel mycket fortare och med en djupare förståelse. ”För de goda nyheternas skull” och ”för att kunna bli delaktiga i dem med andra” har många bröder och systrar lärt sig ett nytt språk. (1 Kor. 9:23) En engelsktalande syster hade haft en kinesisktalande kvinna på sin tidskriftsrutt i många år, men trots det tackade kvinnan nej till erbjudanden att få studera Bibeln ända tills en annan syster, som höll på att lära sig kinesiska, erbjöd henne en bok på hennes språk. Hon tog genast emot den och tackade samtidigt ja till ett bibelstudium. Vad som gjorde saken annorlunda nu var att den andra systern gjort en ansträngning att tala några ord på kvinnans eget språk. — Jämför Apostlagärningarna 22:2.
4 Av goda skäl sägs det i Vakttornet för 1 november 1992: ”Att lära sig ett främmande språk kommer . . . inte bara att utveckla ungdomars mentala fattningsförmåga, utan också göra dem mer användbara för Jehovas organisation.”
5 En broder i Florida som lärde sig vietnamesiska innan han kom med i sanningen finner nu stor glädje i att dela med sig av de goda nyheterna åt dem som talar det språket. För att få större nytta av sina kunskaper i vietnamesiska i predikoarbetet flyttade han tillsammans med sin familj tvärs över hela landet dit där behovet på det vietnamesiska fältet är större. Sedan dess har han haft stor framgång och fått leda bibelstudier med många från Vietnam.
6 En pionjärsyster i Kalifornien träffade många döva på sitt distrikt. I bön till Jehova bad hon om hjälp att finna någon som kunde lära henne teckenspråk, så att hon kunde lära dem sanningen. En dag, när hon var ute och handlade i ett snabbköp i närheten, kom en ung döv kvinna fram till henne och räckte fram en lapp där det stod att hon ville ha hjälp att hitta en viss vara. När pionjärsystern hade hjälpt henne med det, skrev hon själv en lapp där hon uttryckte sin önskan att lära sig teckenspråk för att kunna hjälpa de döva i området. Den döva kvinnan skrev då och frågade: ”Varför vill du hjälpa döva?” Systern skrev: ”Jag är ett Jehovas vittne, och jag vill hjälpa döva att förstå Bibeln. Jag undervisar dig gärna i Bibeln, om du lär mig teckenspråk.” Systern säger: ”Kan ni föreställa er hur glad jag blev, när hon tackade ja?” Systern besökte kvinnan i hennes hem varje kväll i sex veckor. Hon lärde sig teckenspråk, och den döva kvinnan lärde sig sanningen och blev så småningom döpt! Allt detta hände för över 30 år sedan, men pionjärsystern vittnar fortfarande för döva och tillhör numera en teckenspråksförsamling.
7 Om du talar ett annat språk flytande och har möjligheter och en önskan att flytta dit där behovet på det fältet är större, varför då inte tala med de äldste i församlingen om det? Anser de att du är kvalificerad för en sådan flyttning, kan du fråga kretstillsyningsmannen om det finns något område i närheten där du kan tjäna. Om det inte gör det, kan du skriva till Sällskapet, förutsatt att de äldste också skickar med ett brev där det står vad de anser om dina kvalifikationer och språkkunskaper. — Se Vakttornet för 15 augusti 1988, sidorna 21–23.
8 Använd de redskap som finns tillgängliga: Vår litteratur finns tillgänglig på många olika språk. Det är bra att du i tjänsten har med dig traktater — eller, om det inte finns någon ”utländsk” församling på distriktet, broschyren Vad kräver Gud av oss? — på de språk som talas på ditt distrikt. Om det tydligt visar sig att den besökte inte talar svenska, fråga då vilket språk han läser. På så vis blir det lättare för dig att veta vilken litteratur du kan erbjuda. Så till exempel kan en person som talar urdu kanske också läsa arabiska.
9 Även om du inte talar det språk som den besökte talar, är det ändå möjligt för dig att dela med dig av de goda nyheterna åt honom. Hur då? Genom att använda broschyren Goda nyheter för alla nationer. Den innehåller ett kort tryckt budskap på 59 olika språk. Och som framgår av instruktionerna på sidan 2 skall man, sedan man tagit reda på vilket språk den besökte talar, låta honom läsa den tryckta informationen på rätt sida i broschyren. När han gjort det, visa honom då en publikation på hans språk. Om du inte har någon, visa honom publikationen på svenska. Få honom att förstå att du skall försöka komma tillbaka med ett exemplar på hans eget språk. Fråga efter hans namn, och skriv ner det tillsammans med adressen. Du kan kanske sedan skicka dessa upplysningar till en församling eller grupp där man talar detta språk genom att använda blanketten Återbesöksanvisning för person som talar ett främmande språk (S-43-Z). För ytterligare information, se Tjänsten för Guds kungarike för oktober 1993, sidan 3. Om ingen med kunskap i det språket kan göra detta besök, kanske du själv kan anta utmaningen, ja, det kanske till och med är möjligt för dig att studera med personen i fråga genom att du själv följer med i en publikation på svenska. — 1 Kor. 9:19–23.
Att vittna för människor som tillhör en icke-kristen religion
10 Att vi har en viss kunskap om en persons religiösa bakgrund hjälper oss att avge ett effektivt vittnesbörd om Guds kungarike. Boken Människans sökande efter Gud ger oss en inblick i de större religionerna i världen, så att vi kan förstå människors trosuppfattningar i tillräckligt hög grad för att kunna hjälpa dem att få kunskap om sanningen.
11 I rutan på sista sidan i den här bilagan finns en aktuell lista över publikationer som Jehovas organisation tillhandahållit för att användas när man vittnar för dem som tillhör en icke-kristen religion. Genom att läsa dessa publikationer får vi reda på hur vi skall nalkas människor med de goda nyheterna. Glöm inte heller ”Resoneraboken”, som är ett bra hjälpmedel. På sidorna 21–24 ges praktiska förslag om vad man kan säga då man träffar buddhister, hinduer, judar och muslimer.
12 Var noggrann med vad du säger: Vi bör inte kategoriskt dra slutsatsen att någon som tillhör en viss religion nödvändigtvis har samma trosuppfattning som andra inom den religionen. Försök i stället sätta dig in i hur den du talar med tänker. (Apg. 10:24–35) Som muslim blev Salimoon uppfostrad att tro på Koranen som Guds ord. Men han kunde aldrig helt och fullt acceptera att en barmhärtig Gud torterar människor i ett brinnande helvete. En dag inbjöd Jehovas vittnen honom till ett möte. Genast förstod han att det var sanningen, och han är nu lycklig och tjänar som äldste i den kristna församlingen.
13 När vi vittnar för dem som har en icke-kristen tro, måste vi vara noga med hur vi framför vårt budskap, så att möjligheten till ett samtal om de goda nyheterna inte går förlorad. (Apg. 24:16) Anhängare av vissa religioner är väldigt känsliga för alla försök att få dem att ändra sin tro. Var därför uppmärksam och försök hitta punkter på vilka en gemensam grund kan byggas, så att den besökte kan dras till hela sanningen i Guds ord. De som är fårlika kommer att reagera positivt, om man på ett vänligt och tydligt sätt lägger fram sanningen.
14 Det är också viktigt att vi tänker på vårt ordval, så att människor inte i onödan stöts bort från vårt budskap. Om du till exempel omedelbart presenterar dig som kristen, kanske den som lyssnar automatiskt förknippar dig med kristenhetens kyrkor, något som skulle kunna resa en barriär. Det kan också vara fördelaktigt att hänvisa till Bibeln som ”Skrifterna” eller ”de heliga skrifterna”. — Matt. 21:42; 2 Tim. 3:15.
15 Om du träffar någon som tillhör en icke-kristen religion och du känner dig dåligt rustad för att på en gång vittna för denne, utnyttja då i stället tillfället att bara bekanta dig med honom, lämna en traktat, tala om vad du heter och fråga vad han heter. Gå sedan tillbaka efter en eller två dagar, när du är tillräckligt förberedd. — 1 Tim. 4:16; 2 Tim. 3:17.
16 Att vittna för buddhister: (Se kapitel 6 i Människans sökande efter Gud.) Buddhisters trosuppfattningar varierar mycket från person till person. I stället för att hävda tron på en personlig Skapare framhåller man indiern Buddha Gautama, som levde på 500-talet f.v.t., som ett religiöst ideal. När han för första gången såg en sjuk människa, en gammal människa och en död människa, våndades han över meningen med livet. ”Föddes människan bara för att lida, bli gammal och sedan dö?” undrade han. Vi kan hjälpa uppriktiga buddhister att få svar på dessa frågor.
17 När du talar med buddhister, håll dig då till det positiva budskap och de klara sanningar som finns i Bibeln, den största av alla heliga böcker. Som de flesta andra är buddhister mycket intresserade av fred, moral och familjeliv, och de samtalar gärna om dessa ämnen. Det kan ge dig tillfälle att framhålla Riket som den verkliga lösningen på mänsklighetens problem.
18 När en syster i staten Montana i USA träffade en kines i en livsmedelsaffär, lämnade hon honom en traktat på hans språk och erbjöd ett bibelstudium. Han sade: ”Menar du verkligen Bibeln? Jag har sökt efter detta hela mitt liv!” Han satte i gång att studera Bibeln redan samma vecka och började också besöka alla mötena.
19 I över tio år har en pionjärsyster i staten Nevada i USA hjälpt kinesiska studenter att lära känna sanningen. Hon gick i tjänsten i ett hus med åtta lägenheter, där det bodde kinesiska studenter, och hon bad till Jehova om hjälp att kunna sätta i gång ett bibelstudium i varje lägenhet. Efter mindre än två veckor hade hon minst ett studium i varje lägenhet. En inledning som fungerar bra för henne är att säga att hon har funnit något som är gemensamt för många studenter — nämligen att de vill ha fred och lycka. Sedan frågar hon om det är vad den besökte också vill. Alla svarar ja på den frågan. Därefter riktar hon deras uppmärksamhet på broschyren Lasting Peace and Happiness—How to Find Them, som är avsedd för kineser. Efter att ha studerat bara fem gånger berättade en student för henne att han hade sökt sanningen under en lång tid och att han nu har funnit den.
20 Att vittna för hinduer: (Se kapitel 5 i Människans sökande efter Gud.) Hinduismen har ingen bestämd troslära. Dess filosofi är mycket invecklad. Hinduer föreställer sig den store Guden, Brahman, som en treenighet (Brahma, skaparen; Vishnu, uppehållaren; och Shiva, förstöraren). Tron på en odödlig själ är grundläggande för deras lära om reinkarnationen, något som bidrar till att hinduer har en fatalistisk syn på livet. (Se ”Resoneraboken”, sidorna 299–303, och Vakttornet för 15 maj 1997, sidorna 3–8.) Hinduismen lär tolerans, att alla religioner leder till samma sanning.
21 Ett sätt att vittna för en hindu kan vara att förklara vårt på Bibeln grundade hopp att få leva för evigt i mänsklig fullkomlighet på jorden och visa att Bibeln ger tillfredsställande svar på de viktiga frågor som alla människor ställs inför.
22 Att vittna för judar: (Se kapitel 9 i Människans sökande efter Gud.) Till skillnad från andra icke-kristna religioner har judendomen sina rötter i historien, inte i mytologin. Genom de inspirerade hebreiska skrifterna finner vi en mycket betydelsefull länk när det gäller människans sökande efter den sanne Guden. Men trots detta, och i strid med Guds ord, är tron att människan har en odödlig själ en grundläggande lära i den moderna judendomen. En gemensam grund kan upprättas genom att vi gör klart att vi tillber Abrahams Gud och genom att vi framhåller att vi alla ställs inför samma svårigheter i dagens värld.
23 Om du träffar en jude som säger att han inte tror på Gud, fråga då om han aldrig har gjort det. Hans svar kan hjälpa dig att urskilja vad som skulle kunna tilltala honom bäst. Han har kanske aldrig hört en tillfredsställande förklaring av varför Gud tillåter lidandet. Uppriktiga judar kan uppmuntras till att på nytt undersöka Jesu identitet som Messias, inte med hjälp av kristenhetens felaktiga framställning av honom, utan genom hur de judar som skrivit de grekiska skrifterna presenterar honom.
24 Att vittna för muslimer: (Se kapitel 12 i Människans sökande efter Gud.) Muslimer är anhängare av islam, vilket innebär att de tror att Allah är den ende sanne Guden och att Muhammed (570–632 v.t.) är hans siste och viktigaste profet. Eftersom muslimer inte tror att Gud har en son, erkänner de Jesus Kristus som en mindre profet, ingenting annat. Koranen, som är mindre än 1.400 år gammal, citerar från både de hebreiska och de grekiska skrifterna. Det finns stora likheter mellan islam och katolicismen. Båda dessa religioner lär att människan har en odödlig själ, att det finns ett tillstånd av tillfällig pina och ett brinnande helvete.
25 En tydlig gemensam grund är att vi tror att det finns bara en sann Gud och att Bibeln är inspirerad av honom. En som läst Koranen noga vet att det där hänvisas till Tora, Psaltaren och evangelierna som Guds ord, och han har läst att dessa avsnitt skall betraktas som Guds ord och lydas. Följaktligen kan du erbjuda ett studium i dessa bibelavsnitt.
26 Den här framställningen kanske fungerar bra, om du träffar någon som säger att han är muslim: ”Jag har inte talat med så många muslimer, men jag har läst något om några av era läror i den här handboken. [Slå upp sidan 24 i ”Resoneraboken”.] Det sägs här att ni tror att Jesus var en profet men att Muhammed var den siste och viktigaste profeten. Och ni tror också att Mose var en sann profet, eller hur? [Ge tillfälle till svar.] Skulle jag kunna få visa dig något som Mose fick veta om Guds egennamn?” Läs sedan 2 Moseboken 6:2, 3. När du sedan gör återbesök kan du samtala över rubriken ”En Gud, en religion”, på sidan 14 i broschyren En tid att verkligen underordna sig Gud.
27 Det är många i dag som handlar i enlighet med orden i Jesaja 55:6, som lyder: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära.” Detta gäller alla människor med ärligt hjärta, oavsett vilket språk de talar eller vilken religiös bakgrund de har. Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att välsigna våra ansträngningar, när vi går och ”gör lärjungar av människor av alla nationerna”. — Matt. 28:19.
[Infälld text på sidan 6]
Litteratur avsedd för människor som tillhör icke-kristna religioner
Buddhister
Sökandet efter en Fader (broschyr)
”Se! Jag gör allting nytt” (broschyr)
Hinduer
From Kurukshetra to Armageddon—And Your Survival (broschyr)
Våra problem — Vem kan hjälpa oss att lösa dem? (broschyr)
The Path of Divine Truth Leading to Liberation (broschyr)
Kan döden övervinnas? (broschyr)
Why Should We Worship God in Love and Truth? (broschyr)
Judar
A Peaceful New World—Will It Come? (traktat nr 17)
Jehovah’s Witnesses—What Do They Believe? (traktat nr 18)
Kommer det någonsin att bli en värld utan krig? (broschyr)
Kineser
Lasting Peace and Happiness—How to Find Them (broschyr)
Muslimer
Hur man finner vägen till paradiset (traktat)
En tid att verkligen underordna sig Gud (broschyr)