Tämjandet av Niger

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Nigeria

EN KRAFTFULL, galopperande vildhingst, fri som vinden, är en inspirerande syn. Likaså äger en kraftfull flod stor skönhet. Men liksom en vildhingst är av begränsat värde för människan, så är också en otämjd flod det.

År 1964 gjorde man därför i Nigeria upp en djärv plan på att tämja Niger, den tredje floden i storlek på den afrikanska kontinenten. Nigerfloden flyter genom fem länder i Västafrika. Den rinner upp i Guinea, ringlar sig genom Mali, republiken Niger och längs norra gränsen av Dahomey och flyter sedan hundratals kilometer ner genom Nigeria innan den faller ut i Atlanten.

Huvudsyftet var att utnyttja flodens möjligheter som elektrisk kraftkälla, eftersom andra källor såsom ång- och dieselkraftverk inte kunde tillfredsställa Nigerias växande kraftbehov. Således beslöt man sig efter noggranna undersökningar för att bygga en damm vid ön Kainji i Niger, omkring hundra mil uppåt floden från Atlantkusten. Den 20 februari 1964 erbjöd man arbetet åt Impregilo, ett italienskt byggnadsföretag. Arbetarna anlände till platsen i mars 1964, och arbetet började omedelbart.

Många undrade om inbördeskriget, som började i Nigeria den 6 juli 1967, skulle påverka byggnadsarbetet. Men eftersom projektet hade pågått länge vid den tidpunkten och hela arbetet utfördes utanför stridsområdet, fortsatte byggandet tidtabellsenligt.

Kostnaderna för detta projekt beräknades till 1.146.000.000 kronor. Vem skulle betala denna stora räkning? Nigeria var i stånd att betala mer än en tredjedel av kostnaden. Världsbanken gick med på att skjuta till nästan lika mycket, och Italien, Storbritannien, Förenta staterna och Nederländerna samtyckte till att finansiera resten. Så projektet visade sig verkligen bli internationellt. Canada tillhandahöll teknisk assistans, och maskiner och byggnadsmaterial kom från Sverige, Österrike, Norge, Storbritannien och Italien.

Byggnadsarbetet

Så småningom uppgick styrkan som arbetade på dammen till 5.700. Ett läger upprättades fjorton kilometer från byggnadsplatsen och växte till en befolkning på 20.000, en riktig stad! Det var väl utrustat med skolor, affärer, nöjesanordningar, gatubelysning, vatten och avlopp, såväl som med ett sjukhus.

Dammens huvudsektion är av betong. Den är 550 meter lång och höjer sig 66 meter över grunden, ungefär lika mycket som en tjugovåningsbyggnad! I denna sektion ingår dammavloppet, som har fyra väldiga, hydrauliskt manövrerade dammluckor på femton gånger femton meter. Dessa används för att släppa ut överskottsvatten och för att reglera vattenflödet nedåt floden.

Alldeles nedanför dammen ligger kraftverket. Tolv inloppstunnlar leder vatten från reservoaren till denna anläggning. Här driver vattnet stora turbiner, som alstrar 110.000 hästkrafter vardera. Den producerade elektriciteten leds genom luftledningar till transformatoranläggningen, som ligger en kort sträcka nedåt floden från dammen räknat. Därifrån skickas den i väg på sin resa för att tillfredsställa Nigerias behov av elektrisk kraft.

På båda sidor om den 550 meter långa betongdammen finns väldiga stenfyllnadsdammar. Den högra är 2.400 meter lång, och en liknande mot vänstra stranden är 1.200 meter. Dessa stenfyllnadsdammar kompletterar dammens huvudsektion. Bortom den vänstra av dessa dammar finns det emellertid en låg damm, som bildas av en sadelformig bergsrygg. Den har en sammanlagd längd av 4.400 meter.

Till huvuddammen, innefattande dammavloppet, användes 600.000 kubikmeter cement. Kraftverket krävde ytterligare 135.000 kubikmeter, och stenfyllnadsdammarna förbrukade 7.000.000 kubikmeter sten och jord. Om materialet till dessa stenfyllnadsdammar skulle spridas ut över en yta på en kvadratkilometer, skulle det räcka sju meter upp i luften!

Den 22 december 1968 fick man den första elektriska kraften från dammen, och den fjärde turbinen installerades vid slutet av februari 1969. Den 15 februari det året öppnades dammen officiellt, alltså mindre än fem år efter det att byggandet påbörjades. Så småningom kommer ett sammanlagt antal av tolv turbiner att finnas här, och den producerade kraften kommer att vara större än den som producerades i Nigeria innan dammen byggdes!

Andra fördelar

Den sjö på 1.240 kvadratkilometer, som skapats genom dammbyggnaden, säkerställer en god vattentillgång för konstbevattningsändamål. Landet nedåt floden, som förr var obrukbart på grund av översvämning, kommer nu också att uppodlas. Ett annat fördelaktigt tillskott som är tänkbart är en fiskerinäring, som man hoppas så småningom skall ge omkring 10.000 ton fisk årligen.

Kainjidammen kommer också att bli en välsignelse för sjöfarten. En sidokanal med två slussar har byggts för att tillåta båtar att passera dammen. Dammen gör det också möjligt att reglera och förbättra vattenflödet nedåt floden, och därigenom förlängs skeppningssäsongen avsevärt. Detta torde underlätta för de olika produkterna från norra Nigeria att nå havet och komma ut på världsmarknaden.

Den utsikten finns också att turism kommer att bli en annan fördel som sjön för med sig. Det finns få insjöar i Afrika, och i ett område som ligger så långt från havet och större vattensamlingar kommer sjön säkerligen att bli en attraktion.

Framtida projekt

Eftersom efterfrågan på elektricitet ökar, har man gjort upp planer för två framtida projekt, som kommer att sammankopplas med Kainjidammen.

För det första avser man att bygga en damm nära Jebba, ungefär tio mil nedanför Kainjidammen. Dess elektriska kapacitet kommer att vara litet större än hälften av den nyligen invigda dammens. Den sjö, som den då ger upphov till, kommer att sträcka sig hela vägen tillbaka till Kainjidammen.

Dessutom finns det planer på en damm i Kadunafloden, närmare bestämt vid Shiroro, som ligger uppåt floden, räknat från den plats där den förenar sig med Niger. Denna damm kommer att ge nästan lika mycket elektricitet som den planerade Jebbadammen. När dessa dammar är färdiga, planerar man ett sinnrikt system av dammarna, som kan ge stora kvantiteter elektricitet året runt.

Dessa projekt torde bli välgörande för Nigerias ekonomi.