En resa genom Rifbergen i Marocko

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Marocko

MAROCKOS nordkust, från Tanger i väster till badorten Saïdia-du-Kiss i öster, sköljs av det man i forntiden kallade ”Stora havet”, det nutida Medelhavet. I denna del av Nordafrika är naturen verkligen både vacker och omväxlande — det finns öknar och högplatåer, grönskande dalar och höga, snöklädda bergstoppar.

Strax söder om Medelhavets kust, på ett avstånd som varierar och som kan vara upp till trettio kilometer, löper landsvägen från Al Hoceima till Tetouan. Vägen går i en lång båge av omkring 270 kilometers längd, trots att fågelvägen mellan de två städerna bara är omkring 190 kilometer. Skillnaden beror på de hundratals kurvor som framtvingats av det bergiga landskapet.

Längs vägen ligger bergstoppar som är bland de högsta i Marocko. På sluttningarna finns skogar av cederträd. Och överallt i bergen finns rika mineralfyndigheter. När tre av oss sist gjorde denna dagslånga resa, fann vi en del snö på vägen, men vi hade inga svårigheter att få vår lilla bil över backarna och genom kurvorna. Har du lust att följa med oss den här gången? Jag lovar att du skall få se många intressanta saker.

Intressanta vyer

Du kan till exempel lägga märke till lunden med olivträd där borta. Den producerar många ton välsmakande frukt och hälsosam olja. Med liten eller ingen hjälp från människan fortsätter dessa träd att till nytta för oss bära frukt vartannat år. Vidare är det alla dessa vingårdar som du kan se längs vår slingrande väg. En av vinsorterna från det här distriktet är uppkallad efter en stam som en gång i tiden bosatte sig här — Beni Snassen. Löven från vinträden används i många länder för att göra en välsmakande maträtt. De rullas till exempel omkring en blandning av ris och lammkött.

Titta nu åt höger. Den här bergskedjan för oss så högt upp att vi får en glimt av Medelhavet och en av de finaste stränderna i Marocko. Denna strand sträcker sig många kilometer västerut. Och nu kan du se Saïdia-du-Kiss där nere.

Lägger du märke till bevattningskanalerna i den här trakten? Invånarna kallar dem séguia. Det mesta av vattnet har sannolikt avdunstat från Medelhavet och sedan kondenserats och fallit som regn i bergen. Innan det kommer tillbaka till Stora havet ger det liv och växt åt förtorkade områden och gör att de frambringar blommor och frukt.

När vi styr kosan norrut för att komma till Al Hoceima får vi möta en hel mängd kurvor längs vägen, som dyker och stiger brant precis som en berg- och dalbana. Så var beredd att hålla i dig nu, när kurvorna ökar i antal. Vi räknade till 1.025 kurvor mellan Targuist och Chaouen, och det är inte mer än en fjärdedel av resan.

Förra gången stannade vi vid den här kurvan för att ta en bild av det där lilla huset av soltorkat tegel. Vi lockades av fönstren med den breda blå randen. De som bor där tror att randen skall skydda dem mot onda andar. Vi försökte också fotografera några unga kvinnor i deras vackra, färgglada dräkter och slöjor, men de vägrade att posera. Det är inte så att de ogillar att bli fotograferade. De vill helt enkelt inte bli fotograferade av främlingar. När de väl har lärt känna dig, kommer hela familjen gärna att posera för dig och sedan bjuda in dig för att smaka deras utsökta mint-te och kakor. Språkbarriären är lätt övervunnen. Vi har njutit många koppar te, medan vi samtalat med gester och leenden.

Rifbergen

Från nästa backkrön kan vi se Al Hoceima uppfluget på klipporna med utsikt över havet. Här vänder vi mot väster och sedan mot sydväst för att följa den väldiga båge som sträcker sig praktiskt taget till Tanger. Vår väg slingrar sig runt topparna här och följer höjdsträckningarna i många kilometer, innan den sänker sig ned mot havets nivå vid Tetouan. Man får intrycket att man befinner sig på ryggraden av en väldig skräcködla som har fått nådastöten och fallit och vridit sig i dödskampen med huvudet i Atlanten och svansen i Medelhavet.

Lägg märke till att vi håller på att komma högre upp igen. Det betyder att det kommer att bli svalare. Solen är varm, men i skuggan av de långa sluttningarna blir det ganska kyligt. Ser du snön där uppe på bergstoppen Tidiguin? Toppen når en höjd av 2.452 meter över havet. Vid Ketama strax framför oss passerar vi genom en cederskog. Snön täcker fortfarande en stor del av området, och träden står som väldiga snögubbar. Skidåkning är den stora attraktionen i de här trakterna.

Men snart tar vi oss återigen ner mot lägre nivåer, och sedan vi har sett halvmeterdjup snö på sina ställen verkar det egendomligt att se fruktträd stå i blom och unga herdar ligga på marken i sina kappor eller djellabahs. Hur avkopplande är det inte att se på de här hjordarna när de fridfullt betar!

Men se nu på den där kullen! Kan du se de där föremålen som långsamt rör sig längs bergskammen? De ser ut som träd, men de är i verkligheten människor som bär stora knippen av grenar på skuldrorna.

Där borta vid foten av berget Tisuka ligger den lilla staden Chaouen. Om du är lika trött och hungrig som jag är, så vill du helst stanna och sträcka på benen och få tag på något att äta till lunch på souk eller torget. Denna del av staden är den nya staden, medan den gamla delen, medinan, ligger uppe på sluttningen. Då vi till fots tar oss uppför den smala kullerstensgränden, kan du lägga märke till de vitkalkade väggarna som skiftar svagt i blått och överallt med bara några stegs mellanrum är genombrutna av valvportar. Se upp! En åsna måste komma runt hörnet strax, för vi kan höra ryttaren ropa ”Balek, balek” (”Gå åt sidan, gå åt sidan”). Sadelväskorna eller chouari är fullastade, och det skulle inte vara angenämt att få sig en knuff av en av dem.

Men nu håller det på att bli sent. Vi måste ge oss i väg. När vi lämnar bergen tycks vägen ha tröttnat på att irra hit och dit. När dagsljuset försvunnit finns det inte mycket att se annat än kanske den mörka gestalten av en åsna eller ett fruktträd med vita blommor, som flyger fram ur mörkret, tycks vända sig om och vinka när vi passerar och sedan försvinner i natten. Vi är snart framme vid resans slut.

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

Atlanten

Medelhavet