Medelhavet — ett instängt hav med öppna sår

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I GREKLAND

Mer än tusen döda delfiner uppsköljda på stränderna från Grekland till Marocko, giftiga algblomningar i Egeiska havet, miljoner ton slemmigt skum i Adriatiska havet, sköldpaddor och sälar på gränsen till utdöende, vattenytor helt utan liv. Vad händer med Medelhavet? Är det dömt till en framtid av förorening och ödeläggelse?

”DEN del av världen som allra först blev föremål för mänsklig påverkan.” Så beskrivs Medelhavsområdet av zoologen David Attenborough. Med sitt läge mellan tre kontinenter har detta hav haft en nyckelroll i Egyptens, Greklands och Roms uppgång och fall. Det har varit den grogrund från vilken en stor del av vår tids kultur och civilisation har utvecklats. Men nu har de senaste decenniernas överexploatering, ökande turistström, utfiskning och förorening lett till att Medelhavet är i kris. Oroade vetenskapsmän kämpar tillsammans med de drabbade länderna för att få till en lösning, men hittills har man endast nått begränsade framgångar.

Medelhavet är världens största innanhav. Dess 4.600 mil långa kust delas av 20 länder och befolkas av mer än 160 miljoner människor, en siffra som man beräknar kommer att ha stigit till det dubbla år 2025. Medelhavet är varmare och saltare än Atlanten, varifrån det mesta av dess vatten kommer, och praktiskt taget utan tidvattensförändringar. Eftersom det tar mellan 80 och 90 år för vattnet i havet att bytas ut, är det också känsligt för föroreningar. ”Allt som dumpas i Medelhavet blir kvar där länge”, sägs det i tidskriften National Geographic.

Turistinvasion

Soldränkta stränder, vackra vyer, gästvänliga människor och en rik historia gör hela området till ett mycket populärt semestermål. Varje år kommer 100 miljoner turister och lokala badgäster, och man förväntar att antalet kommer att tredubblas inom 25 år. Bär denna mänskliga tidvattensvåg själv en del av ansvaret för skadorna på sitt resmål? Begrunda vad fakta visar.

Dessa svärmar av invaderande människor för med sig avfall i mängder som Medelhavsländerna inte klarar av. Omkring 80 procent av allt det avfall de producerar — över 500 miljoner ton per år — hamnar utan rening direkt i havet! De flesta turisterna kommer under den torra årstiden och bidrar till föroreningen av områdets redan begränsade vattentillgångar. Förorenat vatten är i sin tur farligt för hälsan. Att bada i vissa delar av Medelhavet kan resultera i infektioner i öron, näsa och hals, för att inte tala om sådana sjukdomar som hepatit, dysenteri och i enstaka fall kolera.

Men nu är ekonomin i många länder runt Medelhavet beroende av turismen. Angående sådana länder säger Michel Batisse, tidigare biträdande generaldirektör för UNESCO, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur: ”Turismen är deras enda tillgång, men den är beroende av att kusten inte förstörs av ett okontrollerat byggande i jakt efter snabba vinster.”

Intensiv tankertrafik

Medelhavet är en betydande transportled mellan Mellersta Östern och Europa, vilket medför en intensiv oljetankertrafik. Mer än 20 procent av världens olja passerar här. Den mängd olja som släpps ut i Medelhavet varje år beräknas vara 17 gånger den mängd som släpptes ut av Exxon Valdez i Alaska 1989. Mellan 1980 och 1995 inträffade 14 oljeutsläpp i Medelhavet, och varje år dumpas upp till en miljon ton råolja från fartyg i havet, ofta därför att många hamnar saknar anordningar och utrustning för att samla upp spillolja eller för att tvätta fartygens tankar.

Något som gör det hela värre är att djupvatten från Medelhavet flyter ut i Atlanten genom Gibraltar sund. Eftersom olja flyter, förlorar havet sitt djupare och renare vatten samtidigt som det har en benägenhet att behålla oljan som samlats vid ytan. ”Oljeföroreningarna har nu satt sina spår i Medelhavets näringskedja”, säger Colette Serruya, tidigare chef för Israeliska institutet för oceanografi. ”Spilloljan har blivit en del av vävnaden i våra fiskar och blötdjur.” Och i en rapport från FN:s miljöprogram (UNEP) år 1990 uppgavs det att 93 procent av de skaldjur som fiskats i Medelhavet innehöll mer än den enligt Världshälsoorganisationen högsta tillåtna mängden bakterier från kloakvatten.

Försvagade ekosystem

Till all denna förorening kommer de stora skadorna på land längs Medelhavets kuster, av vilka stora delar var täckta av täta skogar så sent som på 1400-talet v.t. Men när dessa skogar höggs ner för att skapa åkermark, ge plats för att utvidga städer och för att förse skeppsbyggarna med virke till de venetianska galärerna, orsakade det en ohjälplig jorderosion. Utöver de fasta partiklar som regnet för med sig bär floderna med sig sådana förorenande ämnen som rengöringsmedel, bekämpningsmedel och tungmetaller till havet. Rhône i Frankrike, Nilen i Egypten, Po i Italien, Ebro i Spanien och andra floder för med sig ökade mängder avfall från jordbruk och industri.

Ett direkt resultat av föroreningarna är den algblomning som har drabbat flera områden i Adriatiska havet och Egeiska havet och som har täckt stränderna med en illaluktande, klibbig sörja. Orsaken är övergödning, som uppstår när förruttnelseprocessen i organiskt avfall förbrukar syret i vattnet och därigenom kväver mycket av växt- och djurlivet. Andra områden som drabbats av detta är Lionbukten (Frankrike), Tunissjön (Tunisien), Izmirbukten (Turkiet) och Venediglagunen (Italien).

Ekosystemen längs kusten har blivit så försvagade att arter som egentligen är främmande för Medelhavet kan tränga ut de inhemska arterna. Ett sådant exempel är en ”mördaralg”, Caulerpa taxifolia, som dödar andra marina arter. Sedan den oavsiktligt infördes utanför Monacos kust, har den nu börjat sprida sig på havsbottnen. Den är giftig, har inga kända naturliga fiender och har redan spridit sig över stora områden. ”Det kan vara början på en ekologisk katastrof”, säger Alexandre Meinesz, professor i marinbiologi vid universitetet i Nice i Frankrike.

Det finns fler dåliga nyheter. Enligt marinbiologen Charles-François Boudouresque har mer än 300 olika främmande havsorganismer införts i Medelhavet. De flesta har kommit från Röda havet genom Suezkanalen. Vissa forskare tror att denna biologiska förorening inte går att stoppa och att den kan visa sig bli ett av de största ekologiska problemen i nästa århundrade.

Döden i vattnet

Medelhavets växtliv möter många faror, och en av dem är förstöringen av sjögräsängarna med arten Posidonia, vilka fungerar som havets lungor, skafferi och barnkammare och som ett skydd där hundratals arter fortplantar sig. De kan bli förstörda av de pirer och småbåtshamnar som inkräktar på sådana sjögräsängar och av fritidsbåtarnas ankare som river upp växterna.

Havets djurliv är lika hotat. Medelhavets munksäl, en av världens 12 mest hotade arter, håller på att utrotas. År 1980 fanns det nästan 1.000 munksälar i Medelhavet, men antalet har decimerats av jägare och fiskare, och nu finns det endast mellan 70 och 80 kvar. Den oäkta karettsköldpaddan lägger numera ägg endast på stränder i Grekland och Turkiet, där de ofta trampas sönder av turister. Sköldpaddorna trasslar ofta in sig i fisknät och hamnar sedan på de lokala restaurangernas meny. Gräshoppskräfta, pinnamussla och stendadel har förts upp på listan över utrotningshotade arter.

Ett handlingsprogram

För att ta itu med den allvarliga situationen antogs 1975 under ledning av UNEP ett handlingsprogram, kallat Mediterranean Action Plan (MAP). Avsikten med MAP är att få Medelhavsländerna, och andra länder inom EU, att inte bara skydda havet mot föroreningar, utan också se till att utvecklingen längs kusterna sker med hänsyn till miljön. År 1990 startades ett program för tekniskt bistånd i miljöfrågor, Mediterranean Environmental Technical Assistance Program (METAP), vilket år 1993 ersattes av METAP II. Ytterligare ansträngningar att upprätta naturreservat, naturskyddsområden och marina nationalparker har gett lovvärda resultat för skyddet av delfiner, valar, munksälar, sköldpaddor och andra hotade arter.

Men de uttalanden som gjorts har dock inte i önskvärd grad motsvarats av handlingar. I början av 1990-talet var MAP nära att läggas ner på grund av att flera större bidragsnationer inte betalade sina avgifter. Enligt ledningen för programmet kan man inte säga att något enda av dess mål i verkligheten har uppnåtts. Ljubomir Jeftic, biträdande samordnare för MAP, sade varnande angående Medelhavsländernas villighet att vidta förbättrande åtgärder: ”Var inte för optimistiska.” Även om länderna kan komma överens om att handla, kan den skada som redan är skedd ta årtionden att reparera. Tidskriften New Scientist skriver: ”Just nu ser MAP, precis som mycket av Medelhavets naturliv, ut att ligga dött i vattnet.”

Vad har då Medelhavet för framtid? Kommer det att bli ett dött hav, fullt av dyiga, stinkande alger? Ja kanske, om dess framtid endast berodde på människan. Men Skaparen av denna planet, Jehova Gud, är intresserad av havet, ”vilket han själv har gjort”. (Psalm 95:5) Han har lovat att han snart skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Efter detta nödvändiga avlägsnande av oansvariga människor som förorenar haven och mycket annat kommer Gud att återställa den ekologiska balansen och den biologiska mångfalden på vårt klot. Då kommer ”haven och allt som rör sig i dem” att ”lovprisa honom” i ett ofördärvat, rent tillstånd. — Psalm 69:34.

[Karta/Bilder på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

ATLANTEN

PORTUGAL

SPANIEN

MAROCKO

FRANKRIKE

MONACO

ALGERIET

TUNISIEN

SLOVENIEN

ITALIEN

KROATIEN

JUGOSLAVIEN

ALBANIEN

MALTA

GREKLAND

TURKIET

LIBYEN

EGYPTEN

CYPERN

SYRIEN

LIBANON

ISRAEL

[Bilder på sidan 16]

Hotell i Benidorm, Spanien

Lloret de Mar, Costa Brava, Spanien

Överexploatering har lett till miljöförstöring

[Bilder på sidan 16]

Förorenade spanska vatten och (undre bilden) en oljefläck vid Genua, Italien

[Bildkälla]

V. Sichov/Sipa Press

[Bilder på sidan 17]

Den oäkta karettsköldpaddan är hotad

Medelhavets munksälar är nära att dö ut

[Bildkälla]

Sköldpadda: Tony Arruza/Corbis; säl: Panos Dendrinos/HSSPMS