En mors respekt för livet
I BÖRJAN av år 1970 började fru B— i New York få inre blödningar. När de inte upphörde, beslöt hon sig för att söka läkare.
Den 29 januari blev hon undersökt av en läkare i Bronx med gott anseende. Han sade att fru B— var havande, fastän hon hade varit noga med att ta preventivpiller. Men han sade att det inte fanns några livstecken och att han därför tvivlade på att fostret var vid liv. Blödningarna från underlivet förmodades härröra från tumörer i njur- och livmodertrakten.
Samma dag skickades hon till en klinik på Manhattan för att ta prover. Följande torsdag, den 5 februari, fick hon reda på resultaten av dessa prover. De visade att fru B— var havande. Men doktorn trodde fortfarande att fostret inte skulle klara sig.
Abort rekommenderades
Eftersom läkaren inte hade något hopp om en normal födsel, rekommenderade han abort. Han förordade en metod som kallas ”vidgning och utrymning”. Vid denna metod skrapar man loss embryot eller fostret från livmoderväggen. Doktorn förklarade att om man inte vidtog denna åtgärd, skulle det döda barnet kunna orsaka en infektion som så småningom skulle kunna sätta moderns liv i fara.
Fru B— förklarade att så länge det fanns en möjlighet att det kunde finnas något liv i hennes sköte, kunde hon inte gå med på abort, eftersom detta skulle vara emot Guds lag. Eftersom hon var ett Jehovas vittne, visste hon att en framkallad abort är mord i Guds ögon. (2 Mos. 21:22, 23; 1 Joh. 3:15; Upp. 22:15) Hennes respekt för Guds syn på livet kom i första rummet.
Då kallade doktorn in hennes mor som väntade utanför och upprepade sin rekommendation. Men fru B— vägrade återigen, och doktorn avsade sig allt ansvar för vad som kunde bli följden.
Efter ytterligare två besök i februari hade han fortfarande samma uppfattning, fastän proverna var positiva och alltså tydde på en fortsatt graviditet.
Ytterligare en läkare rekommenderade abort
I mars hänvisades fru B— till en annan läkare i New York. Efter den första undersökningen sade han att det verkade som om barnet inte var vid liv. Också han rekommenderade abort men sade att det nu var för sent för ”vidgning och utrymning”, eftersom denna metod vanligen används tidigt under havandeskapet.
Vid detta stadium av graviditeten utför man aborten på ett annat sätt. En metod liknar förlossning genom kejsarsnitt: kirurgen avlägsnar fostret genom att öppna livmodern genom bukväggen. En annan metod går ut på att man sprutar in en saltlösning genom bukväggen, varvid fostret dödas och värkarbetet utlöses.
Den andre läkaren förklarade att det ändå bara skulle vara en tidsfråga när hon skulle få missfall. Han trodde att kroppen förr eller senare skulle driva ut fostret, eftersom han inte trodde att det var vid liv.
En annan diagnos
En händelse som inträffade under denna tidsperiod är också av intresse. En dag fick fru B— ett svimningsanfall på grund av sina blödningar och sitt försvagade allmäntillstånd. Hon föll omkull medvetslös.
Hennes syster fick skyndsamt i väg henne till ett sjukhus på Long Island. Där gjorde man en röntgenundersökning och meddelade att det över huvud taget inte fanns något barn i livmodern.
Men systern, som är legitimerad sjuksköterska, bad att få se röntgenplåtarna. Hon frågade vad det var för ett stort mörkt fält i höjd med livmodern. Man sade henne att det bara var avföring som ansamlats i tarmen till följd av förstoppning.
Men när systern frågade varför fru B— hade en sådan utstående mage om hon inte var havande, sade man att fru B— bara hade ”ölmage”. Men fru B— hade varken druckit öl eller andra alkoholhaltiga drycker under havandeskapet.
Som det senare visade sig kunde diagnosen inte ha varit felaktigare.
Livstecken
I maj började den andre läkaren medge att det fanns tecken som kunde tyda på liv. Han sade att fru B— hade burit på fostret så länge att det nu fanns en möjlighet att hon skulle få föda fram det. Men eftersom han inte längre åtog sig några förlossningar, överlämnade han henne till en annan läkare i Bronx.
Denne läkare undersökte fru B— och gav henne den första positiva försäkran om att barnet verkligen var vid liv. Han började göra förberedelser för att hon skulle få föda sitt barn på Jewish Memorial Hospital på Manhattan.
Under en kort vistelse vid detta sjukhus på grund av falska värkar den 4 september gjorde man återigen en röntgenundersökning. Man underrättade fru B— om att det fanns tecken som tydde på att barnet skulle bli alltför litet. Det talades också om att barnet kunde vara missbildat eller abnormt. Detta hade också tidigare framhållits av andra läkare.
Man understödde inte de falska värkarna i något försök att framtvinga en födsel, eftersom man ansåg att barnet borde få tid på sig att utveckla sig mer. Men doktorn sade att om fru B— inte hade fött barnet före utgången av september, skulle de genomföra en förlossning genom kejsarsnitt. Vid den tidpunkten skulle hon ha gått över tiden med flera veckor.
En liten pojke
Den 19 september 1970 kom fru B— åter in på sjukhuset. Den här gången var det för att på naturligt sätt föda en liten pojke som vägde 3.150 gram. Han sprattlade livligt och var normal på alla sätt! Det behövdes inget kejsarsnitt. Nu har herr och fru B— en pojke och tre flickor i sin barnaskara.
Sedan fru B— hade fött sitt barn, gick hon med på att stanna kvar för att genomgå ännu en operation för avlägsnande av tumörerna. Men sköterskorna försökte tvinga på henne en blodtransfusion. De menade att hon skulle riskera sitt liv om hon vägrade. När hon vägrade, därför att det var emot Guds lag, sade de att hennes handlingssätt var ”avskyvärt”. Men ändå hjälpte dessa sköterskor andra kvinnor att få abort. Fru B— påpekade deras inkonsekvens, när de försökte pressa henne till att ”rädda liv”, men sedan hjälpte till med att utsläcka andra liv. — Apg. 15:20, 29.
Fru B— ansåg att det skulle vara bäst att fara hem igen och under sin egen läkares överinseende bygga upp sina krafter och sitt blodvärde. På så sätt skulle hon vara i bättre kondition för operationen längre fram.
Hela denna erfarenhet visar det förståndiga i att lyda Guds lagar och inte låta sig gripas av panik och göra något förhastat. De två första läkarna gav utan tvivel sina råd i all uppriktighet, men deras rekommendationer skulle ha kostat ett liv, om de hade åtlytts. Genom att Guds lagar sattes främst bevarades detta liv, en följd av att ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”. — Apg. 5:29, NW.