Guds syn på äktenskapet — hur jag fick den klar för mig

Berättat för ”Vakna!”:s korrespondent i Surinam

NÄR jag ser tillbaka, inser jag att det hela började så oskyldigt. Jag var bara nitton år, då jag råkade den här unge mannen som jag fann mycket tilldragande. Vi började träffas och hade mycket roligt tillsammans i all oskyldighet. Men snart hade det oskyldiga i situationen försvunnit. Jag var havande.

Jag borde kanske nämna att det i mitt land inte alls är ovanligt att en man och en kvinna sammanlever i s. k. samvetsäktenskap, dvs. utan att vara bundna genom äktenskap. Många sådana par har till och med för sig att så snart de legaliserar sitt förhållande kommer svårigheterna att börja, eftersom båda kontrahenterna då vet att de genom lag är bundna vid varandra. De föredrar därför att fortsätta att leva utan de fördelar äktenskapet ger.

Vad mer är — de olika kyrkosamfunden överser faktiskt med detta, även om de inte godkänner det öppet. Många katolska och protestantiska kyrkomedlemmar lever alltså tillsammans som man och hustru i sådana samvetsäktenskap. Trots att de inte anses lämpliga att ta del i nattvardsgången, åtnjuter de för övrigt gott anseende hos kyrkan.

Medan jag väntade mitt barn bodde jag i mitt föräldrahem som sed är, och min manlige vän fortsatte att komma dit för att träffa mig. När jag väntade hans andra barn, fick jag emellertid del av nyheter som gav mig en chock. Mor visade mig en tidningsannons som berättade att han lovat gifta sig med en annan kvinna! Till min förvåning läste jag att bröllopet skulle äga rum följande vecka. Jag tänkte att det hela måste vara ett misstag. När han uppenbarade sig nästa gång, berättade jag därför vad jag hade läst och hoppades innerst inne att han skulle förneka det. Men han medgav lugnt att han hade satt in annonsen, fast han påstod att han i själva verket inte tänkte gifta sig med den andra kvinnan. Jag godtog lättroget hans försäkringar om att han bara brydde sig om mig. Innan veckan var slut hade han till min stora besvikelse gift sig med den andra kvinnan!

Mina föräldrar erbjöd sig att försörja mig och mina barn, om jag bara lämnade mannen och inte längre hade något med honom att göra. Jag gick med på det, men två dagar efter sitt giftermål stod han återigen utanför min dörr och bad mig komma tillbaka till honom. Han påstod att han gift sig med den andra kvinnan enbart på grund av påtryckningar från hennes föräldrar, sedan hon blivit havande. Trots att jag visste att det här inte var det rätta sättet att leva, gav jag efter för hans böner och löften, lämnade mina föräldrar och flyttade till det hus han hyrde åt mig.

Jag hade nu blivit vad som i Surinam kallas en buitenvrouw eller ”kvinna vid sidan om”. Det är en situation som är ganska vanlig här, och det finns män som till och med hävdar att det är skriftenligt, eftersom Abraham och andra patriarker hade bihustrur. De påstår att monogami är naturligt för kvinnan men inte för mannen. Vid den tidpunkten i mitt liv var jag helt ovetande om Guds syn på äktenskapet.

I fem år fortsatte han att visa mig tillgivenhet medan vi levde under dessa förhållanden. Men plötsligt ändrades hans attityd. Han blev odräglig i sitt sätt. Han kunde ofta slå mig utan någon orsak; och en gång när jag var havande med hans fjärde barn, knuffade han mig nedför en trappa. Jag kan minnas att jag ofta bad till Gud att han skulle hjälpa mig ur dessa fruktansvärda och bedrövliga förhållanden.

Upprepade gånger hotade jag att lämna honom, och tre gånger samlade jag tillräcklig kraft och styrka att göra det. Men varje gång veknade jag och gick tillbaka till honom, för det var som om jag fruktade att något förskräckligt skulle hända mig och mina barn om jag inte återvände. Vi grälade ständigt om samma sak — vårt sätt att leva. Jag vidhöll ihärdigt att det här inte var det rätta sättet att leva och uppfostra barn. Detta ledde till ytterligare slag och tillfälliga separationer.

Hjälp i rätt tid

Så en dag kom en dam till mitt hem. Hon visade sig vara ett av Jehovas vittnen. Jag gick med på att hon skulle komma och leda ett bibelstudium med mig varje vecka. Men samtidigt övertalade mina bekanta mig att uppsöka en spiritist för att få hjälp med mina problem. Spiritisten gav mig en pulverliknande substans som i hemlighet skulle tillsättas min ”mans” mat och dryck. Det skulle klara upp svårigheterna och återuppliva min motparts känslor för mig. Men det medförde inte någon förbättring. I själva verket blev situationen allt sämre.

Efter bibelstudiet en vecka började jag anförtro min väninna, vittnet, mina levnadsförhållanden utan att nämna att jag tagit min tillflykt till spiritism. Hon uppmuntrade mig vänligt men bestämt att fortsätta bibelstudiet och framhöll att svårigheterna, som nu tycktes oöverkomliga, skulle övervinnas i sinom tid. Till slut bekände jag uppriktigt hur det förhöll sig med min äktenskapliga situation. Det var efter det här samtalet som vi kom till ett avsnitt i den lilla bibelstudiehjälpredan, Att leva i hoppet om en rättfärdig ny värld, som ändrade hela mitt tänkesätt.

Här följer det citat ur denna småskrift som fångade min uppmärksamhet: ”Den kristne bör fördenskull aldrig tillgripa demonism eller trolldom för att få skydd eller bli helbrägdagjord. Gud bjuder den som är en överlämnad kristen att sätta sin tro till honom, Gud.” Samtidigt hänvisades det till bibeltexten i Efesierna 6:14—18. Där fanns också en illustration som visade en kristen kvinna med ett barn fastspänt på ryggen och som med en handgest avvisade hjälp från en medicinman med sina attiraljer.

Senare dryftade vi också ett viktigt avsnitt i samma publikation som handlade om ”Ett ärbart uppförande i äktenskapet”. Under det samtalet lärde jag mig att män i våra dagar inte kan hänvisa till Abraham och andra patriarker som exempel, när det gäller att ha förbindelse med mer än en kvinna. I och med att Kristus kom tolererades inte längre månggifte, som hade förekommit hos hebréerna. Kristna män skulle vara ”en enda kvinnas man”, och ”var kvinna” skulle ha ”sin egen man”. (1 Tim. 3:2, 12; 1 Kor. 7:2) Det var sannerligen ett avslöjande!

Och här är det avsnitt i småskriften som verkligen innebar en uppfordran för mig: ”Om ditt familjeliv, på grund av sedvänjor eller andra orsaker, inte stämmer överens med bibelns krav, då innebär det sannerligen en uppfordran för dig att du får höra dessa förträffliga råd från bibeln. Kommer du att vidta de nödvändiga förändringarna? Om du gör det, då kan du vara förvissad om att få rik välsignelse från Jehova, äktenskapets upphovsman, som också skall förläna evigt liv i en ny värld åt alla lydiga familjer av människosläktet.”

Jag fattar det rätta beslutet

Jag måste alltså bestämma mig. Jag måste bringa mitt liv i överensstämmelse med Guds syn på äktenskapet. (Hebr. 13:4) Jag måste lämna denne man som var lagligt gift med en annan. Men hur skulle jag få mod? Jag var rädd för honom. Han hade hotat att döda mig om jag någonsin lämnade honom igen. Han hade också hotat vittnet som studerade bibeln med mig.

Det vänliga vittnet fortsatte att styrka mig med försäkran om att Jehova lovar att hjälpa dem som söker leva sitt liv efter hans rättfärdiga principer. (Ps. 34:8) Hon uppmuntrade mig att be till Jehova om hjälp. Jag uppskattade hennes råd och gjorde som hon sade, men situationen såg ändå mörk ut. Så en dag kom jag plötsligt ihåg att jag fortfarande hade kvar något av det där pulvret som jag fått av spiritisten. Genast gjorde jag mig av med det.

Nu började saker och ting förändras. Jag hade bestämt mig. Redan vid nästa studium sade jag till vittnet: ”Jag vet att jag måste lämna den här mannen för att kunna leva i överensstämmelse med vad Gud fordrar. Jag är besluten att göra det. Kan du hjälpa mig att hitta ett litet hus åt mig och mina sex barn?” Hon försäkrade att hon skulle göra allt hon kunde för att hjälpa mig.

Snart blev ett hus tillgängligt. När jag som bäst höll på med att packa våra kläder, kom min partner hem. Han kunde inte tro att jag verkligen skulle lämna honom. När han insåg att mitt beslut var oryggligt, kom han med löften om ett bättre liv tillsammans. Jag förblev fast i min föresats. Det kunde bara bero på att Jehova hjälpte mig. Min partner krävde att få se huset jag hade hyrt, eftersom han inte trodde att jag verkligen hade fått tag i en annan bostad.

Redan samma kväll kom han till mitt nyförvärvade hem och försökte övertala mig att komma tillbaka. Då jag inte gick med på det, började han slå mig. Jag vägrade att låta skrämma mig den här gången. Jehova ingöt verkligen kraft i mig. Och på grund av det oväsen som uppstod då han slog mig, körde hyresvärden i väg min f. d. partner från egendomen med våld och förbjöd honom att visa sig där igen. Under tiden fortsatte jag att be till Jehova att jag skulle få hjälp att stå fast vid mitt beslut, och han har aldrig svikit mig.

Lyckliga följder

Vilken lättnad det var att till sist leva i harmoni med Jehovas fordringar! Så lyckliga och tacksamma mina barn var att jag hade fattat det här beslutet! Deras liv hade allvarligt påverkats av de ständiga grälen och slagen. Nu var de fyllda av en inre tillfredsställelse och lycka som jag som mor lätt kunde konstatera.

Naturligtvis fanns det problem. Nu måste jag sörja för uppehället åt min familj. Lyckligtvis kunde jag ordna arbete mellan klockan åtta på morgonen och två på eftermiddagen. Det innebar att jag kunde vara hos barnen när de kom hem från skolan. Vi besökte Jehovas vittnens bibelstudiemöten tillsammans och var alltså verkligen förenade som en familj i vår tillbedjan av Jehova.

Tid efter annan mötte jag min förre ”make”, när jag for till arbetet eller gick och handlade. När han började tala med mig, bad jag tyst till Jehova om styrka, och jag försökte alltid ge honom ett vittnesbörd om Guds syn på äktenskapet eller om andra bibliska principer för uppförandet.

När jag nu ser tillbaka på den dag då jag först lärde känna Guds syn på äktenskapet, inser jag att det ställde mig ansikte mot ansikte med den största uppfordran dittills i mitt liv. Jag kommer fortfarande ihåg vilket svårt beslut det var — ett som innebar sådana drastiska förändringar. Men nu måste jag tillstå att den nuvarande lycka jag själv och mina barn upplever mer än väl uppväger de svårigheter vi gått igenom.

Jehova har varit en källa till styrka, och endast genom honom kunde jag få den kraft som behövdes för att fatta rätt beslut och stadigt hålla fast vid det. Jag är så tacksam att Jehova har sörjt för att det i dessa ”de yttersta dagarna” finns tjänare som kan hjälpa människor sådana som jag att ändra sitt levnadssätt och foga sig efter hans rätta syn på äktenskapet!