Ändrad inställning till arbete
HAR du lagt märke till att människors inställning till arbete har förändrats? Du kanske har märkt det hos många affärsbiträden, särskilt i de stora städernas varuhus, där betjäningen ofta lämnar mycket övrigt att önska. Det är mycket troligt att du fått bristfälliga varor eller att du kanske till och med godtagit felaktiga artiklar helt enkelt därför att du visste att det skulle ta alltför lång tid för firman att rätta till det hela.
På många håll inom affärsvärlden finns det människor som vill ha sin betalning men som inte vill utföra arbetet eller göra det väl. Slarv blir allt vanligare liksom benägenheten att ”ta lätt på” arbetet.
Särskilt sedan andra världskriget har arbetarna ökat kraven på högre löner och andra förmåner, men enligt mångas uppfattning har kvaliteten på deras arbete ofta visat sig allt mindre tillfredsställande.
Arbetsgivare nu för tiden säger att många arbetare helt enkelt inte vill göra ett rejält dagsverke. Som exempel kan nämnas att när Sällskapet Vakttornet i USA tid efter annan försökt inköpa vissa varor, har man fått beskedet att det inte säkert kunde sägas när de kunde levereras, ”eftersom det helt och hållet beror på om männen har lust att arbeta”.
Det är vanligt att arbetare intar en liknöjd hållning till arbetet. En arbetsgivare sade: ”När jag började som egen företagare, fanns det tillfällen då jag måste vända mig till fackföreningen för att få hjälp. Ni förstår, jag fick ungefär en duglig arbetare på tio anställda. Männen ville helt enkelt inte arbeta. Jag hade tur om jag kunde få dem att utföra femton minuters arbete varje timme. De struntade i om man avskedade dem. De kunde alltid få arbetslöshetsunderstöd, eller också sade de: ’Dra åt skogen! Vi har fackföreningen bakom oss.’”
På liknande sätt kommenterar en byggnadsentreprenör från Kentucky den nutida inställningen till arbete: ”Många arbetare nu för tiden är huvudsakligen intresserade av två ting: arbetstidens slut och avlöningsdagen. De har inget intresse för företaget eller för vad företaget försöker göra.”
Den här arbetsgivaren kommenterade också en tendens hos många ungdomar att snabbt vilja få en framskjuten ställning utan att behöva göra de ansträngningar som krävs för att bli en yrkesman. ”Vi är tvungna att stå bredvid många av dessa unga arbetare och visa dem allting, annars blir det inte rätt gjort. I gångna tider brukade en pojke arbeta tillsammans med sin far. Efter fyra eller fem år av sådan övning visste han hur han skulle använda sitt huvud och sina händer. Men sådant förekommer inte så ofta nu längre. Den unge mannen ser sig i allmänhet om efter en mer lättframkomlig väg. Men det finns inget lättvindigt sätt att uppnå skicklighet eller att öva kropp och sinne att utföra saker och ting.”
Efter att ha funderat över vad han just sagt fortsatte han: ”I dag skulle jag hellre anställa en man i fyrtioårsåldern eller däröver. Gångna tiders män är mycket svåra att ersätta.”
Andra har också lagt märke till att många unga arbetare nu för tiden anser att ”arbete är nödvändigt men inte önskvärt”. Det kan bero på att så många ungdomar är inriktade på nöjen. De är inte bara inriktade på avkoppling och benägna att hänge sig åt våldsamheter utan blir också lätt distraherade av sin omgivning; följaktligen behövs någon som har uppsikt över dem. Många har goda föresatser, men de har inte utvecklat goda arbetsvanor, så att de förmår vara produktiva hela dagen.
Ändrad inställning till ärlighet
Det är inte bara till flit och yrkesskicklighet som inställningen förändrats utan också till ärlighet. Många arbetare stjäl genom att rapportera arbetad tid, när de inte ens varit på arbetet. När ett kommunikationssystem till exempel bryter samman, måste en grupp reparatörer rycka ut och undersöka linjerna, lokalisera felet och avhjälpa det. Detta är ett arbete som vanligtvis utförs utan någon kontrollant. När felet har rättats till, är det alltså reparatörernas sak att anteckna tidpunkten då arbetet blev klart. Man har lagt märke till att det bland många arbetare är ett vedertaget tillvägagångssätt att sätta upp fler timmar på tidrapporten än som verkligen använts för arbetet.
Många arbetare har inga samvetsbetänkligheter när det gäller att stjäla tid och annat från sina arbetsgivare. ”Stöld är så vanligt förekommande”, sade en arbetsgivare, ”att man tar det för givet.” En tillverkare av lädervaror tycktes acceptera stöld som en del av tillvaron: ”Arbetarna tar allt som de kan stoppa i fickorna”, sade han ganska likgiltigt. ”De räknar med att företaget är skyldigt dem det. De anser inte att det verkligen är stöld eller att det är fel att stjäla.”
En svetsare anmärkte att om han inte kedjade fast sin utrustning över natten eller förvarade den bakom låsta dörrar, skulle den högst sannolikt bli stulen före morgonen. En arbetsgivare avslöjade att han inte kunnat lämna sin fabrik för att ta semester på tjugo år, eftersom det inte fanns någon han kunde anförtro varorna åt. Det var först sedan han anställt en som lever efter bibelns principer, ett av Jehovas vittnen, som han tog sin första semester.
Arbetsgivarnas ansvar
Vad beror den förändrade inställningen till arbete på? Det är lätt att lägga skulden på arbetarna, men fakta visar att företagsledningen ofta bidragit till denna inställning. Ibland tvingar till exempel cheferna arbetare att sakta farten. En flicka som arbetade på ackord i ett bokbinderi fann att hon inte var till belåtenhet när hon arbetade i sin normala takt. Hennes förman fick henne att fiffla med sin produktionsrapport, så att den kom att likna de andras på avdelningen. Överskottet fördes upp på nästa dags rapport, vilket tvingade henne in i ett långsammare tempo nästa dag.
Å andra sidan är företag ibland överdrivet intresserade av produktionen, vilket går ut över arbetsvanorna. ”En hel del företag nu för tiden bryr sig inte om hur resultatet av arbetet ser ut så länge det är någorlunda skapligt”, erkände en företagare. ”Vad de önskar är produktion.” Detta kan få till följd att arbetet blir ett hastverk som ofta måste göras om.
Ibland förekommer en ”det bryr vi oss inte om”-attityd hos företagsledningen, och det kan bara leda till dåliga arbetsvanor. ”Ta mitt arbete till exempel”, sade en elektriker. ”Arbetstiden börjar klockan 8, men männen anländer till arbetet först klockan 8.30 eller 9, och ändå säger företaget ingenting. Om företaget inte bryr sig om det, varför skulle då arbetarna göra det?”
En liknande likgiltig inställning kommer ofta till synes när det gäller stöld. En entreprenör fastslog att ”det finns företag som inte bryr sig om att det stjäls”. De räknar med att eftersom de anställt en person mot lägre lön, så uppväger hans lägre lön mer än väl förlusten om han skulle stjäla.
Men det finns fler orsaker till den ändrade inställningen till arbete än somliga arbetsgivares uraktlåtenhet att uppmuntra till en rätt inställning.
Påtryckningar från ett system i förfall
Med så många arbetare som inte vill göra ett gott dagsverke uppstår påtryckningar på andra att rätta sig efter den rådande inställningen. En ung högskolestuderande tillbringade exempelvis en period på fem veckor i sitt första kooperativa arbete. En dag berättade han om sina erfarenheter för avdelningsföreståndaren för skolpersonalen. Han sade först: ”Förväntas det inte av en praktikant att han skall göra ett gott dagsverke åt sin arbetsgivare?”
”Varför frågar du det?” undrade föreståndaren.
”Jo, på mitt arbete började jag med att göra mitt bästa. Ganska snart sade en av kamraterna åt mig att inte arbeta så fort. Jag brydde mig inte om honom; då fick jag de andra på mig, och slutligen talade förmannen med mig om det.”
”Slog du av på takten då?” frågade föreståndaren.
”Ja. Jag märkte att jag blev impopulär hos de andra arbetarna, men det plågade mig att inte försöka göra mitt bästa.”
Det här är naturligtvis inte någon enstaka händelse. Det har hänt många gånger. En nitisk arbetare började arbeta på avdelningen för automatisk skruvtillverkning i en stor fabriksanläggning. Han fann arbetet lätt och tyckte därför om att arbeta ganska snabbt. Det hade bara gått ett par dagar när en av de äldre metallsliparna kom fram till honom och sade: ”Ta det lugnt, gosse, det är ingen brådska. Sakta farten en smula. Lyd mitt råd; det är hälsosammare.”
Arbetare på många områden har upplevt liknande påtryckningar. Många har alltså gjort mindre än vad de normalt skulle kunna göra. Män som tyckt om att arbeta och som inte kunnat låta bli att göra mer har ertappats med att gömma färdiga produkter under sina arbetsbänkar, rädda att lämna in dem. Man har sett arbetare stå och hänga i timmar därför att dagens ”kvot” hade uppnåtts. De som studerat problemet har emellertid funnit att många av dem som arbetar föraktar hela den företeelse som de kallar ”maskning”, ”att ta det lugnt”.
En annan orsak till den ändrade inställningen till arbete är att tendensen går mot bolag med enorm produktion, där arbetarna känner sig som fångade av en jätte. Många ungdomar klagar över att de upplever sitt arbete som en otacksam uppgift som gör dem missräknade. De får inte erfara den så betydelsefulla känslan av att ha gjort en personlig insats.
En arbetsgivare i elektrikerbranschen som lagt märke till denna förändrade inställning hos arbetarna sade helt enkelt: ”Det kanske beror på världsordningen.” Det är visst och sant att hela denna tingens ordning uppvisar tecken på förfall, och det föreligger ett allmänt moraliskt sammanbrott. När bibeln talar om de ”yttersta dagarna”, förutsäger den i själva verket att den tid skulle komma då människor inom kristenhetens landamären skulle ”älska pengar, vara inbilska, högmodiga, ... otacksamma, illojala, ... omöjliga att komma överens med, ... halsstarriga, uppblåsta av stolthet”. (2 Tim. 3:1—5, NW) Sådana egenskaper bidrar inte till att förbättra inställningen till arbete.
Hela denna tingens ordning är alltså inbegripen, och de olika egenskaper som kommer till synes, sådana som vårdslöshet, oärlighet, likgiltighet, opålitlighet, bristande samarbetsvilja och så vidare, är yttringar av ”världens ande” och av det som är kännetecknande för ”denna världens furste”, vilken bibeln identifierar som ingen annan än Satan, djävulen. — 1 Kor. 2:12; Joh. 12:31; 14:30; 16:11; Upp. 12:9.
Fördelarna med en rätt inställning
Även om inställningen till arbete håller på att förändras, är det inte nödvändigt att du följer ”världens ande” och låter dig påverkas av den. Du kan odla goda egenskaper såsom flit, glädje, vänlighet och samarbetsvilja; med sådana egenskaper blir ditt arbete mer njutbart och du finner större tillfredsställelse.
Ja, med en rätt inställning till ditt arbete får du verklig glädje av det du presterar. Guds ord, den Heliga skrift, säger att människan bör vara ”glad under sitt arbete”. (Pred. 3:13, 22) För att du skall kunna vara glad i ditt arbete måste du göra det väl. I själva verket kan du sträva efter att ge det yrkesskicklighetens och förträfflighetens kännemärke, oavsett vad det består i. En yrkesskicklig arbetare är en som gör allt väl, vad det än gäller, och han finner nöje i att kunna utföra ett gott arbete.
För att ta ett exempel: en timmerman som bygger väl kan alltid hänvisa till sitt verk med stolthet. Hans färdigheter ger honom en känsla av att vara något värd. Hans familj kan också glädja sig med honom. Också en husmor som gör sitt bästa tycker om att visa andra vad hon uträttat. Hon utvecklar en välgörande inställning till allt sitt arbete i hemmet. (Ords. 31:27, 28, 31) Till och med små barn är stolta över det goda arbete de utför. Det är i själva verket varje duglig arbetare. För vem kan egentligen känna någon glädje av ett uselt arbete? — Pred. 2:24.
En annan fördel med en rätt inställning till arbete är att det är mer sannolikt att dina färdigheter och tjänster blir efterfrågade också när det råder arbetslöshet, som det gör i många länder i våra dagar. Så här sade en arbetsgivare, vars företag är omtalat för att ha hög klass på personalen:
”Vi är mycket mer intresserade av en människas inställning än av hennes erfarenhet. Man har alla skäl att tro att en person med rätt inställning kommer att fortsätta att lära sig, växa till och utvecklas. Dessutom kommer han alltid att vara en sådan människa som vi tycker om att arbeta tillsammans med. Om någon inte har en rätt inställning, vill vi inte ha honom — trots hans erfarenhet eller skicklighet. En vrång inställning leder alltid till tråkigheter förr eller senare.”
En rätt inställning till arbete kan alltså hjälpa en människa att få anställning, medan den som har en orätt inställning kan finna sig stå utan arbete. Eftersom många firmor nu för tiden bedriver sin verksamhet med mycket liten vinstmarginal, kan en orätt inställning till arbete hos de anställda bidra till att ett företag blir bankrutt. En människa med orätt inställning till arbete kan alltså av många skäl bli utan sysselsättning. Hur sann är inte den bibliska principen: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda.” — Gal. 6:7.
Hur är din inställning till arbete? Om du önskar förbättra den, kan du ta följande goda råd av den kristne aposteln Paulus till hjärtat: ”Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor. I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel.” (Kol. 3:23, 24) Detta Skriftens råd hjälper kristna att göra sitt yttersta i arbetet. Med en sådan inställning kommer den anställde inte att stjäla sin arbetsgivares varor, och inte heller kommer han att stjäla hans tid genom dåliga arbetsvanor. — Ef. 4:28.
Den förändrade inställningen till arbete bör få oss alla att vara på vår vakt, så att vi kan stå emot ”världens ande”. Vi står nämligen ansikte mot ansikte med en tingens ordning som håller på att bryta samman och som snart kommer att ersättas av Guds rättfärdiga nya ordning. (2 Petr. 3:13) I väntan på detta kommer en rätt inställning till arbete att skänka dig glädje och djup personlig tillfredsställelse.