Påhittighet — på filippinskt vis
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Filippinerna
FILIPINOS har inte ensamrätt då det gäller påhittighet, men det är intressant att iaktta hur de har utvecklat denna egenskap när det gäller att åstadkomma det bästa möjliga av det som finns tillgängligt.
Efter andra världskriget låg milliontals ammunitions- och granathylsor kringströdda över hela det filippinska landskapet. De kom till användning som metallskrot i industrin. Enskilda filipinos har också gjort bruk av dem. Gracila ormbunkar, liljor och andra blommor växer i dessa hylsor över hela ön. Och på södra Filippinerna används de till gonggongar som meddelelsemedel mellan folk på landsbygden, som bor långt ifrån varandra.
Under kriget var tillgången på bensin begränsad. Därför tillverkade filipinos fordon med en gengasugn baktill, som eldades med kol, framställt av kokosnötsskal. Sotigt måhända, men dessa fordon transporterade folk dit de önskade.
När denna kokosbuss upphörde att användas vid krigsslutet, föddes ett nytt fordon, taxijeepen. Tusentals amerikanska jeepar, klassade som överskottslager, byggdes om av företagsamma filippinska mekaniker till utmärkta passagerarfordon. De utgör fortfarande det förnämsta transportmedlet i städerna, vart och ett med plats för tio till tolv passagerare.
Bambuträd är vanliga på Filippinerna. De blir vanligen tre meter höga eller mera. En filipino bygger hela sitt hus av bambu. Han tillverkar även bord, stolar, skärmar, bänkar, vattenledningsrör, rep och leksaker av detta material. Både salt-, peppar- och sockerskålar, såväl som matlagningsattiraljer, tillverkas av bambu.
Somliga filippinska kvinnor brukar laga en god sallad av bambuskott. Och fyndiga lantbrukare böjer bambutelningarna så att topparna nästan går ner till marken. Därpå skär de av toppen och håller stammen böjd över natten, medan saven får rinna av i ett glas. På morgonen har de så ett dricksglas fullt med smaklig bambusaft.
Av stor betydelse är också kokospalmen, vars produkter svarar för en stor del av landets export. Filipinos utnyttjar den på många sätt. Kokosnötens skal blir till bränsle för deras spisar, förutom att de används till skopor, spargrisar och leksaker av alla möjliga slag. Trädets löv används för att fläta hattar. De används också för att tillverka lampskärmar, fläktar samt tak och väggar för skjul.
Kokosnötssav är en uppfriskande dryck; jäst eller destillerad blir den ett starkt vin. Trädets kärnved, kallad ubod, är en delikatess som äts rå eller kokt. Filippinska husmödrar låter kokosnötsmjölken få jäsa och bli möglig. Sedan kokar de denna mögliga brygd till en gelé, kallad nata de coco, som får det att vattnas i munnen.
Bananplantan är likaledes vanlig och utnyttjas mycket fyndigt. Dess mogna frukter är naturligtvis läckra, men också omogna bananer kokas, stuvas, steks, rostas och kanderas för att få en tilltalande omväxling.
En filippinsk husmor kanske packar mannens lunchpaket i ett bananblad. Detta bevarar maten varm och väldoftande till lunchdags. Bananlöven används också som huvudbonad när det regnar och för att ge svalka i den tropiska hettan.
Kapockträdet används för att få material till att stoppa kuddar. Filippinska kvinnor spinner kapockdunet till trådar som sedan används för att tillverka filtar och myggnät. Och frukterna, som torkas och mals till pulver, blir ett utmärkt ersättningsmedel för kakao.
Papayan används inte bara som en välsmakande och närande frukt utan också som läkemedel. En filippinsk gendarm blev en gång biten av en orm. Hans arm förlamades mycket snabbt. Han påminde sig då vad en gammal igorotjägare hade lärt honom. Han gjorde ett snitt i såret med sin kniv, och i stället för att bränna såret bröt han av ett grönt papayalöv och strök dess sav på snittet. Snart började förlamningen släppa, och han kunde åter slå följe med sina kamrater.
Många filipinos har lärt sig att väl använda den ymniga växtligheten som finns överallt. Topparna på vilda ormbunkar blir fina sallader. Vinrankor och palmer ger dricksvatten. Buskar av vild-te växer i trädgårdstäpporna, och av bladen blir det en dryck, lika fin som den man får av det te man köper i affären. Man tillverkar också ett exotiskt te av avocadoblad. Grapefruktskal kokas till en läcker konfekt, och vitlöks- och rödlöksblad läggs in i lag i stället för att kastas bort.
Det är till nytta för människan att göra förståndigt bruk av de resurser som är lätt tillgängliga. Genom att utöva sin gudagivna påhittighet har många människor på Filippinerna lärt sig att göra just detta.