Vilket ofantligt vittnesbörd från Gilead!
DEN sjunde mars i år var examensdag för den femtionde klassen från Vakttornets Bibelskola Gilead. Avslutningshögtidligheten hölls i Jehovas vittnens sammankomsthall i New York. Det var ett anmärkningsvärt tillfälle, eftersom den 5.000:e eleven nu passerades i antalet utexaminerade från skolan. Sammanlagt 5.037 elever har nu erhållit Gileads särskilda missionärsutbildning.
Examensprogrammet varade hela dagen och gjorde ett starkt intryck. Flera talare, däribland presidenten och vicepresidenten för Sällskapet Vakttornet, N. H. Knorr och F. W. Franz, gav förträffliga råd från Skriften. Var och en av de femtio utexaminerade erhöll därpå skolans förtjänstdiplom jämte sin tilldelning av arbetsfält på det utländska verksamhetsområdet. De hade kommit från åtta länder och sändes ut till nitton.
Under eftermiddagen framförde eleverna själva ett förnämligt musikprogram och uppförde även ett gripande bibliskt drama. Dramat var byggt på temat ”Jehova välsignar de lojala” och var en värdig avslutning på en dag som länge skall minnas av de 1.999 som hade privilegiet att få närvara.
Avslutningen för denna femtionde klass väckte för många närvarande minnen till liv från den gången för tjugoåtta år sedan då skolan först öppnades, den 1 februari 1943, mitt under andra världskriget. Vid detta tillfälle tecknade N. H. Knorr, skolans president, grundlinjerna för det syftemål som skolan hoppades kunna förverkliga. Det gick, för att citera honom, ut på att ”utbilda tjänare, som med Herrens nåd kommer att på alla håll i världen stapla upp ett vittnesröse eller en vittneshög, frambära ett kraftigt vittnesbörd om Riket och till Jehovas namns hävdande och förhärligande. ... Vi tror att — i överensstämmelse med dess namn [Gilead] — en ’vittneshög’, dvs. en rik mängd av vittnesbörd, skall gå ut från den här platsen till alla delar av världen och att detta vittnesbörd skall stå som ett monument till Guds ära.”
Detta tillkännagivna syfte var verkligen högt och ädelt, men skulle det någonsin kunna genomföras? Detta kan somliga ha undrat, då de utexaminerade av denna första klass sändes endast till Costa Rica, Cuba, Mexico och Puerto Rico under 1943—1944. Men under tjänsteåret 1945 begav sig andra utexaminerade från skolan till Alaska, Brasilien, Brittiska Honduras, Canada, Chile, Dominikanska republiken, Guatemala, Haiti, Nicaragua, Panama och Uruguay.
Allteftersom flera fullbordade sina studier vid Gilead, drog de ut till Afrika, Europa, Asien och till många öar i världens alla hav. Så kom det sig att de i slutet av 1949 ivrigt vittnade om Guds rike i mer än åttio olika länder. Under 1950-talet sändes ännu flera till nära femtio ytterligare länder, och sedan 1960 har trettio länder därutöver fått röna gagnet av att ha dessa särskilt utbildade Ordets förkunnare inom sina gränser. Sammanlagt hade utexaminerade elever från Gilead vid slutet av tjänsteåret 1970 sänts till 159 länder.
I ungefär fyrtio av dessa länder hade föga om ens något vittnande utförts innan dessa missionärer anlände. Här och där fann man ibland några få isolerade förkunnare av Guds rike, men avgivandet av ett grundligt vittnesbörd på ett välorganiserat sätt förskriver sig från dessa Gileadutbildades ankomst. Dessa länder inbegrep Bolivia, Colombia, Dominikanska republiken, Elfenbenskusten, Guatemala, Haiti, Island, Israel, Korea, Laos, Madagaskar, Nederländska Antillerna, Nicaragua, Peru, Portugal, Salvador, Senegal, Singapore, Venezuela och Vietnam.
”Vittnesröset” i somliga av dessa länder har helt enkelt varit enastående. Vi kan ta Nicaragua som ett exempel på denna tillväxt. När två utexaminerade från skolan först anlände år 1945, fanns det inget Jehovas vittne i landet. Men under det gångna året nådde man en högsta siffra om 1.446 rapporterande verksamma förkunnare, förutom 21 missionärer. Eller tänk på vad som hänt i Korea. År 1949, då två utexaminerade från Gilead anlände, fanns det endast 13 Rikets förkunnare där. Men vilken tillväxt har inte ägt rum under de senaste tjugo åren — 12.267 vittnen jämte 18 missionärer rapporterade år 1970!
Det finns fortfarande ett antal länder där Gileadutbildade förkunnare inte har kunnat komma in. Ryssland och dess satelliter bakom järnridån är i hög grad motståndare till att ens deras egna medborgare är verksamma med att kungöra Jehovas strålande messianska rike som människosläktets enda hopp om fred och välgång.
För närvarande tjänar utexaminerade från Gilead endast i 124 länder. Detta beror i stor utsträckning på den fientliga hållning som vissa regeringar hyser mot Jehovas kristna vittnens verksamhet. Denna inställning kommer till uttryck i att de utvisar de missionärer som redan finns där. Ett sådant fall ägde rum i Kommunistkina, då de båda utexaminerade från skolan som kom till Shanghai år 1947 arresterades år 1958 på grundval av konstruerade anklagelser. Efter att ha avtjänat fängelsevistelser på fem respektive sju år utvisades de från Kina. Gileadmissionärer har också förvisats från Burma, Gabon, Kamerun, Madagaskar, Malawi, Zambia och andra länder, till skam för dessa länders regeringar.
Då den första klassen från Gilead utexaminerades den 23 juni 1943, varskodde N. H. Knorr dessa sändebud för Kristi rikes regering om att de kunde förvänta sådana erfarenheter. ”Den väg som ligger framför er”, förklarade han, ”kan vara lång, och den kan bli svår. Vi är säkra på att den kommer att bli svår, men det kan hända att den inte blir alltför lång. Den kommer inte att vara så lång som den som Abraham hade att gå eller Mose eller de andra profeterna. ... Men oavsett när detta [det definitiva slutet] kan komma att inträffa, så låt det prov som er tro sätts på verka ståndaktighet och uthållighet ... så att ni må befinnas oförvitliga i ostrafflighet, i det ni alltid gör Herrens vilja och inte brister i ... nit, hängivenhet och lydig strävan.”
President Knorr hänvisade därpå till det som bibelskribenten Jakob (1:5) säger om vishet. ”’Om någon av eder brister i vishet’ under de prövande förhållanden, som givetvis måste komma över er, så tro och lita på den som är vishetens källa och vänd er till honom.” Det var tänkvärt att president Knorr vid den senaste avslutningen åter valde att bygga på ett tema som handlar om vishet, nämligen från samma Jakobs bok: ”Vem är vis och förståndig bland er?” — Jak. 3:13, NW.
Vilken glädje är det inte för de mer än hälften av de 5.000 som fortfarande befinner sig på sina tilldelade arbetsfält, då de ser hur Jehova så rikligen har välsignat detta predikoverk! I synnerhet gäller detta de mer än trettiofem av de nittiofyra som tillhörde Gileads första klass och fortfarande är kvar på sina anvisade distrikt. De har fått se en tillväxt från mindre än 110.000 lovprisare av Jehova världen runt år 1943 till tretton gånger detta antal år 1970 — 1.483.430!
Denna tillväxt har definitivt inte berott enbart på dessa elevers egna ansträngningar. Ett mera realistiskt mått på den andel skolan har i det sammanlagda resultatet är den kraftiga ökningen av antalet länder där verksamhet nu bedrivs. År 1943 kom det in rapporter från endast 55 länder, jämfört med 206 länder år 1970! Vilket ”kraftigt vittnesbörd om Riket och till Jehovas namns hävdande och förhärligande” har inte detta varit! Gileadskolan fyller sannerligen sin uppgift tack vare Jehovas kraft och välsignelse.