Levande lampor utan värme

VEM skulle kunna tro att en oansenlig skalbagge kan ge modellen till en belysningsingenjörs dröm? Jo, vissa skalbaggar som kallas eldflugor är levande lampor, och deras ljus avger ingen värme. Eldflugans lykta känns inte ens ljummen när man tar på den. Människans elektriska glödlampor förlorar mycket av sin energi i form av värme, men Skaparens levande lampor förvandlar 100 procent av energin till ljus.

Men varför tänder dessa levande lampor, till exempel eldflugorna, sina glödande ljus? Vilket syfte tjänar det? Det är sant att de glödande insekterna väcker människans häpnad, men det verkliga syftet är att de i mörkret skall finna det motsatta könet av sin egen art, så att de kan para sig.

Hanen hos en vanlig eldflugeart i Nordamerika flyger omkring under den varmare delen av natten och blinkar med sitt ljus, för det mesta när han skall till att flyga upp och ned. Eldflugans ljus har för det mesta en gulaktig färg; men hos andra arter har det snarare en grönaktig, blåaktig eller brandgul nyans.

Eldflugans lykta eldas med ett kemiskt ämne som kallas luciferin. När detta ämne kommer i kontakt med syre, sätter ett enzym, som kallas luciferas, i gång denna process, som frambringar ljus utan värme.

Varje eldflugeart — det finns omkring 2.000 — har sin egen karakteristiska blinksignal. Den är lika individuell som olika fåglars sång. När eldflugehonan ser den ljusglimt hon spanar efter, sänder hon ut en svarssignal. En eldflugehona svarar sällan på ljussignalerna från en annan art. Ibland kan en hona svara en gång på en hanes ljusglimt som liknar hennes egen arts, men om längden hos nästa signal inte är exakt den rätta, ”tänder” hon inte längre.

När eldflugehonan upptäcker den ljussignal hon väntar på, håller hon sin lykta tänd med de rätta intervallerna, tills hanen når henne och parningen äger rum.

Men det är inte alltid som eldflugans ljussignaler leder till artens fortplantning. Honan hos en viss art är en rovlysten förförerska. Hon kan härma svarssignalerna från många honor av andra arter och lockar på så sätt till sig hanarna, varpå hon kastar sig över dem och äter upp dem.

Sydöstasiens och Söderhavets glödande insekter skiljer sig från Nordamerikas eldflugor, som blinkar var för sig. Dessa eldflugor i söder kan anpassa sina ljusglimtar så att de blinkar unisont. Detta gör det möjligt för dem att lysa upp hela träd med lika regelbundna mellanrum som en neonskylt.

Så här beskrev en besökare i Mindanao på Filippinerna vad han sett: ”Det fanns två träd som var ungefär lika stora som äppelträd och som stod med 30 meters mellanrum, och varje kväll fylldes de med eldflugor som blinkade synkront. Först lyste det ena trädet upp, sedan det andra. Det måste ha funnits flera tusen insekter i varje träd, men ändå var synkroniseringen så perfekt att sällan eller aldrig någon eldfluga blinkade vid fel tidpunkt. ... Det verkade så egendomligt och var ett så vackert skådespel att jag tyckte det var något av det märkligaste på Filippinerna.”

Man tror att eldflugehanarna förenar sin lysförmåga med andra hanars för att på ett imponerande sätt tala om för honorna var de håller till. Man känner inte till hur den enskilda eldflugan kan få sin ljusglimt att stämma överens med sina medbröders, men de flesta blinkar samtidigt, som om man hade tänt dem med en enda strömbrytare.

Ett annat mysterium med dessa levande lampor gäller den så kallade ”järnvägsmasken” i Sydamerika. Denna skalbaggslarv är omkring åtta centimeter lång och har ovanliga lysförmågor. På huvudet har den ett stort rött ljus — en av de få kända insekter som avger rött ljus. Längs kroppen har den elva par grönvita ljus. När alla ljusen är tända ser larven ut som ett fullt upplyst tåg. Järnvägsmaskens röda signallanterna är oberoende av de andra ljusen och kan därför tändas när de andra redan lyser eller kan lysa rött när de andra ljusen är släckta.

Vilken hemlighet bär järnvägsmasken på? Det är samma slags hemlighet som eldflugan ruvar på. Men det röda ljuset är annorlunda. Hur kommer det sig? Finns det något filter framför ljuset som gör att det ser rött ut? Nej, ljuset har i sig självt en djupröd färg. Hur detta åstadkoms är ett av de ting som vetenskapen inte är helt på det klara med.

Vetenskapsmännen hoppas på att en dag kunna göra fullt bruk av denna effektiva kalljusprincip hos Skaparens levande lampor.