Multipel skleros — en förbryllande sjukdom

ÄR DU stel i hela kroppen när du försöker stiga upp på morgonen? Är du oförmögen att gå, så att du måste använda rullstol? Måste någon lyfta dina ben och hjälpa dig i en stol när du skall bada? Hade du en gång i tiden god handstil men kan nu knappt skriva ditt namn? Har du bristande kontroll över urinblåsan, särskilt när det är kallt eller regnigt väder? Ser du suddigt emellanåt men bra dessemellan, eller ser du dubbelt?

Kanske har du multipel skleros — den förbryllande sjukdomen MS.

Vad är det?

Multipel skleros är en sjukdom i centrala nervsystemet. Den angriper isoleringen kring nervtrådarna i hjärnan och ryggmärgen. Normala nervtrådar är isolerade med en skida av fettartad vävnad. Denna isolering kan jämföras med isoleringen kring en telefonkabel. När isoleringen kring en nervtråd bryts ner av MS, avbryts överföringen av impulser genom den nu blottlagda nervtråden. Det uppstår en kortslutning av nervimpulserna, och motsvarande muskelceller blir förlamade.

I de områden där nervernas isolering bryts ner bildas ärrvävnad; detta resulterar i hårda fläckar i hjärnan och ryggmärgen. ”Skleros” kommer från ett grekiskt ord som betyder ”hård”. Eftersom dessa små hårda fläckar tycks vara utspridda över den grå och vita substansen i hjärnan och ryggmärgen, kallas sjukdomen ”multipel” skleros.

Några av symptomen är trötthet, domning, ”myrkrypningar”, bristande samordning av muskelrörelser, häftiga, krampaktiga rörelser, svaghet eller kramper i armarna, benen och ögonens muskler (vilket orsakar dimsyn och dubbelseende), darrningar i armar och ben när man vill göra någon särskild rörelse, stapplande, trevande gång, verklig förlamning, huvudvärk, svaghet i urinblåsans muskler och stelhet i armar och ben.

Egendomliga drag hos MS

Ett av de många egendomliga dragen hos MS är att sjukdomen huvudsakligen angriper människor i deras bästa ålder, personer mellan tjugo och fyrtio år. I själva verket säger läkarna att MS är den vanligaste sjukdom som angriper nervsystemet bland människor i deras bästa ålder i norra Europa och Nordamerika. Omkring 250.000 amerikaner, ja kanske många fler, lider av denna sjukdom. Den är vanligast i de ekonomiskt framskridna områdena på jorden, där den hygieniska standarden är som högst. ”Ju primitivare ett samhälle är”, säger en läkare, ”desto mindre är MS-problemet.” Sjukdomen är relativt sett vanligare i länder med kallt klimat. Den är relativt sällsynt i Sydamerika, Afrika och de asiatiska länderna.

MS har ett långsamt förlopp, och ibland förvärras sjukdomstillståndet under femton till trettio år. Som regel är detta en sjukdom som förvärras, lindras och kommer tillbaka igen. Allvarliga symptom kan uppträda och därefter försvinna lika plötsligt som de kom. Patienten kan plötsligt finna att han kan gå igen. Hans syn kan bli återställd. Om han är kontorist, kanske han kan sköta sitt arbete, skriva maskin och klä sig själv. Utan förvarning blir sedan hans händer klumpiga, tafatta och så stela att han träffar fel tangenter. Talet blir långsamt och sönderhackat i korta stavelser. Även om förbättringen sker spontant, kan han återfalla till ett liknande eller ännu sämre tillstånd. Förbryllande MS!

Trots omfattande medicinsk forskning förblir MS, som en läkare uttryckte saken, ”en sjukdom med okänd orsak, med ett förlopp som är omöjligt att förutsäga, utan något känt botemedel, ja, till och med utan ett enda laboratorieprov för att fastställa diagnosen”. Förbryllande MS!

Möjliga orsaker

MS beskrevs första gången i detalj år 1868, och sedan dess har man gett många förslag om möjliga orsaker till sjukdomen. En av de populäraste uppfattningarna på senare år har varit att MS tillhör den grupp av sjukdomar där kroppen producerar antikroppar som angriper dess egna vävnader.

Det finns emellertid experter som tror att MS har något att göra med ett virus. Den brittiske epidemiologen dr Geoffrey Dean framhöll i Scientific American för juli 1970 att sjukdomens varierande förekomst i olika delar av världen antyder att den orsakas av infektion av ett virus, som tillhör den gåtfulla ”långsamma” eller latenta typen av virus. Han tror att MS i normala fall, i likhet med polio, orsakas av ”en virusinfektion i barndomen”. Ju tidigare ett barn utsätts för poliovirus, desto mindre sannolikt är det att det får den invalidiserande formen av polio. Men i de delar av världen som har en hög hygienisk standard kan ett barn undgå att få en infektion tidigt i livet; om sjukdomen uppträder först sedan barnet nått vuxen ålder, får den allvarligare följder. Virusteorin har liksom de övriga teorierna inte blivit bevisad.

Behandling och allmänna hjälpmedel

Det finns ingen särskild behandling för MS, men många läkare använder binjurebarkhormoner, till exempel kortison. Man tror att tillfälligt bruk av detta läkemedel kan påskynda tillfrisknande eller lindring. Men man debatterar fortfarande huruvida sådana läkemedel verkligen förkortar det akuta stadiet eller minskar dess intensitet. En stor del av MS-behandlingen går därför ut på att lindra symptomen, och läkemedel av olika slag används för detta ändamål. Åsikterna går isär, och behandlingen av MS varierar. Förbryllande MS!

Många läkare rekommenderar sysselsättningsterapi, som kan bestå i stickning, måleri, maskinskrivning osv., vad som helst som håller sinnet i verksamhet och drar bort uppmärksamheten från sjukdomen. Tillräcklig vila, en gladlynt sinnesinställning och beslutsamhet att bli frisk är till nytta. Det är viktigt att patienten upprätthåller en hög moral, och en förstående, hoppfull inställning från familjens sida bidrar till att göra livet behagligare för alla parter.

Uttröttning, kyla och fuktighet bör undvikas. Infektioner av alla slag, särskilt infektioner i luftvägarna, leder ofta till återfall eller till att sjukdomen förvärras.

Man bör också undvika skadliga känslor, till exempel vrede och raseri. Undersökningar har visat att ihållande negativa känslor förmodligen har en skadlig inverkan på sjukdomens utveckling. Akuta känslomässiga påfrestningar kan plötsligt leda till en svår sjukdomsattack.

Man tror att overksamhet leder till ökad stelhet i benen. Medicine doktor W. W. Tourtellotte vid medicinska fakulteten vid University of Michigan skriver följande om MS-patienter i sin bok Current Therapy (1967): ”Patienter med medelsvåra fall av sjukdomen uppmanas att varje dag promenera ända tills de blir trötta. ... Det är vår erfarenhet att patienter med multipel skleros bör vara verksamma och livligt sysselsatta så länge deras neurologiska tillstånd tillåter.”

Näringsfysiologiska faktorer

Det råder stora meningsskiljaktigheter huruvida det är till nytta att tillföra patienten vissa vitaminer. Förbättringar har rapporterats efter intagning av vissa vitaminer, men läkarna i allmänhet tror inte att det finns några egentliga bevis till stöd för många av de slutsatser som dragits. The Merck Manual of Diagnosis and Therapy förklarar att vitaminpreparat kan intas med tanke på ”den psykoterapeutiska och stimulerande effekten”. För detta ändamål rekommenderas nikotinsyra (niacin) och vitamin B₁ och B₁₂. Franska läkare som använt vitamin B₁₂ vid behandling av MS har rapporterat betydande förbättringar hos patienterna.

Näringsforskare i allmänhet har på grundval av sin forskning bildat sig uppfattningen att vitaminer kan hjälpa en MS-patient. Näringsforskaren Adelle Davis säger till exempel i sin bok Let’s Get Well (Låt oss bli friska): ”När patienter med multipel skleros har fått vitamin E, B₆ och andra B-vitaminer, har sjukdomen hejdats; till och med patienter med långt gångna fall av sjukdomen kunde gå bättre och fick bättre kontroll över urinblåsan och färre kramper i armar och ben. Förkalkningen av mjuka vävnader har hindrats med hjälp av vitamin E. För mig tycks det som om alla dessa näringsämnen borde inbegripas i dieten för varje individ som lider av denna sjukdom.”

Näringsforskaren Catharyn Elwood framhåller vidare att dr J. E. Crane ”har haft storartad framgång med E-vitaminbehandling av multipel skleros. Av 24 allvarliga fall blev 18 ’betydligt förbättrade’.”

Det har också meddelats att vitamin C har ett visst värde. I The Complete Book of Vitamins görs följande uttalande: ”Objektiv och subjektiv förbättring av multipel skleros iakttogs hos flertalet fall när man gav patienterna stora doser askorbinsyra.”

En nyutkommen bok, New Hope for Incurable Diseases (Nytt hopp i samband med obotliga sjukdomar; New York, 1971) innehåller ett kapitel som handlar om MS. Författarna, med. dr E. Cheraskin och odont. dr W. M. Ringsdorf j:r, berättar om MS-patienter som har fått gagn av en kolhydratfattig diet. Kolhydratrik kost förvärrade symptomen hos dem. Författarna säger: ”Det finns hopp för dem som lider av multipel skleros! Med tanke på detta bevismaterial bör dieten sannerligen användas som ett terapeutiskt redskap.” I ljuset av det bevismaterial i fråga om dieten som dessa läkare iakttagit säger de: ”Enkla sockerarter och mättat fett bör betraktas såsom faktorer som befrämjar multipel skleros.”

Med avseende på förebyggande åtgärder förklarar dessa läkare: ”Det är troligt att den diet som ger större hopp åt de obotliga fallen också kan förhindra utvecklingen av dessa sjukdomssymptom.” Dessa experter ger följande dietråd: Adekvat proteintillförsel och ”1) Minskning av kolhydraterna i födan, särskilt socker, sirap och mycket starkt bearbetade födoämnen innehållande stärkelse. 2) Minskning av mängden mättade fetter och ersättning med omättade fetter. 3) Tillskott av multivitamin- och mineralpreparat. 4) Jättedoser av C- och B-vitamin.”

Min egen erfarenhet av MS

Den förbryllande sjukdomen MS tar sig olika uttryck hos olika personer. Min egen erfarenhet av egendomliga symptom började år 1956, när jag befann mig i Minneapolis i Minnesota. Jag väntade på att få vara med i höstklassen vid Sällskapet Vakttornets missionärsskola Gilead. Jag fick smärtor i ryggen, och den ena höften verkade högre än den andra. Läkaren lät mig ligga till sängs i omkring en vecka och sade att det var ischias. Smärtan i högra delen av korsryggen försvann, och jag kryade på mig.

Sedan jag begett mig till mitt missionärsdistrikt i Guayana kände jag inte av något mer förrän år 1959. Nu fick jag återigen smärtor i ryggen. Efter någon tid till sängs började jag arbeta igen men kände mig ganska stel. När jag år 1961 besökte en kiropraktor i Minneapolis sade han att han trodde att jag hade multipel skleros. Han rättade till ryggraden på mig, och jag började ta en del vitaminer, till exempel B-vitamin.

Längre fram blev högra handen förlamad i över en månad, och jag åt med vänster hand. Så fick jag tillbaka rörelseförmågan i höger hand och var nu återställd igen. Det var mycket förbryllande alltsammans.

I februari 1962 uträttade jag mycket glädjefyllt arbete. Men i mars kunde jag inte gå under en tid. Varje år fick jag samma attack. Sedan kom den efter nio månader och efter sex månader.

Jag började få besvär med benen; jag ramlade ofta omkull. Sedan fick jag besvär med urinblåsan. År 1964 gav en läkare mig kortison och kallade min sjukdom perifer nervinflammation. Kortison tycks döva smärtan. En annan läkare undersökte mig och rekommenderade kortvågsbehandling för ryggen och en del sjukgymnastik. År 1965 for jag till Mayokliniken i Rochester i Minnesota. Här genomgick jag många undersökningar och provtagningar. Till slut, efter mer än en vecka, fick jag reda på att min sjukdom var multipel skleros. I mitt fall ansåg man det förståndigt att inte ge mig mer kortison, eftersom det tycktes göra musklerna ännu stelare.

Längre fram år 1965 var jag tillbaka i Guayana för att fortsätta med mitt missionärsarbete. Mina ben försämrades ständigt, och år 1968 började jag använda rullstol.

Nu, år 1972, håller mina händer på att bli svagare, och jag kan inte stå på benen. Jag har svårt att skriva mitt namn, och när jag skriver maskin sker det med två fingrar. Även om det nu sker en allmän försämring, håller jag sinnet livaktigt genom att leda bibelstudier med intresserade människor.

En människa som har MS är beroende av andra, och jag har förmånen att bo i Guayana, där folk är vänliga och förstående. Läkarna och sköterskorna vid Georgetown Public Hospital är verkligen snälla, och när jag behöver hjälp står de alltid till förfogande. Också klimatet i Guayana är gynnsamt, eftersom varm väderlek tycks hjälpa mig. Hela året runt är det 28—30 grader varmt.

Min man och jag har varit heltidsförkunnare i arton år nu, och vi har varit här i omkring fjorton år. Jag kan undervisa människor i bibeln i mitt hem, via telefonen och när jag talar med grannar och vänner. Det är bra att hålla sig verksam trots den förbryllande sjukdomen MS. — Insänt.