Från våra läsare

Bilder som hjälp vid tillbedjan?

Jag är mycket besviken över att ni underskattar miljoner katolikers intelligens genom att tro att de skulle avguda träbitar, skulpturer osv., enligt vad som nämns i er artikel ”Nu spelar jag en annan melodi”. (22 januari 1987) Det är helt enkelt så att dessa föremål representerar dem som katolikerna älskar och ber till, på samma sätt som när ni har fotografier av dem ni älskar i ert hem. Ni skulle aldrig bränna upp dessa eller betrakta dem som något som till varje pris skall förstöras. För övrigt är era publikationer mycket intressanta och förespråkar att man följer de tio budorden, som vi katoliker får lära oss.

M. F., Skottland

I ”New Catholic Encyclopedia” (1967, band VII, sidan 372) sägs det: ”Eftersom den tillbedjan som ägnas en bild når fram till och avslutas i den företrädda personen, kan samma slags tillbedjan som skulle riktas till personen ägnas bilden som ställföreträdare för personen.” Det andra budet (del av det första, enligt den katolska traditionen) lyder emellertid: ”Du skall inte göra dig en skuren bild eller någon avbild av någonting i himmelen eller på jorden därunder eller i vattnen under jorden; du skall inte böja dig för dem eller tjäna dem. Ty jag, Jahve, din Gud, är en nitälskande Gud.” — 2 Moseboken 20:4, 5, ”The Jerusalem Bible”. — RED.

Multipel skleros

Jag har för vana att läsa alla nummer av Vakna!, även gamla. Jag råkade få syn på artikeln ”Multipel skleros — en förbryllande sjukdom”. (8 juli 1972) Den räddade faktiskt livet på min älskade hustru. Hon har lidit av denna sjukdom de sju senaste åren. Sedan läste jag den här artikeln om multipel skleros. Vi prövade alla de föreslagna vitaminbehandlingarna, och kan ni tänka er, hon började leva upp igen. Jag tog henne till en specialist, och man konstaterade att hon hade multipel skleros. Han ordinerade de vitaminer som Vakna! redan hade föreslagit. Även om min hustru inte är botad, har chanserna för henne att få sitt liv förlängt nu ökat. Vi skulle vilja ha fler upplysningar angående denna förbryllande sjukdom.

D. K., Uganda

Cancer

Vi skulle vilja tacka er för de artiklar ni publicerade om cancer. (8 och 22 oktober 1986) Vår dotter, som aldrig varit sjuk en enda dag på 16 år, fick helt plötsligt förra året diagnosen att hon hade tuberkulos och blev inlagd på sjukhus i sex månader. Då man inte fann någon tuberkelbacill, skrevs hon ut från sjukhuset. Men följande månad fick vi veta att hon hade cancer i sköldkörteln och att cancern hade spritt sig till lungorna. Hon fick omedelbart genomgå en operation för att ta bort sköldkörteln och omgivande lymfkörtlar, och hon fick också en del av lungan bortopererad. Hon får nu koboltbehandlingar. Operationen blev framgångsrik, och hon lever nu ett normalt liv. Men som föräldrar har vi hela tiden varit bekymrade och oroliga för vad vi skall göra för att hjälpa vår dotter. Genom era artiklar blev vi lugnade och återfick sinnesfriden. Artiklarna gav god vägledning i fråga om hur vi kan uppmuntra vår dotter i framtiden.

H. K., Japan