Vetenskapens eller bibelns kronologi — vilkendera förtjänar ditt förtroende?
DE FLESTA människor som läser bibeln, även tillfälligt, vet att människosläktets ålder är omkring sex tusen år. Men de kanske inte vet vilka bibeltexter som pekar på denna ålder. Du kanske i vissa biblar har sett årtalet 4004 f. Kr. i marginalen vid Första Mosebokens första kapitel.
Vet du om detta årtal är korrekt eller vilken bevisföring som ligger till grund för det? Men om du får se ett nyhetsmeddelande om en ny radiokoldatering, som visar att en arkeologisk fyndplats bebotts av primitiva människor för åtta eller nio tusen år sedan? Undrar du då hur tillförlitlig bibelns tidpunkt för skapelsen egentligen är? Eller far den tanken genom din hjärna att evolutionisterna kanske har rätt i alla fall?
Samvetsgranna bibelforskare vet att bibelns författare håller tiden exakt och noggrant. De har tagit del av de bibeltexter som anger det exakta antalet år från en framträdande händelse till en annan. De vet hur människosläktets forntida kronologi, som endast finns bevarad i bibeln, står i samband med pålitlig profanhistorisk kronologi, så att man exakt kan datera de händelser som omtalas från Adams skapelse år 4026 f.v.t. och framåt.
De vet dessutom att bibeln i egenskap av profetisk bok ofta förbundit tidsangivelser med framtida händelser som också inträffat exakt i det år som blivit förutsagt. Många som nu lever har personligen bevittnat uppfyllelsen av den långtidsprofetia om ”nationernas tider” som sträckt sig ända fram till 1900-talet. De upplevde första världskrigets utbrott det förutsagda året 1914, vilket inledde den period av nöd från vilken denna tingens ordning är bestämd att aldrig repa sig. De väntar nu på att det sextusende året av människans tillvaro skall gå till ända under detta årtionde. De hoppas med förtröstan och visshet på att den sjunde 1000-årsdagen skall föra med sig Fridsfurstens tusenåriga regering.
Mogna kristna är genom studium och erfarenhet förtrogna med bibelns exakta kronologi. För dem är det en fullständigt orimlig tanke att Gud kan ha tagit miste på tiden för människans skapelse eller att han skulle ha varit så försumlig i att frambringa och bevara denna skildring att vi i våra dagar inte skulle ha tillgång till dessa viktiga upplysningar. När människor lägger fram vetenskapliga kronologier som motsäger bibelns kronologi, säger dessa kristna med lugn förtröstan att vetenskapsmännen måste ha fel, eftersom Gud inte kan ljuga. — Tit. 1:2.
Nu kanske du tillhör dem som inte hyser sådan förtröstan på bibeln. Du kanske undrar: Kan vi verkligen sätta tro till bibelns berättelse om människans skapelse, när den tycks vara på en så helt annan linje än vetenskapen? Om radiokoldateringarna av människans tidigaste boplatser är korrekta, då måste bibelns tidsuppgifter på något sätt vara fel, och hur kan vi då veta var vi befinner oss på tidens ström? Och ännu värre, om bibelns tidtabell inte är pålitlig, då kanske andra ting i bibeln inte heller är tillförlitliga. Kan vi verkligen lita på bibeln med tanke på detta?
Om åldersbestämningar med hjälp av radiokolklockan får dig att tveka när det gäller att helhjärtat godta bibelns löften om en ny ordning, inbjuder vi dig att omsorgsfullt begrunda de upplysningar som framlagts i föregående två artiklar. Acceptera inte godtroget vetenskapsmännens åsikter såsom den yttersta sanningen i frågor som så genomgripande påverkar din framtid. Kom ihåg hur ofta vetenskapliga ”fakta” från en generation har förkastats av vetenskapsmännen i nästa generation. Betrakta radiokolteorin själv! Hur många av dess grundläggande antaganden har man inte blivit tvungen att modifiera för att få den att stämma överens med nutida undersökningar? Utan det (ibland mycket tvivelaktiga) stöd som erbjuds av prover som åldersbestämts på annat sätt skulle radiokoldatering nu vara en mycket osäker metod. Tycker du att du skulle göra väl i att överge din tro på bibeln endast för att ersätta den med tro på en vetenskaplig teori som är så illa underbyggd som denna?
Kol-14-metoden — en skranglig byggnad
De vetenskapsmän som deltog i Uppsalasymposiet 1969 begav sig hem igen med en känsla av att man gjort framsteg i fråga om att förstå och lösa de många problemen. De var särskilt nöjda med sammanförandet av radiokoldateringen och årsringsräkningen. Trots att årsringskronologin ganska genomgripande har ändrat radiokoldateringen kom deras respektive förespråkare till en uppgörelse. De lyckades konstruera en inbördes konsekvent korrektionskurva och ge rimliga förklaringar till de större avvikelserna.
Men det kan mycket väl tänkas att ingen av dessa vetenskapliga kronologier är så oberoende som deras förespråkare skulle vilja tro. De kanske vilar på cirkelbevis. Tror radiokolforskarna att deras datering är korrekt därför att årsringslaboratorierna bekräftar den? Och är årsringsräknarna säkra på att deras kronologi är korrekt därför att radiokoldateringarna stämmer med den? Så länge de befinner sig på den farled som begränsas av historiens bojar följer de båda två en rimlig kurs, men på de dimmiga djup som tar vid där farleden slutar seglar de i väg utan att ta hänsyn till något annat än att hålla varandra inom synhåll.
För att du inte skall tycka att detta är en orättvis bedömning kan du ta en titt på några av de sidvindar och motströmmar som kol-14-lotsen konfronteras med:
1) Radiokolets halveringstid är inte så säkert fastställd som vetenskapsmännen skulle önska.
2) Den kosmiska strålningen, som inte är konstant, kan ha varit mycket starkare eller svagare under de gångna 10.000 åren än man i allmänhet antar.
3) Soleruptioner ändrar kol-14-koncentrationen. Ingen vet i hur stor utsträckning detta skett i det förgångna.
4) Jordens magnetfält ändras nyckfullt med korta intervaller och har ändrats så radikalt på några tusen år att den magnetiska nord- och sydpolen till och med bytt plats. Vetenskapsmännen känner inte till orsaken.
5) Radiokolforskarna medger att en ”istid” kan ha påverkat radiokolinnehållet i luften genom att ändra havsvattnets volym och temperatur, men de är inte säkra på hur stora dessa förändringar varit.
6) De ignorerar alla vittnesbörd, både vetenskapliga och bibliska, om en världsomfattande syndaflod för fyrtiotre århundraden sedan, och därför inser de inte vilken genomgripande inverkan en sådan katastrof måste ha haft på de prover från denna period som de försöker åldersbestämma.
7) Utbytet av kol-14 mellan atmosfären och havet kan påverkas av förändringar i klimatet eller vädret, men ingen vet hur mycket.
8) Utbytet av kol-14 mellan ytlagren och de stora djupen i haven har också inverkan, men denna är mycket ofullständigt känd.
9) Årsringsräkningen, som används till att kalibrera radiokolklockan, dras i tvivelsmål av möjligheten att det rått ett helt annat klimat på jorden i gångna tider.
10) Radiokolinnehållet i gamla träd kan förändras genom att sav och kåda tränger in i kärnveden.
11) Begravna föremål kan antingen vinna eller förlora kol-14 genom urlakning med grundvatten eller genom förorening.
12) Man kan aldrig vara säker på att det prov som utvalts till att datera en händelse verkligen är samtida med den. Det är endast mer eller mindre sannolikt i ljuset av det arkeologiska bevismaterialet på platsen.
Detta är inte alls någon fullständig lista över de fallgropar som radiokoldateringen är förenad med, men det bör åtminstone vara nog för att få en individ att stanna upp innan han kastar bort sin bibel. Många av dessa fallgropar påverkar inte i någon större utsträckning dateringar från en inte alltför avlägsen tid, men deras inflytande ökar ju längre tillbaka man kommer i tiden. Metoden fungerar således något så när 2.500 till 3.500 år tillbaka i tiden, men ju längre tillbaka vi kommer i det förflutna desto mer tvivelaktiga blir resultaten. Vi kan inte förvänta att radiokolklockan har fungerat på samma sätt före syndafloden som den gör i våra dagar. Och det skulle vara förvånansvärt om den lyckats stabilisera sig helt inom tusen år efter ett sådant slag.
Lägg särskilt märke till den sista punkten på ovanstående lista. Även om allt annat i samband med radiokolmetoden vore korrekt, skulle man då med fog kunna säga att bibeln måste ha fel, om något träkolsfragment som grävts upp i Jarmo i Irak med hjälp av denna metod befanns vara 6.700 år gammalt? Beror inte det på den arkeologs tolkning som samlat in detta prov? Är han ofelbar? Skulle hans övertygelse vara en tillräcklig grundval för din tro, även om han försäkrade dig att hans prov var omisskännligt, odiskutabelt och ofrånkomligt äkta?
När du begrundar bevisen, förbise då inte det mest framträdande resultatet av radiokoldateringen, nämligen att den övervägande majoriteten, kanske mer än 90 procent, av alla de åldersbestämningar man gjort på föremål som förbundits med människans närvaro har visat sig lyda på mindre än 6.000 år.
Om evolutionisterna hade rätt i sin uppfattning att människan levat på jorden i en million år, borde vi verkligen kunna vänta oss att finna många fler artefakter som åldersbestämts till 10.000 eller 20.000 år, eftersom kol-14-metoden sträcker sig så långt tillbaka. Varför är nästan alla föremålen högst 6.000 år gamla? Vi menar inte att en vetenskaplig åldersbestämningsmetod talar med samma auktoritet som ett pålitligt ögonvittne. Den kan bara erbjuda omständighetsbevis. Men statistiskt sett talar radiokolmetoden överväldigande till förmån för skapelseberättelsen och emot evolutionsteorin beträffande människans ursprung.
Svaga länkar i årsringskronologin
Ytligt sett tycks metoden att räkna årsringar vara mycket mer rättfram än kol-14-metoden. Vi finner emellertid vid närmare undersökning att det finns svagheter när det gäller att sammanfoga mönstren av samtida årsringar. Det finns inte två träd som har exakt samma mönster av breda och smala ringar. Felande ringar måste fogas till alla mönster för att få dem att passa ihop. Skall vi tro att analytikerns bedömning alltid är rätt när det gäller att avgöra var man skall sätta in de felande ringarna? Om de placerades på andra ställen, vore det då möjligt att mönstret skulle passa bättre på ett annat ställe? Vi får veta att ibland kan en kol-14-datering som redan gjorts på träet bidra till att placera mönstret på rätt ställe. Är det möjligt att en annan analytiker skulle komma fram till ett annat resultat, om han inte vore påverkad av denna förhandsupplysning och inte hade fördomar mot att passa in hela kedjan av årsringar inom en kortare tidsperiod? Detta är avgörande frågor, när vi skall besluta om vi skall sätta större tro till räkning av årsringar än till de tidsuppgifter som nedtecknats av bibelns skribenter.
Som med alla andra vetenskapliga slutledningar finns det begränsningar i årsringsdateringens tillförlitlighet. Det verkar som om vissa träd kan ange åren, bortsett från att de ibland utelämnar en ring eller fogar till en för mycket, och de bevarar sitt protokoll en lång tid sedan de har dött. Men döda träd uppger inte självmant när de började eller slutade att bilda årsringar. Den man som fogar samman mönstren måste avgöra den saken, och man kan inte bortse från hans personliga åsikter och fördomar i samband med detta subjektiva beslut. Är du villig att riskera ditt liv för påståendet att han inte begått något misstag?
Skulle du vara villig att lita på någon vetenskapsman, hur skicklig han än ansågs vara, om han sade att radiokoldatering med stöd av årsringsräkning nu har säkerställt att det inte förekom någon syndaflod på Noas tid, vilket bibeln säger att det gjorde? Jesus Kristus sade att det inträffade en sådan flod. (Matt. 24:37—39; Luk. 17:26, 27) Gud själv har låtit nedteckna denna skildring i sitt inspirerade ord. Vems auktoritet är du benägen att godta för att fatta ett beslut som gäller liv eller död för dig?
Överlägsenheten hos bibelns kronologi
Jämför dessa vetenskapliga kronologisystem med det som återfinns i bibeln: ”När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad två år efter floden. ... När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela. ... När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.” (1 Mos. 11:10—26) Denna kronologi härstammar från män som kunde räkna, utan att missa några år eller räkna några två gånger, och de kunde göra skriftliga uppteckningar av sin årsräkning. Vi kan också räkna, och vi kan lägga ihop åren i deras redogörelse, från syndafloden fram till vår tid. Vi får då sammanlagt 4.340 år. Är inte detta mer trovärdigt än att räkna och sammanjämka ringar i träd som länge varit döda eller att räkna lager av lera eller att försöka eliminera alla de osäkerhetsfaktorer som radiokolmetoden är behäftad med?
Bibelns kronologi har en unik fördel framför vetenskapens kronologiska system. Den sträcker sig in i framtiden. Radiokolhalten i ett föremål minskar saktare och saktare, men utan något slut. Årsringskronologin slutar med sista årets tillväxtring. Men bibelns kronologi riktar vår uppmärksamhet på en bestämd tidpunkt, som ännu hör framtiden till — slutet på sex 1.000-årsdagar av människans tillvaro, som hennes Skapare håller räkning på.
Bibeln har en imponerande meritförteckning när det gäller att förutsäga tidpunkter i framtiden. Bibelns kronologi kungjordes av Jehovas kristna vittnen, när de förutsade 1914 såsom tidpunkten för den oerhörda förändring av jordens angelägenheter som då ägde rum. New York World sade den 30 augusti 1914: ”Det fruktansvärda krigsutbrottet i Europa har uppfyllt en märklig profetia. Under det senast förflutna kvartsseklet har medlemmarna av ’Internationella Bibelstudiesällskapet’ [Jehovas vittnen], ... genom predikanter och genom pressen, hållit på med att förkunna för världen att vredens dag, som bibeln profeterar om, skulle randas år 1914. ’Ge akt på 1914!’ har varit det maningsrop som höjts av ... evangelisterna.”
Året 1914 var ett så tydligt markerat årtal att nutida historiker inte kan förbise det. Och det är inte blott och bart en tillfällighet att många framsynta vetenskapsmän pekar på det nuvarande årtiondet såsom det då världen kommer att drabbas av kaos och slutligen tillintetgörelse till följd av ett dussin obevekliga krafter som redan härjar olycksdigert. Vilken av radiokolmetodens framgångar kan mäta sig med denna bibliska redogörelse när det gäller att fastställa tidpunkter?
Professor Säve-Söderbergh vid Institutet för egyptologi vid Uppsala universitet berättade vid symposiet följande anekdot:
”Kol-14-datering diskuterades vid ett symposium om Nildalens förhistoriska tid. En berömd amerikansk kollega, professor Brew, gjorde följande korta sammanfattning av en bland arkeologer vanlig inställning till denna metod:
’Om en kol-14-datering stöder våra teorier, sätter vi den i huvudtexten. Om den inte helt motsäger dem, sätter vi den i en fotnot, och om den är fullständigt ”åt skogen”, slopar vi den helt enkelt.’
Få arkeologer som har sysslat med absolut kronologi är oskyldiga till att ibland ha tillämpat denna metod, och många är fortfarande tveksamma inför att godta kol-14-dateringar utan reservation.”18
Världsliga vetenskapsmän är fortfarande motvilliga när det gäller att godta radiokoldateringar, även om de inte skulle vålla någon annan skada än att omkullkasta deras omhuldade teorier. Bör då inte kristna människor ha mycket större skäl att vara tveksamma att godta en vetenskaplig kronologi såsom sann, med tanke på att den teori som ligger till grund för den ständigt måste revideras och med tanke på att den lutar sig först på den ena kryckan och sedan på den andra för att få stöd? Varför skulle de godta den, när dess resultat direkt motsäger en biblisk kronologi som har bevarats av ytterligt noggranna krönikeskrivare och skyddats genom gudomligt överinseende och som har bestått provet på både historisk och profetisk exakthet i tusentals år? Den kronologi som förtjänar vårt förtroende är utan tvivel den som återfinns i bibeln, vilken visar att vi lever i de ”yttersta dagarna” av denna onda tingens ordning och att Guds rättfärdiga nya ordning är nära.
HÄNVISNINGAR
1. W. F. Libby: Radiocarbon Dating, 1952, sid. 72.
2. Nobel Symposium 12: Radiocarbon Variations and Absoluts Chronology, 1970, sid. 25.
3. E. K. Ralph och H. N. Michael: Archaeometry, band 10, 1967, sid. 7.
4. Radiocarbon Dating, sid. 41.
5. Nobel Symposium 12, sid. 522.
6. Radiocarbon Dating, sid. 29.
7. Samma verk, sid. 32.
8. Nobel Symposium 12, sid. 576.
9. C. W. Ferguson: Science, årg. 159, 23 februari 1968, sid. 840.
10. Samma verk, sid. 845.
11. Samma verk, sid. 842.
12. Samma verk, sid. 839.
13. Nobel Symposium 12, sid. 272.
14. Samma verk, sid. 273.
15. Samma verk, sid. 167.
16. Samma verk, sid. 216.
17. Samma verk, sid. 219.
18. Samma verk, sid. 35.
[Bild på sidan 17]
C-14-DATERING
ÅRSRINGS-KRONOLOGI
För någon tid sedan fann man att kol-14-metodens byggnad var så skranglig att den behövde stöttas — genom räkning av årsringar. Vill du sätta din förtröstan till en sådan konstruktion?