Trovärdigheten beträffande bibelns tidsangivelser oantastlig

HUR påverkar resultaten av vetenskapliga dateringar vår inställning till bibeln? Detta är beroende av vår grundsyn. Om vi har hållit oss till den fundamentalistiska tolkningen att jorden, solen, månen och stjärnorna — inte enbart människan — alla skapades på endast sex 24-timmarsdagar, då måste vi medge att de vetenskapliga bevisen är oroande.

Om vi å andra sidan förstår att skapelsedagarna var långa tidsperioder på tusentals år och att planeten jordens tillblivelse kan ha ägt rum miljarder år tidigare, då är det inte något problem.

Det uppstår emellertid en konfliktsituation, när ett antal radiokoldateringar tyder på att det fanns människor som tände lägereldar, tillverkade redskap och byggde hus längre tillbaka i tiden än för 6.000 år sedan. Sådana dateringar motsäger bibelns kronologi. Vad bör vi tro på?

Alltifrån den tidpunkt då Adam skapades håller bibeln räkning på tiden år för år fram till den tid som är sammanlänkad med tillförlitlig profanhistoria för omkring 25 århundraden sedan. Åren markerades av solens årliga förflyttning från sommar- till vintersolståndet och tillbaka, ett tecken som Gud satte i skyn för tidsberäkningens skull. Tänkande människor lade märke till och antecknade de år som förflöt från en historisk händelse till en annan. Uppteckningarna kom att ingå i bibelns första böcker och blev därefter bevarade som en del av det judiska folkets heliga skatter, så länge som detta folks nationella existens varade. Denna historia, som inte har sin like i fråga om exakthet och auktoritet, upplyser oss om att människosläktet har funnits på jorden i endast omkring 6.000 år.

Som kontrast till denna bestämda och absoluta auktoritet kan du begrunda radiokolteorin. Den baserar sig på antaganden, som alla har blivit ifrågasatta, reviderade och modifierade, och många av dem är ännu höljda i allvarliga tvivel. Hur kan något sådant på allvar sätta bibelns historiska kronologi i tvivelsmål?

Vilka slutsatser kan vi alltså komma fram till? Vi har sett att geologer i allmänhet finner gott stöd i radiometriska mätningar, när det gäller deras teorier om jordens historia, trots att de flesta dateringarna är långt ifrån säkra.

Paleontologer, av vilka de flesta sitter fast i fördomar till följd av vad de har fått lära sig och genom påverkan av en bekantskapskrets som tror på evolutionsteorin, fortsätter att söka stöd i radiometriska dateringar för sina påståenden att förmodade fossil av apmänniskor är miljoner år gamla. Men deras strävanden är fåfänga.

Å ena sidan går de geologiska klockorna, uran- och kaliumklockorna, så långsamt att de inte är ändamålsenliga. Om man å andra sidan använder radiokolklockan, som fungerar ganska väl för tidpunkter några få tusen år bakåt i tiden, hamnar man i hopplösa svårigheter, när man går ännu längre tillbaka i tiden. Men den överväldigande delen av tidsbestämningarna med radiokolklockans hjälp hamnar inom den bibliska 6.000-årsskalan. De få äldre dateringarna, som evolutionister desperat klamrar sig fast vid, är alla tvivelaktiga.

Andra vetenskapliga dateringsmetoder — av vilka aminosyrornas racemisering var främsta vapnet vid deras angrepp på bibelns historiska redogörelse för människans skapelse — har varit till stor missräkning för evolutionisterna.

Vi kan med förtröstan förlita oss på följande faktum: Kronologin i bibeln är oantastlig och kan inte rubbas av några vetenskapliga dateringar.