Hög ålder inget hinder att lära känna bibelns sanning

PERSONER i framskriden ålder ger ofta uttryck åt uppfattningen att de är för gamla för att lära sig nya ting. Men till och med personer i åttioårsåldern har gjort förändringar som berört den allra viktigaste sidan i livet, dvs. deras gudsdyrkan. Hög ålder jämte andra svårigheter har inte hindrat dem från att lära känna bibelns sanning, som Jehovas kristna vittnen undervisar om.

Vi kan till exempel berätta om en gammal jugoslavisk kvinna, som bodde i Österrike. Hon talade mycket bruten tyska och kunde knappast läsa detta språk. Hennes hem var fullt med bilder av ”helgon”. Men hon var mycket uppriktig och samtyckte till att studera bibeln med ett av Jehovas vittnen. Till en början tog det omkring en halvtimme att gå igenom ett enda stycke i den publikation man använde som grund för studiet. Hon måste nämligen undervisas om hur man läser tyska.

Även om man inte hann igenom så mycket stoff vid varje studietillfälle, var det uppenbart att denna gamla dam fick gagn av studiet. Hon blev så intresserad att hon ville vara med vid Jehovas vittnens möten. Detta krävde inte ringa ansträngning från hennes sida. Hon måste gå till fots i en och en halv timme för att komma till närmaste busshållplats, och därifrån måste hon åka omkring åtta kilometer till Rikets sal. Det som denna gamla kvinna lärde sig från bibeln drev henne också att göra sig av med sina ”helgon”, skära av sina politiska band och avsäga sig allt samröre med romersk-katolska kyrkan, förutom att hon slutade röka. Trots att hon är åttiotvå år gammal är hon fast besluten att dela med sig åt andra av bibelns sanningar och att bli döpt.

Hustrun till en av Jehovas vittnens resande representanter i Bolivia kom till en åttioettårig kvinna, som var i färd med att läsa sin katolska bibel. När denna gamla dam fick frågan om hon skulle vilja förstå bibeln, svarade hon: ”Absolut. I många år har jag läst bibeln precis som en papegoja. Jag skulle vilja förstå det som sägs i den.”

Ett bibelstudium sattes i gång i hennes hem. Under en period av tre dagar studerade den resande förkunnarens hustru med henne. När denne förkunnare tillsammans med sin hustru reste vidare till en annan plats, fortsatte en annan förkunnare att studera med kvinnan. Bara åtta dagar senare brände den gamla kvinnan upp alla sina religiösa bilder, förstörde sina helgonbilder och meddelade den katolske prästen där på platsen att hon nu var ett av Jehovas vittnen och inte längre ville bli kallad katolik. Hon har börjat berätta för andra om vad hon har fått lära sig, och hon är med vid alla Jehovas vittnens möten.

En åttioettårig kvinna i Frankrike gjorde också snabba framsteg. Under den första månaden hon studerade bibeln med Jehovas vittnen brände hon upp en kartong med böcker om ockulta ting. Hon förstörde också trettiofyra religiösa medaljer, några statyetter, sitt radband och sitt krucifix, som hon tidigare hade lagt på sig varje natt för att få skydd mot onda besvärjelser. Fem månader efter det första studiet började hon vara med vid alla Jehovas vittnens möten. Därefter började hon ta del i förkunnartjänsten från dörr till dörr och blev längre fram döpt.

I ett centralamerikanskt land gjorde ett vittne anordningar för att studera bibeln med en åttiofyraårig kvinna. Han tänkte för sig själv: ”Vad tjänar det till egentligen? Hon kan inte ens läsa, och hennes svärson motstår henne.” Men vid det andra studiet var ytterligare tre personer närvarande, och längre fram tog ända till fjorton personer del i studiet. På grund av svärsonens motstånd hyrde kvinnan ett rum åt sig och sade till vittnet: ”Nu kan min svärson bli så arg han vill, men han kan inte hindra att vi studerar i mitt hem.” När hon blev tillfrågad hur hon bar sig åt för att få så många personer att vara med vid studiet, svarade hon: ”Det som vi får lära oss är så bra, så jag går till mina grannar, så snart du har gått, och talar om för dem vad jag har lärt mig, för att jag inte skall glömma det.”

Från och med det tredje studiet började denna gamla kvinna regelbundet vara med vid Jehovas vittnens möten och tog alltid med sig intresserade personer. Trots att hon måste arbeta för att försörja sig är hon nu en nitisk förkunnare av bibelns budskap. Såsom ett döpt vittne för Jehova säger hon vid åttiosex års ålder: ”Jag håller på att lära mig läsa och skriva. Min största önskan är att själv kunna läsa Guds ord för att kunna berätta mer för människorna om vår Fader, Jehova.”

Hur sanna är inte Jesu ord: ”Mina får lyssna till min röst”! (Joh. 10:27) Hög ålder hindrar sannerligen inte människor med ärliga hjärtan från att i positiv handling ge gensvar till bibelns sanningar.