”Jag är inte intresserad” — varför det?
”JAG är inte intresserad.” Har du någon gång sagt så när du fått besök av ett Jehovas vittne vid din dörr? Det var faktiskt just så jag själv sade första gången Jehovas vittnen besökte mig. Men vad var det egentligen som inte intresserade mig? Vad fick dig att säga: ”Jag är inte intresserad?”
Vad är det Jehovas vittnen vill tala om när de kommer till ens dörr? De vill förmedla goda nyheter om att Guds rike inom en nära framtid skall förvandla vår jord till ett ljuvligt paradis där inga orättfärdiga människor, inga ogärningsmän, krigshetsare eller våldsverkare skall finnas. De vill tala om för människor hur man kan få uppleva varaktig fred och trygghet och glädjas åt fullkomlig hälsa och evigt liv i en hela jorden omspännande Edens lustgård.
Låter detta för otroligt för att fånga ditt intresse? Men det är väl ändå så att de flesta människor har ett visst intresse för sådant som de kanske rentav håller för otroligt. Varför ser de så gärna fantasifulla filmer på bio och i TV, och varför läser de romaner och noveller i böcker och veckopress? Är det inte för att de vill fly bort från verkligheten till något annorlunda, något nytt och fascinerande? Det kan alltså inte vara enbart för att budskapet som Jehovas vittnen kommer med låter alltför otroligt för dem som de säger att de inte är intresserade.
Är det då för att de inte behöver de storslagna ting som Guds ord utlovar? Tänk efter ett ögonblick! Är vi inte alla i behov av fred och frihet från våldsverkare? Behöver vi inte trygghet? Längtar vi inte efter god hälsa och — framför allt — en säker grund för ett hopp för framtiden? Varje människa upplever väl stunder i sitt liv då hon så innerligt väl känner att hon behöver detta. Så behovet finns där alltså, och ett behov är i sig självt en grundläggande önskan, dvs. i grund och botten önskar också människor detta.
Men kan det vara så att människor — även om de önskar Guds fridfulla nya ordning med utsikt till evigt liv i fullkomlig hälsa — inte är intresserade av själva medlet till att åstadkomma allt detta? Är det så? Låt oss ta ett exempel: Om man får bensinstopp på en enslig väg, är man då inte intresserad av så gott som vilket som helst erbjudande om att få lift till närmaste bensinstation — i en lastbil, en traktor, ja, om så vore i en oxkärra? Visst vill man åka med, och man kräver inte lyx, komfort eller ens ett normalt färdsätt. Det viktiga är att man utnyttjar det medel som finns för att ta sig dit man behöver och önskar komma.
Rent förnuftsmässigt finns det alltså inget egentligt skäl till att säga: ”Jag är inte intresserad.” Det måste finnas något annat dolt motiv bakom det hela.
Fördomar hindrar från att undersöka
Ett av skälen till att man säger att man inte är intresserad kan ha med fördomar att göra. Så var det delvis i mitt fall. Alla vill vi vara rätt informerade om saker och ting för att kunna fatta rätta beslut och bli kända som erfarna och förståndiga människor. Men hur nogräknade är vi egentligen när det gäller informationer och upplysningar vi inhämtar?
Är vi till exempel så samvetsgranna att vi i möjligaste mån försäkrar oss om att de upplysningar vi får är korrekta? Eller är vi benägna att utan vidare godta vad ansedda personer, populära böcker, tidskrifter och tidningar säger? Låter vi alltför lätt vår syn på saker och ting påverkas av den gängse, populära inställningen, av det som är på modet? Och när vi ställs inför en avvikande uppfattning, är vi då verkligen villiga att lyssna till de bakomliggande argumenten och skälen innan vi fäller vår dom? Är vi inte ofta benägna att hålla fast vid den föreställning, den sinnesbild som vi redan skaffat oss om saken?
Det har till exempel visat sig att många människor följer samma beteendemönster när ett Jehovas vittne kommer på besök. I likhet med mig säger de: ”Jag är inte intresserad”, därför att de redan har ”bilden” klar för sig. De tror att de vet vad det rör sig om, vad för slags människor dessa vittnen är och vad de står för. Men hur vet de det?
Erfarenheten visar att de alltför ofta bara tror att de vet, därför att de har hört andra, som trodde att de visste, säga så, därför att de i sin tur hört andra, som trodde att de visste, säga så, och så vidare. När så ett vittne uppenbarar sig där i dörren, återkallar de snabbt den ”bild” av Jehovas vittnen som de redan har i sinnet. De tror att deras ”bild” är den rätta, och eftersom människor ofta har en benägenhet att lägga på minnet och vidarebefordra sensationella förklenande saker som de hör om andra, är denna ”bild” ofta ofördelaktig nog att motivera ett omedelbart avståndstagande. ”Jag är inte intresserad, det är allt, tack!”
Fördomar är svåra att undanröja, därför att de är så djupt rotade. Bäraren av dem är ofta inte ens medveten om att de finns. Även om en fördomsfull person blir tillfrågad varför han inte är intresserad, så är han sällan villig att förklara det, utan avslutar ofta besöket med att irriterat stänga dörren.
Lättaste sättet att ”komma ifrån”
Ofta kan människor säga att de inte är intresserade, därför att det är det lättaste sättet att komma ifrån en icke önskad situation.
Ett samtal med ett vittne kan kräva en viss tankemöda som de inte är beredda att kosta på sig. De kan också känna sig pressade på grund av att de har sinnet inriktat på andra saker och inte vill ställa om sig till en annan våglängd. Därför tar de sin tillflykt till en ursäkt som bara är ett mera ”polerat” sätt att uppskjuta ett ställningstagande eller att fullständigt dra sig undan. De vill med andra ord inte uppleva obehaget av att säga ett kallhamrat NEJ!
Fruktan för det som verkar nytt
Somliga är inte så mottagliga för nya tankar, ett nytt tänkesätt. De vill helst tänka och handla på det gamla vanliga viset, med andra ord, de är traditionsbundna. De redan etablerade vanorna är ”naturliga” för dem, och gamla tillvägagångssätt är lätta tillvägagångssätt för dem. Välkända, familjära ting betraktar de i allmänhet som säkra och trygga. Även om många är trötta på det gamla, så fruktar de ändå det nya och föredrar att hålla sig till det gamla. Den kyrka de tillhör kan till exempel mycket väl verka bristfällig, oinspirerande och trist för dem, men det är i alla fall deras gamla kyrka, och därför tycker de att de vill hålla sig till den. Varför befatta sig med något nytt?
Även om vittnet skulle förklara för dem att den religion som han förespråkar är äldre än den äldsta kyrkan i samhället, verkar den ändå ny för dem, därför att de inte känner till den. Deras ”Jag är inte intresserad” är alltså detsamma som: ”Jag har min kyrka, och jag håller mig till den vad som än händer. Var snäll och lämna mig i fred.”
Mindervärdighetskänslan
En del människor känner sig mindervärdiga och tvekar att ge sig in i ett samtal om ett ämne som de känner att de inte har tillräcklig kunskap om.
De kanske inte är så insatta i religiösa frågor och känner på sig att de bara röjer sin okunnighet om de börjar tala med ett Jehovas vittne. Människors benägenhet att vilja göra sig gällande och bevara en aktad ställning i andras ögon får dem ofta att mena att det är bättre fly än illa fäkta. I stället för att ge sig in i något som de inte till fullo behärskar, beslutar de sig för att genast dra sig tillbaka genom att säga: ”Jag är inte intresserad.”
Det som gjorde mig intresserad
Det finns självfallet många andra förklaringar till invändningen ”Jag är inte intresserad”. Man griper till den som en ursäkt för att man inte har tid, känner sig krasslig, inte är upplagd eller för att man fruktar för vad grannarna skall tänka eller säga. När jag själv för många år sedan tillgrep samma invändning, frågade vittnet mig vänligt: ”Säg mig uppriktigt, unge man, vad är det du inte är intresserad av?”
Först kände jag mig litet överrumplad men tog mig samman och svarade: ”Av Jehovas vittnen, förstås!”
”Men”, sade vittnet, ”låt oss då tala om något annat, ja, om något som jag vet att du som en ung man måste vara verkligt intresserad av.”
”Till exempel vad?” frågade jag.
”Din framtid”, blev svaret.
”Och vad vet ni om min framtid?” undrade jag.
”Att den skulle kunna bli mycket lycklig. Säg, ge mig bara några minuter, så att jag får visa dig från bibeln. ...” Och så fortsatte samtalet.
Vittnet tog alltså upp ett ämne som jag absolut inte kunde förneka att jag var intresserad av. Han pressade mig inte till något, och han gjorde ingen invändning mot min invändning. I stället lyckades han väcka min nyfikenhet och fånga mitt intresse.
Är du intresserad av din framtid? Lyssna då till vad Jehovas kristna vittnen har att berätta för dig från bibeln. De talar om den allsmäktige Gudens löften om ”evigt liv” och om den storslagna framtid som du kan få uppleva. Och eftersom dessa löften kommer från den Gud ”som icke kan ljuga”, kan du lita på dem. — Tit. 1:2; Upp. 21:3, 4.
Ja, det säkra hoppet om en paradisisk jord, där människan skall få njuta av strålande hälsa och evigt liv, kan bli ditt. Men du bör veta att bibeln kräver att du gör något åt det — nu, om du skall få uppleva en lycklig framtid, därför att endast en kort tid återstår för den nuvarande tingens ordning innan den fullständigt rasar samman i den stora vedermöda som Jesus Kristus förutsade. (Matt. 24:21; Mark. 13:19) Alltså, låt Jehovas vittnen, medan det ännu är tid, hjälpa dig att få uppleva den lyckliga framtid som du så innerligt önskar! — Insänt.