Hur invändningar kan bemötas
1 Hur bör vi betrakta invändningar som människor kommer med, när vi utför vår tjänst på fältet? De säger till exempel: ”Jag är upptagen”, ”Jag är inte intresserad” eller ”Jag har min tro.” Bör vi dra den slutsatsen att personen i fråga inte kan vara ett ”får”, eftersom han kom med en invändning? Hur kan vi få veta vad den besökte egentligen menar?
2 När folk säger ”Jag är upptagen”, när vi bara helt kort har presenterat oss, kan det mycket väl vara så att de är upptagna, men det kan också betyda att de egentligen inte är intresserade. Hur kan vi ta reda på det? Varför inte erkänna invändningen och förutsätta att den besökte verkligen har bråttom? Vi kan säga så här: ”Jag är ledsen att jag kom så olägligt. Får jag kanske ringa på vid ett annat tillfälle när det lämpar sig bättre för er? Jag skulle då gärna vilja förklara vad den kostnadsfria bibelstudiekurs går ut på, som vi erbjuder er och edra grannar. Låt mig få lämna det här vikbladet så länge. Får jag fråga, när skulle jag kunna komma tillbaka för att få höra er uppfattning om de upplysningar som finns i vikbladet? . . .” Om den besökte verkligen är upptagen, kanske han går med på att du kommer tillbaka vid ett annat tillfälle. Om hans invändning å andra sidan egentligen betydde att han inte var intresserad av bibeln, kommer han troligen att säga dig det.
3 Ganska ofta säger folk till oss: ”Jag är inte intresserad.” Vi kanske inte har hunnit säga så mycket, och därför kan vi undra om de verkligen förstår syftet med vårt besök. Vi kan ta upp invändningen och säga: ”Ni kanske redan läser er bibel och tycker att ni får tillfredsställande svar på edra frågor. Nu finns det ju så många olika religiösa uppfattningar. Tror ni att Gud kan godkänna dem allesammans? Anser ni att bibeln skulle kunna hjälpa en person att få svar på den här frågan: Hur kan jag veta om Gud godkänner min religion?” Låt den besökte få säga sin mening. Om vi använder den här metoden, låter vi den besökte få veta varför vi besöker honom. Men vi behöver inte argumentera, om han är på det klara med varför vi kommer och helt enkelt inte vill lyssna till det vi har att säga. — 2 Tim. 2:23—25.
4 När någon säger ”Jag har min tro”, kanske du kan lyckas bra med att besvara den invändningen så här: ”Det var trevligt att träffa någon som fortfarande tror på Gud. Naturligtvis måste var och en själv få bestämma, hur han vill läsa bibeln för att se vad den säger om sådana viktiga frågor som: Hur kan jag veta om Gud godkänner min religion? Den kostnadsfria bibelstudiekurs som erbjuds er och edra grannar visar var man kan finna upplysningar om sådana frågor i er egen bibel. Sedan ni har läst vad bibeln har att säga, kan ni själv avgöra vad ni tror man måste göra.”
5 Det krävs verkligen urskillning för att kunna avgöra vad den besökte menar med de invändningar han kommer med, när vi utför vårt förkunnararbete.
[Infälld text på sidan 1]
Uthärda med glädje genom att vara goda lyssnare.