Varför sådana fredssträvanden nu?
FÖR nitton hundra år sedan förutsade en profetia i bibeln att det skulle komma en tid, då människor skulle utropa: ”Fred och säkerhet!” Denna profetia tycks snabbt närma sig sin uppfyllelse.
Världens ledande män använder faktiskt detta uttryck gång på gång. Men det är inte blott och bart användandet av en fras som är så betecknande.
Vi lever i en säregen tid på många sätt. Stanna upp och tänk på de dystra verkligheter som världen ställs inför i vår tid. Begrunda också varför världens ledare nu mer än någonsin skulle vara oförståndiga, ja, till och med vanvettiga, om de inte gjorde allt de över huvud taget kunde för att uppnå fred och stabilitet.
Världsfred eller världssjälvmord?
Aldrig före vår tid har människan haft medel att bokstavligen talat ödelägga hela jorden. Betänk:
Förenta staterna har fyrtioen robotbestyckade ubåtar. Var och en för med sig större sprängkraft än det fanns i alla bomber som fälldes av båda sidor under andra världskriget — inbegripet de två atombomberna över Japan! Ryssland har fyrtiotvå sådana ubåtar under utveckling. Frankrike började testa sin robotbestyckade ubåt i juli 1972.
Ryssarna har omkring 300 enorma vätebomber av typ SS-9. Var och en har en kapacitet på tjugofem megaton, vilket motsvarar tjugofem millioner ton trotyl. Bara en enda av dessa bomber skulle åstadkomma ohygglig förödelse av vilken som helst stor stad på jorden.
Just nu, i detta ögonblick, har Förenta staterna, förutom de robotbestyckade ubåtarna, 1.000 landbaserade robotar av typ Minuteman, utrustade med stridsladdningar på en eller två megaton, riktade mot Sovjetunionen och Kina. Sovjetunionen har cirka 1.300 robotar med motsvarande styrka riktade mot Förenta staterna, förutom sina robotar av typ SS-9.
Ett tryck på knapparna hos motståndarnationerna och uppskattningsvis tre hundra millioner människor skulle förgås på mindre än en timme.
Ändå har stormakterna fortsatt att lagra allt fler kärnladdningar. Fysikern Ralph E. Lapp påpekade sålunda för någon tid sedan att Förenta staterna har lagrat ”tillräckligt med kärnsprängämnen för att kunna utplåna Sovjetunionen åtminstone 25 gånger om”.
Kina rycker nu snabbt fram mot stormaktsställning i fråga om kärnvapeninnehav.
Dessutom visar en rapport från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut att omkring en tredjedel av alla länder kommer att ha ”ett omfattande kärnvapenprogram mot slutet av 1970-talet”. Detta, sägs det, kan leda till ”en helt ny situation när det gäller militära och strategiska angelägenheter”.
På goda grunder varnade president Nixon: ”I ett kärnvapenkrig skulle det inte bli några segrare — bara förlorare.” ”Om vi tvingas till en sammanstötning, är risken för världssjälvmord mycket stor.”
När krig hotade förr i tiden, gällde det för nationernas ledare att överväga om de skulle ta risken att förlora makt, förlora en del av befolkningen, förlora viss industriell styrka och få stora delar av viktiga städer förstörda.
Men de behövde aldrig räkna med risken att förlora praktiskt taget hela landet, att få se sin nation förvandlas till en plats där levande varelser inte kunde bo.
Nu ställs de inför just dessa risker.
Hotet mot den mänskliga miljön kräver världsvid aktion
Mänskligheten behöver sluta fred med själva den planet på vilken den bor. I decennier har människan ”fört krig” mot sin egen omgivning och förorenat den nästan till döds. Hon skördar nu vad hon sått.
Vi skördar i form av förorenad luft. År 1970 förutsade vetenskapsmän vid en central för atmosfärisk forskning att om föroreningen fick fortsätta med nuvarande hastighet ”skulle invånarna i städerna inom ett decennium bli tvungna att bära gasmask för att klara sig trots luftföroreningen”. I Tokyo i Japan måste trafikpoliserna redan nu dagligen med jämna mellanrum ta sin tillflykt till syrgasapparater.
Vi skördar i form av förorenat vatten från förgiftade floder och sjöar, ja, till och med från hav och oceaner. Trots alla varningar fortsätter nedsmutsningen. The Daily Yomiuri för 27 juni 1972 rapporterar: ”Föroreningen av vattnen runt Japan förvärras med oroväckande hastighet.”
Detta och andra föroreningsproblem kan inte lösas av enskilda nationer var för sig. Tidskriften Editorial Research Reports sade följande i en kommentar till Förenta nationernas konferens i Stockholm rörande hotet om världsförorening:
”Allt utom en alltomfattande internationell insats förefaller meningslöst. Världen har ett enda ekosystem; det är sådant att ingen nation på egen hand kan rena sin miljö. Atmosfären transporterar industriföroreningar och biocider över hela jorden. Praktiskt taget varenda internationell vattenväg är förorenad och blir värre för varje år.”
Faran för en världskatastrof genom förorening är lika verklig och allvarlig som faran för ett kärnvapenkrig.
Befolkningsbomben — nära att explodera
Det tog tusentals år innan jordens befolkning nådde en milliard (år 1850). På bara åttio år nåddes tvåmilliardersstrecket. Världens befolkning uppgår nu till 3,6 milliarder, och den beräknas öka — inte bara med ytterligare en milliard — utan till två gånger den nuvarande siffran på endast trettio år!
Varje dag blir det omkring 200.000 fler munnar att mätta på den här planeten. Men planeten blir inte större. Och jordbruksproduktionen håller inte jämna steg med behovet.
Världens ledande män vet att det jäser våldsamt bland befolkningen i den så kallade tredje världen, i de fattiga ”utvecklingsländerna”. Dessa länder har mer än dubbelt så stor folkmängd som de rikare industriländerna, och den ökar med större hastighet.
För att bekämpa det växande missnöjet hos denna stora del av jordens befolkning har stormakterna försökt ge teknologiskt bistånd. Framsteg har gjorts; men problemen är stora, och befolkningstillväxten utplånar nästan helt varje förbättring som uppnås. En granskning som Förenta nationerna nyligen företagit visar sålunda att ”klyftan mellan rika och fattiga nationer ständigt vidgas”.
Hotet från ”befolkningsbomben” växer och blir större för varje dag. Stormakterna inser att de för att kunna avvärja detta hot måste överge sin rivalitet och arbeta för att förbättra förhållandena i hela världen.
Inrikesproblem kräver uppmärksamhet
Världens ledare ställs också inför växande inrikesproblem. De ser sina större städer drabbade av kriser; många förfaller i skrämmande hög takt. Behovet av pengar är stort, men utgifterna för militära ändamål och det ”kalla krigets konkurrens” gör att anslagen blir otillräckliga.
Efterfrågan på konsumtionsvaror ökar i Sovjetunionen och i andra länder och måste tillgodoses, om folket skall fortsätta att underordna sig. Något måste också göras för att stoppa den flodvåg av brottslighet som vräker in över alla nationer.
Människor lägger också märke till stormakternas framgångsrika rymdprojekt. De har sett människan vandra på månen. De ser att nationerna lyckas i rymden och undrar så varför de inte lyckas på jorden.
Förenta nationerna — gör det sig förtjänt av den titeln?
Förenta nationerna, som en gång stolt hälsades som kronan på människans verk, befinner sig i trångmål. Det riskerar att förlora allt inflytande, om inte en större världsförändring äger rum.
Med Kommunistkina i ledet omfattar Förenta nationerna för första gången praktiskt taget hela världens befolkning. Tänk om stormakterna kunde komma fram till en fredsuppgörelse med FN:s hjälp! Tänk om FN kunde medverka till att det blev ett slut på strider och tvister mellan mindre nationer!
Då skulle Förenta nationerna visa sig motsvara den storslagna titeln. Det kunde få människors starka stöd och hyllning.
Världens religioner befinner sig i en kris
Världens religioner, i synnerhet kristenhetens, har de senaste åren drabbats av en allvarlig tillbakagång. Interna dispyter inom kyrkorna har kostat dem mycken respekt. Deras uppenbara oförmåga att införa fred och lösa människors problem gör att många börjar betvivla deras värde. De religiösa ledarna ser emellertid i en världsfredsuppgörelse möjligheterna till ökad ynnest.
Om ”fred och säkerhet i världen” snart kunde proklameras jorden runt — med möjlighet för kyrkorna att hävda att de haft en andel i att åstadkomma detta — skulle det kanske hjälpa dem att återvinna åtminstone en del av det inflytande, den prestige och den ynnest som de förlorat. De behöver det — och de är medvetna om det.
Påven Paul VI erkände att meningsskiljaktigheter, kritik och protester hemsökte den katolska kyrkan och orsakade ”en oro som vi inte kan och inte vill dölja”. — New York Times, 24 juni 1972.
En världsfredsuppgörelse skulle kunna göra mycket för att stilla denna oro och öka tillförsikten inför framtiden. Den kunde ge nytt liv åt hoppet om ett religiöst återuppvaknande och ge världens religioner förnyad styrka.
Det finns alltså många och tungt vägande skäl till att människor nu borde göra en omfattande ansträngning att söka åstadkomma fred och säkerhet i världen. Bevisen talar för att de snart kommer att föra sakernas tillstånd till en punkt där ropet ”Fred och säkerhet” blir slagordet för dagen.
Den stora frågan är emellertid: Blir detta varaktigt?
Svaret på den frågan kan vi få veta redan nu.
[Ruta på sidan 11]
BEFOLKNINGSBOMBEN NÄRA ATT EXPLODERA
Befolkningen nu 3.600.000.000
Beräknas bli fördubblad på 30 år
Den snabbaste ökningen sker i de fattigare nationerna, vilka redan nu har dubbelt så stor folkmängd som de rikare nationerna
[Bild på sidan 10]
Både Förenta staterna och Ryssland har över 1.000 landbaserade robotar riktade mot målet och klara att avskjutas genom ett tryck på en knapp
En sådan robot kan rusa genom luften med en hastighet av 24.000 kilometer i timmen och låta kärnvapendöd regna ned över en hel stad inom en halvtimme från det ögonblick då mekanismen utlösts
[Bild på sidan 11]
Varje dag blir det ungefär 200.000 fler människor att ge föda åt. Livsmedelsproduktionen håller inte jämna steg med behovet