Insektsyrken

MÅNGA insekter har sysselsättningar som liknar människors yrken. Visste du det? Många av deras arbetsmetoder är helt fascinerande.

Men det betyder inte att dessa varelser har mänskliga egenskaper. Deras verksamhet är inte något som en av deras tidiga förfäder lärt sig och vidarebefordrat till dem. Det som driver dem att handla och utföra saker och ting i enlighet med sitt speciella livsmönster är deras gudagivna instinkt.

Skalbaggar i begravningsbranschen

Ta en titt på dödgrävarens sysselsättning. Den här lille krabaten är begravningsentreprenör! Han och hans maka lockas av lukten av ruttnande kött och skyndar till platsen för att begrava döda möss, grodor, ormar, ödlor, ekorrar, kaniner och andra kadaver av jämförbar storlek.

Hur utför de detta? Det är uppenbart att varje död kropp erbjuder nya begravningsproblem, eftersom kroppens storlek och läge varierar från fall till fall. Också marken där kroppen ligger varierar från den ena platsen till den andra.

Till att börja med inspekterar skalbaggarna kadavret genom att gå över det och runt omkring det. När de är nöjda med sin inspektionsrunda, kryper de under kadavret. De använder sina små huvuden och ben till att gräva med och påbörjar undermineringsoperationen genom att kasta undan jorden under den döda kroppen. Hanen utför vanligen det mesta av grävarbetet. Honan borrar sig in i kadavrets inre för att lägga sina ägg där. Arbetet är tungt och tar lång tid, men de är ihärdiga. Då och då tar de korta vilopauser. Undan för undan sjunker kroppen av sin egen tyngd ner i jorden.

Omkring två veckor efter begravningen börjar skalbaggens ägg, som lagts i kadavret, att kläckas. Och där, i denna illaluktande barnkammare, lever de unga dödgrävarlarverna på det proteinrika köttet omkring dem.

En forskare fann att två av dessa dödgrävare begravde en mullvad åtta centimeter under jordytan på en enda natt. Han var förbluffad, för denna bedrift var jämförlig med att två män, som fann en död elefant, skulle begrava den sex meter ner i jorden på tolv timmar! Han gjorde experiment med dessa insekter. På femtio dagar begravde de tolv kadaver av grodor, fiskar, fåglar och fyrfotadjur.

En annan insekt med en ovanlig sysselsättning är tordyveln. Han och hans gelikar rullar omkring dyngkulor, som ofta många gånger överträffar deras egen storlek och vikt. På samma sätt som barn rullar väldiga snöbollar, formar dessa skalbaggar sina illaluktande klot till en viss storlek och begraver dem sedan. Det är roligt att se dem rulla en dyngkula. Ofta snubblar de eller ramlar omkull, men kommer på fötter igen och tar nya tag.

Dessa renhållningsinsekter hjälper till att hålla marken ren, men deras stinkande sysselsättning tjänar också deras egna intressen. Inuti dessa dyngkulor finns ägg som de har lagt där. När larverna kläcks, lever de följaktligen på detta förmultnande material.

En mästerskräddare

Det är vad man skulle kunna kalla larven av en viss amerikansk fjärilsart. Han ägnar sig åt att förfärdiga en silkesvadderad rock. Den färdiga produkten är ett märkligt exempel på en varm och prydlig klädedräkt. Vad som är så häpnadsväckande är att han varken använder något mönster eller någon sax, som vi människor brukar göra. Han har sin egen speciella symaskin. Och han tillverkar själv sin nål och tråd. Verkligen en ekonomisk och praktisk anordning.

Hans klippverktyg består av hans starka käkar och av några skarpa små tänder. Med hjälp av dessa klipper han rakt över ett blad, som om han följde en på förhand uppdragen linje. Sedan delar han det avskurna bladet så att båda styckena får exakt samma form och storlek. Och allt detta utan någon linjal. Därefter syr han ihop de två bladstyckena vid kanterna, så att den rock som bildas liknar en liten cylinder. Dessa perfekt tillskurna stycken sys ihop med så fina stygn att man skulle behöva ett mikroskop för att upptäcka sömmen.

Var får han tråden ifrån? Från munnen. Ja, ett rör vid bakre delen av käken förser honom med silke. Eftersom den här larven vill ha en varm rock, fodrar han den med ett tjockt lager av det mjukaste silke man kan tänka sig. När han kryper in i den på kvällen, har han det därför mycket varmt och gott.

Bladbärande jordbrukare

I de amerikanska tropikerna finns det gott om bladbärande myror. De har ett ovanligt yrke. De marscherar snabbt i två kolonner. Den ena kolonnen rör sig i riktning mot och den andra i riktning från en buske eller ett träd, som kan stå en kilometer eller mer ifrån deras bo. När de återvänder bär de med sig bladstycken på ryggen.

Det är mycket fängslande att se dem i arbete. De klättrar uppför ett träd eller en buske, väljer ut ett blad och använder därefter käkarna som en sax. De klipper hastigt två skåror i bladet, som nästan möter varandra. Ett snabbt ryck, och det trekantiga bladstycket lossnar. Varje myra utför vanligen klippningsarbetet själv. Men ibland kan det vara en enda myra som klipper, medan de andra står på marken och plockar upp de nedfallande styckena, varefter de bär i väg med dem. När klipparen blir trött, blir han avlöst av en annan myra nerifrån och förenar sig i stället med bärarlaget.

Dessa myror bär bördor som väger ända till fyra gånger så mycket som de själva, och detta en sträcka av en kilometer eller mer! Mätt enligt myrors mått, säger naturforskaren A. Hyatt Verrill, motsvarar deras promenader på en enda dag nära fem tusen kilometer för oss människor! För att förstå vilken prestation detta är kan man tänka sig en man som raskt marscherar från New York till Kalifornien på en enda dag och kommer tillbaka nästa dag, och så håller han på dag efter dag, vecka efter vecka. Och varje gång han kommer tillbaka bär han en börda på mellan 100 och 150 kilo!

Varför ägnar sig dessa myror åt ett sådant ansträngande arbete? Det är en del av deras yrke. Vad är det för ett yrke? Jordbruk! Bladen de samlar in blir till näring för en svampodling, som de har nere i boet. Först klipper de sönder bladen och tuggar dem till små bollar eller kulor. Därefter trycker de ner dessa kulor i ytlagret på sin trädgård. Inom kort blir kulorna täckta med fina, vita svamptrådar. Och den vätska som dessa trådar avsöndrar tjänar till föda för dessa bladbärande jordbrukare.

Det finns många andra insekter som har olika yrken. Bland insekterna finns det snickare, murare, tunnelbyggare, vägbyggare, korgmakare, tältmakare, gruvarbetare och andra yrkesgrupper. Deras egendomliga arbetsmetoder väcker häpnad hos dem som studerar dessa insekter. De vittnar sannerligen allesammans om den oerhört mångfaldiga visheten hos Honom som skapat dem, Jehova Gud.