Visa respekt för andras ägodelar
”VARFÖR är brottsligheten nu en världsomfattande epidemi?” Den frågan ställde U. S. News & World Report i sin ledare den 1 maj 1972. Inte nog med att det begicks omkring sex millioner våldsbrott i Förenta staterna år 1971, utan rånen och inbrotten hade också ökat med 10 procent sedan 1970. Laglöshet i form av sådana brott visar tydligt en avtagande respekt för andra människors äganderätt.
Vi lever sannerligen i de förutsagda ”yttersta dagarna”, som skulle kännetecknas av att ”laglösheten förökas” och då vi skulle konfronteras med ”svåra tider”. Mer än någonsin tidigare behöver alla rättsinniga människor tänka på vilken respekt de visar för andras äganderätt. Om man är försumlig i detta avseende, kan det lätt leda till att man börjar ”följa med hopen i vad ont är”. Bibeln varnar för detta. — Matt. 24:12; 2 Tim. 3:1; 2 Mos. 23:2.
Förutom de stölder som rapporteras förekommer det många mindre stölder som polismyndigheterna aldrig får reda på. Detta förekommer både på arbetsplatser och i olika slag av bostäder, där ett stort antal personer bor tillsammans och har egendomen gemensam. Vi gör väl i att fråga oss själva: ”Är jag skyldig till detta?” Om ett föremål verkar åtråvärt men tillhör någon annan eller är företagets, frestas du då att lägga beslag på det, om du tror att man inte skall lägga märke till eller upptäcka detta? Försöker du rättfärdiga ditt handlingssätt genom att intala dig att du är värd mer än du får betalt eller att din insats är mycket lönande för din arbetsgivare?
Vandalism
Ett annat bevis på den allvarliga och vittutbredda bristen på respekt för andra människors äganderätt är den hänsynslösa förstöringen av andras egendom. Detta kallas vandalism efter de germanska vandalerna, som plundrade Rom i början av 400-talet. Moderna vandaler förstör egendom till ett värde av över 100 millioner dollar årligen enbart i Förenta staterna; buss- och tunnelbanevandaler i New York orsakar skador för 2,6 millioner dollar om året. En vanlig form av vandalism från ungdomars sida är att slå sönder fönsterrutor i skolor och på tåg och vindrutor och bakrutor på bilar. Enbart på Long Islands järnväg (i staten New York i USA) blir fler fönsterrutor sönderslagna årligen än i hela Frankrike.
Vandalismen är till allra största delen ungdomarnas verk. Dess förstörelsebringande verkningar är särskilt uppenbara i allmänna parker. På sådana platser välter ungdomarna omkull dricksfontäner, river ner toaletter och förorenar vattenförråd. De har förstört skyltar, däribland varningsskyltar, vilket har resulterat i dödsfall. I ett vackert viltreservat om 275 hektar, som inte ligger långt från New York, fördärvar ungdomar för 100.000 dollar årligen. Dessutom vållar de omätliga skador genom att förstöra träd, buskar och annan vegetation, krossa svanägg och slå ihjäl kaninungar. Vilken oerhörd brist på respekt för allmänhetens äganderätt förråder inte dessa handlingar! En professor vid Cornell University var mycket upprörd över de skador folk vållar i sådana friluftsområden, och han skrev: ”Människor är — svin. ... Inte alla människor, för allt i världen, men flertalet faller inom denna kategori.”
Samma slags mentalitet är orsak till den omfattande nedkluddningen. Man skriver namn, slagord, oanständigheter och vulgära uttryck nere i tunnelbanestationerna och på tunnelbanevagnarna — både på in- och utsidan — på trottoarer, i trappuppgångar, på offentliga byggnader, på monument och på stensocklar i parkerna. I Philadelphia i Pennsylvanien uppgår kostnaderna för att avlägsna denna nedkluddning till 4 millioner dollar årligen. I New York har nedkluddningen i tunnelbanorna fått ”epidemiska proportioner”. Efter många månaders förlopp har myndigheterna i New York äntligen utfärdat en förordning som stadgar bestraffning av sådan vanprydning av allmän egendom.
Tänk efter!
Det är inte alls troligt att våra läsare tillhör dem som begår inbrott eller rånar andra, och det är inte heller troligt att de ägnar sig åt vandalism eller nedkluddning. Men ändå måste alla vara på sin vakt mot att de inte på grund av tanklöshet eller brist på hänsyn skall göra sig skyldiga till att visa vanvördnad för andra människors äganderätt. Hur då?
En parkvårdare förklarade att de små men skadliga gärningar som folk i sin obetänksamhet begår är de allvarligaste, eftersom de är så vanliga. Följer du sådana skyltar som ”Förbjuden genomgång” och ”Förbjudet att beträda gräsmattan”? Människor som borde visa större mogenhet i sina tankar och handlingar har en tendens att rättfärdiga sig själva, när det tjänar deras omedelbara intressen att bryta mot föreskrifterna i parkerna, till exempel att kasta skräp eller äta sin matsäck på gräsmattan, där de inte har rätt att vara. Men antingen tänker de inte efter, eller också överskattar de sin egen betydenhet och menar att de inte behöver lyda en speciell föreskrift.
Du bör även tänka på andras äganderätt, när du bor som gäst på ett hotell. Är du lika försiktig med möblerna och linnet som du skulle ha varit, om du hade befunnit dig i ditt eget hem? Det bör du vara. En direktör för ett av de största hotellen i stadsdelen Brooklyn i New York beklagade djupt att han inte hade råd att förse rummen med förstklassig utrustning, vilket han skulle ha önskat göra, på grund av hur gästerna misshandlar inredningen.
Samma sak gäller om du är gäst hos en vän eller släkting. Din värd kanske är frikostig och uppmanar dig att känna dig precis som hemma, men det är bäst för dig att vara försiktigare än vanligt med hur du hanterar saker och ting. Annars kanske du på grund av vårdslöshet råkar förstöra något som inte bara är värt pengar, utan också har affektionsvärde för ägaren, vilket kan medföra förlägenhet för dig själv och förlust för din värd. Om du av misstag skulle råka förstöra något, visa då respekt för din värds egendom genom att vara tillräckligt rakryggad, berätta det inträffade och beklaga det. Låt inte din värd själv få upptäcka det hela, sedan du gett dig i väg.
Samlar du på souvenirer?
Om du samlar på souvenirer, kan också detta få dig att i obetänksamhet visa bristande respekt för andras äganderätt. En grupp amerikanska turister åt middag på en restaurang i London. En medlem av sällskapet blev mycket förtjust i de små teskedar som tillhörde matsilvret och frågade därför en kypare om han kunde få köpa en av dem som souvenir. Det var sista kvällen de var i London, och butikerna sålde dem bara i jämna dussin, förklarade han. Kyparen svarade: ”Om ni råkar stoppa en i fickan, kommer ingen att få veta om det eller bry sig om det.” Turisten följde rådet. Vid detta tillfälle hade kyparen lika liten respekt för sin arbetsgivares egendom som turisten hade.
Men de flesta souvenirsamlande turister bryr sig inte ens om att fråga. Åtminstone inte många av dem som besöker det nya John F. Kennedy Center for the Performing Arts i Washington, som efter Capitolium själv är stadens största turistattraktion. Det meddelas att turisterna har avlägsnat praktiskt taget allt ”’löstagbart inom räckhåll för dem’. ... Alla de ursprungliga askkopparna och salt- och pepparströarna har försvunnit från de tre restaurangerna, tillsammans med ... porslin, glas, matsilver och bordslinne. Souvenirjägarna ... har klippt stycken ur mattor och gardiner — och har till och med lagt beslag på prismor, som är värda 86 dollar per styck, från de eleganta Waterford-ljuskronorna.” Och vad lämnar de efter sig? Brännskador från cigarretter på mattorna, läskedrycksstänk och fastsmetade tuggummin och karameller. Respekt för andras äganderätt? Inte hos dessa souvenirjägare! — Newsweek, 13 december 1971.
Att låna
Din respekt (eller brist på respekt) för andras äganderätt framgår också av dina lånevanor. Du visar allvarlig brist på sådan respekt, om du ”lånar” något utan att fråga ägaren — helt enkelt därför att du råkar känna honom väl, därför att du bara tänker låna detta föremål en kort stund eller därför att ägaren inte är där just då. Även om du tänker lämna tillbaka det du lånat, är det inte ditt, och ägaren har inte gett dig tillåtelse att ta det. Kom alltid ihåg att något kan hända med det du lånat. En bok kan komma bort eller bli nedsmutsad, och en motordel eller ett verktyg kan gå sönder.
Respekt för andras egendom innebär vidare att vi återlämnar det vi lånat inom den överenskomna tiden. Du bör aldrig göra ägaren tvungen att fråga efter det. Respekt för det du lånat innebär också att inte du i din tur lånar ut det till någon annan. Varför det? Därför att det inte tillhör dig, och därför har du inte rätt att låna ut det till någon annan. Dessutom kanske ägaren inte vill låna ut det åt den andra personen. Eller tänk om ägaren kommer för att få tillbaka det du lånat och då finner att du har lånat ut det åt någon annan? Det är också viktigt att du visar respekt genom att återlämna det du lånat i minst lika gott skick som det befann sig i, när du lånade det.
Hur kan var och en få hjälp att öka sin respekt för andras äganderätt? Genom att regelbundet läsa Guds ord, bibeln. För det första fördömer den inte bara att man i hemlighet tar sådant som tillhör andra — med andra ord: stöld — utan den fördömer också att man åstundar eller ivrigt eftertraktar sådant. — 2 Mos. 20:15, 17; Ef. 4:28; Kol. 3:5.
Guds ord ger oss inte bara negativa bud, utan också positiva. Vi kan aldrig förbättra den ”gyllene regeln”, som endast Jesus kungjort i positiv form: ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.” Aposteln Paulus uttrycker också detta mycket klart: ”Kärleken ... söker icke sitt.” ”Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.” Om vi tar dessa uppmaningar till hjärtat, får vi hjälp att motverka världens själviska tendenser genom att vi alltid respekterar andras äganderätt. — Matt. 7:12; 1 Kor. 13:4, 5; 10:24.