Vad ligger bakom vandalismen?

”JAG har ingenting att säga.” Dessa ord var skrivna med stora bokstäver på en nymålad vägg i en av São Paulos finare stadsdelar. Ett verk av vandaler, kanske du tänker. Och klotter är bara en form av vandalism.

Föreställ dig att oansvariga vandaler har förstört din nya bil. Eller du upptäcker att i samhället där du bor har något — som många har nytta av — helt eller delvis blivit förstört av vandaler. Varför? Ja, varför? Har du någonsin funderat över varför vandalismen är så utbredd? På många håll tycks vandaler finna nöje i att förstöra telefonkiosker. Ofta utsätts de allmänna transportmedlen, till exempel tåg och bussar, för skadegörelse. Vandaler verkar inte bry sig om någonting. Men vad ligger bakom mycket av den vandalism som vi ser eller drabbas av?

Marco,a en yngling från Rio de Janeiro, blev besviken sedan hans lag hade förlorat en fotbollsmatch — ja, så besviken att han började kasta stenar mot en buss full med supportrar till det vinnande laget. Eller tänk på Claus. När det inte gick så bra för honom i skolan, blev han så ursinnig att han började kasta stenar och krossa fönster. Men det ”roliga” tog slut när hans far fick betala skadorna. En annan yngling, Erwin, både gick i skolan och arbetade. Han och hans kamrater betraktades som väluppfostrade ungdomar. Men på fritiden ägnade de sig åt att vandalisera i området där de bodde. Erwins föräldrar var helt omedvetna om vad som försiggick. Valter var föräldralös och hade inget annat val än att bo på São Paulos gator. Hans bästa vänner var ett gäng vandaler, som han hängde ihop med, och dessutom tränade han kampsport. De här exemplen visar att det är människor som ligger bakom vandalismen och att de utlösande faktorerna till vandalism skiftar, liksom de känslor som är inbegripna.

”Vandalism kan vara ett sätt att hämnas eller ett sätt att uttrycka en politisk åsikt. Men både ungdomar och vuxna begår ibland sådana brott bara ’för nöjes skull’”, heter det i The World Book Encyclopedia. Och vandalism är inte bara ett uttryck för ungdomligt skämtlynne — den kan vara mycket destruktiv, ja, den kan till och med leda till död. En grupp ungdomar ville ”ha lite kul”, så när de såg en man ligga och sova, sprutade de en lättantändlig vätska på honom och tände sedan eld. Offret, en brasiliansk indian, dog senare på ett sjukhus. Enligt polisrapporten ”sade de unga männen att de inte trodde att någon skulle bry sig om detta, eftersom många tiggare hade blivit ihjälbrända tidigare, och inga rättsliga åtgärder hade vidtagits”. Vare sig vandalismen tycks sakna offer eller ej, är kostnaden, ekonomiskt och känslomässigt, omöjlig att beräkna. Vad skulle då kunna begränsa vandalismen eller sätta stopp för den?

Vem kan stoppa vandalismen?

Kan polisen och skolorna förhindra vandalism? Ett problem är att polisen har fullt upp med att utreda sådana grövre brott som narkotikahandel och mord — man har inte tid med ”offerlösa” förseelser. En polis berättar att när ungdomar får problem, brukar föräldrarna ofta ”lägga skulden på de kamrater som deras barn hänger ihop med och på poliserna för att de gjort ingripandet och på skolan”. Med utbildning och strängare straff kanske man kan minska vandalismen, men vad skall man göra, om inte föräldrarnas inställning förändras? En kvinna som arbetar som övervakare av ungdomsbrottslingar säger: ”Orsaken till vandalism är att ungdomarna har långtråkigt och att de får så många möjligheter att ägna sig åt skadegörelse. [Ungarna] är ute sent, och de har inget att göra. Och de har förmodligen ingen som har tillsyn över dem — för annars skulle de inte vara ute.”

Vandalism är ett allvarligt problem på många håll, men saker och ting kan ändras. De unga vandaler som nämndes i början har numera helt upphört med sitt asociala beteende. Vad fick dessa tidigare brottslingar att ändra livsstil? Dessutom: Skulle du bli förvånad om vandalismen inte bara kunde begränsas, utan avlägsnas helt? Läs om detta i följande artikel.

[Fotnoter]