Vad säger bibeln?

Är konstgjord sädesöverföring godtagbar för Gud?

DET första upptecknade fallet av artificiell insemination eller konstgjord sädesöverföring på människa hänför sig till år 1799. Londonläkaren John Hunter använde då denna metod för att göra en kvinna havande med hennes egen äkta mans säd. Men först på senare år har konstgjord sädesöverföring blivit en relativt vanlig företeelse, och tusentals barn föds varje år som ett resultat av denna metod. När gifta par tar sin tillflykt till konstgjord sädesöverföring, beror det vanligen på att den äkta mannen är steril, och sädens donator förblir i allmänhet anonym.

I hundratals år har folk betraktat en kvinna som äktenskapsbryterska, om hon blev mor till ett barn som inte avlats av hennes äkta man, och avkomman betraktades som oäkta. Vissa domstolar har intagit en liknande ståndpunkt till konstgjord sädesöverföring från anonyma donatorer. Men synpunkterna varierar. Under det att somliga religiösa organisationer protesterar mot en sådan metod för befruktning, uttalar sig andra grupper gillande om den.

Bibeln säger att ”mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden”. (Ords. 14:12) Med tanke på detta och eftersom mänskligt resonemang ofta är bristfälligt, gör man väl i att fråga sig: Är konstgjord sädesöverföring godtagbar för Gud? Vad visar hans ord, bibeln?

I många år har man gjort bruk av konstgjord sädesöverföring vid uppfödning av djur. Gud gav människan herravälde över dessa skapelser och tillåter henne att använda dem till föda, kläder osv. (1 Mos. 1:28; 3:21; 9:2—4) Den mosaiska lagen förbjöd att man parade djur av olika slag med varandra, men i övrigt satte den inte upp några gränser för vad människan kunde göra för att reglera djurens fortplantning. (3 Mos. 19:19) Somliga kristna har alltså kommit fram till att Skriften inte förbjuder konstgjord sädesöverföring på djur.

Men hur förhåller det sig med konstgjord sädesöverföring på människor, när säden kommer från en anonym donator? Detta är något helt annat. För det första kan det ge upphov åt många olika problem. Låt oss belysa saken: Det barn som blir följden kan komma att tjäna som en ständig, gnagande påminnelse om en äkta mans oförmåga att avla barn. Vissa önskvärda element kan komma att saknas i förhållandet mellan mannen och barnet eller till och med mellan mannen och hustrun. Somliga män har blivit ”vansinnigt svartsjuka” på de okända donatorerna, och vissa nyfikna kvinnor har stulit sjukhusjournaler för att få reda på vem som är far till deras barn. Barnet kan få känslomässiga problem av att inte känna till vem som är far till det. Vidare kan mödrar och fäder som upptar barnet som sitt eget plågas av samvetet, därför att de ”lever en lögn” genom att låta påskina att avkomman är helt och hållet deras egen. — Ps. 40:5.

Man löper också en annan allvarlig risk, även om den är ganska liten. Den anonyme donatorn kan vara nära släkt med kvinnan, och avkomman kan få fysiska eller mentala skador till följd av den nära släktskapen. Något likartat hände för några år sedan. En läkare fick en verklig chock, när han fick reda på att två speciella unga människor planerade att gifta sig. Varför det? Därför att han var den ende levande person som visste att de var halvsyskon. Denne läkare hade befruktat deras båda mödrar med säd från samme donator. — Jämför 3 Moseboken 18:9.

Det forntida Israels folk behövde inte ta ställning till frågan om konstgjord sädesöverföring på människor med säd från en anonym donator, eftersom det över huvud taget inte förekom på den tiden. Men de trogna bland dem skulle fullständigt ha tagit avstånd från detta, eftersom Gud hade påbjudit: ”Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du genom henne bliver oren.” Straffet för olydnad var döden. (3 Mos. 18:20, 29) Konstgjord sädesöverföring på en gift kvinna från en annan donator än hennes äkta man gör henne skyldig till äktenskapsbrott, en synd mot Gud. (5 Mos. 5:18) De kristna vet att äktenskapsbrytare inte skall ärva Guds rike och har fått varningen att ”otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma” ogynnsamt. — 1 Kor. 6:9, 10; Hebr. 13:4.

Eftersom konstgjord sädesöverföring från en anonym donator inte är godtagbar för Gud, skulle ett kristet äkta par som gjorde bruk av detta löpa risk att bli föremål för uteslutning ur Jehovas folks nutida församling. (Jämför 3 Moseboken 20:10.) Om den äkta mannen ger sitt samtycke till sådan sädesöverföring, skulle han i själva verket ge sin hustru åt en annan man, och hustrun skulle ge sig åt denne man för att bli mor till ett barn genom en man som hon inte av Gud hade blivit sammanokad i äktenskap med. (Matt. 19:4—6) Frånvaron av direkt kroppslig kontakt och det förhållandet att den samtyckande äkta mannen upptar barnet som sitt eget kan inte ändra det förhållandet att det är fråga om äktenskapsbrott. — 1 Kor. 5:1—13.

Somliga kristna äkta makar som är oförmögna att få barn har blivit underrättade om att man kanske kunde övervinna detta problem, om den äkta mannen tillhandahöll säd som kunde tillföras hans hustru på konstgjord väg. Om både den äkta mannen och hustrun är fullt överens om att göra detta, skulle detta vara en personlig angelägenhet, eftersom Guds ord inte säger något om det och den eventuella avkomman skulle vara deras egen; det skulle inte vara ett barn som blivit fött i äktenskapsbrott. Men de skulle ändå behöva fatta beslut i personliga frågor rörande det tillbörliga tillvägagångssättet för att erhålla säden. De skulle också komma att bära ansvaret för eventuella medicinska eller psykologiska svårigheter till följd av denna åtgärd.

Huruvida kristna äkta makar skall adoptera ett barn eller inte är också något de själva måste besluta. De kan visserligen vara mycket besvikna över att de inte kan få egna barn. Men även om de inte får några barn, kan sådana individer vara förvissade om att deras uppriktiga böner till Jehova Gud om hans heliga ande och hjälp, när det gäller att uppodla sådana egenskaper som frid och glädje, inte skall förbli obesvarade. — Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23.

Många har funnit sann lycka i Guds tjänst, trots att de inte fått några barn. I det forntida Israel var det vanligt med stora familjer, och ofruktsamma kvinnor kände stor besvikelse. Men trots detta uppfyllde Jeftas dotter sin fars löfte till Gud genom att förbli ogift och barnlös hela livet. Var hon ständigt deprimerad och olycklig till följd av detta? Nej. Jehova skänkte henne glädje i att tjäna i hans helgedom. (Dom. 11:30—40) I dessa ”yttersta dagar” betraktar dessutom många kristna äkta makar barnlöshet som en omständighet som medger dem större frihet att befrämja Guds rikes intressen.

Kristna äkta män som önskar avla barn men inte är i stånd till det kan hämta tröst från Jehovas försäkran i Jesaja 56:3—7. Under sådana omständigheter kan båda de kristna äkta makarna vara förvissade om att de ändå kan få del av den största glädjen i livet, om de förblir trogna mot Gud — glädjen att få Guds godkännande.