Pärlmusslan berättar om sitt mästerverk
HEJ! Jag är en pärlmussla. Jag lever i de varma vattnen utanför Tsu på södra Honshu i Japan. Mitt familjenamn är Akoya. Vi arbetar inom pärlbranschen. Under många år tog vi livet med ro, men nu, när det trycks så mycket på produktion, är alla i vår familj ivrigt sysselsatta med att framställa de omtyckta Akoyapärlorna. Vi har släktingar som arbetar hårt världen runt, från Thursday Island (en ö utanför Nordaustraliens kust) till Röda havet och ända bort till Kaliforniska viken.
När du går in i en affär för att beundra eller köpa våra förnämliga mästerverk, tänker du då någonsin på vad vi har fått gå igenom för att kunna framställa dem? Vi har blivit flyttade från hem till hem. Vi har undergått en viktig operation. Vi har blivit misshandlade. Vi har arbetat hårt tjugofyra timmar om dygnet året runt.
Barndomsminnen
När jag var mycket liten, levde jag i havsvatten som var omkring tjugofem grader Celsius. Några cedergrenar var nersänkta i vattnet från en flotte, och jag klamrade mig fast vid en av dem. Visserligen var jag bara en baby, men från och med då började jag känna mig som en riktig pärlmussla. Efter tio dagar, när jag var något mer än en centimeter lång, togs jag bort ifrån grenen och lades tillsammans med många av mina släktingar i ett finmaskigt nät, som sänktes ner i vattnet från en flotte. Vi fortsatte att växa och blev ständigt flyttade till större nät. När jag var ett år gammal och nästan fem centimeter lång, sålde musseluppfödaren mig till en pärlodlare. Jag hade inget val.
Jag genomgår en operation
Först tyckte jag att livet som vuxen var behagligt. Vi blev väl ompysslade och hade allt vi behövde. Men sedan kom chocken. Vi blev hopträngda i bambukorgar och nersänkta på den kalla havsbottnen. Å, så sjuka vi blev! Men det var ingenting jämfört med hur vi kände det, när vi plötsligt halades upp igen till det varma ytvattnet. Vi var fruktansvärt medtagna, och den häftiga chocken gjorde att hannarna uttömde sin sperma och honorna sina ägg.
Jag kan inte uttala mig om de andras tillstånd, men jag kände mig absolut inte i form att gå igenom det som nu skulle komma. Men experten som skulle göra ett operativt ingrepp och föra in en ”kärna” i mig undersökte mig noga. Och hör och häpna! Han förklarade att jag var i utmärkt form. Sedan öppnade han mig och förde in en liten kula som tagits från skalet av en flodmussla, en främling från floden Mississippi i Förenta staterna. Förutom denna ”kärna” transplanterade han in i mig ett litet stycke av en annan frisk, levande musslas mantel (den vävnad som bekläder insidan av vårt skal). Detta omslöt ”kärnan” och började avsöndra pärlemor. Det är pärlemorn som svarar för det välkända pärlskimrande utseendet. Den införda kulan var bara några millimeter i diameter — mycket liten enligt din måttstock. Men hur skulle det kännas för dig att ha en fotboll i magen? Så kändes det för mig!
Pärlodlaren måste ha förstått hur det stod till med oss, för han behandlade oss mycket vänligt efter operationen. Han lade oss försiktigt i stålkorgar, som sakta sänktes ner i vattnet, fastgjorda vid några flottar. Vi fick ta igen oss i lugn och ro. För några av mina släktingar blev chocken efter operationen alltför stor, och de stötte ut sina ”kärnor”. Dessa musslor togs bort, sedan de hade uppvisat vissa symptom. Jag började känna mig bättre och var beredd att börja arbeta. Jag avsöndrade pärlemor för att skydda mig mot det främmande föremålet som hade förts in i mig, men jag fann också glädje i detta arbete, eftersom jag visste att min pärla skulle behaga dig.
Under våren och sommaren fick jag vistas på ett djup av omkring två och en halv meter, och jag framställde ganska mycket gul pärlemor. På hösten och vintern sänktes jag ner till fem och en halv meters djup. Den rosafärgade pärlemor som jag då gjorde var visserligen mindre till kvantiteten, men den var av högre kvalitet.
Havets kvinnor
Under mina tre arbetsår har jag fått daglig tillsyn. Man undersöker korgarna och repen regelbundet för att kontrollera att de inte har skadats av tyfoner, starka tidvattenströmmar eller skadedjur. Vet du vilka som gör detta? Havets kvinnor, de berömda pärlfiskarna. Eftersom vi pärlmusslor numera bor i korgar, behöver dessa kvinnor inte längre ägna tid åt att leta efter oss, som de måste göra förr i världen. Deras arbete består nu i att hala upp oss och skrubba oss ordentligt på gammaldags vis fyra gånger om året. Vi tycker om det! Då försvinner parasiterna, som vill livnära sig på vårt skal, och likaså algerna, som klänger sig fast vid oss.
Vet du varför det i huvudsak är kvinnor som utför detta arbete? Nu ber jag er, mina damer: Ta inte illa upp! Men det tycks som om ni är välsignade med litet mera fett på kroppen än männen. Det gör att ni kan stå emot det kalla havsvattnet under längre perioder. Detta kyliga arbete innebär förstås litet extra fickpengar, och havets kvinnor har ingenting emot det.
Min farfar berättade för mig att dessa kvinnor utför sitt simmande arbete alltifrån sin ungdom till sin ålders höst, och de är skickligast i trettioårsåldern. Farfar brukade ändå oroa sig för dem, eftersom de inte kan andas under vatten, som vi kan göra. Han tyckte att tre minuter under vatten var alldeles tillräckligt för vilken människa det vara må, men några pärlfiskare stannade under vatten mycket längre än så. Stackars gamle farfar, han kunde aldrig låta bli att oroa sig! Och ändå såg han aldrig några av dessa havets kvinnor dö därför att de stannat under vattenytan för länge.
”Visdomspärlor”
Nu vill jag ge dig några tips, ifall du tänker köpa våra mästerverk. Du kan kalla mina råd ”visdomspärlor”, om du vill. Tänk först och främst på att pärlor förekommer i många olika färger, former och storlekar. En del är stora och runda, andra är små och ojämna till formen. Oregelbundet formade pärlor, så kallade barockpärlor, används ofta till örhängen och hängsmycken. Den blå barockpärlan, som är så omtyckt, bildas faktiskt av sjuka pärlmusslor. Visste du det?
Förr i tiden önskade sig de flesta äldre kvinnor de utsökta svarta och blåa pärlorna, under det att yngre damer valde de rosafärgade. Vita och silverglänsande pärlor föredrogs av medelålders damer. Nu är de rosa pärlorna mest efterfrågade, därnäst de vita. När det gäller försäljning av smycken och enstaka pärlor, kommer pärlringarna överst på listan, men räknat efter vikt säljs det fler pärlor i form av pärlhalsband. Tillverkarna strävar efter att få fram en mångfald olika infattningar för att pärlor av alla färger skall framstå i all sin glans. Säg, hur skulle det vara med en starkt glänsande grön pärla? Vi gör sådana också.
En pärla av hög kvalitet har ett tjockt pärlemorskikt, som ger pärlan en lyster som kommer att vara i hundratals år. Våra finaste klenoder, som har en djup, pärlskimrande lyster, ger ofta intryck av att ha en lysande ljusröd prick i mitten. Kvinnorna tycker att dessa pärlor är underbart vackra, men männen betraktar dem ofta som ett hot mot plånboken. Ett varningens ord: Köp inte pärlor som har svagt bruna eller gråa fläckar. De kommer att bli missfärgade om några år. Och pärlemorskiktet på vita pärlor är ofta mycket tunt, och den ursprungliga glansen försvinner snart.
Eftersom pärlans vikt bestämmer priset, kan du vilja köpa pärlor av mindre storlek. I stället för att köpa ett halsband med pärlor i normalstorleken sju millimeter kan du köpa ett som är gjort av våra mindre klenoder, i storleken sex och tre kvarts millimeter. Det halsbandet är mycket billigare, och få människor kommer att märka skillnaden.
Visste du förresten att bibeln innehåller en liknelse som belyser pärlors värde? Jesus Kristus liknade faktiskt himmelriket vid en ”dyrbar pärla”. (Matt. 13:45, 46) För oss är naturligtvis alla våra pärlor dyrbara. Vi använder avsevärd tid och kraft på att framställa varenda en av dem! Men vi inser ju att i edra händer växlar värdet och priset på våra produkter oerhört mycket. En pärla av verkligt förnämlig kvalitet är en stor, oborrad, fullkomligt klotformad pärla. En obetydlig fläck kan behandlas så att den blir nästan osynlig. De äkta svarta pärlorna är de dyrbaraste pärlorna.
Äkta eller imiterade?
Vi är smickrade över att människor anstränger sig så hårt med att efterlikna våra pärlor. En gång i tiden var edra människogjorda pärlor ingenting annat än glaskulor, överdragna med pulvriserade fiskfjäll. Nu gör ni pärlor av malda ”dåliga” pärlor och musselskal, blandat med plast. Vi erkänner motvilligt att några av dem är utomordentligt fina. Vid första påseendet har till och med edra egna experter svårt att se skillnaden. Men det förstår vi pärlmusslor så väl. De är ju bara människor!
Kan du skilja mellan en äkta och en imiterad pärla? Om man har borrat hål i pärlan för att kunna träda den, finns det märken på den imiterade pärlan som skvallrar om att den är förfalskad. Det är ju fråga om massproduktion, och det finns därför en liten upphöjning på båda sidor om hålet, där pärlorna har skurits av från varandra. Dessutom skiftar färgen på pärlorna i ett halsband eller en brosch, om det är äkta pärlor av hög kvalitet, medan de imiterade pärlorna alltid är likadana till färgen.
Titta nu ännu en gång på den äkta sortens pärlor, som tillverkas av oss pärlmusslor. Du finner aldrig två med samma utseende. Kanske lägger du märke till små fläckar hos dem. Det är just dessa skiftningar som bevisar att de inte har tillverkats av maskiner, utan av oss, djupets skickliga pärlkonstnärer. En dyrbar pärla har naturligtvis få fläckar.
Men låt oss anta att du fortfarande inte kan se om det är en imiterad eller en äkta pärla. Vad kan du då göra? Gör som japanerna. De testar pärlorna med sina tänder. Den äkta pärlan kommer att fastna på framsidan av dina tänder, eftersom dess yta är ojämn. Men den imiterade pärlan kommer att glida undan. Om du fortfarande är osäker, kan du ta pärlan med till en juvelerare. Han kommer att väga den. Pärlemorskiktet gör att den äkta pärlan är tyngre. Men det kanske säkraste sättet att avgöra saken är att utsätta pärlan för en ultraviolett stråle i ett mörkt rum. Den imiterade pärlan kommer att lysa vit, men inte den äkta. Du kan också avgöra det utan att behöva anlita en fackman. Se på glansen. Den äkta pärlan utstrålar en värme som får den imiterade pärlan att se kall ut.
Pärlornas vård
Får jag be dig ta väl vård om våra mästerverk? Syror skadar dem, och människans svett börjar angripa pärlan efter några timmar. Därför bör du torka av pärlorna med ett sämskskinn eller en mjuk putsduk, sedan du har burit dem. Tvättmedel, parfym och skönhetsmedel skadar också pärlorna. De kan förlora sin glans. Var därför försiktig.
Ja, nu är jag sex år. Det betyder att jag har blivit gammal. Snart skall jag överlämna mitt livs mästerverk åt dig. Jag hoppas innerligt att du kommer att tycka om det och sätta värde på det.