Nutida ”helbrägdagörare” — Guds redskap?
EN VÄSTAFRIKANSK man hade varit lam i många år. Till slut besökte han en isolerad by, där det bodde en känd ”profet”, som han hoppades skulle kunna bota hans sjukdom. Han betalade det föreskrivna ”offret”, och sedan följde flera dagars fasta, meditation och bön. Höjdpunkten var en känsloladdad ritual, då profeten och hans profetissor omgav mannen och sjöng och ropade högt till Jesus, medan de dansade till trummornas oupphörliga ackompanjemang. Men ack, han blev inte botad!
”Du har ingen tro!” sade profeten.
”Men jag hade tro!” sade den desillusionerade mannen. ”Jag hade stark tro på att Gud kunde bota mig.”
Vad var det för fel? Var det verkligen brist på tro? Många andra påstår att de blivit botade. Varför blev inte han botad?
Översvallande rapporter på senaste tiden har dragit många uppriktiga, ofta desperata människor till en mångfald nutida ”helbrägdagörare”. Det förhållandet att de röner en viss uppmärksamhet i vetenskapliga och medicinska kretsar får till och med skeptiker att ta saken under omprövning.
Tilltagande ”aktningsvärdhet”
En gång i tiden fanns det ”helbrägdagörare” endast inom de mera radikala fundamentalistgrupperna i kristenheten. Men nu har till och med några av de mest konservativa kyrkosamfunden helbrägdagörare och ”helbrägdagörelsemöten”.
När den välkände amerikanske helbrägdagöraren Oral Roberts nyligen höll ett tal i Memorial Methodist Church i Atlanta, var lokalen ”fylld till bristningsgränsen med framträdande präster, predikanter, teologer och lekmän”, meddelar Atlanta Journal, som kommer ut i Georgia. Det heter vidare att ”han förmodligen inte skulle ha blivit lika varmt mottagen av en liknande skara ens så nyligen som för två år sedan”.
Tolv biskopar och 700 präster var med vid den katolska konferensen för karismatisk förnyelse, som förra sommaren hölls i Notre Dame-universitetet i Paris. En omfattande helbrägdagörelsesession hölls vid ett tillfälle under mötena. Även den berömde bolivianske evangelisten och helbrägdagöraren Julio Ruibal är katolik.
”För några år sedan skulle rapporter om en helbrägdagörares bedrifter inte ha framkallat något annat än föraktfulla fnysningar från läkarkåren”, säger chefredaktör John Carlova i tidskriften Medical Economics. Men somliga läkare håller nu på att ändra uppfattning. I artikeln med rubriken ”Till och med medicine doktorer har tro på den här helbrägdagörerskan” beskriver Carlova helbrägdagörerskan Olga Worralls verksamhet. Hon är en metodist, som ”många tiotal medicine doktorer har uppsökt ... för att få sina egna sjukdomar behandlade” och till vilken ”ytterligare många tiotal inofficiellt har hänvisat ’hopplösa’ fall”.
Vice generaldirektören för WHO, dr T. Adeoye Lambo, begär att ”några av dessa så kallade medicinmän, som jag skulle föredra att kalla traditionella helbrägdagörare, ... skall få en officiell ställning i samhället, ... så att även deras tjänster kan införlivas med nationens sjuk- och hälsovård i sin helhet”. — World Health, april 1974.
Mot denna bakgrund är det inte förvånande att en av administratörerna för Förenta staternas nationalinstitut för mental hälsa yttrade vid Amerikanska psykiatrikerförbundets sammanträde, som hölls nyligen, att ”det nu finns en parapsykisk helbrägdagörare i varje kvarter, och det råder inget tvivel om att de har framgång i vissa fall. Frågan är bara varför.”
En kort undersökning av vad som karakteriserar den nutida ”helbrägdagörelsen” kommer att ge oss en del ledtrådar.
Konsekvent inkonsekvens
Man frapperas omedelbart av den oerhört mångskiftande bilden när det gäller helbrägdagörare. Metoderna varierar, resultaten är ofta omöjliga att förutsäga, och de uppger olika källor till sina krafter.
Många framträdande helbrägdagörare hävdar till exempel att deras krafter kommer från Jesus. Men andra, som sägs ha lika stor framgång, bekänner sig inte alls ha några band med kristendomen. Somliga använder voodoo eller trolldom. Andra kombinerar detta med katolicism, särskilt bland latinamerikaner. En berömd helbrägdagörare påstår att han fått sina krafter genom en buddistmunk.
Å andra sidan spekulerar ett antal läkare och psykiatriker att någon form av ”parapsykisk energi” inom helbrägdagöraren själv kan vara inbegripen. Andra försäkrar att helbrägdagöraren på telepatisk väg mobiliserar patientens självläkande krafter.
Metoderna varierar också. Många ”botar” helt enkelt genom att använda Jesu namn i någon formel, ofta efter en känsloladdad predikan. Andra utför långa ritualistiska ceremonier, som inbegriper symbolik som verkar frånstötande på somliga iakttagare.
Vi kan också nämna den kontroversiella ”parapsykiska kirurgin”, som är mest känd från Filippinerna. Dessa helbrägdagörare påstår att de avlägsnar sjuka vävnader genom en ”operation” som tränger in i kroppen, trots att de bara använder händerna som instrument.
Man lägger också märke till inkonsekvens när det gäller tron. De flesta helbrägdagörare kräver fullständig tro av den som vill bli botad. Misslyckande förklaras vanligen bero på ”brist på tro”. Men en viss framträdande helbrägdagörare förklarar att ”tron inte har ett dugg med saken att göra”.
Somliga patienter påstår att de blir helt botade, men andra blir bara ”bättre”. Somliga helbrägdagörare kräver att man besöker dem upprepade gånger för att undan för undan bli ”botad”, under det att andra sägs åstadkomma bot ögonblickligen. Ingen av helbrägdagörarna gör anspråk på att kunna bota alla som kommer till dem. ”Man kan se ut som en hjälte ena gången och som en klåpare nästa gång”, säger Oral Roberts.
En överensstämmelse är dock helbrägdagörarnas oförmåga att uppväcka döda. Och en iakttagare i Ghana ställer frågan: ”Varför inte göra spetälska rena i Ghana och på andra håll?”
Inställningen till pengar varierar också. Kollekthåvarna går vanligen runt innan ”helbrägdagörelsen” börjar. Den baptistiske helbrägdagöraren David Epley får ofta in så mycket pengar på söndagarna att de måste fraktas bort i en pansarklädd bil för värdetransporter. Men de ”parapsykiska kirurgerna” på Filippinerna sägs endast ta emot ”gåvor”, och det påstås att Olga Worrall inte tar emot någonting.
Det framstår alltså tydligt att den största överensstämmelsen bland de nutida helbrägdagörarna är deras inkonsekvens. Verkar det rimligt att redskap åt en och samme Gud skall ha så mångskiftande metoder och så olika grad av framgång? Bibelns Gud sägs vara ”icke oordningens Gud, utan fridens”. — 1 Kor. 14:33.
Om de alltså inte allesammans är redskap åt en och samme Gud, kan det då sägas att någon enstaka helbrägdagörare eller grupp av helbrägdagörare har Guds stöd? Vem eller vad är det i så fall som stöder alla de andra? De helbrägdagörelser som omtalas i bibeln och som många nutida helbrägdagörare åberopar till sitt stöd visar i själva verket om någon av dem är Guds redskap.
”Helbrägdagörelserna” jämförs
De bibliska helbrägdagörelserna var påtagligt informella. Jesus och hans lärjungar satte inte upp några ”helbrägdagörelsemöten” på programmet. Medan de ägnade sig åt sin predikoverksamhet kom människor hela tiden till dem för att bli botade. Helbrägdagörelsen var av underordnad betydelse jämfört med predikandet och utfördes spontant: ”Då han [Jesus] steg i land, fick han se, att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.” Vad kunde vara mera spontant än det tillfälle då en lam tiggare bad Petrus och Johannes om allmosor, när de gick förbi honom på väg in i templet? I stället för allmosor fick han en frisk kropp. — Matt. 14:13, 14; 15:29—31; Apg. 3:1—7.
De behövde ingen känslomässigt betonad ritual. Det räckte vanligen med några ord: ”Stå upp, tag din säng och gå.” (Joh. 5:8; Apg. 3:6) Ibland räckte det med bara en beröring utan några ord. (Matt. 8:14, 15; 14:36) Det utfördes aldrig någon ”operation”, varken med händerna eller med några andra instrument.
Det berättades att ”alla blevo botade” av dem som kom till en av Jesu Kristi apostlar för att bli botade. Och Jesus kunde bota ”alla slags sjukdomar”; till och med döda blev uppväckta. (Apg. 5:15, 16; Matt. 4:23; 8:16; 10:1) Det förekom aldrig att någon inte blev helt botad, utan bara blev ”bättre”. Helbrägdagörelsen krävde inte heller ytterligare besök för ”parapsykisk kirurgi” eller andra ritualer till att fullborda verket. Helbrägdagörelsen var alltid fullständig och ögonblicklig. — Apg. 3:7, 16; Joh. 5:5—9; Matt. 8:3, 13; 12:10, 13.
Det är sant att många av de botade visade stark tro, men inte en enda gång hände det att deras egen brist på tro hindrade att de blev botade. Många visste inte ens vem den man var som botade dem. En blind man sade om Jesus sedan han blivit botad: ”Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom.” (Joh. 9:36; 5:13) Kunde döda människor som blev uppväckta utöva tro i förväg? (Luk. 7:12—15) När vissa av Jesu lärjungar inte omedelbart kunde bota en pojke, förklarade Jesus att det helt och hållet berodde på deras egen brist på tro, och så botade han själv pojken. — Matt. 17:14—20.
I slående kontrast till de penninginsamlingar som är så vanligt förekommande före nutida helbrägdagörelsemöten tog Jesu lärjungar inte upp någon kollekt. Men vid vissa tillfällen hände det att de efter helbrägdagörelsen fritt och för intet delade ut mat åt alla de närvarande. — Matt. 14:14—21; 15:30—38.
Det som här nämnts är några av de större skillnaderna mellan de helbrägdagörelser som omtalas i bibeln och de som utförs av nutida helbrägdagörare. Verkar det rimligt att de senare kan vara redskap åt samme Gud, som handlade så annorlunda för nitton hundra år sedan? Har Gud ändrat sina metoder? Har hans kraft blivit mera begränsad? Gör han nu åtskillnad på människor, så att han botar somliga och låter andra lida? En förbryllande situation, inte sant? Men som vi redan framhållit är bibelns Gud ”icke oordningens Gud”. — 1 Kor. 14:33.
Det finns emellertid en annan brist hos de nutida helbrägdagörarna, vilken till och med överskuggar det som hittills nämnts.
Man glömmer Guds rike
Vad var det viktigaste Jesus ägnade sig åt medan han verkade på jorden? Var det helbrägdagörelse? Nej. Bibeln säger att Jesus ”gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och [i andra hand] botade alla slags sjukdomar”. (Matt. 4:23) Han sade till några som ville att han skulle stanna och fortsätta att bota deras sjuka: ”Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.” Han sände också ut sina lärjungar just för detta främsta syfte. — Luk. 4:43; Mark. 1:38; Matt. 10:7, 8; Luk. 9:2, 60.
I överensstämmelse med detta nämnde Jesus inte ens helbrägdagörelse, när han förutsade vad de sanna kristna skulle ägna sig åt vid ”tidens ände”. Han profeterade inte att de skulle bota sjuka, utan att de skulle predika ”detta evangelium om riket ... i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk”. — Matt. 24:3, 9—14; Mark. 13:9—13.
Hur många nutida helbrägdagörare gör Guds rike till det främsta i sin verksamhet? Hur många av dem lär människorna att Riket är en verklig, evig regering, som upprättats av Gud och som ”skall krossa och göra en ände på alla dessa andra [nuvarande] riken”? — Dan. 2:44; 7:13, 14; Jes. 9:6, 7.
Inriktar sig inte många nutida ”helbrägdagörare” på helbrägdagörelse i stället för att i enlighet med Jesu profetia rikta uppmärksamheten på Guds rike som botemedlet för människans sjukdomar? Och har de inte ofta konservativa, patriotiska inställningar, trots att bibeln säger att alla av människor upprättade riken som nu existerar skall ”krossas” av Guds rike? — Joh. 17:14, 16; 18:36.
De helbrägdagörelser som omtalas i bibeln överskuggade aldrig kristendomens verkliga budskap. De var endast att betrakta som komplement till predikandet av ”evangelium om riket”. De tjänade till att bevisa att Gud själv stod bakom den unga kristna församlingens predikande. (Hebr. 2:3, 4) De visade också i begränsad skala vad Gud kommer att göra över hela världen, när han skänker människor bestående kroppslig läkedom under sitt rike. (Luk. 10:9; Upp. 21:1—4; jämför 2 Petrus 3:13.) Helbrägdagörelsen upphörde alltså, i likhet med andra mirakulösa andens gåvor, så snart den kristna församlingen blivit fast grundad och stadfäst. — 1 Kor. 13:8—12.
Den nutida ”helbrägdagörelsens” upphov
Härav följer att alla som nu drar uppmärksamheten bort från Guds rike, även om de vinkar med Kristi namns baner, i verkligheten inte kan vara Guds redskap. Jesus förutsåg detta och förutsade att människor i vår tid som påstår sig göra underverk skulle ropa: ”Herre, Herre, hava vi icke ... genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?” Hans svar visar huruvida det är han som står bakom dem: ”Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.” Han ville inte ha något att göra med sådana som undergräver budskapet om Riket till förmån för ”underverk”. — Matt. 7:21—23.
Härigenom identifieras den som står bakom sådana aktiviteter såsom en som motstår Guds himmelska rike till förmån för existerande ”furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret”. (Ef. 6:11, 12) Bibeln identifierar honom som ”Satan”, vilken listigt ”förskapar sig ... till en ljusets ängel” för att bedra människor. ”Det är då icke något märkligt”, heter det vidare, ”om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare”. — 2 Kor. 11:13—15; jämför 2 Tessalonikerna 2:9, 10.
Låt dig inte föras på avvägar från Guds verkliga uppsåt att skänka människor bestående kroppslig läkedom genom sitt rikes regering. Är det inte förståndigare av oss att nu se till att vi får del av den långt viktigare helbrägdagörelsen av våra personligheter genom att de ”förnyas till sann kunskap” förmedelst Guds ords andligen helande kraft? Därigenom kan vi tillförsäkra oss en plats som passande undersåtar under detta härliga rike. — Kol. 3:9, 10; Ef. 4:22, 23.