Trogna mot Gud trots brutal förföljelse
FÖR fjärde gången på senare tid blir oskyldiga kristna utsatta för brutal förföljelse i det afrikanska landet Malawi. Som det rapporterades i Vakna! för 8 februari har tusentals Jehovas vittnen, som år 1972 tilläts fly till grannlandet Moçambique, sedan ondskefull förföljelse brutit ut i Malawi, tvingats återvända till Malawi. Där har de ännu en gång blivit föremål för fasansfull, förnedrande behandling.
Men dessa kristna har inte blivit utsatta för allt detta på grund av att de brutit mot lagen. Världen utöver är Jehovas vittnen kända för att vara laglydiga medborgare. Som Guy Wright framhöll i San Francisco Examiner: ”Man kan betrakta dem som mönstermedborgare. De betalar plikttroget skatterna, vårdar de sjuka, bekämpar analfabetism.” Det är också ett erkänt faktum att man bland dem inte finner den brottslighet, korruption och omoraliskhet som är så allmänt förekommande på jorden i våra dagar.
Men i Malawi, liksom på andra håll, bibehåller Jehovas vittnen sin på bibeln grundade neutrala ståndpunkt i politiska angelägenheter. Jesus sade om sina efterföljare att ”de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen”. (Joh. 17:14) I Malawi har de därför vägrat att köpa medlemskort i det politiska partiet utfärdade av Malawis styrande kongressparti, på vilka kort man finner en bild av Malawis president på livstid, dr H. Kamuzu Banda, en äldste inom presbyterianska kyrkan. Denna vägran har lett till fruktansvärd förföljelse, som anstiftats på högsta regeringsnivå.
De står fasta
Dessa vittnens anda har visat sig vara en källa till stor uppmuntran både bland dem själva och för deras andliga bröder och systrar i andra länder. De har inför världen visat att det nu på 1970-talet verkligen finns kristna som bevarar sin tro på Gud, oavsett vilken brutal förföljelse de kan bli utsatta för.
Detta framgick av att många vittnen i Malawi sade, då de blev intervjuade: ”Vi kommer aldrig att kompromissa i fråga om vår tro på Gud, även om vi hotas med döden av dessa brutala angripare.”
Ett äldre vittne från Malawi, som intervjuades, sade faktiskt: ”Vi vet att Jehova måste ha ett uppsåt med att han tillåter att vi drabbas av detta. Vi är fast beslutna att samarbeta med honom till dess att hans uppsåt är fullbordat.”
Iakttagaren anmärkte: ”Alla vittnena och deras barn tycktes vara mycket andligen starka.” Intervjuaren rapporterade också att deras kristna tillsyningsmän ”inte visade fruktan för någonting, utan var fast beslutna att fortsätta med sin herdeverksamhet, vad som än kunde hända”.
Vilket vittnesbörd är inte deras tro inför hela världen! I alla kommande tider i Guds nya ordning, när man berättar om de sanna kristnas handlingar i denna ändens tid, hur väl kommer då inte deras nuvarande trogna handlingssätt att bli omtalat!
Flykt till Zambia
När tiotusentals Jehovas vittnen från Malawi, som vistats i Moçambique, nyligen tvingades återvända till Malawi, flydde tusentals av dem till grannlandet Zambia. Där upprättade flyktingarna läger i Sinda Misale i Chipatadistriktet, och närbelägna församlingar av Jehovas vittnen fick möjlighet att sända dem sådant som de behövde, däribland mat och medicin. Omkring 4.800 vittnen bodde i flyktingläger i Zambias östligaste provins, nära gränsen till Malawi, och de fick stanna där till slutet av oktober.
De som besökte lägret blev mycket förvånade över den intensiva verksamhet som rådde där. En av dem sade: ”Överallt rådde det aktivitet. Somliga bröder markerade jordstycken, där nykomlingarna skulle bygga sina skjul, medan andra som redan blivit tilldelade jordlotter var flitigt sysselsatta med att bygga. I den del av lägret där man byggt färdigt var det rent och prydligt.”
Denne iakttagare lade också märke till många vittnen — män, kvinnor och äldre barn — som befann sig runt omkring i buschen och högg pålar och skar gräs till dessa skjul. Kvinnorna samlade svart jord till golven i skjulen.
Medan Jehovas vittnen lastade av hjälpsändningarna, tillfrågades den man, som av myndigheterna blivit satt till att övervaka lägret, vilket intryck han fått. Han sade: ”Jag är mycket förbryllad över de här människorna. De arbetar så hårt och behöver inte någon övervakning att tala om. Jag är säker på att om de här människorna fick ett jordstycke och uppmanades att odla det, skulle de kunna utföra ett ofantligt arbete.”
Det hårda arbetet och disciplinen var också uppenbara på den klinik som hade upprättats i lägret. Medicinsk personal bland vittnena vårdade där de sjuka i samarbete med tre sjukvårdare, som skickats av myndigheterna i Zambia. Man kunde lägga märke till att vittnena i lägret var ganska starka och verksamma, även om de flesta av dem var magra, därför att de fått vara utan mat i buschen under många dagar innan de nådde fram till Sinda Misale.
Ingen kompromiss trots lidande
Många rapporter lämnades i lägret i Sinda Misale, som handlade om de lidanden både vuxna vittnen och deras barn blivit utsatta för av representanter för Malawis kongressparti, av både ungdomar och polismän.
Den 28 september 1975 fördes till exempel sex vittnen, både män och kvinnor, till Chimutuavdelningen av Malawis kongressparti i Lilongweområdet. Man befallde dem att köpa partikort, men allesammans vägrade. Då band man dessa vittnen med rep och slog dem skoningslöst.
I byn Mkochi blev en äldre kvinna bland vittnena mycket svårt slagen av ungdomarna, därför att hon inte ville köpa något politiskt partikort. En av hennes tänder blev utslagen, och hon blev liggande medvetslös.
Ett annat äldre vittne från byn Mambala berättade att när hon den 26 augusti kom hem från Moçambique med sin havande dotter, krävde partifunktionärerna att de skulle köpa partikort. När de fann att de båda kvinnorna inte tänkte köpa korten, jagade de bort dem från byn. Det äldre vittnet och hennes havande dotter fick tillbringa nätterna utanför byn, under ett träd.
Några dagar senare var tiden inne för dottern att föda sitt barn. Modern frågade byborna om hon fick ta in sin dotter i ett av husen, så att hon kunde föda barnet där. Alla byborna vägrade. Byhövdingen förlöjligade henne och sade: ”Ropa till din Gud, Jehova, att han skickar ner en stege, så att du kan ta med dig din dotter till himmelen för att föda sitt barn där.”
Den unga kvinnan födde sitt barn under trädet, medan byborna stod runt omkring och såg på. Så snart barnet var fött, jagade byhövdingen och hans folk bort den till åren komna modern, så att hennes dotter och det nyfödda barnet blev ensamma kvar under trädet.
Många sådana redogörelser lämnades av flyktingarna i lägret i Sinda Misale. Men alla rapporterna visade att de förföljda förblev orubbliga. En iakttagare berättade: ”De hade hittills inte fått en enda rapport om kompromiss, trots alla dessa redogörelser för ondskefull förföljelse.”
Uthärdande under långvariga prövningar
En rapport kom från fyra manliga vittnen, som nyligen blivit frigivna ur fängelse i Malawi. De fyra männen och ännu ett vittne fick sitta i fängelse i ett år och fem månader, innan de ställdes inför rätta i juni 1974. Under hela denna tid blev de utsatta för olika former av tortyr, varvid man försökte få dem att avsvärja sig sin tro på Gud. De blev utsatta för svår och upprepad misshandel och långa förhör, som leddes av myndighetspersoner. Man uppmanade dem att ange namnen på medkristna, till exempel ansvariga tillsyningsmän. Men de förblev tysta och förrådde inte sina bröder.
Då fick fångvaktarna instruktioner att inte ge de fem vittnena någon mat på nio dagar. Man låste också in dem i ett mörkt rum, så att de varken fick se solen eller något ljus på nitton dagar. Sedan förflyttades de till en annan, mycket smutsig cell. En av männen dog till följd av denna vedervärdiga behandling, men han kompromissade inte. De fyra andra sade att de bad innerligt till Jehova och blev styrkta till att uthärda denna provsättning.
Vid ett tillfälle kom fångvaktarna till cellerna och hade med sig litet mat åt vittnena. Men de krävde att de skulle bedja högt innan de började äta. Eftersom Jehovas vittnen har för vana att frambära tack till Gud vid måltiderna, gjorde de detta. Men omedelbart efter bönen blev de allesammans anklagade för att ”understödja en olaglig sammanslutning”. Denna anklagelse gjordes på grundval av att den bedjande använde samma uttryck som Jehovas vittnen använder på andra håll, däribland Guds namn, Jehova.
I juni ställdes de inför rätta och blev dömda till mycket hårt straffarbete. Men när fängelseledningen såg att dessa vittnen utförde sitt hårda arbete mycket troget, blev de satta till att öva tillsyn över andra fångar. Fängelsepersonalen fick stor respekt för dessa vittnen.
Dessa fyra vittnen fick också frihet att tala om bibeln med andra fångar. Och fängelseledningen försåg gruppen med nitton biblar på cinyanjaspråket. Fängelsets föreståndare sade till vittnena: ”Vi vill att ni skall använda de här biblarna till att undervisa brottslingarna här i fängelset, så att också de kan bli bra människor, som ni själva.” Snart hade man satt i gång åtta bibelstudier, ett av dem med en fångvaktare!
I början av oktober 1975 blev så de fyra vittnena frigivna ur fängelset. De begav sig till Zambia, till lägret i Sinda Misale, där de berättade vad de varit med om. Under alla sina prövningar kände de att Jehovas uppehållande kraft var med dem.
De förblir ståndaktiga trots fortsatt förföljelse
I slutet av oktober ordnade Malawis regering med att dessa tusentals vittnen i lägret i Zambia skulle återföras till Malawi. Vittnena blev alltså ännu en gång utsatta för de sadistiska grymheter som praktiseras av Malawis kongressparti.
Men trots allt detta förblir Jehovas vittnen i Malawi ståndaktiga — män, kvinnor och till och med små barn. De har beslutat sig för att aldrig kompromissa i fråga om det som de vet är rätt, det som de vet är Guds vilja. De kommer inte att begå förräderi mot Gud genom att kompromissa i fråga om sin tro på honom.
I denna tid skrivs alltså i diktaturlandet Malawi ännu ett spännande kapitel om trosgärningar. Det kan inta sin plats vid sidan av berättelsen om många trogna människor i forna tider, som omnämns i Hebréerbrevets elfte kapitel i bibeln. Det sägs där att sådana män som Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel och andra ”genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet”. Det sägs också att ”andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse”, dvs. genom en kompromiss eller genom att avsäga sig sin tro på Jehova Gud.
I samma kapitel i Hebréerna berättas det också: ”Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse; de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring, höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade, dessa människor, som världen icke var värdig att hysa.” — Hebr. 11:32—38.
I Hebréerbrevet, Hebr. kapitel 12, vers 1, kallas dessa trogna människor ”en så stor hop av vittnen”. Denna ”stora hop av vittnen” inbegriper nu utan tvivel dessa kristna i landet Malawi, som visar prov på samma slags tro på Gud. Även om somliga kan komma att dö och många andra blir grymt misshandlade, har de trogna kristna i Malawi fattat det orubbliga beslutet att inte låta Satan, djävulen, och hans redskap här på jorden bryta ner deras tro. Och de finner tröst i den försäkran att även om de skulle behöva dö för att bevara sin ostrafflighet inför Gud, kan de få del av ”en så mycket bättre uppståndelse”, en uppståndelse med utsikt till evigt liv. — Hebr. 11:35.
Dessa kristna inser också att precis som Jehova tidigare tillåtit att hans folk blivit utsatt för förföljelse, såsom i Jobs fall, så tillåter han det också i våra dagar, till dess att han gör slut på Satans värld. Och även om provsättningen, liksom i Jobs fall, tycks bli långvarig, är Jehovas vittnen i Malawi förvissade om att slutresultatet, liksom i Jobs fall, skall bli fullständigt tillfredsställande och mer än väl ge kompensation för all skada som nu kan komma att tillfogas dem genom brutal förföljelse. — Job 1:9—12; 2:3—7; 42:12—17.
Guds domar mot denna sataniska tingens ordning skall nu inom kort verkställas. Han skall befria jorden från ondska och onda människor och därigenom bana väg för de rättfärdiga ”nya himlar och en ny jord”, som han har utlovat. (2 Petr. 3:13) Guds fiender och hans folks hårdnackade motståndare ”skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv”. — Matt. 25:44—46, NW.
Jehovas vittnen i Malawi, som får utstå fruktansvärd förföljelse enbart på grund av sin tro på Gud, äger Guds fasta försäkran om att de skall bli belönade med möjlighet till evigt liv i hans nya ordning. Därför kan de glädja sig i hoppet om att den ”beprövade beskaffenheten” hos deras tro — ”av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”. — 1 Petr. 1:6, 7, NW; Ps. 37:10, 11, 28, 29.