Vattnet du dricker

”DRICKSVATTEN”, skrev en gång Leonardo da Vinci, ”kan vara hälsobringande, ohälsosamt, laxerande, svavelhaltigt, sorgligt, bittert, rött, gult, grönt, svart, blått, oljigt, fett och tunt.”

Det vatten du dricker nu för tiden har förmodligen inte många av dessa egenskaper. Men till och med i vår tid sägs en halv milliard människor ständigt vara sjuka på grund av det vatten de dricker. Omkring tio millioner av dem dör varje år.

Också framskridna nationer, som är stolta över sitt ”riskfria” vatten, börjar nu få problem. Jordbruket och industrin i våra dagar förorenar dricksvattentäkterna med en ständigt växande rad kemiska ämnen, som är svåra att avlägsna och kan vara hälsovådliga. ”Det verkar som om allt, som gör livet lättare, gör vattnet smutsigare”, framhöll en expert vid de överläggningar som Förenta staternas senat höll beträffande detta problem.

Livet beror av det

Trots dessa problem förblir vatten ett av de mest häpnadsväckande och oumbärliga ämnen som finns. Själva livets existens på jorden är beroende av det. Vatten är faktiskt huvudingrediensen i de flesta levande organismer. Människokroppen har beskrivits som en ”veritabel vandrande säck med vanskligt förvarade vätskor”. Vatten svarar för omkring två tredjedelar av människans kroppsvikt, och hela tre fjärdedelar av hjärnan och musklerna består av vatten.

Av detta framgår att livet fungerar bäst inom det smala temperaturområde där vatten uppträder i vätskeform. En sådan miljö, där liv kan existera, sägs vara praktiskt taget obefintlig på andra håll i universum. Vetenskapsmännen spekulerar visserligen att det kan finnas millioner planeter i universum, men boken Water: The Web of Life påpekar:

”När vi lär känna mer om hur ovanliga förhållandena på jorden egentligen är, ... undrar vi om vi ens bland millioner planeter skulle kunna finna en motsvarighet till jorden. ... Det krävs uppenbarligen en mycket speciell kedja av händelser för att det skall uppstå en planet med flytande vatten på ytan.”

Vad vattnet gör för att vidmakthålla människokroppens liv visar vilket märkligt ämne det i själva verket är.

Vatten i verksamhet inom dig

Blodet jämställs ofta med varelsernas själva liv, såsom i ordet livsblod. Mycket passande består blod av mer än fyra femtedelar vatten. Vattnets säregna egenskaper gör det idealiskt lämpat för att utgöra huvudbeståndsdelen i denna livgivande vätska. Vatten kan till exempel lösa fler ämnen än någon annan vätska. Det har också den unika förmågan att kunna passera fram och tillbaka genom kroppens cellväggar och föra med sig de kemiska ämnen som livet är beroende av. Samtidigt tjänar det som det medium, i vilket komplicerade kemiska reaktioner äger rum inuti cellerna.

Dessa reaktioner ”förbränner” som bränsle den mat du äter och alstrar värme, precis som en bilmotor när den förbränner sitt bränsle. Men hur kan då kroppen ständigt bevara sin temperatur vid 37 grader Celsius? Tack vare vattnet! Om vattnet i kroppen vore en annan vätska — till exempel kvicksilver — skulle värmen från cellerna höja kroppstemperaturen mer än trettio gånger så snabbt som den nu gör! Det beror på att vatten kräver mycket mer värme för att förändra sin temperatur än de flesta andra ämnen behöver.

Men vatten tjänar också på andra sätt till att bevara din kroppstemperatur. Genom att vattnet snabbt cirkulerar i blodomloppet hålls värmen relativt jämn över hela kroppen, och på så sätt förs överskottsvärme snabbt till huden för att därifrån stråla ut i luften. Å andra sidan förmedlas den värme som finns upplagrad i kroppens vatten till extremiteterna, när man fryser.

Inte ens med hjälp av detta märkliga system brukar kroppen snabbt nog kunna göra sig av med den värme den alstrar. Här kommer en annan häpnadsväckande egenskap hos vattnet in i bilden — avdunstningen. Hur är denna till hjälp?

Jo, när vatten avdunstar, absorberar det omkring 540 gånger så mycket värme som när dess temperatur stiger en grad! Man känner denna kylande effekt, när en vind får fuktigheten på huden att snabbt avdunsta. Eftersom omkring en liter av kroppens vatten i normala fall avdunstar varje dag genom huden och lungorna (i samband med andningen), utan att du lägger märke till det, frigörs regelbundet mycket överskottsvärme på detta sätt.

Men en varm dag, eller när du utför mera kroppsrörelser än vanligt, avsöndrar svettkörtlarna mera vatten, kanske åtskilliga liter på en dag. All svett som avdunstar från huden, i stället för att droppa av, för med sig stora mängder värme — i sanning ett häpnadsväckande kylsystem!

Ditt behov av vatten

Eftersom vatten är så viktigt för vår tillvaro, måste vi hålla kroppen väl försörjd med den varan. Även om man kan överleva ända till åttio dagar utan mat, är det få som kan klara sig längre än omkring tio dagar utan vatten. Redan vid en obetydlig minskning av kroppens vattenhalt blir man genast törstig. En vattenbrist på 1 eller 2 procent kan vara obehaglig eller smärtsam. Bara 5 procents brist får huden att skrumpna och munnen och tungan att torka, och man börjar få hallucinationer. En 15-procentig förlust är vanligen dödsbringande.

Kroppen förlorar ständigt vatten. Förutom den liter vatten, som vanligen går förlorad genom huden och andningen, kan ytterligare en och en halv liter eller mer utsöndras genom njurarna och tarmkanalen. Det vatten, som går förlorat genom svettning och även genom tårar, måste läggas till de normala två och en halv till tre liter vatten, som varje dag måste ersättas för att kroppens vätskebalans skall upprätthållas.

Betyder detta att man måste dricka tre liter vatten varje dag? Bara om man svettas kraftigt. Omkring en tredjedel av det vatten man behöver kommer i själva verket från den ”fasta” föda man äter, vilken ofta mestadels består av vatten. Till och med bröd innehåller en tredjedel vatten. Kroppens celler framställer nära en halv liter vatten (H₂O) på kemisk väg, när de använder syre (O) till att förbränna väte (H) i födan.

Du kanske därför bara behöver dricka fem eller sex glas vätska, till exempel mjölk, kaffe, saft eller vatten varje dag. Men trots att vatten tillhör de mest ymnigt förekommande ämnena på jorden, är det ändå ett stort företag att åstadkomma tillräckliga mängder drickbart vatten. Eftersom vatten kan lösa så många olika ämnen, kan man inte alltid utan risk dricka det utan att först rena det.

Hur man gör vattnet drickbart

Dricksvatten kan sällan kallas ”rent” i kemisk mening, för det finns nästan alltid en del gaser och mineralämnen upplösta i det. För att vattnet skall bli ”drickbart”, eller skall kunna drickas utan risk och smaka gott, krävs det inte att man avlägsnar alla orenheter. Några av de grundämnen, som människan behöver och som får vattnet att smaka gott, finns ofta redan från början i gott dricksvatten.

Färskt grundvatten, som hämtas ur källor och brunnar, kan man ofta — men inte alltid — utan risk dricka, på grund av den filtrering och rening som äger rum, när vattnet sjunker ner genom olika lager av jord och porösa bergarter. Också färskt ytvatten har självrenande egenskaper. Rinnande vatten upplöser tillförda avfallsämnen och späder ut dem till ofarliga koncentrationer, och de tyngre partiklarna sjunker till botten. Vind och virvelrörelser åstadkommer att rinnande vatten luftas och får det att avge icke önskvärda avfallsgaser och absorbera syre.

Det syre som är löst i vattnet är viktigt för den häpnadsväckande nedbrytningsprocess som steg för steg äger rum i både rinnande och stillastående vatten. Syret kan direkt oxidera eller ”förbränna” avfallsämnena och på detta sätt neutralisera dem, men oftare hjälper det bakterier att bryta ner avfallsämnena till oskadliga rester.

Allteftersom processen fortskrider, konsumerar små levande organismer bakterierna och renar vattnet ytterligare. Solljuset kan då lättare tränga ner och befrämja grönalgernas tillväxt, vilka i sin tur konsumerar vissa förorenande ämnen och samtidigt avger stora mängder syre. Små vattenorganismer lever på algerna och fullbordar ”nedbrytningskedjan”. Sötvatten renar så småningom sig självt på detta sätt.

Men till och med detta häpnadsväckande system kan drabbas av matsmältningsrubbningar, precis som du gör, när du äter för mycket av sådant du inte tål. Regnvatten som rinner av från åkrar innehåller ofta rester av kemiska gödselmedel och biocider. Många nya industriella avfallsprodukter finner också vägen till våra vattentäkter och proppar dem fulla med så stora mängder av olika kemikalier att naturens reningssystem inte kan klara situationen. Till följd av detta, heter det i publikationen Preventive Medicine and Public Health, har självrening blivit ”på sin höjd en halvsanning, som förr alltför ofta använts för att rättfärdiga att man godtar vatten, som inte kan betraktas som riskfria”. Nu för tiden renar nästan alla samhällen i de framåtskridna nationerna sitt vatten på ett eller annat sätt innan man använder det.

De metoder man härvid använder är ofta en efterbildning av vattnets rening i naturen. Luftning är vanligen första steget i en typisk reningsprocess. Man låter vattnet spruta i fina strålar eller kaskader eller låter luft bubbla genom det, så att det absorberar så mycket renande syre som möjligt. Sedan tillsätter man vissa kemikalier, som får orenheter och bakterier att klumpa samman i ”flockar”. Denna koaguleringsprocess påverkar det naturliga avsättningsförloppet, vilket fullbordas under sedimenteringen. Därefter kommer filtrering, vanligen genom sandfilter, för att avlägsna de återstående flockarna och de flesta andra orenheter. Desinficeringen tar slutligen död på de flesta kvarvarande levande organismer, vanligen med hjälp av klor.

Vattenreningsproblem

Du kanske menar att den här beskrivna processen skulle vara grundlig nog för att avlägsna allt farligt ur det vatten du dricker. Men Förenta staternas miljövårdsbyrå har nyligen gjort prov, som visar att små mängder av olika kemiska föreningar i vissa städer blir kvar i dricksvattnet, ända tills det kommer fram till kranarna. Man känner till att några av dessa föreningar framkallar cancer. Det ironiska i situationen är att flera av dessa ämnen sägs vara föreningar av just den klor som tillsätts för att göra vattnet riskfritt!

Somliga läkare lägger till och med fram bevismaterial för att klor kan bidra till att utlösa avlagring av kolesterol i människans blodkärl, vilket sägs vålla hjärtinfarkt och slaganfall. Medicine doktor Joseph M. Price försäkrar i sin bok Coronaries/Cholesterol/Chlorine (Kranskärl/kolesterol/klor) att det är ”en av de största paradoxerna i historien” att en hälsovårdande åtgärd, som har räddat så många liv, ”också, utan att man misstänkt något, bär skulden för många av människans kroniska sjukdomar under senare delen av livet”.

Även om dessa rön inte fått stå oemotsagda, föredrar ändå hundratals städer i Europa, Sovjet, Canada och Japan alternativa metoder för att desinficera vattnet. Nizza i Frankrike har till exempel i mer än sextio år använt ozon i stället för klor; Paris har gjort likadant sedan år 1968. Ozon är en instabil form av syre, som reagerar mycket häftigt med vatten och snabbt oxiderar orenheter utan att kvarlämna någon återstod av ozon.

Andra förespråkar aktivt kol i stället för eller som tillägg till konventionell sand i filter. Aktivt kol har en säregen kemisk ”klibbighet”, som ”adsorberar” orenheter. Ett enda kilo aktivt kol sägs ha en yta av mer än 800.000 kvadratmeter, där orenheter kan fastna. Många miljövårdare i Förenta staterna gör nu allt starkare ansträngningar för att genomdriva att man antar sådana alternativ.

Vatten som medicin

Bör medborgarna utsättas för massterapi genom det vatten de dricker? Denna stridsfråga vållar fortfarande bitterhet hos fluorideringens motståndare, trots att nästan hälften av Förenta staternas befolkning numera dricker fluoriderat vatten. Barn som dricker fluoriderat vatten sägs få endast hälften till en tredjedel så många hål i tänderna som andra barn.

Men motståndarna framhåller att större delen av folket inte får något gagn av detta, eftersom man har fastställt att endast de unga har nytta av fluorideringen. De hävdar vidare att eftersom somliga dricker mer vatten än andra, löper de större risk att drabbas av eventuella skadeverkningar, som påstås inbegripa mongolism, cancer och förkortad livslängd. Även om de flesta medicinska experter kritiserar dessa anklagelser, förfäktar fluorideringens motståndare att var och en bör ha frihet att välja.

Somliga har för att vara på den säkra sidan börjat köpa buteljerat vatten. Nyligen företagna undersökningar tyder emellertid på att man inte utan vidare kan ta för givet att man undgår alla risker genom att dricka buteljerat vatten. En läkare skriver i Cardiovascular Review, en årsskrift till Medical World News, och föreslår att man skall koka dricksvattnet för att driva ut all fri klorgas. Men det är inte säkert att kokningen avlägsnar andra skadliga föreningar.

En balanserad syn på saken

Det är alltså förståndigt att ha en balanserad syn på det vatten vi dricker. Vad vi kan göra för att förvissa oss om dess renhet är begränsat. Den luft vi andas är i vissa områden så förorenad att den förkortar människans livslängd, men det är opraktiskt att bära gasmask.

Vi bör alltså inte låta sådana situationer förvränga vår syn på livet, utan bör betrakta dem som bevis för att människors system misslyckas, när de inte verkar i harmoni med jordens underbara naturliga system. Men samtidigt kan vi vara förvissade om att Han som utformat dessa system i naturen snart kommer att se till att de fungerar i enlighet med hans uppsåt, då han fördärvar ”dem som fördärva jorden” och dess vatten. — Upp. 11:18.

Då kommer jordens vatten att uppehålla livet utan att någonsin vålla smärta, sjukdom eller död. Guds föranstaltning för evigt liv på jorden vid den tiden omtalas mycket passande såsom en ”flod med livets vatten, klar som kristall”. ”Må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar ta livets vatten för intet.” — Upp. 21:1—5; 22:1, 17, NW.