Vad har hänt med Rehn?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

MIN sista simtur i Rhenfloden var år 1949. Det tog en lång stund att tvätta bort smutsen från kroppen sedan jag kommit upp ur vattnet. Under de tjugosju år som gått sedan dess har jag ofta stått på stränderna till denna stora flod och tänkt tillbaka på min barndom för länge sedan, då Rhens vatten var rent och barnen lekte på dess stränder på sommarlovet.

Men så är det inte längre. Nu för tiden kallas Rhen ibland ”Europas avloppsdike”. Enligt vad jag minns började tendensen att förorena floden komma till synes på 1930-talet. Industrialiseringen i Tyskland började då göra snabba framsteg. De flesta tyskar har väl haft en viss nytta av industrin, men den har haft sorgliga verkningar på Rhen och andra vattendrag.

Ett naturligt kretslopp fördärvas

Vad bär skulden för denna situation? De fysiska orsakerna är i grund och botten enkla. Under normala omständigheter gör ett förunderligt naturligt kretslopp att en flod renar sig själv. Kretsloppet börjar när aeroba bakterier i vattnet med hjälp av syre bryter ner organiska avfallsämnen till kemiska föreningar, som tjänar som näringsämnen för alger. Små djur som kallas zooplankton äter algerna. Småfisk äter zooplankton, och sedan blir småfisken uppäten av stora fiskar. När de stora fiskarna dör, sätter aeroba bakterier i gång kretsloppet på nytt. Denna process verkar både på naturliga avfallsämnen, till exempel döda fiskar, och på mycket av det som människan släpper ut i vattnet.

Men vad händer egentligen när industrier släpper ut stora mängder avfall i en flod? Detta får de aeroba bakterierna att arbeta extra hårt för att kunna bryta ner avfallet till antingen näringsämnen eller andra ämnen som är oskadliga för livsformerna i vattnet. På grund av den extra bördan förbrukar dessa bakterier mer syre än som återvänder till floden på naturlig väg. Dessutom är tiotusentals ton av de föroreningar, som varje dag släpps ut i Rhen, kemikalier som bakterierna inte kan bryta ner. På grund av dessa faktorer bryter det självrenande kretsloppet samman. Vattnet blir undan för undan smutsigare, och djur och växter dör.

Detta har sorgligt nog varit Rhens öde i mer än fyra decennier. Europas största kemiska fabrik ligger till exempel i Ludwigshafen vid Rhen. Enligt egen utsago släppte denna fabrik under 1973 ut omkring 240 millioner kubikmeter kloakvatten. Nu har mängden ökat till nära 255 millioner kubikmeter. Varje dag för Rhenfloden ut i havet tre ton arsenik, 450 kilo kvicksilver, 60.000 ton salter från kaligruvor och stora mängder av andra giftiga ämnen.

Några reningsförsök

Det råder mycket stort behov av att motverka föroreningen av Rhen. Nära 20 millioner människor får sitt dricksvatten från denna flod (sedan vattnet filtrerats), och industrin tar ytterligare omkring 15 milliarder kubikmeter vatten direkt från Rhen varje år. Finns det något sätt att göra vattnet renare?

Man har fått en del goda resultat med avloppsreningsverk. I dessa behandlas avfallsämnena innan de släpps ut i floden. En metod går ut på att avloppsvattnet leds genom ”sandfångare”, där tungt oorganiskt material, till exempel sand och grus, faller till botten.

Avloppsvattnet fortsätter sedan till en stor så kallad förluftningsbassäng, i vilken luft blåses in. Därigenom kan de aeroba bakterierna frodas där. Blandningen förs därefter till en luftningsbassäng, där mera komprimerad luft pumpas in. Nu tillfogar man också ”aktivt slam”, som är en fast återstod från tidigare behandlat avloppsvatten. Denna substans innehåller ytterligare stora mängder aeroba bakterier, som bryter ner de fasta ämnen som är uppslammade i avloppsvattnet.

I nästa etapp går blandningen till en klarbassäng, där de nedbrutna fasta ämnena sjunker till botten. Dessa fasta ämnen, som innehåller stora mängder aeroba bakterier, utgör det så kallade aktiva slammet. Detta avlägsnas från klarbassängens botten. Den vätska som rinner ut ur denna bassäng behandlas sedan kemiskt för att befrias från eventuella farliga bakterier. Därefter kan den släppas tillbaka ut i floden utan att vålla förorening. Som ovan nämnts tar man en del av det aktiva slam som avlägsnas från klarbassängen och tillför detta så kallade återgångsslam till luftningsbassängen för att påskynda nedbrytningen av nya portioner avloppsvatten.

Vid en annan process for avloppsrening använder man ”biologiska filter”. Avloppsvattnet strilas då över ett filter bestående av makadam eller slagg. Detta filter fungerar inte som sil. Det har i stället stor yta där aeroba bakterier kan frodas. När avloppsvattnet rinner över filtret bryter bakterierna ner de organiska avfallsämnena.

Vad som hindrar framstegen

Ingen förväntar att dessa metoder för avloppsrening skall återställa Rhen till dess ursprungliga tillstånd. Att rena avloppsvattnet hundraprocentigt är alltför dyrt för att alls tas i övervägande. Ett avloppsreningsverk vid de kemiska fabrikerna i Ludwigshafen renar därför avloppsvattnet endast delvis. Men ändå kostade det 450 millioner mark att bygga detta reningsverk.a Det kräver ytterligare 70 millioner mark om året för underhåll och konsumerar lika mycket energi som en stad med 50.000 invånare.

Överskottsslammet kan tjäna ett nyttigt ändamål som gödselmedel, men det medför ytterligare kostnader att göra sig av med det på annat sätt. Med tanke på de stora kostnaderna är det nog inte många som förordar höggradig avloppsrening.

Och hur skall man göra sig av med tiotusentals ton kemiskt avfall varje dag, som inte kan brytas ner biologiskt? Vissa tvättmedel är särskilt besvärliga. De orsakar stora berg av skum, som ligger på vattenytan under lång tid. Och även om skummet så småningom försvinner, finns tvättmedlen kvar som giftiga föroreningar. Olja är också mycket besvärlig. När den väl kommit ut i en vattensamling är den svår att avlägsna. Ibland sipprar den ner i dricksvattnet och gör det obrukbart.

På grund av de stora kostnaderna och andra problem anser många att den bästa metoden att minska Rhens förorening är att minska mängden föroreningar som släpps ut i floden. Men det finns föga hopp om några större framsteg i den riktningen. Varför det? Därför att det skulle kräva att många sänkte sin levnadsstandard. Tyvärr är det nog så att de flesta hellre väljer förorenat vatten än att avstå från de moderna bekvämligheter som industrin tillhandahåller. Dessutom kommer de affärsmän, som betraktar de kommersiella vinstintressena som det viktigaste i livet, med säkerhet att motarbeta ansträngningarna att minska industrins produktion.

Föroreningen av Rhen är bara ännu ett bevis på människans själviskhet och girighet. Lösningen på detta och andra svåra problem i världen kan endast komma genom den allsmäktige Gudens ingripande, när han fördärvar dem som fördärvar jorden. — Upp. 11:18.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

NEDERLÄNDERNA

BELGIEN

VÄSTTYSKLAND

Rhen

SCHWEIZ

FRANKRIKE

ITALIEN