Säkerhetsanvisningar för träslöjd som hobby
UNDER loppet av de få minuter det kommer att ta dig att läsa denna artikel kommer tusentals ton underbart byggnadsmaterial att ha blivit till på jorden. Fastän det har mycket stor styrka, har det vanligtvis mycket låg vikt. Det är ekonomiskt att köpa. Det är lättåtkomligt för nästan alla jordens folk. Dess utseende har en fulländad skönhet. Ja, jordens skogar förser oss oupphörligt med ett aldrig sinande förråd av användbart trä.
På vilket sätt kunde ett sådant starkt, lätt, ekonomiskt, lättåtkomligt och vackert material någonsin bli till? Det var en produkt av vår Skapare. Trä skapades verkligen för människans skull, för att hon skulle göra bruk av det. Kan du i ditt sinne föreställa dig de vackra färgerna och ådringen i valnötsträ, mahogny, ek eller lönn? Eller kan du känna doften av nyavverkad tall eller välluktande ceder? Trä och förmågan att bearbeta det är sannerligen gåvor från en kärleksfull Skapare.
Träslöjd i forna tider
Både profana och bibliska berättelser omnämner träslöjd på ett tidigt stadium i mänsklighetens historia. Många sågar, som användes i forna tider, har blivit funna. Somliga tillverkades av sten, andra av järn. En av de äldsta sågarna av sten upptäcktes i det kaldeiska Ur i Mesopotamien. Dessa tidiga sågar tillverkades av obsidian, ett vulkaniskt glas, och är bara omkring fem centimeter långa. Man tror att de tillverkades av sumererna, som bodde i södra Mesopotamien, redan före Abrahams tid.
En av de äldsta sågarna av järn fann man vid Nimrud, i närheten av Nineve. Till utseendet liknar den i hög grad sågar som används nu för tiden. Det kan ha funnits många sågar av järn, men eftersom järn snabbt oxiderar, är det bara ett fåtal som överlevt tidens angrepp. Bilder av sågar finns på egyptiska monument, och man har också funnit sågar av brons och raspar från det forntida Egypten. De är karakteristiska på så sätt att tänderna är riktade bakåt i motsats till nutida sågar i västvärlden. Det är intressant att lägga märke till att många orientaliska länder ännu i dag använder sågar med bakåtriktade tänder.
I Andra Moseboken 35:33 säger bibeln att Guds ande bistod Besalel med slöjdskicklighet ”till att snida i trä, korteligen, till att utföra alla slags konstarbeten”. Det skulle säkert vara intressant att se några av hans träarbeten. Och utan tvivel skulle vi också tycka att det vore intressant att se några av de arbeten som utfördes av Jesus från Nasaret, som en gång i tiden arbetade med trämaterial. (Mark. 6:3) Detta är nu inte möjligt, men däremot finns det i många museer nu för tiden möbler som är hundratals år gamla. Har du sett några av dessa vackra arbeten? De utgör ett vittnesbörd om det förhållandet att träslöjd har haft mycket stor utbredning under mänsklighetens historia.
Träslöjd har fortfarande stor utbredning i vår tid. Du kanske själv planerar att tillverka något av trä. Om det är så, kommer du då att använda handverktyg eller elektriska verktyg? Vilka principer bör du tänka på för att utföra arbetet på ett säkert sätt?
Några enkla säkerhetsdetaljer
Enkla, ej eldrivna handverktyg kan tyckas ganska säkra. Även sådana vanliga verktyg som handknivar, stämjärn, handsågar och hammare kan emellertid användas på ett riskabelt sätt. Ett exempel på detta är den unge träslöjdare som försökte få loss ett träskaft från ett verktyg och högg in klorna på sin hammare i träet. När detta ändå inte ville spricka, tog han en annan hammare och drev in den första hammaren ännu längre i träet genom att slå på dess slagyta. Vad blev resultatet? En ljudlig knall, en häftig smärta i näsan och en hel del blodflöde. Genom att slå den ena hammarens slag (hammarhuvud) mot det andra hade han åstadkommit en ”stålexplosion”, och en stålflisa träffade honom i näsan, omkring två centimeter vid sidan av ögat, precis som om den avfyrats med ett skjutvapen.
Iaktta därför följande säkerhetsföreskrifter: Slagytorna på stålhammare bör aldrig slås mot varandra. Bär dessutom skyddsglasögon, när du slår i härdade spikar i betong.
En annan ung man skadade sig i ögat, när han arbetade i ett trångt utrymme med en lång, smal skruvmejsel. Därför bör du iaktta försiktighet och hålla ansiktet på ett betryggande avstånd från de redskap du arbetar med.
När man använder skarpa eggverktyg, som till exempel stämjärn eller handknivar, är huvudregeln att man alltid skär i riktning från sig själv. Det är inte lätt att komma ihåg denna regel, när man går upp i sitt arbete med att skära till ett trästycke, men om man följer den kan man undvika många allvarliga olyckor.
Detta kan belysas med följande exempel: En spackel verkar kanske inte särskilt farlig. Ändå var det nära att en arbetare för alltid förlorade funktionsförmågan i en del av handen, då han använde en sådan. Han tryckte på med kraft, när spackeln slant och skar så djupt in i hans andra hand att senor skars av. En träkloss kan spännas fast på en arbetsbänk och användas som en ”stopp” för att förhindra trämaterialet man arbetar med att förflytta sig, när man använder stämjärn eller knivar. Man kan också hålla träet i handen, men då bör skärhanden alltid befinna sig längst ut från kroppen, medan man skär enbart i riktning från sig själv.
När du använder en bågfil för att såga i metall, är det bäst att använda en sådan som har ett handtag som helt inramar handen. Om bladet går sönder, är din hand mera skyddad än då du använder en typ med öppet pistolgrepp. När du köper sågar, skruvmejslar, tänger, hammare och andra verktyg för hobbybruk, är det mycket bättre att köpa sådana som är av hög kvalitet. Det är inte bara så att de är effektivare och i längden billigare, utan de är också säkrare, vilket är av allra största betydelse.
Säkerheten vid bruk av elektriska verktyg
Elektriska verktyg avsedda för träslöjd används ofta. Det är mycket viktigt att använda eftertanke och att iaktta stor försiktighet, när man använder sådana, eftersom de kan orsaka allvarliga skador.
Det elektriska verktyg som kanske är det vanligaste, förutom borrmaskiner, är den elektriska handsågen. Ett bra skriftställe, som du kan sätta upp i din verkstad, är Predikaren 10:10. Det lyder: ”Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.” Särskilt när det gäller en elektrisk handsåg, måste klingan hållas vass för att gå lätt och säkert. Maskinen är mycket farlig om klingan blir slö, och i stället för att kapa träfibrerna vill klingan gå ovanpå dem och fungera som ett hjul, som kastar sågen mot dig med mycket stor hastighet.
Om man spänner fast en riktbräda (en rak, tunn bräda) parallellt med den linje där man önskar såga och sedan låter den elektriska sågens stödplatta glida längs denna riktbräda, kan man utföra sågningen på ett säkert sätt, eftersom detta förhindrar sågen att nypa fast. När sågen nyper fast, vill den ge sig i väg i riktning mot dig, vilket kallas ”bakkast”. I allmänhet är det bra att hålla båda händerna på sågen. Placera det stycke du skall såga i ett fast och säkert läge och ha alltid gott fotfäste. Den som arbetar med en elektrisk handsåg bör alltid ha en sådan arbetsställning att han kan behålla kontrollen över sågen, om den gör ett kast. En förutsättning för ett säkert handhavande av elektriska handsågar är: Tänk alltid i förväg över vad som skulle kunna hända, innan något inträffar.
Ibland kommer en större träslöjdmaskin, som till exempel en bänkcirkelsåg (bordsåg), till användning. Denna fina maskin kan såga stora mängder på ett säkert och snabbt sätt. Bland de stora träslöjdmaskinerna är det inte den som åstadkommer de värsta skadorna, men olyckor inträffar oftast i samband med denna maskin. Även i detta fall är det en mycket viktig säkerhetsåtgärd att se till att klingan är vass. De få minuter det tar att slipa den är väl använd tid. På de flesta håll i världen krävs det att maskiner av detta slag skall ha en skyddskåpa över klingan. Detta bidrar mycket till säkerheten.
En grundläggande regel man bör hålla i minnet, när man arbetar med en bänkcirkelsåg, är att ständigt ge akt på var man håller händerna, när maskinen är i gång. Förvissa dig om att golvet är rent, så att du inte halkar. Den största faran vid användningen av en bänkcirkelsåg är ”kasten”. Med detta i åtanke bör du aldrig hålla händerna på ett sätt så att de kan dras in i klingan, om trästycket gör ett kast mot dig. Detta innebär att du inte får placera händerna på den del av sågbordet som befinner sig på bortre sidan av klingan i förhållande till dig själv (sågens baksida). Sågklingan bör ställas in ungefär 6 millimeter ovanför det material du skall såga i. Om du ställer in klingan så lågt, minskas riskerna för skador betydligt.
Med ”ådringen” avses fibrerna i träet, vilka kan beskrivas som långa och tunna och vanligtvis löper i brädans längdriktning. Att ”klyva” en bräda innebär att man sågar den i samma riktning som ådringen eller fibrerna. Att ”kapa” innebär att man sågar tvärs över fibrerna eller ådringen. Vid klyvning (brädan sågas i längdriktningen) bör du hålla ögonen så att du kan se händerna, klingan (täckt av skyddskåpan) och anhållet (stödet), när du matar fram materialet i sågen. (Anhållet är ett inställbart rakt metallstycke mot vilket man låter träet löpa vid frammatningen. Detta kallas klyvanhåll eller parallellanslag. Ett annat stöd, som kallas kapanhåll eller vinkelanslag, vilket kan flyttas längs ett styrspår i sågbordet, används vid kapning.)
När du matar fram trästycket genom sågen, är det viktigt att inte bara iaktta händerna och klingan, utan att framför allt ha blicken på klyvanhållet. Om du ser till att trästycket inte drar sig bort från anhållet, skyddar du dig mot kast. Somliga har för vana att såga ”på fri hand”. I sådana fall använder dessa personer varken klyvanhållet eller kapanhållet som stöd, utan låter trästycket vila på bordet och matar det in i klingan, medan enbart händerna används till att hålla fast det. Tillåt dig aldrig att falla för frestelsen att göra så. Kast inträffar mycket ofta vid sågning av detta slag. I stället för att försöka utföra frihandssågning med en bänkcirkelsåg bör du använda en bandsåg eller en elektrisk figursåg, när du sågar. De få sekunder man vinner vid frihandssågning är inte värda den tid som går förlorad och de skador man ådrar sig, om en olycka inträffar. Använd inte heller kapanhållet och klyvanhållet samtidigt, eftersom trä kan fastna mellan dem. Du bör använda antingen det ena eller det andra, men du bör inte såga något material med en bänkcirkelsåg utan att använda ett anhåll som stöd.
Om du måste göra ett litet skär, som kräver att du avlägsnar bänkcirkelsågens skyddskåpa, vad bör du då göra? Använd en påtryckarlist av trä (försedd med handtag godkänt av yrkesinspektionen), så att din hand inte behöver komma i närheten av klingan.
Ytterligare en god tanke med avseende på säkerheten: Använd inte elektriska höghastighetsverktyg om du är mycket uttröttad. De flesta olyckor inträffar sent på dagen, när arbetare är trötta. Ge aldrig efter för frestelsen att jäkta, när du använder maskiner.
Dessutom bör du inte heller ge dig på att såga bräder som är mycket skeva eller vinda på en bänkcirkelsåg, eftersom de nästan alltid nyper fast och ger upphov till kast. De bör först hyvlas jämna på en rikthyvelmaskin. Det är en mycket god vana att aldrig stå med ansiktet direkt i linje med den roterande sågklingan. Om en kvist kommer flygande ur virket, kan den slungas mot dig med en hastighet av mer än 160 kilometer i timmen! Stå något till höger eller till vänster om sågklingans rotationslinje. Det är också en mycket god idé att bära skyddsglasögon.
Andra lämpliga säkerhetsanvisningar
Här kommer ytterligare några synpunkter på säkerheten i hobbyverkstaden. När du använder elektriska handborrmaskiner, måste du se till att du inte står i vatten, såvida du inte bär gummihandskar och gummistövlar som inte läcker. I annat fall kan du dödas, om det blir kortslutning i ledningarna. Om du använder en pelarborrmaskin, spänn då fast det material som du skall borra i eller spänn fast en stoppkloss som skydd. Detta förhindrar att borrmaskinen rycker stycket ur handen på dig och du träffas av detta. Använd aldrig en elektrisk slipmaskin utan att bära ansiktsskydd eller skyddsglasögon. Mer än en arbetare har råkat ut för en bestående ögonskada, när en liten metallflisa flugit upp och trängt in i ögat på honom. Slipskivan kan också brista och flyga upp i ansiktet på dig.
Kvinnor använder vanligtvis inte elektriska träslöjdsverktyg för hobbybruk. Ibland använder emellertid också kvinnor elektriska verktyg, och när de gör detta bör de iaktta dessa säkerhetsföreskrifter.
Fäder bör ge sina söner god övning i förmågan att använda handverktyg och elektriska verktyg på ett säkert sätt. Undervisningen i skolslöjden är också mycket bra och likaså studier på egen hand med hjälp av olika slag av fina handböcker, som behandlar säkerheten i samband med träslöjd.
För den som tycker om att arbeta med trä är det viktigt att tillägna sig goda vanor, när det gäller att använda verktyg. Vid något tillfälle kan det hända att hans tankar vandrar i väg för ett ögonblick, medan han arbetar. Utan att han då tänker på det kommer hans goda arbetsvanor att ”stå honom bi”, och han utför automatiskt handgreppen på ett riskfritt sätt och placerar aldrig handen på fel plats. Prägla därför in säkra arbetsvanor i sinnet. Var alltid inriktad på att följa dem, så kommer de att bereda dig nöje, när du ägnar dig åt träslöjd som hobby.
Möjligheterna att tillverka föremål av trä, både nu och i framtiden, är tilltalande. Men låt oss förvissa oss om att vi iakttar säkerhetsföreskrifterna vid sådant arbete. I själva verket är det så att säkra arbetsvanor är förbundna med tillbörlig respekt för Gud. Om vi saknar tillfredsställande insikt i det vi sysslar med och är vårdslösa, visar vi inte uppskattning för det liv som Gud skänkt oss. Hur stor betydelse har det då inte att vi använder de bästa och säkraste metoderna när vi ägnar oss åt träslöjd! Detta ådagalägger respekt för Gud, Skaparen, och det kommer att vara till vårt eget bästa.