Vad kan man göra åt grå starr?

DET händer mer än en million människor varje år. Problemet drabbar dubbelt så många kvinnor som män. Det inträffar vanligen i sextioårsåldern men kan uppträda vid vilken ålder som helst, till och med före födelsen. Vad är det egentligen vi talar om?

Förlust av synen till följd av grå starr. Du har säkert ofta hört talas om grå starr, men vet du egentligen vad det är? Vad kan man göra för att återställa synen, när grå starr börjat utveckla sig? Låt oss börja med att ta en närmare titt på ögat.

Ögat är en komplicerad, tredimensionell färgbildskamera som registrerar rörliga bilder. Det har formen av ett klot och är till större delen fyllt av en geléliknande, genomskinlig substans som kallas glaskroppen. Runt denna halvflytande substans finns en ”hud” som består av tre lager. Det yttersta lagret kallas senhinnan, det mellersta är åderhinnan, och innersta lagret är näthinnan. Men inget av dessa tre lager omger hela ögongloben. De lämnar allesammans ett område öppet längst fram.

Längst fram i ögat övergår senhinnan i en konvex genomskinlig vävnad som kallas hornhinnan. Den har formen av en liten skål längst fram i ögat med bottnen utåt. Bakom hornhinnan sitter regnbågshinnan, en tunn cirkelformig ridå av muskelvävnad som utgör den färgade delen av ögat. Regnbågshinnan har ett hål i mitten som kallas pupillen. Två grupper av muskler i regnbågshinnan kan ändra pupillens storlek och reglera den mängd ljus som kommer in i ögat. Utrymmet mellan hornhinnan och regnbågshinnan fylls av en klar vätska som kallas kammarvattnet.

Har du tänkt på att det i själva verket inte är ögonen som ”ser”? De bryter bara samman de ljusstrålar som synnerven (som börjar längst bak i ögongloben) förmedlar till syncentrum i hjärnan. För att möjliggöra detta har ögat en annan viktig del.

Alldeles bakom regnbågshinnan finns en genomskinlig lins, som är ungefär så stor som en aspirintablett. Linsen är bikonvex, dvs. den är konvex på både fram- och baksidan. Hornhinnan och linsen samarbetar för att bryta ljusstrålarna och samla dem längst bak i ögongloben på den innersta av dess tre omgivande lager, näthinnan. En grupp muskler som är fästa vid linsen kan få den att ändra form för att ställa in skärpan. Om man kunde se linsen i genomskärning från sidan, skulle man finna att den har oval form och är tunn när man betraktar avlägsna föremål, men mera kupad när man betraktar föremål på nära håll.

Åldrande och grå starr

Det är i linsen som den grå starren uppstår. Den grumlar linsen och kan sprida sig ända tills hela linsen förlorar sin genomskinlighet.

Somliga tror att grå starr är utväxter som bildas på linsen. Men dr David K. Berler påpekar: ”Grå starr är ingen utväxt eller något nytt i ögat; det är bara en förändring av den normala linsens klarhet.” Vad är orsaken till detta?

Man vet inte säkert varför grå starr uppstår. Men en faktor som nästan alltid är med i bilden är åldrande. Ögats lins är inte massiv som en glasbit, utan är ett levande organ som fortsätter att förnyas hela livet igenom. Precis som en lök består den av många lager av celler. När det bildas nya lager blir lagren under dem sammantryckta, torra och stela. Så småningom kan äggviteämnen i linsens kärna förändras, så att linsen blir mörkgul, brun eller ibland nästan svart. Eller också kan fibrer i de många cellager som omger kärnan svälla upp eller bli oformliga, så att det bildas mellanrum som fylls med vätska och cellfragment. Allt detta sprider ljuset och grumlar synen.

Andra orsaker

Men åldrande är inte enda orsaken till grå starr. En defekt i kroppens förmåga att utnyttja socker kan vara inbegripen. En undersökning visade att personer med sockersjuka hade fyra till sex gånger lättare att få grå starr än icke-diabetiker av samma ålder och kön. Vad är orsaken till detta? En artikel i Scientific American för december 1975 framhöll att sockersjuka leder till förhöjd glukoshalt i ögats kammarvätska. Detta utlöser en kemisk reaktion som ger upphov åt sockeralkoholen ”sorbitol” i linsen. Den härav orsakade tryckökningen i linsfibrerna gör att de upptar vatten ur kammarvätskan och glaskroppen. Detta leder till att linsens fibrer sväller upp och sprängs sönder, vilket så småningom får till följd att den förlorar sin genomskinlighet.

Andra orsaker till grå starr kan inbegripa en drastisk förändring av matvanorna som leder till brist på vissa vitaminer eller andra viktiga näringsämnen. Yttre våld, till exempel ett slag mot ögat eller genomborrning av ögat med något skarpt föremål, kan framkalla grå starr genom att linsen förskjuts och skadas. Enligt boken Living with Your Eye Operation kan grå starr också uppkomma genom inverkan av ”ultraviolett ljus, röntgenstrålning, infraröd strålning (värme) och andra slag av strålning, däribland mikrovågor från ugnar, radar och kortvågsbehandling”. Denna publikation föreslår därför att man bär skyddsglasögon eller solglasögon, som filtrerar bort skadlig strålning, när man använder sollampor eller annan utrustning, som avger strålning som kan skada ögonen.

Kan man undvika långvariga syndefekter?

Ingen kan ge dig några garantier för att du aldrig skall få grå starr, men det finns några åtgärder du kan vidta, så att din syn inte behöver försämras avsevärt. Vilka då?

Det har framhållits att man i många fall kunnat bromsa utvecklingen av grå starr genom att äta sådant som innehåller mycket vitamin A, B (i synnerhet B₂ eller riboflavin) och C. Skulle du kunna få hjälp genom sådana matvanor? Om du har sockersjuka, var då noga med att inte försumma sjukdomen. Ett förståndigt levnadssätt vid sockersjuka kan hjälpa dig att undvika allvarliga komplikationer som kan leda till grå starr.

När du nalkas den ålder då risken är störst att grå starr uppstår, är det förståndigt att regelbundet låta undersöka ögonen. I en intervju som publicerades i U.S. News & World Report gav chefen för Nationella ögoninstitutet i USA, dr Carl Kupfer, detta råd:

”Vi antar att varje barn genomgår en ögonundersökning vid födelsen för att man skall upptäcka medfödda defekter. Därefter följer en undersökning när barnet når 3 ¹/2 till 4 ¹/2 år. Om det inte uppstår några problem, skulle jag föreslå att man sedan väntar tills barnet kommer upp i puberteten.

Om en person därefter inte har några symptom på ögonbesvär, tror jag inte att det är nödvändigt med rutinundersökningar förrän i 45-årsåldern. Därefter och fram till omkring 60 års ålder bör man besöka ögonläkaren åtminstone vartannat år, eftersom man då behöver byta glasögon allteftersom närseendet försämras.”

Har du nyligen låtit undersöka ögonen?

Den vanligaste behandlingen av grå starr är operativt avlägsnande av de grumlade linserna. Men i vissa fall kan det vara möjligt att skjuta upp operationen någon tid men ändå behålla god syn. I sällsynta fall kan starren vara mycket begränsad och befinna sig nära mitten av linsen. Då kan läkaren skriva ut ögondroppar som vidgar pupillen. På så sätt kan ljuset komma in genom linsens utkanter, så att man ”ser runt omkring” starren. I andra mycket sällsynta fall kan starren uppstå kring linsens kanter, medan den förblir genomskinlig i mitten. I så fall kan specialglasögon eller kontaktlinser rikta mera ljus mot linsens mitt.

Men hur är det om synen inte kan återställas på annat sätt än genom att linsen opereras bort? Är det en riskfylld, smärtsam operation? Vilka utsikter har man att återfå god syn?

”Framgångsrik till nittioåtta procent”

”Avlägsnande av en grumlad lins är den mest framgångsrika av alla operationer för att förhindra blindhet”, framhåller boken Living with Your Eye Operation och tillfogar: ”I våra dagar är operativt avlägsnande av en grumlad lins framgångsrik i omkring nittioåtta procent av fallen. Det häpnadsväckande stora antal starroperationer som årligen utförs i Förenta staterna, en kvarts million, vittnar om hur framgångsrik denna operation är. ... Omkring åttiofem procent av alla som opereras för grå starr uppnår normal syn.”

Operationen är i sig själv inte särskilt smärtsam. Patienten får vanligen ett milt lugnande medel när han förs till operationssalen. Han är vaken men lugn. Därefter ges små injektioner för att bedöva ögonmusklerna. Och sedan börjar läkaren avlägsna den grumlade linsen. Hur bär han sig åt?

Sedan ögonlocken skilts åt gör läkaren ett litet bågformigt snitt där ögonvitan (senhinnan) möter övre delen av regnbågshinnan. Sedan kan hornhinnan vikas ner och genom pupillen ge tillträde till linsen. Somliga kirurger avlägsnar också en liten del av regnbågshinnan. Ett speciellt enzym löser sedan upp linsens upphängningsanordningar, så att den blir lättare att avlägsna.

Det finns olika metoder att avlägsna linsen. En del kirurger använder ett slags pincett. Andra använder en fryssond, som består av en liten sond fäst vid ett frysaggregat, vilket håller spetsen vid en temperatur av omkring minus 10 grader Celsius. Denna sond fryser linsen, så att den fastnar vid sonden och lätt följer med ut i ett stycke. När linsen avlägsnats fylls tomrummet med saltlösning, vilken hjälper ögat att bevara sin rätta form och sitt inre tryck.

En annan metod gör bruk av en speciell sond som tränger in i linsen. Doktor Berler förklarar: ”Denna sond vibrerar omkring 40.000 gånger per sekund och splittrar linsen, som sedan sugs ut i småbitar genom ett mycket fint rör. Ett annat rör sprutar in vätska i ögat, så att det sker en ständig cirkulation av vätska som kommer in och fragment som sugs ut.” En fördel med denna metod är att man bara behöver göra ett litet snitt för att få in den speciella vibrerande sonden. Snittet kan slutas till med ett enda stygn, och patienten kanske kan lämna sjukhuset redan samma dag eller kort därefter.

Efter operationen

Men när linsen avlägsnats saknar ögat en lins som kan ge skarpa bilder på näthinnan. Hur kompenserar man detta?

Speciella glasögon är den lättast tillgängliga ersättningen för linserna. Men starrglas är mycket tjocka. De är tunga och förstorar allting omkring 25 till 30 procent och får saker och ting att förefalla närmare än de är. Och i kanten av glasen blir bilden ganska förvriden. När en person med starrglas tittar åt sidorna eller uppåt och nedåt, måste han lära sig att vända på huvudet i stället för att bara röra ögonen.

Mycket av detta problem försvinner när man använder kontaktlinser. De förstorar mycket mindre än starrglas; och eftersom kontaktlinserna är fästade vid hornhinnan, följer de med ögonens rörelser, så att man inte behöver röra huvudet överdrivet mycket.

Somliga forskare har utvecklat plastlinser som sätts in i ögat och ersätter den normala linsen. En viss typ skall sättas in på samma plats som den ursprungliga linsen. En annan typ placeras framför regnbågshinnan. Men plastlinser kan inte ändra form för att ställa in skärpan vid seende på olika avstånd.

Har du börjat se dimmigt? Kan det bero på grå starr? I så fall är det troligt att en relativt enkel och smärtfri operation jämte korrigerande linser kan återställa god synförmåga. Är det inte värt ett besök hos ögonläkaren för att få reda på det?

[Diagram på sidan 12]

(För formaterad text, se publikationen)

REGNBÅGSHINNAN

HORNHINNAN

LINSEN

KAMMARVATTNET

GLASKROPPEN

SENHINNAN

ÅDERHINNAN

NÄTHINNAN

[Diagram på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

LINSEN I FÖRSTORING

Kärnan

Fragment i cellagren kring kärnan

Grå starr kan uppstå antingen i linsens kärna eller i cellagren kring kärnan