Det görs med en blinkning
DU GJORDE det alldeles nyss. I går gjorde du det omkring 15.000 gånger. Det är ganska troligt att du inte var medveten om det, men du gjorde det ändå. Och därigenom skyddade du två av dina dyrbaraste ägodelar. Samtidigt har du omedvetet gett prov på hur hjärnan arbetar. Vad var det du gjorde? Jo, du blinkade.
Ett par friska ögon är de ömtåligaste och känsligaste sinnesorganen som du äger. Människans öga är ett underverk. Man har jämfört det med en helautomatisk, tredimensionell, självfokuserande färgfilmskamera med ständig funktionsberedskap. När kameran inte används täcks linsen med ett lock. Men ögat kan prestera mer än så.
Största delen av ögongloben ligger skyddad i ögonhålan. Men 10 procent av ytan kommer i kontakt med luften med dess virvlande damm och skadliga skräp. För att skydda ögat mot de ständiga angreppen är kroppen utrustad med en komplicerad skyddsanordning — ögonlocket. Det består av tunn hud som är förstärkt med band av muskulatur som får ögonlocket att mjukt glida uppåt och nedåt över ögat. Blinkningen varar bara en tiondels sekund, och vi blinkar omkring 15 gånger per minut.
Denna lilla, knappt märkbara handling åstadkommer emellertid ganska mycket. När ögonlocket sluts och sedan dras tillbaka, avlämnar det en tunn vätskefilm på ögats yta och rengör på så sätt ögat. Det polerar också ögats framsida. Ögonlocket kan sägas motsvara en kombination av linslock och rengörare. En fantastisk utrustning, eller hur?
Men ögonforskare har undrat särskilt över en sak: Avdunstningshastigheten för tårvätska på ögats yta är inte större än att det skulle räcka om man blinkade en eller två gånger per minut för att rengöringen skulle fungera. Varför behöver man då blinka så många extra gånger? Svaret tycks vara att söka i psykologiska funktioner.
Forskare har funnit ett samband mellan blinkningar och tankeverksamhet. Oro och nervositet gör att man blinkar oftare. Den som försöker lära sig flyga helikopter; den som förhörs i domstol av motståndarens advokat; den som har nervösa rubbningar — alla dessa blinkar i allmänhet mycket oftare. En nyhetsuppläsare i TV har kanske blivit tillsagd att blinka så lite som möjligt för att tittarna inte skall tro att nyheterna berör uppläsaren illa.
Om man å andra sidan koncentrerar blicken, exempelvis då man drar en linje från en startpunkt till en slutpunkt eller kör i tät gatutrafik eller läser en roman, blinkar man mera sällan. Piloten i ett flygplan behöver koncentrera sig mera än andrepiloten, och därför blinkar han mera sällan. Blinkningarna upphör nästan helt då en person befinner sig i akut fara och blicken snabbt måste fara fram och tillbaka över hela synfältet.
Det finns ytterligare ett samband mellan hjärnan och blinkningsfunktionen. Enligt den kanadensiska tidskriften The Medical Post har undersökningar visat att ”varje blinkning sker i det ögonblick då vi slutar att se och börjar tänka”. En person som försöker lägga på minnet en information kommer antagligen att blinka för varje del av informationen som han har läst. På motsvarande sätt visar tester i samband med beslutsfattande att ”hjärnan stimulerar en blinkning när den har fått tillräcklig information för att fatta beslut”. Tidskriften tillägger: ”Experimenten tyder på att blinkningar fungerar som en mental interpunktion.”
För närmare tre tusen år sedan inspirerades en vis man att skriva: ”På ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord.” (Psalm 139:14, NW) De medicinska vetenskapernas landvinningar har bara förstärkt denna uppfattning. Det är ju helt fantastiskt att en enda blinkning kan polera och smörja en komplicerad lins, registrera hjärnans koncentrationsintensitet respektive nervösa upplevelser samt portionera det visuella informationsflödet till hjärnan!
[Bild på sidan 14]
Ögongloben med bara 10 procent av ytan exponerad