”Vi har ett viktigt nyhetsmeddelande!”

OAVSETT vad vi håller på med fångar orden ”Vi har ett viktigt nyhetsmeddelande” vår uppmärksamhet. Vars och ens rutin avbryts plötsligt av dessa betydelsefulla ord. Bilister ökar volymen på bilradion. Husmödrar slutar arbeta. Samtal upphör tvärt. Hallåmannens nästföljande ord kan gälla vad som helst — en katastrof i ditt eget samhälle, ett mord på någon av världens ledande män.

Sådana situationer upprepas nästan dagligen någonstans i världen. Men vad vi inte känner till är vad som händer bakom kulisserna ögonblicket innan orden ”Vi har ett viktigt nyhetsmeddelande” bryter de normala radiosändningarna. Det kan vi få reda på genom att besöka det som är en nationell nyhetsbyrås själva nervcentrum, nyhetsrummet.

Bland det som först slår oss är tystnaden. Nyhetsrum har ett nästan traditionellt rykte om sig att vara en bullersam, men organiserad, ”förvirring” — dussintals teleprintrar som högljutt slamrar ifrån sig nyheter och sportmeddelanden från hela världen, smattrandet från de många skrivmaskinerna, när reportrar och redaktörer arbetar med sina artiklar, och manuskriptpojkar som springer med färdiga notiser till och från redaktörerna. Och i många årtionden var denna beskrivning verkligen korrekt.

Men i denna dataålder har också nyhetsbyråerna hållit jämna steg med de vetenskapliga framstegen. Slamrande teleprintrar är borta. I deras ställe har det kommit moderna maskiner utrustade med speciella elektroniska huvuden som ljudlöst rör sig fram och åter över teleprinterpapperet. Vissa snabba maskiner levererar sitt material med en hastighet av tolv hundra ord i minuten — hela stycken med sex rader på bara tre sekunder!

Borta är också skrivmaskinerna. I stället sitter nyhetsskribenter vid textskärmsterminaler som liknar televisionsapparater med tangentbord. När skrivaren slår ner tangenterna, framträder bokstäver på textskärmen och notisen tar form. Tack vare denna utrustning kan nyhetsskribenten göra ändringar omedelbart. Han kan ändra uppgifter, plocka ut meningar eller hela stycken och sätta in dem någon annanstans i redogörelsen eller ta bort dem helt och hållet.

De enda ljud som nu hörs är samtal, en och annan telefonsignal och naturligtvis — klockorna. Klockorna underrättar redaktören om att en viktig nyhet kommer in. De hörs inte så ofta, och en besökare kanske inte ens lägger märke till den snabba serien diskreta signaler. Men den maskin som ger ifrån sig larmet får omedelbar uppmärksamhet från åtminstone en av de tjänstgörande nyhetsskribenterna.

Hur det hela började

År 1835 beslutade en man vid namn Charles Havas i Paris att på egen hand starta en verksamhet av nytt slag. Han prenumererade på ett antal utländska dagstidningar, och allteftersom de anlände lät han översätta och trycka de finansiella upplysningarna. Dessa sålde han till affärsmän i staden. Tidningarna blev också intresserade. Havas utökade därför sin verksamhet och översatte och sålde nyhetsmeddelanden såväl som finansiella upplysningar.

Snart samlade Havas in nyheter från hela Frankrike — medelst budbärare, brevduvor och senare via telegraf. På så sätt föddes Agence France-Presse, Frankrikes nyhetsbyrå. Under tiden startade sex förläggare i New York en nyhetsbyrå som längre fram kom att bli känd som Associated Press (AP). Snart uppstod andra runt om i världen — Reuters i London, Canadian Press i Toronto.

Hundratals utgivare av dagstidningar kom underfund med att deras läsare ville få upplysningar om händelser som inträffade runt om i världen och inte bara i deras eget grannskap. Det var otänkbart att en tidning skulle kunna täcka ett så vidsträckt område med egna resurser. Men genom att gå samman och driva en nyhetsbyrå blev en sådan täckning möjlig.

Men hur får då dessa byråer alla sina nyheter?

Nyhetsbyråer i verksamhet

Det finns två typer av nyhetsbyråer — nationella och internationella. En nationell byrå förmedlar upplysningar inom ett visst land. Den sätter upp en rad byråer, vanligen en i varje stat eller provins. Byrån kan sälja sina tjänster till hundratals eller till och med tusentals tidningar och radio- och TV-stationer över hela landet. Kostnaderna beror vanligen på hur stor den aktuella stationen eller tidningen är.

Varje tidning och radio- eller TV-station har sin egen nyhetsstab som svarar för de lokala nyheterna i området. Men när en händelse inträffar som kan vara av intresse för människor utanför det egna området, sänder man nyheten till den nationella nyhetsbyrån för den regionen. Denna sänder i sin tur nyheter av regionalt intresse till alla abonnenter i det område den täcker.

Under tiden bevakar byråns huvudkontor alla regionala nyheter från byråerna utöver landet. När händelser av allmänt intresse inträffar, tas de upp och sänds ut över hela landet. Dessutom har den nationella nyhetsbyrån en egen stab av reportrar och redaktörer som samlar in nyheter och täcker viktiga händelser.

För att få informationer om världshändelser har de nationella nyhetsbyråerna avtal med en eller flera internationella nyhetsbyråer. Dessa täcker flera länder och säljer sina tjänster till nationella byråer och ibland till större tidningar och radio- och TV-stationer. De internationella byråerna bevakar i sin tur var och en av de nationella byråerna. När en händelse av internationellt intresse inträffar, tar den internationella byrån upp nyheten, och det som inträffat får internationell spridning.

Byråer som betjänar varandra har sina dataanläggningar sammankopplade. Så snart en rapport kommer in till en byrå, går den därför också automatiskt in på data hos varje byrå som har köpt denna service. Föreställ dig vad som händer när en viktig händelse inträffar:

Antag att händelsen inträffar i San Francisco. Associated Press kan vara först med nyheten, och en reporter där gör i ordning ett meddelande på fyra eller fem rader på sin textskärmsterminal, vilket bara tar några sekunder. Hans redaktör kontrollerar att det är riktigt och låter det omedelbart gå vidare. Några sekunder senare har notisen tagits upp och reläats över nationen av redaktörer vid huvudkontoret i New York och framträder på teleprintrar på nyhetsavdelningarna hos tidningar, radio- och TV-bolag över hela Förenta staterna.

Under tiden tar en redaktör vid Canadian Press i Toronto, som larmats av klockorna, fram nyheten på sin textskärmsterminal, kontrollerar den och sänder ut den över hela Canada. Vid det här laget har AP också sänt ut nyheten på sin internationella kabel, och de nationella nyhetsbyråer som är anslutna till AP distribuerar nyheten inom sina egna länder. Inom fyra eller fem minuter från det att reportern i San Francisco färdigställt meddelandet skulle nyhetsrapporten — som aldrig satts om eller skrivits om av någon — kunna framträda på teleprintrarna hos en radiostation i Newfoundland eller en tidning i Rom.

Medan allt detta pågår tar olika nyhetsbyråer — Reuters, United Press International och andra — också upp nyhetsmeddelandet.

Television och satelliter

TV-nyheter har liknande informationskällor. Lokala stationer får många av sina programinslag från ett programbolag, en sammanslutning av TV-stationer, som tillhandahåller både nyheter och underhållning. Fastän lokala stationer samsänder med programbolaget åtminstone en gång om dagen för att ge de nationella nyheterna, har de vanligtvis avtal med en eller flera nyhetsbyråer och sänder egna nyhetsprogram.

Programbolag och vissa större TV-stationer är utrustade med transportabla studior som kan köras till platsen för en pågående händelse och direktsända förloppet. Nyheten kan antingen sändas över just den stationen eller över en hel stationskedja. Sålunda åsåg flera millioner kanadensare år 1970 hur de som kidnappat den brittiske diplomaten James Cross körde sin bombladdade bil genom Montreals gator, sedan de uppnått en överenskommelse som tillät dem att flyga ut ur landet.

Anslutna programbolag i andra länder kan också ta upp viktiga nyheter och sända dem direkt eller senare. Detta görs ofta via ett komplicerat system av rymdsatelliter och mikrovågsrelästationer.

Om till exempel ett kanadensiskt programbolag skulle vilja ha en film av en allvarlig flygkatastrof i Australien, så skulle den lokala TV-stationen överföra den genom en serie mikrovågssystem till den närmaste jordstationen i ett satellitsystem. Därifrån skulle den sändas till en Intelsatsatellit någonstans över Stilla havet. Denna satellit skulle sända den vidare till en jordstation i British Columbia. Därifrån skulle den överföras till en jordstation tillhörande Telesat (Kanadensiska kommunikationssatellitsystemet) och reläas till en annan satellit över västra Canada. Signalen skulle sedan sändas till en jordstation i Rivière-Rouge i Quebec och överföras medelst mikrovågor till Montreal eller Toronto.

Allt detta sker på bråkdelen av en sekund. Det är naturligtvis mycket dyrbart — kostnaden uppgår till flera tusen dollar för bara några minuter. Eftersom satellittid säljs i block om minst tio minuter, tar programbolag ofta in ”fyllnadsmaterial”. Två eller tre kan tillsammans hyra en viss tid för överföring av filmer som de senare önskar använda i en nyhetssändning.

Nyheterna påverkar dig

Får vi, med tanke på all denna teknologi, alla nyheter? Nej. Nyhetsbyråerna tar emot många, många fler nyhetsmeddelanden än de rimligtvis kan använda. Många använder bara 5 till 7 procent av hela sitt material. De som har avtal med telegrambyråerna använder i sin tur bara en del av den information de får. Det har därför ingen betydelse var vi bor eller vad vi läser; det händer utan tvivel mycket mer i världen än vi kan föreställa oss.

Vad människor som bor i mindre städer och samhällen får veta om världshändelserna kan bero på vad bara ett halvt dussin män och kvinnor beslutar tusentals kilometer därifrån. Men även i större städer, där massmedia har tillgång till flera nyhetsbyråer, är antalet människor som slutligen bestämmer vad som skall användas relativt litet. Och eftersom varje journalist kommer att använda de händelser som är viktigast för dagen, är många av nyheterna som förekommer hos telegrambyråerna desamma, och din syn på världen påverkas av dessa speciella händelser.

När det inträffar ett regeringsskifte, antingen på grund av val, revolution eller krig, är det förstasidesnyheter. Men ironiskt nog är nyhetsbyråerna fullständigt ovetande om den nära förestående, största nyhetshändelsen genom tiderna. Vi står nämligen på tröskeln till ett världsomfattande regeringsskifte, slutet på hela den globala ordningen. — Dan. 2:44.

Och det är nyhetsbyråerna helt obekant att de genom sina snabba och ofta grundliga reportage av speciella världshändelser gör de kristna ännu mer medvetna om bevisen för att vi lever långt fram i de ”yttersta dagarna” för denna världsordning. (2 Tim. 3:1—5; Matt. 24:3—44) — Insänt.