Hur sund är den rikaste nationen?

NÄR man mäter värdet av producerade varor och tjänster, är Förenta staterna världens rikaste nation. Den hör också till de länder som har den högsta levnadsstandarden.

I Vital Speeches of the Day framhöll en ekonom: ”Det är sant att Förenta staternas ekonomi har höjt vår levnadsstandard till en nivå av överflöd utan motstycke. Men det är inte mindre sant att vi under loppet av en generation har belastat vår ekonomi med den största skuldanhopningen i den mänskliga historien.”

Ja, en stor del av den nuvarande höga levnadsstandarden har uppnåtts med lånade pengar.

Enorma skulder

Följden har blivit att Förenta staterna har en enorm skuldbörda, och ytterligare skulder hopar sig varje år. Utomlands ådrar sig landet ofta underskott, och skulderna inom landet är enorma.

Robert Swinarton, vice ordförande i Dean Witter & Co., påpekar: ”Som nation har vi hemsökts av en vild drift att sätta oss i skuld, eller som en ledarskribent i Barron’s nyligen uttryckte det: ’Så gott som hela nationen, från byråkraten till familjeförsörjaren, har lagt i dagen ett slags låneraseri. Denna tämligen universella benägenhet att bränna upp framtiden förblir, det är vi övertygade om, en av de omåttligheter för vilka det till sist måste bli en räkenskapens dag.’”

De sammanlagda skulderna i Förenta staterna uppgår nu till gott och väl tre billioner (tre tusen milliarder) dollar! Detta är omkring två gånger mer än värdet av alla de varor och tjänster landet producerar under ett helt år.

Beträffande denna enorma skuld ställs följande fråga i U.S. News & World Report: ”Går det inte att bemästra?” Man svarar: ”Berget av skulder har blivit alldeles för stort för ganska många låntagare.”

Av den kolossala, sammanlagda skulden belöper sig omkring 650 milliarder dollar på den federala regeringen, omkring 1.500 milliarder dollar på företagen, omkring 1.000 milliarder dollar på privatpersoner och omkring 230 milliarder dollar på kommuner och delstater.

Federala skulder

Den federala regeringen har haft enorma underskott de senaste åren. Dessa har naturligtvis uppstått genom att man gett ut mycket mer pengar än man fått in i form av skatter.

Under vart och ett av de två senaste åren har underskotten varit enorma. I budgeten 1975 var underskottet 43,6 milliarder dollar, större än vid någon annan tidpunkt sedan andra världskriget. I budgeten 1976 var underskottet 65,6 milliarder dollar, det största i Förenta staternas historia! Enbart räntan på den federala skulden uppgår nu till omkring 40 milliarder dollar årligen! År 1939 var räntan 1 milliard dollar.

Det skulle inte vara lätt att skära ner utgifterna. Regeringens ”inbyggda” åtaganden fortsätter att växa. Kostnaden för modern militär utrustning fortsätter till exempel att öka och uppgår nu till gott och väl 100 milliarder dollar om året. Utgifterna för pensioner till statsanställda är sex gånger så stora som för tio år sedan och väntas bli fördubblade eller tredubblade på ytterligare tio år. Ur den civila tjänstepensionsfonden betalar man ut mer än man får in. Detsamma gäller socialförsäkringen.

I The Wall Street Journal uppges det att statens åtaganden enbart när det gäller utbetalningarna till de äldre, pensionerade och handikappade på grund av det sociala försäkringssystemet kommer att medföra ett framtida underskott på omkring 2,5 billioner dollar. Det sägs vidare i tidningen: ”Liberalerna tycker om att framhäva att nationen har denna skuld till sig själv och att den kommer att avbetalas genom ökade skatter i framtiden. Detta är naturligtvis nonsens. Ökande framtida skatter av den storleksordningen kan bara spränga skattegrundvalen.”

Finansiering av skulder

När staten ådrar sig ett underskott under året, måste den låna pengar för att betala sina utgifter. Ett sätt på vilket den gör detta är att ge ut statsobligationer, som säljs till privatpersoner, banker och företag.

Men staten finansierar sina lån också på ett annat sätt. Den kan ”skapa pengar ur tomma luften”. Beträffande detta sägs följande i New York Times: ”Endast en sak är fullständigt oomstridd, accepterad och självklar, när det gäller det något mystiska och ofta kontroversiella ämne som regeringens penningpolitik utgör, vilken handhas av det till hälften självständiga Federal Reserve Board. Detta är att Fed, som är den vanliga benämningen, kan skapa pengar ur tomma luften genom att skriva ut en check på sig själv utan att det finns tillgångar som täckning för denna check. Man kan göra så i obegränsad utsträckning.” Visserligen måste kongressen varje gång godkänna nya och högre skuldgränser, men det gör den så gott som alltid.

Naturligtvis hoppas staten få in tillräckligt med pengar i form av framtida skatter för att kunna betala tillbaka värdet av de obligationer som getts ut och i själva verket avveckla skulden. Men under de gångna sexton åren har Förenta staterna haft endast ett mindre överskott; de övriga femton åren har uppvisat underskott. Och underskotten har blivit mycket större på senare tid.

Ger näring åt inflation

Många ekonomer anser att statsskulderna är en av huvudorsakerna till inflationen. Sådana omåttliga mängder pengar som pumpas in i ekonomin får priserna på varor och tjänster att stiga.

Som ett resultat av detta omåttliga spenderande har den amerikanska dollarn under de senaste fyra decennierna förlorat ungefär 75 procent av sin köpkraft. Men detta har hänt med valutorna också på andra håll i världen.

Det amerikanska institutet för ekonomisk forskning rapporterar: ”Alla valutor har stadigt försämrats och fortsätter att försämras. Alla har nu förlorat omkring tre fjärdedelar, allra minst, av den köpkraft de hade före andra världskriget, och alla tycks bestämda att minska i värde mycket mer flera år framöver ... innan de blir praktiskt taget värdelösa.”

Institutet lägger huvudansvaret för denna penningförsämring på de ”inflationistiska köpmedel som skapas för att finansiera statens underskott”.

”Bitter läxa” framöver

I den nämnda rapporten uppges också dystert: ”Vi ser inte stora utsikter till att det kommer att bli en återgång till ett sunt penning-kreditförfarande förrän vi fått lära oss en bitter läxa under en framtida depression.”

På liknande sätt säger Baxter: ”Den inflationistiska stöt som stora och bestående budgetunderskott sätter in fördärvar den finansiella grundvalen som den amerikanska ekonomin vilar på.”

Gilbert M. Haas, chef för en firma som ger råd angående kapitalplaceringar, säger också: ”Ständig, omåttlig ökning av skulderna har orsakat en stadig försämring av den ekonomiska likviditeten [kontanter eller tillgångar som lätt kan omvandlas till kontanter]. Till sist kommer detta att leda till en internationell penningpanik, åtföljd av världsvid depression.”

Skulle regeringen helt enkelt kunna skära ner utgifterna och på så sätt balansera budgeten? Ja, men det skulle kunna betyda högre arbetslöshet. Det ekonomiska systemet är så uppbyggt att om staten nu slutade pumpa in ”skapade” pengar i ekonomin, så skulle många människor förlora sina arbeten. Och det finns redan alldeles för många arbetslösa. Skatterna är dessutom redan höga. Att höja dem för att försöka balansera budgeten skulle därför kunna möta hårt motstånd, kanske till och med orsaka en ”skatterevolution”.

Världens rikaste land har således sina egna allvarliga penningbekymmer. Det är överhopat med skulder och har små möjligheter att hjälpa andra nationer som håller på att drunkna i skulder.

[Bild på sidan 8]

Alla valutor har förlorat omkring tre fjärdedelar av den köpkraft de hade före andra världskriget