Vad vet du om aerosolsprejer?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Australien
HAR du någon gång undrat över hur det kan komma ut så mycket raklödder ur små aerosolburkar? De verkar nästan bottenlösa! Men visste du att det i själva verket inte finns något lödder alls inuti behållaren?
Hur är detta möjligt? Vi skall snart se närmare på det, men låt oss nu bara säga att en vanlig ”sprejburk” rymmer mycket mer än ögat ser.
Dessa bekväma och användbara aerosolförpackningar bygger på en ganska invecklad teknologi. Hemligheten med deras framgång är den gas eller det ”drivmedel” som används för att pressa ut produkten ur behållaren. Drivgasen är viktig, eftersom den måste uppfylla flera speciella krav, alla samtidigt.
Ett lämpligt drivmedel
De flesta gaser eller enbart komprimerad luft motsvarar inte kraven. Det idealiska drivmedlet får inte vara giftigt eller eldfarligt. Det får inte påverka produktens kvalitet, lukt eller smak och får inte heller fräta på mekanismen. Drivgasen måste vara tillräckligt mångsidig för att medge exakt den fuktighet eller torrhet man önskar och också ge en jämn, fin stråle. Den måste kunna utsättas för varierande tryck för att passa de olika produkternas täthet, och den måste hålla det nödvändiga trycket ända till sista droppen.
Det är få av de ämnen man känner som uppfyller alla dessa krav. Kolväten, till exempel propan och butan, tillfredsställer de flesta kraven, men de är inte helt luktfria, och de är dessutom mycket eldfarliga. Efter att ha experimenterat länge kom man fram till att fluorerade klorkolväten, freoner, bäst motsvarade kraven.
Under relativt lågt tryck överförs dessa gaser till en vätska som lätt blandar sig med många produkter utan att påverka deras egenskaper. Och många freoner kan användas en och en eller blandas för att ge de rätta proportionerna och det önskade trycket i varje särskilt fall.
Ett exempel på freonernas mångsidighet är raklödder. Som tidigare påpekats finns det inget egentligt lödder i burken, utan en komprimerad blandning av freondrivgas i flytande form och vätskeprodukten. När denna flytande blandning når ventilknappen och plötsligt befrias från trycket, övergår drivmedlet ögonblickligen i gasform och bildar tusentals mycket fina bubblor inuti den produkt som du ser som lödder.
Så med ett tryck på en knapp kan man nu torrschamponera sin hund, spreja på ett förband, stärka skjortkragar eller till och med försöka avvärja ett angrepp från en haj. Enligt uppgift förpackas nu mer än 300 olika produkter som aerosoler, och det påstås att nästan vilken produkt som helst kan aerosolförpackas, om man så skulle önska.
Freonerna är så ändamålsenliga att de används som drivgas i över hälften av alla aerosolförpackningar, medan kolväten huvudsakligen används i de återstående. I en del fall används andra komprimerade gaser. Det förhållandet att eldfarliga kolväten utgör drivmedlet i en stor procent av aerosolerna är ofta orsaken till att behållarna är försedda med sådana varningar som: ”SÖRJ FÖR GOD VENTILATION VID ANVÄNDNING!” ”FÅR INTE ANVÄNDAS NÄRA ÖPPEN LÅGA!”
Det bör påpekas att dessa och andra varningar, till exempel: ”FÅR INTE UTSÄTTAS FÖR STARK VÄRME!” ”FÖRVARA INTE BEHÅLLAREN I DIREKT SOLLJUS!” ”PUNKTERA INTE OCH BRÄNN INTE BURKEN!” både kan ha och inte ha att göra med den typ av drivmedel som används. Vilken aerosol som helst kan explodera, om man låter den ligga nära en eld eller i en bil i stekhet sol. Bortsett från gastrycket kan explosionsfaran bero på produktens natur eller på andra lösningar, som blandats med den för att ge önskad konsistens.
Det finns inga enhetliga, internationella säkerhetsföreskrifter för aerosoler, men de flesta förpackningar testas vid hög temperatur och under högt tryck, vilket garanterar relativt stor säkerhet. I normal rumstemperatur kan det faktiskt vara lägre tryck i en aerosolburk än i många läskedrycksflaskor!
Freonernas popularitet som drivmedel har emellertid, trots alla deras företräden, blivit förbunden med en vetenskaplig tvistefråga som fortfarande är kontroversiell.
Aerosoler och ozon
En potentiell fara lär föreligga varje gång man trycker ner ventilknappen på en aerosol. Boven är inte själva förpackningen eller produkten i den, utan den freondrivgas som får många aerosoler att fungera så utmärkt. De gaser som frigjorts under de gångna 30 åren har anhopats högt uppe i atmosfären och sägs påverka ”ozonskiktet” där.
Ozon är en kemiskt mycket aktiv form av syre som bildas i atmosfären under inverkan av ultraviolett (UV) strålning på atmosfäriskt syre. Ozon förekommer i avsevärda mängder inom ett skikt på 10 till 50 kilometers höjd över jorden, med maximal koncentration mellan 20 och 25 kilometer. Detta skikt, som bildats genom strålning, fungerar som en sköld mot större delen av solens skadliga UV-strålning. Ökad sådan strålning uppges leda till en ökning av antalet hudcancerfall.
De stora mängder freongaser som frigjorts under årens lopp sägs långsamt stiga tills de slutligen tränger igenom ozonskiktet. När freonerna en gång kommit ovanför detta skyddande skikt, kan solens UV-strålning bryta ner dem och frigöra kloratomer och kloroxid. Dessa ämnen verkar i sin tur som katalysatorer och förstör små mängder ozon genom att förvandla ozoner till vanligt syre. Man menar att det skyddande ozonskiktet därigenom skulle förstöras så småningom.
Andra tänkbara verkningar av denna ozonförstöring är också föremål för forskning. Ozonskiktet omvandlar UV-strålning till värme och påverkar på så sätt direkt eller indirekt jordens temperatur och väderleksmönster. Man menar följaktligen att en förändring av ozonskiktet skulle kunna påverka många ting på jorden. Skördarna, växtodlingen, skogarna, haven och djurlivet kan påverkas av en förändring.
Forskningen på det här området kompliceras av att ozonmängden kan variera så mycket att skillnaden bara mellan dag och natt är så stor som 25 procent. Den tycks också följa en 11-årscykel som möjligen påverkas av solfläcksaktiviteten. Det mesta ozonet bildas nära den soldränkta ekvatorn, men gasen rör sig sakta mot polerna. Ozonskiktet är alltså något tätare och tjockare vid polerna än mellan dem.
Med tanke på att så många inbördes beroende faktorer är inbegripna säger vetenskapsmännen att det kommer att ta 5 till 10 år innan deras preliminära rön kan bekräftas, avfärdas eller korrigeras med någon grad av säkerhet. Somliga har emellertid beräknat att om freonerna fortsätter att frigöras bara i nuvarande takt kan ozonskiktet till sist komma att minska med omkring 7 procent, dock med stor felmarginal åt båda håll.
Eftersom gasen stiger så långsamt, räknar vetenskapsmännen med att även om man omedelbart slutade använda freoner, skulle den gas som redan finns i atmosfären fortsätta att stiga och påverka ozonskiktet i ytterligare 10 år! De beräknar att det även då skulle ta ytterligare 65 år bara att ersätta hälften av den maximala ozonförlusten och över ett århundrade att återställa mängden till det normala!
Några motargument
De flesta forskarna är överens om att freonerna verkligen har en viss skadlig verkan på ozonskiktet och att detta i sin tur bidrar till uppkomsten av hudcancer. Men alla håller inte med om att ozonförstöringen är den främsta orsaken till hudcancer. Sedan första världskriget har sjukdomen ökat mycket snabbare än befolkningen, och somliga vetenskapsmän anser att ozonförstöringen bara spelat en liten roll, om ens någon, i samband med denna ökning.
De hänvisar till att hudcancern ökat även under perioder då ozonskiktet också ökat. De säger att sjukdomens ökning mer sannolikt beror på ändrade levnadsvanor. Människor tillbringar mer fritid utomhus, reser till varmare länder och är mer lättklädda, när de har semester och även när de arbetar.
Dessa förändringar har medfört att människor är mer utsatta för UV-strålning än tidigare, säger kritikerna, vilket bidrar till hudcancerns ökning i mycket högre grad än förstörelsen av ozonskiktet gör. De belyser detta med ett exempel: Eftersom ozonskiktet är tunnast vid ekvatorn och blir tätare mot polerna, blir den förebådade, av aerosoler orsakade ökningen av UV-strålning, som når jorden, inte större än ökningen blir för en person som flyttar från norra till södra England.
Dessa kritiker hävdar också att hudcancern skulle bekämpas mer effektivt om man krävde att sololjor och liknande preparat skulle innehålla ämnen som bättre filtrerar bort skadliga UV-strålar.
Om freonerna förbjöds
Om freonerna förbjöds, skulle mycket påverkas som vi tar för givet. Dessa gaser används i stor utsträckning som kylmedier i kylaggregat världen utöver. Andra gaser skulle inte vara lika effektiva i nuvarande anläggningar.
Det är också freoner man använder för att få fram blåsor i godset vid tillverkningen av många välbekanta skumplastprodukter, till exempel lätta förpackningsmaterial, golvbeläggningar, konstläder och möbelstoppning, flytvästar, dricksbägare, isskåp, värmeisolering och mycket annat. Ännu har man inte funnit någon fullgod ersättare. Antingen är brandrisken hos andra gaser för stor och/eller är produkten sämre.
Om man slutade använda freoner, skulle detta påverka livsmedels-, textil-, bil-, färg-, tryckeri-, foto- och stålindustrierna samt den elektroniska och den optiska industrin, för att bara nämna några. Även sjukhus och läkemedelsföretag skulle känna av förlusten.
Aerosolerna svarar emellertid för omkring tre fjärdedelar av den totala freonförbrukningen, och bara en fjärdedel fördelar sig på i huvudsak kylanläggningar och plaster. Vad som nu i första hand betonas är därför att man bör minska onödig användning av aerosoler. Många experter förordar kraftigt att man skall begränsa användningen av freoner i stället för att helt förbjuda dem. Staten Oregon i Förenta staterna har infört restriktioner genom att förbjuda freonaerosoler från och med den 1 mars 1977.
Finns det alternativ?
Som tidigare nämnts har kolvätena en del egenskaper som krävs av det idealiska drivmedlet, men de är mycket eldfarliga och inte luktfria. En del är också giftiga för människor och ger inte alltid en jämn stråle till sista droppen. De används redan i stor utsträckning, där så är möjligt, till sådant som rengöringsmedel, vaxer, färger och bilvårdsartiklar. Men det finns ingen garanti för att inte de också kommer att visa sig ha skadliga verkningar på miljön.
Komprimerade gaser används också när man önskar ett kraftigt flöde eller en mycket vätskerik stråle, till exempel i aerosoler för bekämpningsmedel, tandkräm och livsmedelsprodukter. Trycket i behållaren avtar emellertid allteftersom den töms, och dessa gaser kan inte blandas med så många olika produkter som freonerna.
Mekaniska pumpar, som många nu använder, är inte heller alltid lämpliga om aerosolerna skall vara effektiva. Strålen blir inte så fin eller jämn, vilket gör att det droppar eller rinner. De kan läcka, och det är inte ovanligt att de missar målet. Luftläckor kan försämra vissa produkter, och många gånger skickar pumpmekanismen helt enkelt inte i väg strålen tillräckligt långt.
Man bedriver omfattande forskning för att utveckla nya produkter och ändra den kemiska sammansättningen hos en del nu existerande produkter för att få dem att fungera bättre tillsammans med eldfarliga kolvätedrivgaser. Konsumenterna får avgöra huruvida denna övergång kommer att ha försämrat kvaliteten hos framtida produkter, men utan tvivel blir sådana varor dyrare än de som nu finns.
Till så gott som alla aerosolprodukter finns nu mer eller mindre effektiva alternativ att tillgå. När det gäller vissa produkter kanske du väljer att avstå från fördelarna med aerosolsprejer, medan du i andra fall kanske bestämmer dig för att fortsätta att använda dessa bekväma bidrag till vårt moderna levnadssätt. På de flesta håll får man än så länge själv göra sitt val.
[Ruta på sidan 21]
• Ordna med god ventilation; undvik att inandas sprejdimman.
• Förvaras oåtkomligt för barn.
• Spreja inte i ögon och mun.
• Spreja inte mot öppen låga.
• Får inte punkteras eller brännas.
• Tryckbehållare — får inte utsättas för temperaturer över plus 50 grader.
[Diagram på sidan 21]
(För formaterad text, se publikationen)
VENTILKNAPP
VENTILTALLRIK
DRIVMEDEL Gas fyller tomrummet
STIGRÖR
AKTIVA INGREDIENSER PLUS FLYTANDE DRIVMEDEL
”Åt envar som ber dig skall du giva, och av den som tar vad som är ditt, får du intet kräva. Och så som ni vill att människorna gör med er, gör likaså med dem!” — Luk. 6:30, 31, I. Harries sv. övers.