Vänlighet lönar sig

I EN värld där vänlighet och ett gott uppförande blir mer och mer sällsynt är det vederkvickande att råka på någon som fortfarande anser att man bör göra andra lyckliga. Det gör en bussförare i São Gonçalo i delstaten Rio de Janeiro i Brasilien. Han berättar:

”Som bussförare kommer jag i kontakt med många olika slags människor — från de lugna och vänliga till de ovänliga och gnälliga. Det är inte underligt om många av mina arbetskamrater blir irriterade och ger svar på tal. Men jag bestämde mig för att tillämpa ett kristet uppförande.

Och varför skulle jag inte försöka pigga upp passagerarna? Det kostar ju inget att vara tillmötesgående. När någon ber att få stiga av vid en viss busshållplats, ropar jag därför på honom och tackar honom för att han har åkt med mig och önskar honom en god dag. Det är trevligt när man blir belönad med ett tack och ett leende.

Ryktet om den ’glade bussföraren’ spred sig, och bussledningen har fått åtskilliga brev, där man har berömt mitt sätt att uppträda. Transportarbetarförbundets ordförande skrev till exempel: ’Jag har lagt märke till en av förarna som särskilt förtjänar att bli omnämnd för sitt goda uppförandes skull, både för hans sätt att köra och behandla passagerare och fotgängare och för hans respekt för trafiklagarna. Man blir imponerad av sådant, särskilt med tanke på den oroliga tid vi lever i, då ovett och brist på fostran gör sig märkbar på alla områden inom arbetslivet. ... Jag tog reda på hans namn för att kunna rekommendera er att visa honom den uppmärksamhet och hänsyn han är värd, en bra förare på alla sätt, både som människa och yrkesman.’

Jag beslöt att ta ledigt när jag kom upp i pensionsåldern. Men busslinjens ägare bad mig komma tillbaka och fortsätta att arbeta, eftersom passagerarna klagade över att jag var borta.

Nyligen blev jag intervjuad av den lokala dagstidningen, som önskade veta varför jag uppträdde så annorlunda. Den färdiga artikeln hette: ’Medlem av den religiösa organisationen Jehovas vittnen.’ Den hade en rubrik: ’Uppförande. Vid varje hållplats hälsar föraren — han håller alltid stilen.’ Vad överraskad jag blev när jag fick stadens utmärkelsediplom det året, tillsammans med läkare, ingenjörer, tandläkare och andra! Jag är så lycklig över den kristna fostran jag fått, som hjälpt mig att inse värdet av vänlighet. Jag kan bara säga att vänlighet lönar sig.”