Katastrofala översvämningar

Rapport från Brasilien

VATTNETS fruktansvärda kraft är väl känd. När vattenkraften utnyttjas, är den en värdefull tjänare åt människan. Men det finns tillfällen då vattnets kraft släpps lös i plötsliga utbrott av förödande styrka.

I början av 1979 erfor Brasilien vattnets förstörande kraft. Översvämningar utan motstycke orsakade panik i ett område som var lika stort som Frankrike, Belgien, Holland och Portugal tillsammantagna. I en tidskrift hette det: ”Det var en av de värsta naturkatastrofer som någonsin inträffat i Brasilien.” Hela staten Minas Geraes, en stor del av Espírito Santo, norra delen av staten Rio de Janeiro och slutligen södra Bahia blev svårt drabbade. Översvämningen på de två huvudvägarna till nordöstra Brasilien delade landet i två delar.

Ett ögonvittne beskriver vad som hände då det var som värst och han försökte resa från nordöstra Brasilien till São Paulo.

I katastrofområdet

Han berättar: ”Vår buss anlände till Linhares i staten Espírito Santo. Det vi såg där var gripande. Omkring 40 dagars regn hade orsakat stor förödelse. Docefloden hade svämmat över och sköljt bort allt i sin väg.

Utmed flodstränderna höjde sig vattnet så fort att det inte fanns tid för någon att fly och sätta sig i säkerhet. Lantgårdar för boskapsuppfödning bara försvann.

Skulle vi kunna fortsätta till São Paulo? Militärpolisen stoppade all genomfartstrafik. Huvudvägen hade lidit stor skada. Ett stort antal broar hade bräckts sönder som tändstickor. Vi försökte ta oss över floden med kanot i hopp om att få tag i en buss på andra sidan floden — men vi misslyckades.

Den ena dagen efter den andra gick. Under natten sov männen i bussen, medan kvinnor och barn togs vänligt emot av ortsbefolkningen och fick sova hos dem. Många var utan pengar. För att kunna köpa mat åt sin sju år gamla dotter hade en kvinna i vår buss inte ätit på två dagar. En annan kvinna, som hade gjort slut på sina pengar, tuggade på gröna avokadofrukter. När vi insåg deras belägenhet, bestämde vi oss naturligtvis för att samla ihop pengar och köpa mat till alla såväl som mjölk till barnen.

Det var sju bussar som inte kom längre än till Linhares. Det var ont om mat i staden, så vi blev uppmanade att resa vidare. Men passagerarna var rädda. Slutligen kom en affärsinnehavare till vår hjälp och lät oss använda hans lagerbyggnad, som låg omkring två kilometer utanför staden. Vi fick här livsmedel som tillhandahållits genom myndigheterna.

Väntan och ovisshet, lukten från söndriga kloakvattenrör och döda kroppar framkallade spänning. En del stridigheter bröt ut, men ingen skottlossning riktades mot vår buss. Det fanns andra som inte hade samma tur. Efter fem dagar slutade vattnet att stiga, och vi tilläts att resa vidare. Jag tackade Gud när vi kom fram till São Paulo. Det tycktes som slutet på en mardröm.”

De sorgliga följderna

I mitten av februari beräknade man att dödssiffran var över 300, men många menade att denna offentliga siffra i verkligheten var alldeles för låg. Man påstår att i Doceflodens dal spolades åtminstone 330 människor ner i en våt grav då vattnet i floden steg och släppte loss sitt raseri. Andra begravdes då jordskred krossade deras hus. Av en befolkning på 14.000.000 blev mer än 8.000.000 människor direkt berörda av katastrofen.

Förlust av liv kan inte räknas i pengar, men förstörelsen av egendom beräknades till milliontals kronor. Myndigheternas beräkning av hela förstörelsen och ödeläggelsen är ofullständig, men enligt civilförsvaret är följande siffror i staten Minas Geraes bekräftade: 250 döda, 172.400 hemlösa, 16.000 hus och 712 broar förstörda, 90 vägar avskurna och 294 städer berörda av katastrofen. Den totala skadegörelsen enbart i staten Minas Geraes uppgick till närmare 2,8 milliarder cruzeiros (500 millioner kronor).

Humanitär hjälpverksamhet

Även om en del plundring rapporterades och somliga utnyttjade sina medmänniskor, fanns det många exempel på humanitär hjälpverksamhet. Regeringsstyrkor arbetade outtröttligt med räddningsarbete och med att tillhandahålla mat och medicin.

Kristna äldste bland Jehovas vittnen i Vitória kom i kontakt med sina bröder i områden som drabbats av översvämningen. Vittnena på platsen efterliknade det första århundradets kristna och samlade ihop mat, kläder och filtar och sände omedelbart dessa saker till hjälp och understöd. — Apg. 11:29, 30; 12:25.

Så snart som församlingarna i São Paulo och Rio de Janeiro hörde om olyckan, sände de gåvor i form av pengar, kläder och sänglinne till sina olycksdrabbade kristna bröder. Närhelst det var möjligt, telefonerade man till alla församlingar som på något sätt var berörda av katastrofen. Och en representant för Sällskapet Vakttornets kontor i São Paulo flög till de drabbade områdena med pengar till understöd.

Man delade med sig av mat och kläder till vänner och grannar. Vittnena i Governador Valadares fick särskilt beröm av de militära och civila myndigheterna för den uppoffrande anda som de visade i en tid av olycka utan motstycke. En Rikets sal användes för att hysa grannar vars hus stod under vatten. En annan församling använde sin Rikets sal för att i samarbete med myndigheterna laga till och dela ut mat. Fram till den 13 februari hade de serverat omkring 30.000 måltider genom att använda sin köksutrustning och de råvaror som myndigheterna tillhandahöll. Vittnenas erfarenhet av att servera mat till många människor blev mycket uppskattad.

Under tiden vidtog regeringen i Brasilien ytterligare åtgärder och anslog omkring 300 millioner kronor för brådskande aktioner. Men trots all hjälp som gavs kan det ta år att få bort spåren av flodens raseri.

Finns det någon förklaring?

Väderleksförhållandet var i högsta grad ovanligt med översvämningar i Brasiliens centrala och östra delar, medan det var torka i den södra delen. Man kan inte minnas något som hänt tidigare som skulle kunna jämföras med detta. Men varför hände detta?

En märklig rapport, som publicerades i tidskriften ”O Estado de S. Paulo”, säger att vetenskapsmännen anser ”att människan frigör alltför mycket koldioxid — genom förbränningen av kol och olja och genom förstörelsen av skogarna. På grund av detta kan värmen som frambringas genom solljuset och som tränger igenom atmosfären inte komma undan, och detta gör att den lägre atmosfären hettas upp, vilket leder till att det blir mer regn i vissa regioner, svår torka i andra och att polarisen smälter.”

Vad orsakerna än kan vara, är det tydligt att om en sådan katastrof skall kunna undvikas, behöver människan hjälp från en källa som kan kontrollera krafter som är större än hon själv.

[Karta på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

BRASILIEN

OMRÅDEN SOM BERÖRDES AV ÖVERSVÄMNINGARNA